Taggarkiv: Alexander Edler

Permalänk

Naturligt grinig

8 maj 2013 Postat i Landslagen, NHL av Jimmy Hamrin Kommentera

Hockey-VM: Sverige – Norge 5 – 1:

Sverige hade inga större bekymmer att slå Norge. Sverige jobbade hårdare än norrmännen och jag tycker Norge hade för dålig fart i spelet för att kunna tajta till Sverige. Det gjorde att det blev en underhållande och ganska öppen match sett spelet.

Jag tycker många i Tre Kronor börjar hitta sina roller och sitt sätt att bidra till laget. Det är t ex kul att se en defensiv back som Petter Granberg som är välplacerad, lugn och stabil. Fredrik Pettersson gnuggar bra med ett energiskt anfallsspel.

Bäst i Tre Kronor i dag var Gabriel Landeskog. Han är riktigt skön just nu. Kommer in till matcherna naturligt grinig och bli jobbig att möta. Han har också förmågan att han växer i alla matcher genom att trötta ner motståndarna med sitt fysiska och griniga spel. Farlig offensiv med sitt skott också.

Kul att bröderna Sedin äntligen sa ja till ett VM. Jag hade det lite på känn, det är bra läge för dem nu. Det är VM på hemmaplan och de är ensamma storstjärnor i laget, de får den stora roll de är vana att ha.

Jag såg från period två i natt när de åkte ur och i den andra perioden var de urusla, plockades lätt bort och vann inte en närkamp. Hela Vancouver såg helt färdiga ut. I tredje perioden inledde Sedins med ett kanonbyte där Daniel träffar stolpen och då är det som att hela Vancouver vaknar och de vänder 1-2 till 3-2 efter bl a ett vackert mål av bröderna. Tyvärr, för deras del, fumlar målvakten vid 3-3 och en hårt dömd utvisning fäller laget i sudden.

Jag tyckte ändå Sedins tredje period visade klass på sättet de höjde både sig själva och hela laget. Den pondusen kommer Tre Kronor behöva i de avgörande matcherna. Känslan är att Sverige om allt klaffar, med Sedins, har en ganska bra chans mot Kanada i en kvartsfinal om det skulle bli så. Den bedömningen gör jag utifrån att jag tycker att det här svenska laget jobbar hårt men saknar offensiv spets av världsklass som de nu får. Spelare som Kanada har stor respekt för.

På ett sätt kan jag tycka att Gabriel Landeskog skulle vara bra i en power-roll som tredjelänk till Sedins likväl som att kedjan skulle kunna bli superskicklig med Loui Eriksson som tredjelänk. Loui var ju väldigt lyckosam bredvid Zäta förra året. Då hade man visserligen Johan Franzén i power-rollen.

Bra också att Alexander Edler kommer in. Då får vi världklass istället för hög elitserieklass på Johan Franssons nuvarande roll.

Spelarbetyg, Tre Kronor:

5: Gabriel Landeskog.
4: Jacob Markström, Dick Axelsson, Staffan Kronwall och Calle Järnkrok.
3: Johan Fransson, Henrik Tallinder, Fredrik Pettersson, Jimmie Ericsson, Petter Granberg, Erik Gustafsson, Elias Fälth och Loui Eriksson.
2: Oscar Lindberg, Niklas Persson, Joel Lundqvist, Andres Jämtin, Simon Hjalmarsson, Nicklas Danielsson och Martin Thörnberg.
1: Ingen.

Taggar: , , ,
Permalänk

Tuff konkurrens för Lander och Sebbe

20 september 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 5 kommentarer

http://st.nu/sport/1.3920349-erixons-lugna-vantan-pa-nhl-drommen

http://blogg.st.nu/sportbloggen/2011/09/20/filmat-i-vancouver/

Maria Nordström har åkt och gjort femstjärniga reportage i Vancouver (Sebbe) och så smånigom ska det göras i Edmonton (Lander) också om inledningen av Timråprodukternas NHL-resa. Inatt så inleder deras lag sin försäsong på allvar då lagen går in i träningsmatchandet.

Det är i de kommande matcherna det kommer att avgöras om de har vad som krävs för att kliva rakt in i NHL direkt från start. Skulle jag gissa så tror jag att båda får börja i AHL men att båda kommer att debutera under säsongens gång. Den av de två som jag rankar ha bäst chans att ta en tröja är ändå Anton Lander. Han är lite yngre och kommer in i ett yngre och betydligt sämre lag på pappret.

Edmonton har dock ganska trångt med platser bland forwards och det är många unga och hungriga forwards som slåss om dessa platser. Många av dessa kan spela både ytter och center men jag har valt ut nio centrar utöver Anton som jag tror slåss om centerplatserna i huvudsak. Jag kan också meddela att Anton inte har ett dugg lättare att ta sig in som ytterforward heller då det vimlar av forwards som är på gränsen mellan AHL och NHL där. En uppenbar chans för Anton är att det finns en del skador i Edmonton vilket kan öppna lite plaster. Eventuellt missar Ales Hemsky säsongsstarten och då kan det bli så att Sam Gagner går ut på en kant och öppnar för en center t ex.

Skador hade Vancouver multum av på backsidan förra säsongen och det finns givetvis risk att det kan bli så även denna säsong vilket gör att jag är tämligen säker att Sebbe kommer få sin chans förr eller senare. Vancouver har dessutom ett så pass bra lag att de lär bli klara för slutspel tidigt och kommer ha möjlighet att släppa in lite yngre spelare i slutet av säsongen.

Som det ser ut just nu känns det dock väldigt trångt för Sebbe att ta sig in till NHL-start. Han behöver göra riktigt bra ifrån sig i träningsmatcherna för att greja det.

Jag här nedanför listat alla deras konkurrenter med en kort beskrivning av varje spelare. Jag kommer givetvis att i bloggen så gott det går att följa hur det går i träningsmatcherna.

Konkurrensen:

Centrar i Oilers:

Givna:

Shawn Horcoff, 33 år
- Förra säsongens lagkapten går in på sin elfte raka säsong i klubben. En rutinerad karaktärspelare som år efter år anses vara en av lagets två toppcentrar trots att han vanligtvis bara producerar mellan 30-50 poäng per säsong.

Sam Gagner, 22 år
- Gör som 22-åring sin femte raka säsong i klubben. Gjorde 49 poäng som 18-åring men har ännu inte tagit nästa steg. Är offensivt skicklig med mycket bra teknik men saknar främst fart för att bli mer produktiv. Används även som ytter.

Eric Belanger, 33 år
- En mycket bra och rutinerad värvning. Eric är en tvåvägscenter som gör runt 40 poäng och jobbar otroligt hårt i båda riktningarna. Bra skridskoåkare och tekare.

På gränsen:

Gilbert Brule, 24 år
- En f d supertalang som inte lyckats färga in i NHL trots fem år i ligan. Förra säsongen blev det bara nio poäng på 41 matcher. Har envägskontrakt och används lika ofta som ytterforward. Är liten och snabb men spelar även ofta fysiskt.

Chris VandeVelde, 24 år
- Defensiv centertyp som jobbar riktigt hårt och har bra skridskoåkning. Är skolad i collegehockeyn och fick förra säsongen chansen i 12 matcher med Oilers i samband med att laget var väldigt skadedrabbat.

Ryan O’Marra, 24 år
- Ett gammalt förstaval och dubbel juniorvärldsmästare som inte alls lyckats som senior. Det har bara blivit 24 NHL-matcher och ett mål hittills, 21 av dessa matcher kom dock förra säsongen. Ryan är stor och tung med bra arbetskapacitet.

Rookies:

Ryan Nugent-Hopkins, 18 år
- En av de största talangerna i hela hockeyvärlden. Har ett otroligt bra spelsinne och skott men är inte fullt utvecklad fysiskt ännu. Har en blick för spelet och teknik som påminner mycket om Pavel Datsyuk. Är inte given trots att han gick etta i draften.

Tyler Pitlick, 20 år
- En smart amerikansk center med mycket bra spelförståelse och teknik samtidigt som han är storväxt. Är en rätt bra målgörare men hade ingen supersäsong i CHL det gångna året och kom ej med till JVM. Skulle behöva bli kvickare.

Ryan Martindale, 20 år
- En gänglig kanadenisk center som tog ett stort steg förra säsongen och klev upp och gjorde 83 poäng i CHL. Har stadigt blivit bättre för varje säsong men aldrig tagit plats i en JVM-trupp. Efter fyra säsonger med juniorhockey är det nu dags för seniorspel, förmodligen i AHL.

Backar i Canucks:

Givna:

Kevin Bieksa, 30 år
- Stentuff toppback i ligan som är bra både offensivt och defensivt. En av lagets stora ledargestalter. Har gått en lång väg och debuterade i NHL som 25-åring.

Alexander Edler, 25 år
- Underskattad svensk back som har en enorm högstanivå men som ännu inte hittat jämnheten. Bra både offensivt och defensivt. Har potential att bli en av ligans toppbackar.

Dan Hamhuis, 28 år
- Smart tvåvägsback som spelat fyra VM för Kanada och vunnit ett guld. Är jämn i sina insatser och löser det mesta med sin smartness. Är dock inte speciellt aggressiv eller supervass offensivt.

Sami Salo, 37 år
- Hårdskjutande finsk veteranback som varit skadedrabbad på senare år. Kan dock fortfarande hålla bra klass på högsta nivå när han är frisk. Förlände kontraktet i somras med ett år.

Aaron Rome, 28 år
- Stor, tung och fysisk back som är mycket bra i egen zon. Spelar dock ofta på gränsen och ådrog sig avstängning i Stanley Cup-finalen t ex. Men den här backtypen behövs i alla tredje backpar varav jag klassar honom som given att ingå i truppen från start.

På gränsen:

Keith Ballard, 29 år
- En mycket talangfull men klart slarvig back som stundtals var petad i Vancouver förra säsongen. Är just nu mest känd för baseboll-svinget i huvudet på sin egen målvakt i Florida för några år sedan. Lär dock med största säkerhet ta en plats i truppen.

Andrew Alberts, 30 år
- Defensiv och reslig back som mer än en gång varit ”healthy scratch” i sin NHL-karriär. Är trubbig och lite orörlig vilket gör honom till sjunde/åttonde/nionde back nästan vart han än varit. Detsamma gäller denna säsong.

Alexander Sulzer, 27 år
- Tysk OS-back som varit fyra säsonger i Nordamerika och fått ihop 62 NHL-matcher. Den senaste säsongen spelade han 40 av dessa i Nashville och Florida. Är en skottglad offensiv back som producerat riktigt bra i AHL.

Ryan Parent, 24 år
- En yngre variant av Alberts. Parent är en reslig och lite klumpig back som haft svårt att ta en ordinarie plats i ligan. Största meriten är Stanley Cup-final med Philadelphia för något år sedan där visserligen också petades. I Vancouver blev det bara fyra grundseriematcher förra säsongen.

Chris Tanev, 22 år
- Fick komma upp och spela i Vancouver vid skador förra säsongen och fick ihop 29 matcher i grundserien och fem i slutspelet. Påminner lite om Sebbe i spelstilen med bra puckrörlighet och fart i spelet samtidigt som han kan bli lite svag i egen zon. Blev precis som Sebbe aldrig draftad heller.

Nolan Baumgarter, 35 år
- Trots att han i tonåren gick topp 10 i draften och var lagkapten för Kanadas JVM-lag har det bara blivit 142 NHL-matcher för Baumgartner som samtidigt spelat hela 818 matcher i AHL. Förra säsongen tillbringade han hela säsongen i farmarlaget. Är mer offensiv än defensiv.

Rookies:

Yann Sauvè, 21 år
- Stor defensivt inriktad back som fick spela fem NHL-matcher förra säsongen. Är rätt hygglig med pucken och producerade en del som rookie i AHL förra säsongen. Får tufft att ta en tröja inledningsvis.

Kevin Connauton, 21 år
- Hårdskjutande back som är mycket vass i powerplay. Gjorde över en poäng sin sista säsong i juniorligan och producerade 23 poäng som rookieback i AHL förra säsongen. Svagheten finns i egen zon och han ska inte vara något hot för Sebbe.

Adam Polasek, 20 år
- En tuff och fysiskt spelande tjeckisk back. Har bra skridskoåkning och producerande bra i Quebecs juniorliga. Kommer också få klart tufft att slå sig in i NHL-laget redan nu.

Frankie Corrado, 18 år
- Juniorback som jag inte kan just någonting om. Men han har lyckats hålla sig kvar på lägret och sägs få chansen i någon av träningsmatcherna. Han gick så sent som i femte rundan i sommarens draft. Gjorde 30 poäng i Ontarios juniorliga förra säsongen.

Inte ens nära:

Anders Eriksson, 36 år
- När Anders var 9 år gammal och spelade hockey i Bollnäs så släppte musikgruppen Alphaville en hitlåt vars aktualitet som likt dess titel tycks leva för evigt. Dessutom är hela låten som en bra titelbeskrivning av Anders nuvarande NHL-försök.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Plötsligt hände det

7 juni 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 6 kommentarer

Stanley Cup-final 3

BRUINS – CANUCKS 8-1 (1-2 i matcher)

Så här började matchen:

Först och främst så måste Nathan Horton vara mer beredd istället för att beundra sin passning men tacklingen är tveklöst regelvidrig då den kommer alldeles för sent och siktar in sig mot huvudet. Aaron Rome lär bli avstängd minst en match. Boston fick fem minuter i powerplay utan att lyckas göra mål. Hela första perioden var svag från Bostons sida då Vancouver vann skotten 12-7 trots Bostons långa powerplay. Tim Thomas räddar 0-0.

Där såg det ut som att Vancouver hade fått matchen precis dit de velat. Boston tappade all hemmaenergi av tacklingen och det dåliga powerplayet och Vancouver kontrollerade spelet. Men så plötsligt händer det…

På första tekningen i den andra perioden så går pucken tillbaka till Alexander Edler i Vancouver vars klubba går av (Hur kan klubban gå av i första bytet? Testas den inte?), Boston vänder spelet, skott från blå av Andrew Ference med tre Boston-spelare på kassen och 1-0 till Boston. Arenan exploderar och sedan fungerar allt för Boston. De gör t o m mål i powerplay genom Mark Recchi till 2-0 i ett läge där pucken studsar helt rätt.

Bostons energinivå i den andra perioden slår alla höjder. Spelarna rusar på allt, tacklar på allt och ställer Vancouver fullständigt. Vancouver blir tagna och vilsna och slår bort puck efter puck. Pang, pang, pang och pang. Det drar iväg till 4-0 (!) i den andra perioden. Boston-spelarna vågar göra vad som helst helt plötsligt. Titta bara här på Brad Marchands 3-0 i numerärt underläge:

Återigen är Alexander Edlers insats svag, den Östersundsbördige backen är -3 i den andra perioden och har en bedrövlig match. Även stjärncentern Ryan Kesler ser väldigt svag ut när Marchand tar sig fram. Kort därefter gör också David Krejci 4-0.

Vancouver skapar också bra chanser i den andra perioden ska sägas i och med att Boston rusar så fruktansvärt mycket i alla situationer men även Tim Thomas är stekhet och gör kanonräddning på kanonräddning. I den tredje perioden räddar han med att sätta in en tackling också på Henrik Sedin i ett fritt läge framför mål:

Den tredje periodens första 12 minuter liknande mer ett slagfält än en hockeymatch. Det small i varenda närkamp och slogs efter varje avblåsning. Alla spelare på isen, utom tvillingarna Sedin möjligtvis, delade ut tacklingar. Dessa 12 minuter innehöll 96 (!) utvisningsminuter. Bland annat så valde Ryan Kesler att ta ur all frustration över en usel insats genom en fight med Dennis Seidenberg.

Under de avslutande minuterna av perioden ramlade det in ytterligare en massa mål också. Slutsiffrorna fastställdes till 8-1 efter mål av Paille, Recchi,  Kelly och Ryder för Boston och ett tröstmål av Jannik Hansen för Vancouver. Anmärkningsvärt är att Vancouver aldrig plockade ut Luongo utan lät honom stå där ensam och släppa in alla åtta mål.

Även om Boston vinner med 8-1 så ger det bara en seger och Vancouver har fortfarande det klart bästa utgångsläge med 2-1 i matcher och två hemmamatcher kvar. Boston betedde sig en aning barnsligt i den tredje perioden också där man tilläts sig gå in i alla dessa små fighter och håna sina motståndare vid minsta möjlighet istället för att spela av matchen och inte ge Vancouver extra energi inför nästa match.

Det ska bli väldigt intressant hur de båda lagen svarar på detta i nästa match.

Matchens fem stjärnor (Fem är bäst):

5: Brad Marchand, Bruins
4: Tim Thomas, Bruins
3: Mark Recchi, Bruins
2: David Krejci, Bruins
1: Daniel Paille, Bruins

Taggar: , , , , , ,
Permalänk

Vancouver vann usel match

2 juni 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin En kommentar

Om Stanley Cup-final 1:

CANUCKS – BRUINS 1-0 (1-0 i matcher)

Ja, herregud vad ska jag skriva. Det syntes att det är väldigt många spelare i båda lagen som aldrig spelat en sådan här stor match tidigare. Jag tycker att hela den första perioden såg nervös och stel ut. Båda lagen slarvade väldigt mycket och det togs klantiga utvisningar åt båda håll.

De enda spelare som var på tårna i inledningen av denna match var lagens målvakter som båda spelade fantastiskt tätt och säkert i kassen. De två första perioderna bjöd på 12 powerplay åt olika håll vilket i sig hjälpte till att sänka tempot i matchen. Ett tag kändes det nästan som att vi fick se en brottningsmatch där domarna lite på chans dömde parterr (powerplay) fram och tillbaka. Och inte blir underhållningen bättre av att båda lagen hade svårt att spla bra i sina powerplay heller. Det var främst dåligt pucktempo med lite för mycket tänkande och för lite instinkt.

I slutet av den andra perioden vaknade dock matchen till lite med flera bra spelvändningar åt båda håll, lite riktiga tacklingar och klara målchanser. Målvakterna fortsatte dock att storspela och höll det till 0-0 efter de 40 första minuterna.

Matchen fick dock ett annat ansikte i den tredje perioden. Boston blev lite försiktigare och började slänga bort puckar i mittzon snarare än att försöka bygga anfall. Det gjorde att Vancouver fick det övertag jag trodde de skulle ha redan från start. Vancouver skakade fram fler och fler chanser ju längre perioden och gick. De kom närmare och närmare ett mål. Alexander Edler var supernära med ett skott i nedkanten av ribban.

Tidernas förste dansk i en Stanley Cup-final, Jannik Hansen, gör en riktigt bra match där han var fysiskt aktiv hela matchen. I den tredje perioden kommer han helt fri med Tim Thomas men Boston-keepern klistrar pucken. Hansen får dock i matchens slutsekunder en ny chans i ett två mot ett läge. Hansen står där för matchens delikatess då han skottfintar bort både Zdeno Chara och en lite rusande Thomas i målet och serverar framstörtande Raffi Torres öppen kasse. 1-0 Vancouver med 19 sekunder kvar av matchen !!

Vancouver vinner rättvist tycker jag men matchen som sådan var bedrövlig sett till vilket sammanhang den befinner sig i. Nervöst, slarvigt, stelt och tempofattigt! Däremot går det inte att klaga på målvaktsspelet, dramatiken och på sättet matchen avgjordes.

För svensk del så var Alexander Edler stabil och bra hela matchen, kanske lite trög i powerplay dock. Bröderna Sedin gör båda en bra match även om de går poänglösa. Vassast var Daniel som måste ha legat bakom runt hälften av allt Vancouver skapade i matchen. Sedinarna satte främst bra fart i sina anfall och kladdade väldigt lite med pucken till skillnad från många andra spelare i matchen.

Och till sist, Vancouver var inte i närheten av Edmonton-stämning före och under match.

Matchens Fem stjärnor (fem är bäst):

5: Tim Thomas, Bruins
4: Roberto Luongo, Canucks
3: Jannik Hansen, Canucks
2: Daniel Sedin, Canucks
1: Dennis Seidenberg, Bruins

Taggar: , , , ,
Permalänk

Dags för Stanley Cup-final

1 juni 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 5 kommentarer

Inatt smäller det. ”Oh Canada” är tillbaka i finalsammanhang och Vancouver har under slutspelet gjort sitt bästa för att komma i närheten av Edmontons makalösa allsång från finalmatcherna 2006. Året efter, för fyra år sedan var senast vi hörde den nationalsången i en final då Ottawa förlorade mot Anaheim.

Expressen har äntligen fått en hockeyblogg i min smak efter år av bloggar enbart innehållandes små anekdoter av blandat intresse. Bloggen i min smak skrivs av Pro Hockeys Linus Hugosson. Detta inlägg innehåller det mesta i informationsväg man vill ha med sig in till en final.

I och med Hugossons eminenta kuriosa-genomgång så tänkte jag att jag skulle släppa den biten och koncentrera mig på spelet och spelarna. Här de olika femmorna:

Förstafemmorna:

CANUCKS

Hamhuis – Bieksa
Sedin – Sedin – Burrows

BRUINS

Chara – Seidenberg
Lucic – Krejci – Horton

Kommentar: Backparet är klart starkare hos Boston. Dessa lär matchas mot varandra vilket lär ge Sedins stora bekymmer precis som de hade mot Chicagos Keith-Seabrook och Nashvilles Weber-Suter. Det var egentligen bara mot San Jose som åtminstone Henrik Sedin kom igång på allvar och gjorde på de fem matcherna mer poäng än vad han gjorde totalt på de övriga 13 matcherna i slutspelet. Nu finns det risk för torka igen.

Bland forwards så finns den största talangen hos Vancouver där Boston mer har en hårt jobbande kedja som går i bräschen för de andra. Jag skulle tro att Milan Lucic, som är bördig från Vancouver och som var MVP när juniorlaget Vancouver Giants vann Memorial Cup 2007, kommer vara extra tung att möta under denna serie.

Andrafemmorna:

CANUCKS

Edler – Ehrhoff
Raymond – Kesler – Higgins

BRUINS

Ference – Boychuk
Marchand – Bergeron – Recchi

Kommentar: Fördel Vancouver på backsidan medan jag tycker att Bostons kedja känns starkare. Alexander Edler och Christian Ehrhoff är otroligt bra på att sätta fart i spelet med bra förstapass samtidigt som åtminstone Edler är riktigt stark i egen zon också. Framåt så handlar dock allt om Ryan Kesler här för Vancouver. Tvåvägscentern är otroligt viktig för lagets succé.

Boston har sin bästa forward här i centern Patrice Bergeron som i mina ögon är en väldigt liknande spelartyp som Kesler är. Men jag håller faktiskt Bergeron som ännu lite vassare faktiskt då han har ett lite högre spelsinne. Brad Marchand har dessutom varit riktigt bra slutspelet igenom. 43-årige Mark Recchi är för övrigt finalens överlägset största legend!

Tredjefemmorna:

CANUCKS

Rome – Salo
Torres – Lapierre – Hansen

BRUINS

Kaberle – McQuaid
Ryder – Kelly – Seguin (92)

Kommentar:  Återigen fördel på backsidan för Vancouver tycker jag. Detta trots att backstjärnan Tomas Kaberle finns där i Boston. Jag tycker faktiskt att han är lite malplacerad här då han är tämligen svag i egen zon och bör användas i en omgivning som befinner sig mer i offensiv än denna. Supertuffa Rome och skickliga Salo ger övervikt för kanadickerna.

Framåt utmärkte sig 19-årige Tyler Seguin i två-tre matcher mot Tampa Bay men var sedan mer osynlig, lite typiskt för en ung spelare. Men han kan ju givetvis blixtra till även här då det finns en otrolig potential i honom. Vidare tycker jag att Vancouvers center Maxim Lapierre är underhållande utifrån hur han beter sig som ett svin i varje situation. Totalt sett ger jag dock Boston fördel i kedjan även här.

Fjärdefemmorna:

CANUCKS

Ballard – Tanev
Glass – Malhotra – Hodgson eller Tambellini – Bolduc – Oreskovich

BRUINS

Kampfer – Hnidy
Peverley – Campbell – Paille eller Thornton

Kommentar: Här är det oklart hur lagen kommer att spela då det finns några olika kombinationer samt att skador alltid händer. Båda lagen kommer knappast använda mer än sex backar under matcherna t ex. Men det är en spelare i varje lag som utmärker sig här tycker jag.

I Boston handlar om den skicklige Rich Peverley som kan hitta på det mesta på isen. Han jobbar hårt samtidigt som han är både oberäknelig och teknisk. I Vancouver handlar det om en av ligans absolut bästa defensiva centrar i Manny Malhotra som varit ögonskadad hela slutspelet. Malhotra sägs dock vara på väg tillbaka men kanske inte redan till den första matchen.

Vidare….

…så tycker jag att den mest intressanta statistiken framplockad av Hugosson är denna:

”Fem-mot-fem
Vancouvers målskillnad i fem-mot-fem: 30-28
Bostons målskillnad i fem-mot-fem: 47-27″

Medan Vancouver förlitar sig på ett starkt powerplay så lyckas Boston avgöra sina matcher i spel fem-mot-fem. Boston har å andra sidan en stor svaghet i att de inte kan mönstra vare sig ett bra powerplay eller ett bra boxplay. Bostons powerplay är faktiskt rent ut sagt uruselt med mål i enbart 8,2% av tillfällena. Det är nästan hälften så dåligt som Timrå IK hade i Elitserien den gångna säsongen. Det säger en del.

Detta innebär också att domarnivån kommer att bli väldigt avgörande för seriens utgång. Blir det högnivå gynnar det Boston och blir det petigt gynnar det Vancouver. Rent underhållningsmässigt gillar jag den nivå som gynnar Boston. Det gynnar nämligen farten i spelet.

Fart kommer det givetvis att bli men inte på samma sätt som när t ex San Jose spelar. Vancouver gillar att kontrollera pucken på samma sätt som Detroit firat framgångar på senare år vilket gör att tempot går ner en smula. Däremot kommer det bli en väldigt fysisk final då båda lagen kryllar av tacklingssugna spelare. Värst är Vancouver där Lapierre, Bieksa, Kesler, Edler och Higgins placerat sig på plats 2-6 i slutspelets tacklingsliga. Leder gör Douglas Murray för övrigt.

För Bostons del gäller det att kunna stå emot Vancouvers puckdominans genom att själva vara disciplinerade och effektiva när eget tillfälle ges. Jag har nämligen svårt att se att Boston ska kunna dominera Vancouver spelmässigt. Och som jag beskrivit ovan så tycker jag att det finns en starkare bredd bland forwards i Boston vilket ju också säkert är en av anledningarna till att de är så vassa i spel fem-mot-fem.

De enda spelare jag ännu inte nämnt är målvakterna. Roberto Luongo mot Tim Thomas. Min vinnare där är Tim Thomas. Han är trots att han är sprattligare både jämnare och besitter en högre högstanivå.

Till sist ska jag väl avlägga ett tips. Om ni tycker att det är en skräll att Boston är i final så kan jag meddela att det finns bloggare som inte tycker det. Så här skrev jag innan NHL-säsongen startade: http://blogg.st.nu/tikare/2010/10/08/boston-vinner-stanley-cup/ Men innan jag kaxar ihjäl mig så var det faktiskt väldigt få rätt i den prediktionen. Och Boston har ju inte vunnit ännu heller.

Men Boston vinner. Jag vidhåller det och säger att Boston tar detta i Vancouver i en sjunde och avgörande match.

Men frågan jag ställer mig ikväll, inför den första matchen är om Vancouver kan bräcka detta:

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Världsklass på Edler!

14 april 2011 Postat i A-laget, NHL av Jimmy Hamrin Kommentera

Första natten av Stanley Cup:

Jag såg Vancouver – Chicago denna första natt. Detta var en match där Vancouver målmässigt avgjorde i den första perioden. Adrenalinfyllda av sin publik och sitt mäktiga U2-intro så tog Canucks ett rejält grepp om matchen i den första perioden.

Vancouver hade en fantastisk fart samtidigt som lagets backar tacklade på allt och fick Chicago att se ut som en juniorlag på isen. Det var riktigt imponerande att se, högstanivån i detta Vancouver är otroligt hög. Vancouver gjorde två mål där superkomplette centern Ryan Kesler var högst delaktig i båda. Vid det första satte han upp anfallet och styrde på pucken som gick in och vid det andra täckte han ett skott som ledde till den kontring som frispelade Jannik Hansen.

Chicago kom in i matchen rejält i den andra perioden och satte bra press på Vancouver men det Vancouvers starka backar inte rensade bort gjorde Roberto Luongo den ena storräddningen efter den andra på. Luongo såg verkligen ut som en vinnarmålvakt inatt. Den tredje perioden hade en liknande matchbild men där försvarsspelet och framförallt Alexander Edler var totalt dominant.

Edler fick tonvis med istid i den tredje perioden och bröt varenda anfall, tacklade och låg rätt i banan. Världsklass, helt enkelt! Matchen slutade 2-0 och Vancouver kunde ta en imponerande seger trots att tvillingarna Sedin var tämligen osynliga matchen igenom.

Mina fem stjärnor i matchen:

5: Roberto Luongo, Canucks
4: Alexander Edler, Canucks
3: Ryan Kesler, Canucks
2: Jonathan Toews, Blackhawks
1: Duncan Keith, Blackhawks

**

Detroit lyckades vinna första matchen mot Phoenix med 4-2 utan Henrik Zetterberg på isen. Pavel Datsyuk klev fram som han behöver göra med ett mål, +2 och 8 skott på mål.

Pittsburgh vann emd 3-0 mot Tampa Bay utan Sidney Crosby, Washington vann i sudden mot Rangers efter stormatch av både Ovechkin och Lundqvist och just nu leder Nashville klart borta mot Anaheim i slutet av den tredje perioden i en match där det inte är Anders Lindbäck som står.

**

Läs gärna intervjun i dagens ST med Stefan Ridderwall. Jag tycker att han och Tarvainen säger en del bra saker där.

Taggar: , , , ,
Permalänk

Tre matcher

6 maj 2010 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 2 kommentarer

Stanley Cup

Läget i matchserierna efter tre spelade matcher:

Öst:

Penguins – Canadiens 2-1
- Pittsburgh och främst Marc-Andre Fleury svarade i match 3. Pittsburgh vann med 2-0 i en tät match där Pittsburgh ändå varit det klart bättre laget. Jaroslav Halak var återigen bra men problemet för Montreal var att man har alldeles för dåligt anfallsspel. Det är väldigt ovanligt att se ett lag spela så defensivt på hemmaplan som Montreal gjorde senast. Man klev inte på i forecheckingen utan väntade med fem man i mittzon gång på gång. Man spelar på något sätt på att Halak ska spika igen och att man själv ska kunna göra mål i powerplay eller att Mike Cammalleri ska hitta rätt i någon kontring. Det har jag svårt att se att det ska hålla. I nästa match bör de kliva upp mer. Pittsburgh kan även få ut betydligt mer av Crosby och Malkin.

Topp 3 hittills:
1. Jaroslav Halak
2. Mike Cammalleri
3. Maxime Talbot

Bruins – Flyers 3-0
- Big Bad Bruins har ett järngrepp på Broad Street Bullies. Det har varit tre jämna matcher där Boston varit lite bättre i samtliga och därav vunnit. Framförallt så var den tredje matchen en besvikelse av Philly där man kändes rätt uddlösa även om hade mer av spelet än Boston. Jag är lite besviken på matcherna som jag tycker hållit det lägsta tempot av samtliga serier. Kanske beror det på Boston tajta spel som inte ger Philly några ytor. Serien är också kantad av skador. Flyers saknar främst två målvakter, Jeff Carter och Simon Gagne samtidigt som både Marco Stürm och David Krejci har fått klivit av för Boston. Målvaktsmatchen vinns klart av Tuukka Rask samtidigt som Miroslav Satan och Mark Recchi gjorde mål även inatt, helt otroligt! Noterbart är att Johan Backlund fick göra debut i Stanley Cup inatt. Han spelade ett byte i den tredje perioden då coach Laviolette gjorde ett målvaktsbyte för att vila nyckelspelare. Backe behövde aldrig mota något skott.

Topp 3 hittills:
1. Tuukka Rask
2. Mark Recchi
3. Patrice Bergeron

Väst:

Sharks – Red Wings 3-0
- Inte ens Timrå IK har sådan otur som Detroit haft hittills. Jag vill hävda att Detroit varit det bättre laget i alla tre matcher men ändå lyckats förlora samtliga. Det har varit kantat av oturliga studsar, bortdömda mål och många billiga utvisningar. Den tredje matchen var värst. En match som borde ha varit avgjord långt innan den tredje perioden sett till Detroits spelövertag. Det stod trots allt 3-1 men på något vis blev det 3-3 och förlust i sudden. Jag kan inte förklara hur det gick till. San José hade aldrig något tryck i matchen utan ströanfall, ofta med tidigt avslut. Jimmy Howard har dock verkligen inte varit bra, eller han har gjort bra räddningar men totalt sett räcker han inte till. Jag skulle ställa Chris Osgood i nästa match. 3-3 pucken senast var pinsam. Henrik Zetterberg lyfte sig rejält i match 3 och var isens klart bästa spelare. Men vad hjälpte det? Det ser mörkt ut för Detroit men jag utesluter inte en mirakelvändning.

Topp 3 hittills:
1. Joe Pavelski
2. Evgeni Nabokov
3. Pavel Datsyuk

Blackhawks – Canucks 2-1
- Dustin Byfuglien är inte bara svårt att stava, det är en NHL-spelare med väldigt få tekniska förtjänster också, både vad gäller skridskoåkning, spelsinne och klubbteknik. Men inatt gjorde han hattrick! Alla tre målen var s k grötmål. Riktigt fula mål som studsade och hoppade in i målet. Men Chicago tog en riktigt stark seger med 5-2. Den finske målvakten Antti Niemi har varit starkt ifrågasatt men inatt kom han många gånger upp stort. Medan puckarna studsade rätt för honom så hade Roberto Luongo en tyngre kväll på andra sidan där varenda retur tycktes studsa mitt på bladet till en Chicago-spelare. Chicago har även hittat in under naglarna på tvillingarna Sedin. Jag har sällan de två bröderna så griniga som idag. De skapade mycket chanser i början av matchen men försvann ur matchen ju längre den gick. Bäste svensk så här långt är snarare Alexander Edler som jag tycker spelar ett väldigt komplett backspel. Han ligger bakom mycket offensivt samtidigt som han spelar rejält i egen zon och använder sin storlek bra.

Topp 3 hittills:
1. Duncan Keith
2. Jonathan Toews
3. Alexander Edler

Inlägget avslutas med en låt:

Alphaville – Forever Young

Taggar: , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Svenskar spelar huvudroller

16 april 2010 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 3 kommentarer

Nattens Stanley Cup

Capitals – Canadiens 0-1

Här spelar Montreal oerhört smart matchen igenom. Man styrspelar och står upp väldigt bra på egen blå och gör det trångt för Washington. Man har dessutom extra bevakning på Alexander Ovechkin där någon eller några ligger nära på honom hela tiden och ger honom inget utrymme att använda sitt skott eller sin fart. Då blir han ganska slät. Inatt hade Ovechkin inte ett enda skott på mål trots att han tog åtta skott. Tre gick utanför och fem täcktes av Montreal-spelare.

Ett dilemma med att ge Ovechkin så mycket uppmärksamhet är att Nicklas Bäckström får ytor. Bäckström var stundtals lysande och skapade massvis med chanser på egen hand. Han såg dessutom ut att bli matchvinnare när han gjorde 2-1 i början av den tredje perioden.

Men är det något Montreal är bättre på än Washington dock så är det verkligen styrspel. Washington har inte alls rollerna klara och flera spelare gör inte hundraprocentiga insatser heller. När Montreal kvitterar och sedan avgör i sudden till seger 3-2 så är det vid båda tillfällena som både Nicklas Bäckström och Alexander Ovechkin är alldeles för svag i styrspelet och släpper igenom Montreal med fart.

Det jag skulle göra nu om jag var coach i Washington är inte bara att försöka förbättra spelet utan puck utan att sätta sätta in Alexander Semin med Bäckström och Ovechkin på heltid för att ge fler hot i kedjan och därmed ge Ovechkin mer ytor. En annan sak kan vara att försöka screena och droppa lite mer. En spelare som Ovechkin har en tendens att vilja göra allt själv.

Canucks – Kings 1-0

Bröderna Sedin är fantastiska och var den lilla skillnaden mellan lagen i en annars relativt jämn match. Vancouver hade förvisso mer puck och mer chanser matchen igenom men Kings hade hyfsad koll på matchen och Jonathan Quick spelade bra i målet.

Matchen hade nog det lägsta tempot av alla matcher jag sett hittills. I Kings så tycker jag att Fredrik Modin gör en kanonmatch, främst i powerplay och boxplay. Han klarar av att hålla i pucken och är väldigt stark runt kassen. Kan han hålla den här nivån genom slutspelet så har han nog inga bekymmer att få ett nytt NHL-kontrakt i sommar. Modin gjorde också ett av Kings två mål och han gjorde det i powerplay, framför mål.

Matchen gick till sudden där bröderna Sedin hittade Mikael Samuelsson som tryckte in den avgörande pucken till seger 3-2. Det var Samuelssons andra mål i matchen och Sedins var inblandade i lagets alla tre mål. En sak Sedinarna blivit bättre i på senare år är att ta tillvara på kontringar och spela rakare. Det andra målet görs så, för att ta ett exempel. Men deras största styrka ligger fortfarande i långa anfall med ständigt puckinnehav. Vid avgörande målet så tröttade man ner hela Kings försvar med ett monsterbyte innan målet till slut avgjordes.

Alla dessa fina svenska insatser till trots så har jag kanske inte nämnt den svensk som imponerade mest på mig ännu. Det är i mina ögon Alexander Edler som gör en klockren match på sin backposition. Han var bra både offensivt och defensivt men främst defensivt. Vi har börjat fått fram duktiga svenska tacklare i NHL och Edler satte in nattens snyggaste open-ice tackling i tredje perioden på Drew Doughty som hindrade en kontring.

Övrigt:

Sabres – Bruins 1-0
- Som väntat målsnålt och tätt. Buffalo vann med 2-1. Det som kanske är mest anmärkningsvärt från matchen är att den tycks ha varit extremt fysisk. Hela 66 tacklingar och en del bråk. Trots att Buffalo vann så tror jag på Boston. Zdeno Chara och Milan Lucic blir jobbiga att ha och göra med över sju matcher.

Sju av de åtta matchserierna är igång. Tittar man vilka lag jag tippade som slutsegrare i varje serie så är det bara Vancouver av de sju lagen som vunnit sin första match. Skrälltätheten är närvarande.

Taggar: , , , , , ,
Permalänk

Min OS-trupp 3.0 – Wandell tar skrällplats

22 november 2009 Postat i Landslagen, NHL av Jimmy Hamrin 3 kommentarer

Jimmys OS-trupp 3.0

Målvakter:
Henrik Lundqvist
Jonas Gustavsson
Johan Hedberg

In sedan senast: Johan Hedberg
Ut sedan senast: Mikael Tellqvist

Reserver: Erik Ersberg, Stefan Liv, Daniel Larsson, Jacob Markström och Jhonas Enroth.

Kommentar: Lundqvist kommer att stå i stort sett varenda match och är ju den kanske mest givna spelaren i hela truppen. Turneringen är upplagd så att vi bara har tre gruppspelsmatcher innan slutspelsmatcherna så förmodligen kommer bara en av de två andra att stå och än så länge känns Jonas Gustavsson som tvåa. Johan Hedberg kommer med för att han har varit bäst av de övriga. Av alla alternativ till tredje målvakter så är han den som känns mest redo att kliva in. 

Backar:
Nicklas Lidström – Niklas Kronwall
Mattias Öhlund – Anton Strålman
Jonathan Ericsson – Tobias Enström
Alexander Edler 

In sedan senast: Tobias Enström, Anton Strålman och Jonathan Ericsson
Ut sedan senast: Johnny Oduya, Kenny Jönsson och Magnus Johansson

Reserver:  Douglas Murray, Henrik Tallinder, Victor Hedman, Johnny Oduya, Niklas Hjalmarsson och Magnus Johansson.

Kommentar: All NHL. En ganska ung backuppsättning dessutom. Men Strålman (23 år), Ericsson (25 år), Enström (25 år) och Edler (23 år) har alla visat att de kan spela på bra på den högsta nivån under hösten. Både Edler och Ericsson klarade sig utmärkt under Stanley Cup i våras och Strålman och Enström är våra poängmässigt bästa backar i NHL under hösten. Den här backsidan har spelare med bra skott, snabba ben, hårda tacklingar, defensiv rutin och storlek.

Forwards:
Nicklas Bäckström – Henrik Zetterberg – Daniel Alfredsson
Daniel Sedin – Henrik Sedin – Tomas Holmström
Loui Eriksson – Peter Forsberg – Mattias Weinhandl
Tom Wandell – Samuel Påhlsson – Mikael Samuelsson
Johan Davidsson

In: Peter Forsberg, Tom Wandell och Johan Davidsson
Ut: Per-Johan Axelsson, Tony Mårtensson och Johan Franzén

Reserver:  Kristian Huselius, Patrik Berglund, Niclas Bergfors, Tony Mårtensson, Rikcard Wallin, Fredrik Sjöström och Linus Omark.

Kommentar: Peter Forsberg får spela OS, om han är hel och om jag får bestämma. Han är det bästa alternativet som tredjecenter och får ju två bra målskyttar bredvid sig och en sådan kedja kommer att bli ett extra hot för Sverige i de avgörande matcherna. Det största produktionsansvaret ska dock ligga på de två första kedjorna. Det ser rätt tungt ut för Johan Franzén enligt de senaste prognoserna på hans skada och frågan är ju också i vilken form han skulle ha om han precis blir frisk. Men får han till sina grejer så tar han en plats och då tar han Tomas Holmströms plats. 13:e forward blir Johan Davidsson med tanke på att vara Foppas ”reserv” samt att han kan spela på de flesta positioner.

Den svåraste platsen att fylla är den bredvid Påhlsson och Samuelsson i fjärdekedjan. Pebben Axelsson har varit rätt given hos mig där tidigare men det han har visat under hösten räcker inte. Vi behöver någon bättre där. Jag fick ner det till tre alternativ, nämligen Rickard Wallin, Fredrik Sjöström och Tom Wandell. De viktigaste egenskaperna hos denna spelare är att han ska kunna spela boxplay, vara bra på att täcka skott, vinna tillbaka pucken och vara en flitig tacklare. I andra hand så ska han kunna bidra offensivt. Så här sa statistiken:

Istid i boxplay:
1. Rickard Wallin 2:16/match
2. Tom Wandell 1:57/match
3. Fredrik Sjöström 1:23/match

Täckta skott:
1. Tom Wandell 18
2. Fredrik Sjöström 12
3. Rickard Wallin 11

Tacklingar:
1. Tom Wandell 23
2. Fredrik Sjöström 20
3. Rickard Wallin 10

Takeaways (ta pucken av en motståndare):
1. Tom Wandell 15
2. Fredrik Sjöström 8
3. Rickard Wallin 6

Offensivt så har Tom Wandell också gjort mest poäng, även om det är jämt med Sjöström där samt att Tom Wandell är den enda av dessa som spelat center på heltid i höst, vilket gör honom användbar även på annat sätt. Om vi ska titta på spelstil tycker jag också att Tom är den som är vassast rent tekniskt vilket gör honom mindre enkelspårig än exempelvis Sjöström. Rickard Wallin har dock en fördel av att ha mer internationell rutin. Men jag tycker att Wandells kvaliteter överväger här och han blev till slut ett ganska givet val.

Framöver ska jag när jag få tid över också ta ut de andra toppnationernas trupper. För skoj skull.

Här får vi se Tom Wandell kämpa in en puck från inatt. Repris i OS?

[include file=http://www.nhl.tv/team/embed.jsp?hlp=8471807&event=DAL663 iframe=true width=90% height=300 scrolling=no]

Taggar: , , , , , , , , , , ,
Permalänk

OS- och JVM-trupp predictions

14 maj 2009 Postat i Landslagen av Jimmy Hamrin 5 kommentarer

Okej, predictions är fel ord. Jag kommer att ta ut mina trupper eftersom jag inte finner någon mening i att gissa vilka trupper Bengt-Åke Gustafsson och Pär Mårts tar ut. Men prediction är ett tillräckligt coolt ord att få stå som rubrik.

Jimmys OS-trupp 2.0

Målvakter:
Henrik Lundqvist
Jonas Gustavsson
Mikael Tellqvist

Alternativa spelare som valdes bort: Johan Holmqvist, Erik Ersberg, Stefan Liv, Daniel Larsson, Jacob Markström och Jhonas Enroth.

Kommentar: Lundqvist kommer att stå i stort sett varenda match och är ju den kanske mest givna spelaren i hela truppen. Bakom är det däremot väldigt öppet förtillfället. VM gjorde att jag bytte plats på Tellqvist och Gustavsson i rangordningen, ”Gurra” var tillräckligt bra för att vara back-up. Sedan så ska vi inte glömma av våra AHL-målvakter Jhonas Enroth och Daniel Larsson i detta heller som kan få ett genombrott under kommande höst. Dessa två kan tillsammans med Jacob Markström lyfta tillräckligt för att få vara 3:e målvakt.

Backar:
Nicklas Lidström – Niklas Kronwall
Mattias Öhlund – Alexander Edler
Kenny Jönsson – Magnus Johansson
Johnny Oduya

In sedan senast: Alexander Edler, Johnny Oduya
Ut sedan senast: Tobias Enström, Anton Strålman

Alternativa spelare som valdes bort: Tobias Enström, Anton Strålman, Kim Johnsson, Dick Tärnström, Douglas Murray, Henrik Tallinder, Jonathan Ericsson och Victor Hedman.

Kommentar: Kim Johnsson kommer att få Kenny Jönssons plats om Kenny lägger ner. Kim är lite klurig tycker jag, han känns ibland som en säkerhetsrisk defensivt men hur mycket han utvecklat den biten är svårt att säga då det var länge sedan han verkligen spelade riktigt tuffa matcher av slutspelskaraktär. I de få slutspelmatcher han spelat i Minnesota har inte imponerat så där alldeles. Jag tycker också att han blivit sämre offensivt än vad han var under sin tid i Philadelphia. Så just nu är han utanför laget.

Det samma gäller definitivt för Henrik Tallinder som jag har sett att många andra tyckare har tagit med. Jag tycker att hans säsong i Buffalo var rent ut sagt svag. Tack vare att Tobias Enström blev skadad i VM så känns det som att Johnny Oduya kan ha tagit hans plats i truppen. I Stanley Cup så har Alexander Edler varit extremt bra så han vill jag definitivt ha med i laget. Det är hård konkurrens. Magnus Johansson visade i VM att han borde ta plats i en OS-trupp.

Forwards:
Tomas Holmström – Henrik Zetterberg – Daniel Alfredsson
Daniel Sedin – Henrik Sedin – Johan Franzén
Loui Eriksson – Nicklas Bäckström – Mattias Weinhandl
Per-Johan Axelsson – Samuel Påhlsson – Mikael Samuelsson
Tony Mårtensson

In: Tony Mårtensson
Ut: Patrik Berglund

Alternativa spelare som valdes bort: Linus Omark, Fredrik Modin, Kristian Huselius, Patrik Berglund, Marcus Nilson, Joel Lundqvist, Patric Hörnqvist, Alexander Steen och Robert Nilsson.

Kommentar: Inga ändringar på de fyra kedjorna. Men i bakgrunden så har Linus Omark och Marcus Nilson stärkt sina aktier efter sina VM-insatser och Alexander Steen utifrån hans spel i Stanley Cup. Här finns det väldigt många vägar att gå men jag har valt eftersom det är en kort turnering att ha så få komplicerade spelare som möjligt. Tomas Holmströms plats är ganska osäker eftersom jag tycker att han varit sämre än normalt den här säsongen och framförallt på slutet. Han slåss i första hand med Fredrik Modin i den rollen i den kedjan. Men VM visade att Sverige att svaga att ta sig in på kassen och därför så blir han väldigt viktig att ta med.

Kedjemässigt så bygger jag på att ha tre produktiva kedjor och en som är defensiv. Många av spelarna i våra tre första kedjor har dessutom ett väldigt bra tvåvägsspel.

Jimmys JVM-trupp version 1.0

Målvakter:
Jacob Markström
Joacim Eriksson
Robin Lehner (91)

Andra tänkbara: Sebastian Idoff, Anders Nilsson och Johan Gustafsson (92).

Kommentar: Jacob Markström är precis som förra säsongen den givna förstemålvakten. Jag gillar också den andra Brynästalangen, Joacim Eriksson som nu ska få chansen i Leksand och jag tror att han kan bli förstemålvakt där och därmed få gott om självförtroende att ta andraspaden.

Backar:
Victor Hedman – Erik Karlsson
Tim Erixon (91) – David Rundblad
Oliver Ekman-Larsson (91) – Alexander Urbom
Dennis Bozic

Andra tänkbara: Simon Bertilsson (91), Mattias Ekholm, Anton Blomqvist, Maksim Matushkin, Anton Grundel och Henrik Tömmernes.

Kommentar: De två första backparen känns nästan överdrivet bra och vi har nog aldrig haft en starkare topp4 i JVM-lag tidigare. Det råder dock stora tveksamheter kring om Hedman och Karlsson kommer att vara tillgängliga då de lär spela i antingen NHL eller AHL till vintern. Alexander Urbom tar jag med för hans spelstil och styrka som kommer att behövas på liten rink då turneringen återigen går i Kanada.

Forwards:
Magnus Pääjärvi (91) - Marcus Johansson – Carl Klingberg (91)
Mattias Tedenby – Jacob Josefson (91) - André Petersson
Anton Lander (91) – Anton Gustafsson - Anton Rödin
Marcus Krüger - Henrik Eriksson – Jacob Silfverberg
William Wallén (91)

Andra tänkbara: Gabriel Landeskog (92), Martin Lundberg, Calle Järnkrook (91), Mattias Lindström (91), Alexander Viklund, Henrik Thegel, Henrik Björklund och Lucas Sandström.

Kommentar: Magnus Pääjärvi känns som den på förhand stora forwardsstjärnan i Sverige och för att passa honom bra så bör han spela med spelare som inte behöver mycket puck för att det ska fungera optimalt då Pääjärvi själv driver väldigt mycket med pucken. Marcus Johansson och Carl Klingberg är två hårtjobbande spelare kan driva på mål när Pääjärvi kommer farandes.

Det lämnar dessutom mer utrymme till talang i andrakedjan där Jacob Josefson kan få centra mellan förra årets succéspelare från JVM i Tedenby och Petersson som båda var väldigt spektukulära att titta på. Sedan så har jag på de sex sista platserna faktiskt tagit ut sex stycken centrar. Mest beroende på att de alla oftast kommer att få spela ytter i sina elitserieklubbar likväl som det är de bästa spelarna rent talangmässigt. Tredjekedjan blir en Anton-kedja med Lander, Gustafsson och Rödin. De två förstnämnda har både talang och fysik medan den tredje är en speedig målskytt.

Taggar: , , , , , , , ,