Taggarkiv: Carey Price

Permalänk

Min syn på NHL-starten

6 februari 2013 Postat i NHL av Jimmy Hamrin En kommentar

Läget i NHL 6/2:

NHL är inget naturligt ämne för denna blogg men ligan är stor i mitt hockeyliv, främst då Stanley Cup som jag anser är världens bästa underhållning.  Jag ser mycket matcher och jag känner ett behov att få uttrycka mina åsikter även om det som händer där och kommer så försöka göra ungefär var tioende omgång för att sedan fokusera hårt när Stanley Cup drar igång.

NHL:s spelschema rusar vidare i högt tempo. Flera av lagen har hunnit spela just tio omgångar de tre första veckorna. Jag försöker se så mycket matcher som jag kan men har ännu inte hunnit se alla lagen utifrån att jag har annat att göra, t ex jobba. Kvaliteten på matcherna har dock varit riktigt bra och det har varit bra drag runt ligan. Allt hat mot lockouten har förvandlats till glädje för att ligan är tillbaka och lite så känner jag också.

Säsongen kändes svårtippad på förhand och inledningsvis är det väl både väntade och oväntade lag som gått bäst och sämst. Jag tänkte jag skulle lista fem lag som imponerat och fem lag som inte imponerar.

Fem lag som imponerar:

5: Boston Bruins
- Mina favoriter till Stanley Cup-titeln har bäst poängsnitt i öst och har bara förlorat en av sina åtta matcher. De har en bra defensiv som visserligen rasade mot Buffalo då sju mål släpptes in men i övrigt släpper de in lite mål och har visat förmåga att vinna många jämna matcher. Många spelare som kan producera.

4: Montreal Canadiens
- Tippades sist av mig i öst men har imponerat i starten med vinst i sex av åtta. Målvakten Carey Price har dominerat likaså coachstabens defensiva spel. Anmärkningsvärt att backen Andrei Markov som knappt gjorde en enda poäng i KHL har skyfflat in mål och poäng hittills. Är dock forfarande tveksam till att de når slutspel.

3: San Jose Sharks
- Började briljant tack vare stor dominans i förstakedjan. Patrick Marleau gjorde två mål i alla de fyra första matcherna och assistpoängen rasslade in hos Joe Thornton. Poängskörden deras har stannat av något men laget är nästbäst i ligan och trots en tung förlust i natt ser de ut att bli starka utmanare även det här året.

2: Tampa Bay Lightning
- Tampa har gjort överlägset flest mål och är roliga att titta på. Det är full fart framåt och de har skickliga offensiva spelare som levererar. Det offensiva spelet ger en bristande defensiv och Anders Lindbäck har trots många vinster ingen anmärkningsvärt hög räddningsprocent. Han får många svåra skott på sig men gör det bra så här långt.

1: Chicago Blackhawks
- Det började med att man förnedrade mästarna i premiären och sedan har det fortsatt. Chicago har vunnit åtta av tio och tagit poäng i alla tio matcherna. I natt vann man ”seriefinalen” mot San Jose borta där man vände 1-3 till 5-3. Målvakten Corey Crawford har börjat bra och lagets offensiva stjärnor levererar poäng och jobbar hårt.

Fem lag som inte imponerat:

5: Detroit Red Wings
- Har förvisso inga jättehöga förväntningar på laget men insatserna inledningsvis har varit alldeles för ojämna. T ex 0-6 mot Blues och 1-4 mot jumbon Calgary i natt. Laget saknar ledande stabila backar. Laget har heller inte samma fina inflöde av bra nyckelspelare i sitt sena draftande som för sex-sju-åtta år sedan som kan täcka upp pensionerade stjärnor. Man har dessutom inte lyckats bra på Free agent-marknaden så det ser ut att kunna bli några tyngre år.

4: Philadelphia Flyers
- Ett topptippat lag som fått en svag start. Laget har haft många bortamatcher och bara lyckats vinna en av dessa. Produktionen på stjärnorna har inte varit som förväntat. Målvaktsspelet som var svagt i slutspelet har varit helt okej nu men laget skapar inte tillräckligt med chanser i de matcher jag sett. Det har inte riktigt klickat än.

3: New York Rangers
- Ingen katastrofstart men de har förlorat fler matcher än de vunnit och ligger utanför slutspel. Det är inte den förväntade starten för det lag som hade de allra flesta Stanley Cup-tipsen på sig på förhand. Henrik Lundqvist har inte briljerat inledningsvis och lagets försvar har inte varit lika tätt som förra säsongen.

2: Los Angeles Kings
- En går ju inte å äter middag mätt, som Per-Erik Johnsson sa en gång. Kings som var superstarka i slutspelet har inte levt upp till det. Alla lagdelar har fungerat sämre. Jonathan Quick har inte varit i närheten av sig själv för nio månader sedan. Laget har också haft det trögt i offensiven men ändå vunnit hälften av matcherna vilket visar på att det finns god potential.

1: Washington Capitals
- En klubb som efter lockouten 2005 haft stor stjärnglans runt sig men som nu helt ser ut att ha tappat sin identitet. Den fräsiga offensiva klubben var det kanske mest underhållande laget i ligan men nådde aldrig riktigt långt, mycket beroende på bristande defensiv. Istället för att fortsätta vårda styrkan i laget försökte man göra om spelsystemet till mer defensivt men resultatet blev inte bättre för det. Nu har nya tränare kommit in och har av vad jag sett inte lyckats sätta något grundspel över huvud taget. Laget ligger sist i ligan i dag och superstjärnan Alexander Ovechkin kommer sällan till att använda sitt kanonskott och när han syns är det i fruktlösa soloräder. Han förmår inte att använda sina kedjekamrater på isen på ett effektivt sätt. Jag tror laget måste få igång sin offensiv igen för att få tillbaka energin hos Ovechkin men även Mike Green och Nicklas Bäckström.

Individuellt:

I natt gick Tomas Vanek i Buffalo poänglös för första gången den här säsongen. Österrikaren har annars inlett strålande med bl a två fempoängsmatcher. Han har dessutom gjort mitt favoritmål hittills den här säsongen. Målet var hans tredje i matchen och förnedrandet av en så pass bra målvakt som Tuukka Rask är anmärkningsvärt. Målet kan ni se HÄR.

Tänk er in i Rasks situation. Att veta att Vanek är den som du ska se upp mest med i matchen och har redan gjort två mål på dig i den matchen och sedan fullständigt lura byxorna av dig på det där sättet. Makalöst, anser jag.

Vanek är annars en ojämn spelare och hans succé har inte hjälpt hans Buffalo nämnvärt den här säsongen med tanke på att de ligger på 14:e plats i östra konferensen. Jag tror inte Vanek håller som poängkung säsongen ut. Då är Steven Stamkos som tvåa, tre poäng bakom Vanek, mer intressant. Andra väntade namn som Sidney Crosby och Evgeni Malkin finns med däruppe också. De har inte exploderat i starten men eftersom de är spelare som man kan anta kommer producera konstant så har de börjat tillräckligt bra för att anses vara favoriter fortfarande.

Den bästa spelaren jag sett så här långt är nog annars svenske Erik Karlsson. Jag tycker han är helt trollbindande att titta på. I ett NHL-sammanhang är han en tanig grabb som fortfarande känns avslappnad när man hör honom i intervjuer. Utmärkelsen till bästa back i våras känns inte som att det hindrar honom alls att fortsätta utvecklas. Sättet Karlsson tar sig fram på isen, löser situationer och alltid tycks vara spelbar häpnar mig. Han har också gjort ett grymt skönt mål för övrigt och det kan ni se HÄR.

Karlsson väntar där kyligt in offside och kliver sedan påpassligt in, gör ett ryck mot mål och trycker upp den i krysset. Att läsa spelet och som back lösa den där situationen på det sättet är inget man ser ofta nuförtiden. Fort går det också.

”Timrå-spelarna”:

Poängligan f d Timråspelare:

1. Henrik Zetterberg – Detroit – 9 matcher - 13 poäng (5+8)
2. Frans Nielsen – NY Islanders – 9 matcher - 8 poäng (0+8)
3. Peter Regin – Ottawa – 10 matcher – 2 poäng (0+2)
4. Anton Lander – Edmonton – 3 matcher – 1 poäng (0+1)
5. Anton Strålman – NY Rangers – 9 matcher – 0 poäng
6. Tom Wandell – Dallas – 7 matcher – 0 poäng
7. Magnus Pääjärvi – Edmonton – 6 matcher – 0 poäng
Erik Gustafsson – Philadelphia – 0 matcher
Carl Klingberg – Winnipeg – 0 matcher

Målvaktsligan:

1. Anders Lindbäck – Tampa Bay – 7 matcher – 5 vinster – 2,73 – 91,2%
2. Miikka Kiprusoff – Calgary – 7 matcher – 2 vinster – 3,24 – 87,0 %

Henrik Zetterberg och Anders Lindbäck håller Timråfanan bäst. Zäta har en tuff uppgift som kapten i ett ”fallande” Detroit. Han räddar situationen bra genom att själv vara en av lagets bästa spelare i varje match. Zäta har gjort mest mål, mest assist och skjuter klart flest skott på mål i Detroits lag. Han har även fått en bra poängmässig start och ser ut att ha behållit sin form och dominans som han hade i VM. Han visar dagligen att han är en av världens bästa spelare.

Anders Lindbäck har jag beskrivit lite om längre upp i texten och hans situation i Tampa Bay. Frans Nielsen håller som vanligt en bra nivå som underskattad spelare i ett underskattat lag som ser ut att ge sig in i slutspelsstriden igen. Av de övriga vill jag nämna Anton Lander som jag sett i två av de tre matcher han spelat. Han har fått mycket förtroende i defensiva roller och varit riktigt bra där. Han gjorde ett bra förarbete till ett shorthanded-mål häromdagen och det kan ni se HÄR.

Taggar: , , , , , , , , , ,
Permalänk

De ”anonyma” kullarna levererar

24 april 2011 Postat i Landslagen, NHL av Jimmy Hamrin En kommentar

U18-VM

Om man ser över de senaste JVM-kullarna så är det uppenbart att det är de mest namnkunniga lagen som gjort sämst resultat. Se här:

88:orna (Jhonas Enroth, Patrik Berglund):
- U18-VM: 5:a
- U20-VM: 2:a

89:orna (Sebastian Erixon, Mikael Backlund, Oscar Möller, Joakim Andersson):
- U18-VM: 3:a
- U20-VM: 2:a

90:orna (Jacob Markström, Anders Nilsson, Erik Karlsson, Victor Hedman, David Rundblad, Mattias Ekholm, Marcus Johansson, Mattias Tedenby, André Petersson, Jakob Silfverberg, Marcus Krüger)
-U18-VM: 4:a
-u20-VM: 3:a

91:orna (Robin Lehner, Tim Erixon, Oliver Ekman-Larsson, Anton Lander, Magnus Pääjärvi, Jacob Josefson, Calle Järnkrok, Carl Klingberg, Patrick Cehlin, Jesper Fasth, Oscar Lindberg):
- U18-VM: 5:a
- U20-VM: 4:a

92:orna (Johan Gustafsson, Adam Larsson, Patrik Nemeth, John Klingberg, Gabriel Landeskog, Johan Larsson, Max Friberg, Johan Sundström):
- U18-VM: 2:a
- U20-VM: spelas 11/12

93:orna (Jonas Brodin, Mikael Wikstrand, Rasmus Bengtsson, Oscar Klefbom, Rikard Rakell, Mika Zibanejad, Jeremy Boyce, Victor Rask)
- U18-VM: Final ikväll.
- U20-VM: spelas 12/13

Den fantastiska 90-kullen klarade ett brons efter seger mot Schweiz i bronsmatchen i U20-VM och 91:orna tog å sin sida ingen medalj på JVM-nivå. Ändå kommer det självfallet komma fram flest NHL-spelare och blivande OS-deltagare i de kullarna. Kanske har detta att göra med svenskars svårigheter att prestera under favoritskap.

Av de kullar som spelat VM för både U18 och U20 så har 89:orna bäst resultat av ovannämnda kullar men de hade å andra sidan stor hjälp med sin resultat av yngre spelare på så sätt att de hade Jacob Markström som förstemålvakt i U20-VM, Erik Karlsson som blev utsedd till bäste back i turneringen samt Victor Hedman som blev uttagen i All-Star team för 89:orna i U18 och 88:orna i U20. Både 90- och 91-kullen har dessutom inte haft sina bästa spelare tillgängliga för U20-VM då de redan tagit sig in i NHL.

Men om vi tar den aktuella 93-kullen så har jag hela tiden gillat den men resultaten i de olika turneringarna har uteblivit. Nu tycks de efter den bleka starten mot Tjeckien i turneringen verkligen växt och bara blivit bättre och bättre. Finalplatsen är väldigt rättvis också på sätt att både Kanada och Ryssland besegrats på vägen fram.

Nu väntar USA i finalen och det är faktiskt ingen omöjlig uppgift. USA har i stort sett samma lag som de hade i turneringen i Gärdehov i höstas och kändes inte oslagbara då. Igår hade de dessutom en stenhård semifinal mot Kanada där de vann med 5-4 i sudden i en match som hade 42-42 i skott. Store Tyler Biggs avgjorde. Hans kedja med Rocco Grimaldi och Travis Boyd har däremot inte haft någon stark turnering produktionsmässigt i övrigt.

Men Sverige sköt 47 skott på Ryssland igår också ska sägas. Jeremy Boyce-Rotevall gjorde Sveriges första mål i matchen och fortsätter göra en riktigt stark turnering. Boyce har gjort fyra mål och två assist på turneringens fem matcher. Anton Wedin gjorde en bra match mot Kanada blev inför denna match framflyttad till andrakedjan då Viktor Arvidsson skadat sig. Det blev dock inga poäng för Wedin som fortfarande är poänglös i turneringens protokoll.

Jonas Knutsen gjorde för övrigt mål igår när Norge slog Slovakien med 6-2. Knutsen stannade på tre mål och en assist över sex matcher i turneringen. Det blev han nästbäste norrbagge på.

Sveriges final spelas 18.30 ikväll och jag är osäker om den går att se på något sätt. Förra året ordnade SVT så de kunde sända finalen på nätet men de har varit tysta i sammanhanget den här gången. Möjligtvis går det kanske att köpa matchen på http://www.fasthockey.com/

***

Nattens Stanley Cup

Det är lite Stanley Choke snarare än Stanley Cup just nu. Det började med Vancouver som svarat på sina 3-0 i matcher med att torska med 2-7 och 0-5 i de efterföljande två matcherna. Igårkväll kunde Pittsburgh stänga sin serie på hemmaplan mot Tampa Bay men åkte dit med hårresande 2-8. San José hade samma läge mot Kings inatt men hamnade i underläge med 0-3 efter bara några minuter (slutade 1-3).

Ett lag som däremot leverade när de hade chansen var Washington som dominerade sin match och vann med 3-1 efter bl a ett grymt snyggt mål av Alexander Ovechkin. Rangers gör spelmässigt en bra serie men tappar flera sena ledningar och lyckades aldrig riktigt knyta säcken i matcherna. Washington vidare rättvist och en av deras absolut bästa spelare har varit Marcus Johansson.

Jag har suttit upp och sett Boston slå Montreal med 2-1 i den femte perioden i en extremt tät match. Det blir lite natt och dag om man tidigare samma kväll suttit och gäspat till Sverige – Finland och får se två lag spela så intensivt som Boston och Montreal.

Målvaktsspelet och försvarsspelet håller hög klass i båda lagen och det krävs en hel del för att få fram bra chanser men tack vare heroiska krigarinsatser så skapades det också mycket chanser åt båda håll. Boston skapade mest men Montreal brände de klaraste chanserna. Michael Ryder och Zdeno Chara räddade på mållinjen varsin gång och i sudden gör Tim Thomas en helt sinnesjuk räddning när Montreal kommer två mot en.

På andra sidan står Carey Price med sitt otroligt täta, lugna och trygga målvaktsspel. Det är en fröjd att se. Men till slut avgjorde Nathan Horton på en sådan där slumpchans som studsar rätt. Boston har nu vänt 0-2 i matcher till 3-2.

Matchens fem stjärnor:

5: Tim Thomas, Bruins
4: Carey Price, Canadiens
3: Michael Ryder, Bruins
2: Patrice Bergeron, Bruins
1: Brian Gionta, Canadiens

Taggar: , , , , , , , , , ,
Permalänk

Detroit ser starka ut

19 april 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin Kommentera

Nattens Stanley Cup:

Boston tog en livsviktig seger i Montreal. De fick tillbaka Zdeno Chara, fick en bra start på matchen och Carey Price hade en mänsklig afton. 4-2 till Boston men 2-1 i matcher till Montreal dock.

Philadelphia lyckades slå Buffalo borta och tar ledningen med 2-1 i matcher. I mål hade de Brian Boucher från start och förra matchens flopp Sergei Bobrovsky fick inte ens sitta på bänken.

Pittsburgh lyckades vinna en riktigt tät match mot Tampa Bay. Den här serien känns som den kan bli ganska lång. Tampa vände 0-2 till 2-2 för att sedan åka på 2-3 31 sekunder efter kvitteringen. 2-1 i matcher för Pittsburgh.

Phoenix – Detroit 2-4 (0-3 i matcher)

Om vi ska gå till matchen jag sett så handlar det om Phoenix-Detroit.

För det första så var den här matchen betydligt mer tempostark än den förra jag såg i serien. Phoenix har stora problem i spelet med puck. Detroit sätter bra press och vinner tillbaka pucken över hela banan. Phoenix har också haft ovanan att inleda matcherna väldigt dåligt. Inatt var det tidigt ett 0-2 efter endast tre minuters spel som satte käppar i hjulet. Målvakten Ilya Bryzgalov lyckas inte få tag i skott som kommer med mycket trafik framför mål, det är styrningar, studsar etc som hela tiden hittar sig förbi ryssen och i mål.

I början av den andra perioden ramlade också 0-3 in genom Valtteri Filppula, den finske centern som skulle kunna få en stor roll i många andra NHL-lag känns det som. En arbetsstark center med riktigt bra spelsinne. Men precis som i den förra matchen så vaknar Phoenix till och gör match av det till slut. Och Phoenix gör det återigen via sitt powerplay som är det enda som levererar just nu.

Johan Franzén, som spelade med visir idag, satte dock ett matchavgörande mål till 4-1 i början av den tredje perioden. Fri åt vänster med Bryzgalov satte han ett femstjärnigt stenhårt avslut mot det bortre krysset. Detroit har för övrigt nio olika målskyttar på de 12 mål de hittills gjort i serien. Många grovjobbare som Justin Abdelkader, Darren Helm och Drew Miller bidrar på ett fantastiskt sätt just nu.

Phoenix fick in ytterligare en reducering i powerplay till 2-4 genom veteranen Ray Whitney men Detroit håller undan och vinner rättvist. Detroit gör fyra mål för tredje matchen i rad och det måste Phoenix sätta stopp för om de åtminstone vill skapa lite spänning i serien.

Bäst på plan var nog Niklas Kronwall som låg bakom de två första målen, tacklade och täckte skott som om det inte fanns någon morgondag.

Henrik Zetterberg tränar på men är ännu inte redo för spel. För hans del är dock Detroits klara ledning i serien en fördel eftersom han inte behöver känna någon extrem stress att komma tillbaka för tidigt.

Matchens fem stjärnor:

5: Niklas Kronwall, Red Wings
4: Jimmy Howard, Red Wings
3: Valtteri Filppula, Red Wings
2: Johan Franzén, Red Wings
1: Kyle Turris, Coyotes

Taggar: , , , , , ,
Permalänk

Pavel Datsyuk !!

17 april 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 6 kommentarer

Kvällens och nattens Stanley Cup

Detroit – Phoenix 4-3 (2-0 i matcher)

Pavel Datsyuk står i denna match för en av de mer överjävliga insatser jag sett på väldigt länge i ett slutspel. Karln var under den första halvan av matchen fullkomligt strålande och dominerade i varenda byte. Det såg ut som att det var en slags uppvisningsmatch när han var inne och dribblade.

För det första så gör han ett mål och tre assist under den första halvan. Målet är riktigt läckert i powerplay där han gör små saker väldigt bra. Bara en sådan sak som att inte stå still efter att man passat pucken. Den här gången letade han sig upp i backposition, fick pucken, åker in mot slottet och skjuter ett syrgas-skott för att förflytta box och målvakt. Skottet var egentligen ganska tamt men syrags-rörelsen ställde Bryzgalov som givetvis var skymd av Tomas Holmström också.

Det där målet betydde 1-0 till Detroit, kort därefter assisterade Datysuk Rafalski till 2-0 och innan den första perioden var över skulle 3-0 komma också. Datsyuk bryter där pucken i mittzon och bryter in mot mål med backhandfattning men går över till forehand mellan sina egna ben och skjuter ett skott som skapar en retur som går rakt ut till Darren Helm som sätter den med relativt öppen kasse. Magiskt mål!

Som om inte det vore nog så fortsatte showen i början av den andra perioden där han dribblade sig fri två gånger utan att göra mål, skapade frispelningar med bakom-ryggen-passningar och kunde stillastående lura bort Phoenix-försvarare på ett helt fantastiskt sätt. Han fick en till assist också i ett läge där han dribblar till sig en målchans, missar och spelar upp till Valtteri Filppula i backposition som skjuter ett skott som Holmström styr upp i nättaket.

4-0 och det kändes som att matchen var över. Men Phoenix visade glöd och jobbade sig in i matchen. Det reducerades till både 4-1 och 4-2. I den tredje perioden drar dessutom Detroit på sig några onödiga utvisningar vilket ger Phoenix ett långt fem mot tre som man utnyttjar. Alla Phoenix mål kom i just powerplay förresten och Phoenix överlägset bästa spelare Shane Doan stod för två av målen. Doan sänkte för övrigt Johan Franzén i den första perioden så denne åkte in med huvudet först i sargen. Men Franzén kom tillbaka med 20-talet stygn och några plåster i ansiktet. Dessutom vägrade han ta på sig visir.

Men Detroit lyckades ändå reda ut det hela i den tredje perioden och höll undan utan att det skapades någon superhet chans i slutet. Detroit vann matchen klart rättvist, ska sägas.

Om vi bortser Pavel Datsyuks dominans så var det här ingen jättebra underhållning. Det var en ganska tempofattig och dålig slutspelsmatch om man jämför med andra jag sett den här veckan. En stor anledning till det är alla utvisningar, en del petiga men de flesta får kategoriseras som extremt odisciplinerade. Det är svårt att vinna borta mot Detroit om man ger dom fem powerplay i den första perioden t ex.

Henrik Zetterberg spelade inte och åkte dessutom på ett bakslag på en träning häromdagen. Oklart när han är tillbaka men det är knappast nästa match.

Matchens fem stjärnor:

5: Pavel Datsyuk, Red Wings
4: Shane Doan, Coyotes
3: Tomas Holmström, Red Wings
2: Nicklas Lidström, Red Wings
1: Radim Vrbata, Coyotes

Boston – Montreal 1-3 (0-2 i matcher)

Jag ser ganska dum ut just nu i mitt tips med Boston som slutsegrare i Stanley Cup. Men Montreal ska hyllas för att de återigen hittat sitt fantastiska spel utan puck. Samma spel de hade i förra slutspelet när de tog sig till konferensfinal.

Boston får heller inget flyt i serien. Det tyngsta oflytet var nog att Zdeno Chara fick åka in på sjukhus efter den första matchen p g a vätskebrist. Inatt skulle han spela men fick lämna återbud under uppvärmningen. Att han försvann märkes tydligt i början av matchen då Montreal kunde göra tvåa snabba mål efter svagt spel i egen zon av Boston. Mike Cammalleri låg bakom båda målen.

Boston fick nu ge mycket istid åt backar som Dennis Seidenberg och Johnny Boychuk. Dessa två hade enorma problem och stod för hårresande misstag matchen igenom. Montreal spelade dessutom med full press på puckhållaren och med en extremt stabil målvakt i Carey Price. När man som Boston får en dålig start och hamnar i underläge mot ett sådant lag så blir det lätt stressat och frustrerande. Boston får heller inte ut något av sina storskyttar Milan Lucic och Nathan Horton i det offensiva spelet. Det är alltid en Montreal-spelare i vägen när de ska skjuta.

Patrice Bergeron reducerade dock snyggt i den andra perioden och såg ut att skapa lite energi för laget. Men i slutet av perioden kom en rejäl kalldusch genom att Montreal ökar på 3-1 i ett anfall som inte såg ut att resultera i något alls men en svag retur av Tim Thomas ger en omarkerad Yannick Weber öppen kasse. Just Tim Thomas har heller inte kommit upp i normal standard hittills tycker jag. Men det är ju samtidigt svårt för honom att vinna matcher då laget bara gjort ett mål på två matcher hittills.

I den tredje perioden försöker Boston komma ikapp men jag tycker att Montreal kontrollerar matchen fullständigt och vinner rättvist! Bäst i laget tillsammans med Price var backparet Hal Gill och P.K Subban som knappt släppte till en målchans när de var inne och de var dessutom inne i nästan halva matchen. Framförallt unga Subban imponerar med ett väldigt moget tvåvägsspel.

Matchens fem stjärnor:

5: Carey Price, Canadiens
4: P.K Subban, Canadiens
3: Hal Gill, Canadiens
2: Mike Cammalleri, Canadiens
1: Patrice Bergeron, Bruins

I övrigt så lyckades Philadelphia kvittera mot Buffalo till 1-1 i matcher efter en betydligt mer målrik match än den första. Matchens första period bjöd på hela sex mål jämnt fördelat mellan lagen. I den andra perioden avgör Philly matchen med två mål. Det blir till slut 5-4. Noterbart är att Philly byter ut målvakten Sergei Bobrovsky redan efter 12 minuter och Brian Boucher gör efter det en stark match. Gissningsvis står Boucher från start i nästa match.

Just nu spelas en match mellan San José – Los Angeles. Bortalaget som förlorade den första matchen har just nu 2-0 efter den första perioden. Drew Doughty har haft en riktigt bra period där han legat bakom båda målen och dragit på motståndarna flertalet utvisningar. Men den matchen ger jag dock vika för nu och prioriterar lite sömn.

Sov gott!

Taggar: , , , , , , , , ,
Permalänk

Därför dominerar Sedins i NHL

14 mars 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin En kommentar

Några ord om läget i NHL

Hej!

Det var länge sedan jag gjorde ett NHL-inlägg nu. Den största anledningen till det är att Timrå IK:s avslutning sög upp nästan all bloggkraft samtidigt som ligan haft sina tråkiga lunkmånader januari och februari. Nu börjar saker och ting ställas på sin spets för alla de lag som är inblandade kring slutspelsstrecken och det är ganska många. Matcherna börjar bli så där äckligt betydelsefulla igen.

Jämnast är det i väst där det skiljer fyra poäng mellan sju lag placerade på plats 4-10 i konferensen. Det är helt ovisst kring vilka lag som tar sig vidare där. Lag som varit uträknade som typ Chicago och Calgary har vaknat till och klättrat upp på slutspelsplats medan ett tidigare starkt lag som Nashville har ramlat under strecket helt plötsligt. Det lag som är mest över just nu är dock Colorado som knappt vinner en match och som gått från att vara med i slutspelskampen till att vara 21 poäng från en slutspelsplats och bara fem poäng före bottenplacerade Edmonton.

I den västra toppen ser Vancouver oerhört stabila ut. Bröderna Sedin öser på som om det inte fanns någon morgondag och ligger i toppen av poängligan samtidigt som laget ser ut att kunna ta President Trophy som grundseriens bästa lag. Bakom ligger rutinerade Detroit som en otäck outsider för slutspelsorutinerade Vancouver.

De här tvillingarna är ett fascinerande kapitel. I NHL vimlar det av offensiva supertalanger som alla besitter någon form av spetskompetens som gör att de blir spännande att titta på. Hos bröderna Sedin finns dock väldigt lite som sticker ut, de är vare sig speciellt kraftfulla, snabba eller tekniskt briljanta.

Men de är däremot oerhört smarta. Det finns inget radarpar i ligan som är i närheten av att hitta varandra lika bra på isen. De är också individuellt väldigt bra på att placera sig i öppna isytor i anfallszon och står ofta där pucken hamnar. Dessutom är de båda otroligt starka på backhandssidan där de vänder ryggen mot spelet men hittar extremt bra lösningar med sin backhand hela tiden. Något som är väldigt svårt för andra lag att försvara sig mot då pucken blir svår att nå och ”ögon-i-nacken-pass” är svåra för försvarare att markera bort.

På den östra sidan känns Torontos slutspelskamp som det mest spännande just nu. Jag såg matchen de spelade i helgen mot Buffalo som ligger strax ovanför strecket och det var verkligen som att det var slutspel i Toronto igen. Det blir alltid en slags magisk stämning runt sådana matcher i den staden. Dessutom var matchen oerhört spännande och den svängde fram och tillbaka men där Toronto vände och vann i tredje perioden vilket räddade slutspelsdrömmen. De har sex poäng upp till strecket med 13 matcher kvar.

I botten har New Jersey vaknat till och spelar drömhockey och de har otroligt nog bara åtta poäng upp till en slutspelsplats och kan inte räknas ut. Betänk att detta lag länge var sämst i hela NHL. Ilya Kovalchuk öser helt plötsligt in poäng och visar en härlig karaktär.

I toppen har Washington kommit igång bra och tack vare några riktigt fina värvningar vid trade deadline så ser laget ut att bli en het kandidat till Stanley Cup. In plockades skicklige backen Dennis Wideman och en van vinnare i rutinerade Jason Arnott. Alexander Ovechkin gör både mål och poäng i bra takt igen och laget vinner mycket matcher. Just nu är man uppe i åtta raka segrar.

Ett lag som däremot kämpar i motvind är Washingtons antagonister Pittsburgh Penguins som sedan en lång tid tillbaka stått utan världens överlägset bäste i Sidney Crosby. Dessutom sägs Evgeni Malkin ha spelat klart för säsongen. Crosby var dock 15 minuter på is idag men sägs fortfarande ha långt kvar. Laget kämpar dock till sig hyggligt med poäng och håller sig i toppen. Jordan Staal har klivit fram bra samt att jag anser att man gjorde ett superkap när man lyckades ta in James Neal vid trading deadline. Det är en stentuff underskattad spelare som kan hitta målet, även om han inte direkt öst in mål i Pittsburgh ännu.

Bland de gamla Timråspelare som finns i ligan så går det tämligen tungt, speciellt för de unga spelarna som ska ta steget från lovande till etablerad. Spelare som Anton Strålman, Peter Regin och Tom Wandell har haft sanslöst motiga säsonger där klubbarna nog börjar tappa lite tålamod.

Däremot fortsätter Magnus Pääjärvi och Anders Lindbäck ha bra rookiesäsonger och Henrik Zetterberg har fortsatt varit en av ligans bästa spelare den här säsongen även om målskyttet inte varit så hett de senaste månaderna. Han anses dock vara en het kandidat till Selke Trophy som ligans bäste defensiva forward. Men eftersom jag inte kan ha honom som ytterforward längre då han spelat så mycket center så ramlar han faktiskt utanför mina två hiss-lag.

Hiss-lag 1

Mv: Tim Thomas, Boston (4)
- Har inte lyckats hålla sig kvar över 94% men är fortfarande NHL:s klart bästa målvakt den här säsongen. Tveklöst!

Back: Nicklas Lidström, Detroit (2)
- Går mot en av sina bästa offensiva säsonger någonsin på ålderns höst. Är otroligt puck- och placeringssäker. Lutar åt Norris nr 7. Ingen är så jämn som honom.
Back: Zdeno Chara, Boston (3)
- Tacklingen som bröt delar av nacken på Max Pacioretty gör honom inte så populär just nu men i mina ögon var mer en fråga om otur och en dåligt konstruerad arena. Chara är hur som helst en väldigt dominerande spelare spelmässigt sett.

Center: Henrik Sedin, Vancouver (Ny)
- Med Crosby skadad har bröderna Sedin stått för det bästa poänggörandet. Henrik är en väldigt smart spelare som hittar vinklar och öppna isytor likt ingen annan. Världens bästa passningsspelare med backhand.
Forward: Daniel Sedin, Vancouver (Ny)
- Poängen rullar in bra just nu och poängligatiteln finns inom klart räckhåll. Är tillsammans med sin bror klart formstarkast va gäller mål och poäng för tillfället. Har en bra förmåga att stå på rätt plats i anfallszon.
Forward: Martin St.Louis, Tampa Bay (3)
- Den lille Tampa-forwarden har tappat lite men går fortfarande mot en riktigt bra säsong, kanske sin bästa vid 36 års ålder. Är en oerhört smart spelare som är grym i powerplay och som lyft fram Steve Stamkos på ett fantastiskt sätt.

Hiss-lag 2

Mv: Carey Price, Montreal (2)
- Det här är utan tvekan genombrottssäsongen för den unge målvakten som fått bära mycket på axlarna de senaste säsongerna efter att ha blivit jämförd med Ken Dryden och Patrick Roy i 20års åldern. Har nu börjat hitta rätt och klart stabil i sitt spel.

Back: Dustin Byfuglien, Atlanta (2)
- Den store och till synes klumpige backen är snart uppe i 20 mål, en väldigt fin siffra som back och klart bäst i ligan. En av sommarens bästa värvningar sett till utfall.
Back: Keith Yandle, Phoenix (Ny)
- En otroligt underskattad back som är otroligt viktig i Phoenix och deras succé. En tämligen komplett back som bidrar på alla sätt. Har faktiskt en god chans att vinna backarnas poängliga.

Center: Steven Stamkos, Tampa Bay (3)
- Har inte orkat hålla ut hela säsongen och vad som först såg ut att kunna bli närmare 70 mål är nu nere i att knappt bli 50 mål. Motståndarna har börjat läsa av det där direktskottet. Han är dock den forward som gjort klart flest mål än så länge.
Forward: Alexander Ovechkin, Washington (2)
- Jodå. Äntligen har björnen börjat vaknat efter en ovanligt sömnig säsong. Lagomt nära slutspelet också. Ovechkin har klättrat bra i poängligan den senaste månaden och finns nu med där i toppen. Dock lite för långt efter för att kunna vinna.
Forward: Patrick Sharp, Chicago (2)
- Har varit bästa forward i ett mätt Chicago som just nu får kämpa livet av sig för att ta sig till slutspel. Gör mycket mål och jobbar mycket hårt för laget. Har ett fantastiskt bra skott.

Diss-laget

Mv: Nikolai Khabibulin, Edmonton (Ny)
- Spelar förvisso i ett svagt lag men Khabibulin gör det inte lättare för Edmonton att vinna matcher. Fylleköraren har inte lyckats komma upp i 90% på 40 spelade matcher och har enbart vunnit 10 av dessa matcher.

Back: Chris Phillips, Ottawa (Ny)
- Defensivt stark back med följande siffror den här säsongen: 1 mål, 6 ass, 7 poäng och – 31. På detta lyfter han över 21 minuter i speltid. Det känns inte godkänt av en spelare som gick 1:a i draften en gång i tiden och tjänar 3,5 mille i dollar per säsong.
Back: Sergei Gonchar, Ottawa (2)
- 5,5 miljoner dollar per säsong skulle denna back lyfta Ottawa. Laget har kraschat längst ner i botten av ligan och Gonchar har inte producerat i närheten av vad man kunde förvänta sig.

Center: Scott Gomez, Montreal (3)
- Med en årslön på 7,3 mille i dollar så gör han för få mål och för få poäng. Han tacklas ytterst sällan, vinner för få tekningar och täcker inte skott. Det enda han egentligen gör i Montreal är att ta hög lön. Det känns skamfullt att han fick överta Saku Koivus nummer inför säsongen.
Forward: Simon Gagne, Tampa Bay (Ny)
- Var en omtalad värvning i somras men Gagne har inte levererat i Tampa. 25 poäng på 51 matcher är inte godkänt för en forward som en gång i tiden gjort över 40 mål och som lyfter 5,25 mille i dollar per säsong.
Forward: Alex Frolov, NY Rangers (Ny)
- Såg ut som ett kanonförvärv i somras då Rangers lyckades den flerfaldige 30-målsskytten för 3 miljoner dollar per säsong. Utfallet har än så länge blivit 7 mål och 16 poäng på 43 matcher. Icke godkänt!

Poängligan för ex-Tikare i Nordamerika:

NHL:

  1. 40 Zetterberg DET 69 matcher 69 poäng (18+51) +1 19:47
  2. 51 Nielsen NYI 63 matcher 38 poäng (9+29) +13 17:57
  3. 91 Pääjärvi EDM 68 matcher 26 poäng (10+16) -8 14:50
  4. 13 Regin OTT 55 matcher 17 poäng (3+11)  -4 13:23
  5. 6 Strålman CBJ 47 matcher 14 poäng (1+13) -5 19:40
  6. 19 Modin CGY 40 matcher 10 poäng (7+3) -14 11:53
  7. 23 Wandell DAL 62 matcher 7 poäng (6+1) +0 11:26
  8. 27 Gustafsson PHI 1 match 0 poäng +0 16:06

Målvakter:

  1. 39 Lindbäck NSH 21 matcher 10 vinster 2,58 91,4 %
  2. 34 Kiprusoff CGY 61 matcher 32 vinster 2,58 90,8 %

AHL:

  1. 36 Gustafsson ADI 59 matcher 36 poäng (5+31) -9
  2. 8 Persson POR 49 matcher 12 poäng (4+8) +5

Målvakter:

  1. 39 Lindbäck MIL 4 matcher 2 vinster 2,73 91,5%
  2. 31 Backlund ADI 27 matcher 8 vinster 3,38 88,6%

CHL (WHL):

  1. 29 Owuya MED 63 matcher 10 poäng (0+10) +9
Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Den här Crosby kan bli något stort

3 december 2010 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 11 kommentarer

Jag sticker emellan med ett NHL-inlägg, det var ett tag sedan. Det kan bli en skön tankepaus från det här rödvita laget.

Jag tänkte fokusera inlägget mot världens överlägset bästa spelare just nu – Sidney Crosby!

När Pittsburgh inatt slog Atlanta med 3-2 så gjorde Sidney Corsby lagets alla tre mål. Det har varit mycket surr om Steven Stamkos den här hösten men trots att han bara är 4 poäng bakom Crosby i poängligan så skiljer det i milsväg i talang mellan dessa två. Den stora skillnaden är ju att Crosby gör sina flesta poäng på egen hand medan Stamkos matas av Martin St.Louis.

Crosby har också ett större ansvar för sitt lag som kapten med höga prestationskrav. Pittsburgh inledde säsongen riktigt knackigt och då är det Sidney som ska försvara laget inför alla journalister. Nu har Pittsburgh klättrat rejält efter att ha vunnit 10 av de 11 senaste matcherna och dessutom tagit poäng i samtliga 11. Crosby har gjort poäng i 14 raka matcher och under den här 11 matcher långa poängsviten för laget så har Crosby ensam legat bakom 22 av 35 mål.

Det här är sjuka siffror 2010 när hockeyn ser ut som den gör. Att lyckas med detta när man spelar ihop med Chris Kunitz och Pascal Dupuis är och också helt sjukt.

Sidney Crosby är bara 23 år gammal och frågan är hur bra han kan bli? Det var det här man kände skulle hända redan för några år sedan då han vann poängligan och MVP-utmärkelsen i NHL som junior. Men sedan har det kommit ett litet avbrott i dominansen tack vare både en svår fotledsskada och att han blev lite sönderläst, tror jag.

Men under föregående säsong började han ändra sitt spel till att skjuta oftare och bli en vassare avslutare och det slutade med att han tillsammans med Stamkos vann målligan i NHL men missade att vinna poängligan med någon poängs marginal till Henrik Sedin. Den här säsongen känns det som Crosby blivit ännu mer trygg i den här mer målgörande spelstilen och kommer bara han är frisk att vinna poängligan och MVP-utmärkelsen Hart Trophy igen.

Däremot kommer nog Stamkos, tack vare St.Louis, kunna hota om skytteligatiteln Rocket Richard Trophy hela vägen. Om han får vara frisk också så klart. Alexander Ovechkin har en för honom bedrövlig säsong så här långt men ligger ändå trea i poängligan. Dock 11 poäng och 11 mål efter Crosby. Kanske börjar Ovechkins primitiva spelstil komma ikapp honom?

En vidare fråga är hur bra Crosby kan bli på en ”genom tiderna”-lista. Jag tror att om han fortsätter på det han visar den här säsongen att han har möjlighet att spräcka sig in på NHL:s vedertagna topp 5 med Gretzky, Orr, Lemieux, Howe och Richard. De fyra förstnämnda kommer bli svåra att nå men 5:e platsen kan nog nås vilket vore gigantiskt stort!

Nu blir det hiss och diss:

Hiss-lag 1

Mv: Tim Thomas, Boston (2)
- 17 matcher – 13 vinster – 95,6% av skotten räddade. Mer behöver inte skrivas.

Back: Zdeno Chara, Boston (2)
- Tim Thomas har bra hjälp framför sig halva matcherna också. Chara leder ligans bästa försvar.
Back: Dustin Byfuglien, Atlanta (Ny)
- Säsongens skräll. Stor och klumpig har blivit väldigt smidig och spelskicklig. Mest mål och poäng av alla backar.

Center: Sidney Crosby, Pittsburgh (Ny)
- Bäst i världen.
Forward: Alexander Semin, Washington (Ny)
- Har nästan gjort dubbelt så många mål som en annan Alexander i samma lag.
Forward: Martin St.Louis, Tampa Bay (Ny)
- NHL:s bästa pointman i powerplay. Bra i boxplay också!

Hiss-lag 2

Mv: Carey Price, Montreal (Ny)
- Många skrattade åt Montreal när de valde Price före Halak. Men efter 24 starter och 93,4% så skrattar få.

Back: Nicklas Lidström, Detroit (2)
- Han börjar se gammal ut i ansiktet men på isen är han som en 25-åring.
Back: Kris Letang, Pittsburgh (2)
- Crosby har faktiskt en lagkamrat som matar honom med bra puckar och det är Kris Letang.

Center: Steven Stamkos, Tampa Bay (Ny)
- Var i lag 1 senast men nu har Crosby rusat förbi. Är dock klar 2.a i NHL på alla sätt.
Forward: Milan Lucic, Boston (Ny)
- Bostons mål-, poäng- och tacklingskung! En underbar hockeyspelare!
Forward: Alexander Ovechkin, Washington (Ny)
- Okej då. 3:a i NHL:s poängliga, 4:a i dess tacklingsliga och flest skott av alla ska väl räcka en bit trots allt.

Diss-laget

Mv: Martin Brodeur, New Jersey (Ny)
- 4 vinster på 16 starter är inte värdigt NHL:s vinstrikaste målvakt genom tiderna.

Back: Shea Weber, Nashville (Ny)
- Defensiv stjärna och storskytt i PP som står på 3 mål och -10 på 24 matcher.
Back: Marc-Edouard Vlasic, San José (Ny)
- Saknar Rob Blake lite? Vlasic spelar 21:24 i snitt per match men har otroligt nog 0 poäng och är -9 på 24 matcher!

Center: Scott Gomez, Montreal (Ny)
- Med en årslön på 7,3 mille i dollar så gör han knappt mål, poäng, tacklas, vinner tekningar eller täcker skott…
Forward: Ilya Kovalchuk, New Jersey (2)
- Får nästan mest istid av alla forwards i NHL men vare sig jobbar hårt eller producerar. 4 mål, 10 poäng och -12.
Forward: Jiri Hudler, Detroit (Ny)
- Får kanske inte det utrymme han behöver i Detroit men 1 mål på 19 matcher är väl ändå i minsta laget?

På tikare-fronten är det inte så mycket nytt. Henrik Zetterberg fortsätter att kontinuerligt att skapa massvis med chanser men poängen kommer däremot in ganska oregelbundet. Vissa matcher kan ge fyra poäng medan fyra matcher ibland kan ge 0 poäng. Totalt ligger han på runt en poäng per match med möjligheten att det kan blixtra till om han får en bra månad.

Magnus Pääjärvi har poäng i två raka nu efter poängpaus på 13 raka matcher. Däremot står han utan mål i 17 raka matcher. Spelmässigt är han fortfarande lite för blyg tycker jag. Han vågar för lite både med och utan puck. Det är så klart inte så enkelt men han har kanske lite för mycket respekt? Med pucken åker han alltid upp efter en kant och försöker hitta ett skott eller pass istället för att vara mer utmanande och svårläst. Utan puck måste han bli mer aggressiv och bestämd.

Anders Lindbäck fick bara stå en match ifrån start i november. Pekka Rinne är en riktigt bra målvakt men jag hoppas att Lindbäck kan få fler matcher framöver.

Fredrik Modin är hör och häpna… skadad.

Tikare i NHL Kap. 21

Poängliga NHL-tikare 3/12:

NHL:

  1. 40 Zetterberg DET 22 matcher 24 poäng (9+15) +8 19:28
  2. 51 Nielsen NYI 23 matcher 13 poäng (2+11) -2 17:52
  3. 13 Regin OTT 26 matcher 10 poäng (1+9)  -1 15:01
  4. 91 Pääjärvi EDM 24 matcher 8 poäng (2+6) +0 14:14
  5. 19 Modin ATL 15 matcher 6 poäng (4+2) -8 11:11
  6. 6 Strålman CBJ 19 matcher 6 poäng (0+6) -4 20:28
  7. 23 Wandell DAL 23 matcher 2 poäng (2+0) +0 11:27

Målvakter:

  1. 39 Lindbäck NSH 8 matcher 3 vinster 2,78 91,3 %
  2. 34 Kiprusoff CGY 22 matcher 9 vinster 2,82 90,8 %

AHL:

  1. 36 Gustafsson ADI 23 matcher 15 poäng (2+13) -21 (!)
  2. 8 Persson POR 19 matcher 7 poäng (2+5) +5

Målvakt:

  1. 31 Backlund ADI 16 matcher 3 vinster 3,85 87,6 %

CHL (WHL):

  1. 29 Owuya MED 24 matcher 7 poäng (0+7) +5
Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Inför NHL – Northeast

6 oktober 2010 Postat i NHL av Jimmy Hamrin En kommentar

Jag kommer gå igenom alla lag lite kort och ranka dem i varje division för sig. Det sista inlägget kommer behandla ett tips om vilka som vinner Stanley Cup samt de individuella troféerna.

Backpar och kedjor i lag-genomgångarna är mer till för en kartläggande överblick än att jag tror att de kommer spela exakt så där.

Tidigare inlägg:

NORTHWEST
CENTRAL
PACIFIC

Nu:

NORTHEAST DIVISION

1. BOSTON BRUINS

Laget: 26/30

Målvakt: 9/10
Rask

Backar: 8/10
Boychuck – Chara
Ference – Seidenberg
Hunwick – Stuart

Forwards: 9/10
Sturm – Bergeron – Horton
Recchi – Savard – Wheeler
Lucic – Krejci – Ryder
Paille – Seguin – Thornton

Kommentar: Boston har ett väldigt komplett lag på pappret med två bra målvakter, en superback i Zdeno Chara och fyra bra kedjor. Problemet laget hade under stora delar av förra säsongen satt i målskyttet, vilket kan tyckas märkligt med tanke på materialet. Men i slutspelet lossnade en del och laget hade faktiskt 3-0 på Philadelphia i andra rundan men tappade det. En redan stark centeruppsättning blev nu ännu starkare då supertalangen Tyler Seguin draftades i sommar.

2. BUFFALO SABRES

Laget: 24/30

Målvakt: 10/10
Miller

Backar: 7/10
Montador – Myers
Leopold – Rivet
Butler – Morrisonn

Forwards: 7/10
Vanek – Roy – Pominville
Hecht – Connolly – Ennis
Gaustad – Niedermayer – Stafford
Kaleta – McCormick – Grier

Kommentar: Buffalo har ett halvanonymt krigarlag med en del underskattade stjärnor som Derek Roy, Tim Connolly och Jason Pominville. Laget har ligans bästa målvakt och det borde räcka en bra bit, helt klart till ett nytt slutspel. På backen finns urintressanta Tyler Myers, en 20-årig 203 cm lång spelskicklig back. Han är fortfarande lite kantig/slarvig i sitt spel men när han växt in i NHL kommer han kunna bli en av ligans bästa backar. 

3. MONTREAL CANADIENS

Laget: 23/30

Målvakter: 7/10
Price

Backar: 9/10
Hamrlik – Markov
Spacek – Subban
Gill – Gorges

Forwards: 7/10
Cammalleri – Plekanec – Gionta
Pouliot – Gomez – Kostitsyn
Eller – Boyd – Lapierre
Darche – Halpern – Moen

Kommentar: Montreal hade stor succé i slutspelet förra säsongen. Mycket tack vare ett väldigt bra försvars- och målvaktspel. Nu gjorde man sig av med duktiga Halak för att satsa på Carey Price. Price har varit talangfull länge men har de senaste säsongerna varit klart ojämn i sina insatser. Framåt finns en rad skickliga spelare men de är ganska små och man är i avsaknad av tyngd. På backsidan finns dock gott om både tyngd och skicklighet.

4. OTTAWA SENATORS

Laget: 22/30

Målvakter: 5/10
Elliot

Backar: 9/10
Gonchar – Karlsson
Phillips – Kuba
Campoli – Carkner

Forwards: 8/10
Michalek – Spezza – Alfredsson
Regin – Fisher – Kovalev
Foligno – Kelly – Neil
Ruutu – Smith – Winchester

Kommentar: Ottawa kommer trots en fin värvning av Gonchar att få kämpa för att ta sig till slutspel. Anledning till det är att man saknar en målvakt av bra NHL-klass. Både Brian Elliot och Pascal Leclaire har floppat gång på gång. Någon av dessa måste lyckas för att laget ska kunna utmana toppen i konferensen. Framåt finns dock en bra blandning av skicklighet och fysik. Mest spännande ska det bli att se hur mycket Peter Regin kan kliva fram efter en bra rookiesäsong.

5. TORONTO MAPLE LEAFS

Laget: 19/30

Målvakt: 7/10
Giguere

Backar: 8/10
Phaneuf – Kaberle
Beauchemin – Schenn
Gunnarsson – Komisarek

Forwards: 4/10
Versteeg – Bozak – Kessel
Kulemin – Grabovski – Armstrong
MacArthur – Mitchell – Orr
Sjöström – Zigomanis – Brown

Kommentar: Ett väldigt konstigt lagbygge där man nästan har ett överflöd av spets på backsidan men samtidigt seriens sämsta forwardsuppsättning. Den förre college-stjärnan Tyler Bozak kom upp i laget förra säsongen och gjorde 27 poäng på 37 matcher. Han behöver utveckla den succén. Bakåt så har Jonas Gustavsson goda möjligheter att peta J-S Giguere, de känns relativt jämna på förhand. Bland backarna så gjorde Calle Gunnarsson en bra rookiesäsong i skymundan.

Taggar: , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Kort om förstarundan

29 april 2009 Postat i NHL av Jimmy Hamrin Kommentera

Först de utslagna lagen:

SHARKS, torsk mot DUCKS 2-4
Jag skrev inför den här serien att det skulle bli lurigt för San José och så blev det. Minst sagt. Det blev ett rejält fiasko för President Trophy-vinnarna. Nu är det visserligen inte helt ovanligt att NHLs bästa grundserielag åker ut direkt i den första rundan. Detroit gjorde det så sent som 2006 till exempel. San José spelade dock okej i matcherna men laget lyckades inte producera mål. Bara två spelare lyckades göra mer än ett mål totalt och dessa två stannade på två mål. Joe Thorntons ett mål och fyra assist på fem matcher är inte riktigt godkänt likväl som att backarna Rob Blake och Marc-Edouard Vlasic hade minus fem respektive minus sex i plusminus-statistiken. Målvakten Evgeni Nabokov var heller inte godkänd och hade behövt rädda mer än 89% av skotten för att ge Sharks en rimlig chans i detta slutspel. 

BLUE JACKETS, torsk mot RED WINGS 0-4
Columbus var precis som jag förutspådde helt chanslösa mot Detroit och hade egentligen bara korta stunder i matcherna som var bra. Columbus fick dock en hel del erfarenhet ifrån detta även om den entusiastiska publiken i Ohio nog gärna hade velat jubla mer än två gånger i de tre första matcherna. Den enda riktigt spännande matchen var den fjärde där det slutade 5-6 efter ett dramatiskt slut. RJ Umberger blev lagets vassaste spelare nu när Henrik Zetterbergs kedja lyckades stänga ner Rick Nash. Den 25-årige superstjärnan behöver bättre omgivning.

FLAMES, torsk mot BLACKHAWKS 2-4
Jag trodde på Calgary på förhand och de gjorde en bra serie och var i framförallt match 3 och 4 riktigt bra. Det var tuffa och mycket välspelade matcher. I slutändan så hängde Calgary inte riktigt med och det tog sig i synnerhet uttryck i slutet av matchserien. Calgary hade förmodligen behövt få med sig en av de två matcherna i Chicago där man tappade ledningen i båda matcherna. Miikka Kiprusoff gör i slutändan inget bra slutspel den här gången. Däremot så kommer hans finska kollega Olli Jokinen undan med gott betyg för sina insatser.

BLUES, torsk mot CANUCKS 0-4
Precis som med Columbus så fick jag rätt i att här skulle det råda en viss klasskillnad. St. Louis unga killar räckte inte till. Patrik Berglund var en stor besvikelse och var till och med bänkad stundtals. Laget hade stora problem med Roberto Luongo och de lyckades bara producera fem mål på de fyra matcherna. Anmärkningsvärt är att Andy McDonald, Brad Boyes och David Backes (spelar i USAs lag ikväll) var inblandad i nästan varenda av dessa mål.

CANADIENS, torsk 0-4 mot BRUINS
Montreal gör en bra första match i serien som de borde ha vunnit men efter den matchen så har de inte en chans mot Boston. Montreals insats märks av uselt målvaktsspel, skadeproblem och mycket kontroverser på sidan av isen. En dålig säsong med ett fiaskoartat slutspel blev det för den 100års jubilerande klubben.

RANGERS, torsk 3-4 mot CAPITALS
NY Rangers stretade emot bra mycket bättre än vad jag kunde förutspå. Precis som jag skrev inatt så var Rangers det bättre laget i match sju också men det räckte inte riktigt. Henrik Lundqvist gör trots att han blivit utbytt två gånger ett suveränt slutspel. Bäste utespelare var Brandon Dubinsky och Ryan Callahan medan Scott Gomez och Chris Drury inte lyckades göra skäl för sina stora lönechckar. För dålig offensiv kraft blev Rangers fall en tuff och stundtals heroisk insats.

DEVILS, torsk mot HURRICANES 3-4
Jag trodde på sju matcher och så blev det. Det är svårt att ppeka på något specifikt som skilde dessa lag åt. Det var en av de jämnaste slutspelsserier jag sett på länge och det hade kunnat sluta lite hur som helt. Den här gången var det Carolina som hade turen på sin sida. Totalt sett så var Zach Parise, Brian Gionta och Travis Zajac de mest pålitliga offensivt medan spelare Patrik Elias, Brian Rolston och Brendan Shanahan prodcuerade för dåligt. Martin Brodeur var lagets bäste totalt sett.

FLYERS, torsk mot PENGUINS 2-4
Lite för ojämnt målvaktsspel och lite för få matchvinnare blev Philadeplphias fall. Martin Biron var lite upp och ner genom serien i kassen och klubben som ändå har väldigt många dokumenterat duktiga målskyttar hade svårt att få någon att kliva fram i rätt lägen. Philadelphia är ett bra lag som förlorade mot det ur min synvinkel bästa laget på den östra sidan. Största positiva överraskning blev Claude Giroux som annars hade en tuff start på serien. Jeff Carter var den största negativa överraskningen för laget, Jeff gjorde 46 mål och 84 poäng i grundserien men bara ett mål och noll assist här. 

Mina All-Star Team från omgången:

ALL-STAR TEAM Topp (De bästa):

  • MV: Jonas Hiller, Anaheim (95,7% på 6 matcher mot grundseriens bästa lag)
  • BACK: Brent Seabrook, Chicago (Enormt med speltid och väldigt dominant, 5 poäng dessutom)
  • BACK: Chris Pronger, Anaheim (4 poäng, mycket speltid och bäst plusminus av alla backar)
  • CENTER: Sidney Crosby, Pittsburgh (Bra offensivt, bra defensivt och en bra ledare)
  • FORWARD: Alexander Ovechkin, Washington (Svår att inte ha med, skapar mer än någon annan)
  • FORWARD: Zach Parise, New Jersey (Ende utslagne spelare som platsar, stark insats, väldigt allround)

Bubblare: Roberto Luongo, Henrik Lundqvist, Zdeno Chara, Cam Barker, Willie Mitchell, Evgeni Malkin, Ryan Getzlaf, Jonathan Toews, Jarome Iginla, Michael Ryder och Eric Staal.

ALL-STAR TEAM Flopp (De största besvikelserna):

  • MV: Carey Price, Montreal (22-åringen klarar inte de stora förväntningarna i MTL, 87,8% på 4 matcher)
  • BACK: Rob Blake, San José (Sågs som en värvning som skulle göra Sharks till mästare, nu var han snarare ett rundningsmärke, usel)
  • BACK: Roman Hamrlik, Montreal (Inte en enda poäng och dålig plusminus på mycket speltid)
  • CENTER: Joe Thornton, San José (Inte urusel men förväntningarna på honom i SJ tycks aldrig infrias när det blir slutspel, inte nu heller)
  • FORWARD: Nikolai Zherdev, NY Rangers (Inte en enda poäng på sju matcher för den offensivt skicklige ryssen)
  • FORWARD: Patrik Elias, New Jersey (Ett mål på sju matcher är inte godkänt för en spelare av denna kaiber)

Mina tips inför nästa runda:

Jag satte rätt vinnare i 5 av 8 matchserier senast och jag hade helt rätt på 2 av matchserierna då jag fick in att både Detroit och Vancouver skulle vinna med 4-0. Nu till nästa tips:

ÖST:

BRUINS – HURRICANES
Otroligt svårtippat. Carolina avslutade grundserien fantastiskt och slog dessutom nu ut ett formstarkt New Jersey medan Boston tog ett sargat Montreal i fyra raka matcher. Boston har ett lite bättre lag på pappret och de har fler målskyttar. Boston har flera kedjor som kan avgöra. Jag tror att Boston blir för svåra för Carolina men det faktum att både målvakten Cam Ward och förstecentern Eric Staal båda två är i storslagen form just nu gör att detta kommer att bli väldigt spännande.
Tips: 4-2

CAPITALS – PENGUINS
En drömserie. Att få se Alexander Ovechkin mot både Evgeni Malkin och Sidney Crosby kommer att bli riktigt läckert. De tre klart bästa offensiva spelarna i världen i samma slutspelsserie alltså. Men jag är ganska övertygad om att Pittsburgh kommer att vinna till slut. Pittsburgh är mycket bättre byggda och har två superhot offensivt medan Washington har sin enda. Båda lagen har många andra stjärnor också men när det gäller ”superhot” så talar jag om de extremt bra spelarna. Pittsburgh har också bättre målvakt även Simeon Varlamov var grym mot Rangers så kommer han att få möta en helt annan offensiv kraft nu.
Tips: 1-4

VÄST:

RED WINGS – DUCKS
Det här blir ingen rolig serie för Detroit. Senast lagen möttes i slutspel så vann Anaheim med 4-2 i matcher. Jag tror på Detroit den här gången men jag ser det inte som osannolikt att Anaheim vinner även den här matchserien. Men det häftiga med Detroit är att de är så kompakta. De gör allt bra och alla spelare kan spela alla roller. Det finns massa matchvinnare och det finns ett fem-stjärnigt försvarsspel över hela banan. Det kommer att krävas att Detroit får alla delar att fungera om de ska vinna. I Anaheim så måste de spela lika tufft som mot San José för att lyckas samt Jonas Hiller blir samma vägg även här.
Tips: 4-2

CANUCKS – BLACKHAWKS
Chicago har bra bredd, bra fart och bra nyckelspelare. Vancouver har en suverän målvakt och ett bra komponerat lag med både tuffhet och talang. Jag imponerades över många saker i Chicagos lag i den första serien men frågan är om ändå inte Vancouver med framförallt bröderna Sedin i spetsen kommer att vara strået vassare till slut. Serien kommer att bli både jämn och tuff. Chicago har en liten joker i att man har hela NHLs bästa trash-talker i Adam Burish, han lyckades reta både Dion Phaneuf och Jarome Iginla vansinniga i den första rundan. Men Vancouvers tyngd vinner.
Tips: 4-3

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Äntligen Stanley Cup!

15 april 2009 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 3 kommentarer

Inatt börjar äntligen Stanley Cup! Denna magiska underhållning som lämnar mig som en zombie dagtid efter konstiga dygnsrytmer. Det jag ska göra i det här inlägget är att tippa den första rundan.

Eastern Conference

BRUINS – CANADIENS
Montreal har haft en tung säsong och de tog sig till slutspel via inbördes möten med Florida. Jag är framförallt bekymrad med Montreals svaga målvaktsspel. Carey Price ser tekniskt bra ut i målet men pucken har allt för många gånger blivit en slags badtvål för den unge kanadensaren som förväntas gå i Patrick Roy och Ken Drydens fotspår. Boston har gjort en mycket stark säsong och har ett brett och starkt lag. Det jag kan tycka att Boston saknar är en riktigt stark offensiv stjärna. En kille som Marc Savard är skicklig men han har mycket att bevisa i slutspelshockey. Montreals förstakedja med Tanguay – Koivu – Kovalev kommer att leda det fransk-kanadensiska laget på ett stort sätt. Jag tror att den här drabbningen kommer att bli jämn men att Bostons bredd och målvaktsspel vinner serien.
Tips: 4-2

CAPITALS – RANGERS
Washington är i mina ögon storfavoriter här. De har en enorm offensiv tyngd som Rangers tydligt saknar. Rangers har däremot en klart bättre målvakt och ett okej försvar men framåt så är de dyra centrarna Chris Drury och Scott Gomez för svaga samt att Markus Näslund är en skugga av vad han var för 5 år sedan. Washingtons svaghet ligger i målvakten Jose Theodore som kommer att bli Washingtons fall men inte här utan senare i slutspelet. Här vinner Washington klart, inte ens Sean Avery kan stoppa detta.
Tips: 4-1

DEVILS – HURRICANES
En väldigt svårtippad serie. Båda lagen har starka formkurvor och jag är väldigt säker på att det här kommer att ge flera sudden-matcher och en förmodlig sjumatchserie. Vill man se dramatik, bra defensiv och tuffhet så ska man följa den här serien. Båda lagen har målvakter som vunnit Stanley Cup och där den yngre av de två, Cam Ward, har visat stor form på slutet. Men ska jag välja ett lag så känns ändå New Jersey lite mer dynamiskt, bredare och bättre sammansatt. Jag tror att det räcker för att Jamie Langenbrunner ska avgöra i femte perioden i match 7 hemma i Prudential center.
Tips: 4-3

PENGUINS – FLYERS
Oj, oj, oj. Två lag från Pennsylvania  som båda har tillräckligt bra lag för att vinna Stanley Cup. Det lutar åt sju matcher. Pittsburgh vann med 4-1 i conference-finalen 2008 mellan dessa två lag men Pittsburgh var lite tyngre förra säsongen. Det blir jämnare nu men frågan är om inte att ha en kedja med Evgeni Malkin och en med Sidney Crosby blir övermäktigt för Philly i slutändan. Jag tror att Pittsburgh vinner den sjunde matchen tack vare att superstjärnorna levererar när det gäller som mest. Tittar man över lagdelarna så är de jämna på målvaktssidan, jämna på backsidan och jämna på forwardssidan. Men de största stjärnorna finns i Pittsburgh. Det avgör.
Tips: 4-3

Western Conference

SHARKS – DUCKS
San Jose vann President Trophy och får väl ses som de största favoriterna av alla lag. San Jose har dessutom haft ett bra lag i många slutspel nu men har inte räckt ända fram. Förr eller senare så kommer de att lyckas och chansen är bättre den här säsongen än någon annan. Men de får minsann en väldigt lurig första motståndare i Anaheim som har en bra målvakt, bra backar och en väldigt bra förstakedja. Det här kommer att bli en stentuff serie. San Jose är bredare och bättre totalt sett och det borde räcka. Jag tror att det här kan bli en nyckelserie för San Jose, vinner de denna så kommer de att komma starka ur detta. Jag tror Sharks vinner den här serien.
Tips: 4-2

RED WINGS – BLUE JACKETS
Njurunda-derbyt kallat. Här i alla fall. Detroit har verkligen blandat och givit denna säsong men något säger mig att de och deras målvakt Chris Osgood har en extra växel när det gäller som mest. Jag tycker att Detroit har det bästa laget på pappret och den högsta högstanivån. Jag tror att Detroit vinner Stanley Cup igen. Men först ska de klara Columbus som gör sitt första slutspel någonsin. Columbus har en extremt bra målvakt i unge Steve Mason. Mason är ensam den största anledningen till deras slutspelsplats. Framåt så har Columbus blivit tyngre den här säsongen och kan RJ Umberger hitta samma målform som för ett år sedan så kan de bli vassa. Men nog är det så att det mesta går via Rick Nash i det här laget. Detroit vinner detta enkelt, till slut.
Tips: 4-0

CANUCKS – BLUES
Vancouver har ett väldigt intressant lag och detta kan vara Mats Sundins sista chans att vinna Stanley Cup. Roberto Luongo är en grym målvakt och det finns halvunga spelare som spelar tufft och hårt. Det finns fem lag på den västra sidan som har chans att vinna Stanley Cup anser jag och jag anser att Vancouver är ett av dessa men att St.Louis inte är det. St.Louis känns för lätta här även om deras unga spelare imponerar. St.Louis har bra form men mot Vancouver så kommer det inte att räcka till. Jag tror att Patrik Berglund ganska snabbt kan bli aktuell för VM.
Tips: 4-0

BLACKHAWKS – FLAMES
Chicago är slutspelets yngsta lag. 31-årige Samuel Påhlsson är till exempel lagets klart äldsta forward. Det finns mycket talang i Chicago som tog över 100 poäng i årets grundserie. Jag är själv väldigt förtjust i Martin Havlat som jag tycker fortfarande slår både Jonathan Toews och Patrick Kane på fingrarna, förmodligen inte länge till men ändå. Chicago har ett bra målvaktspar och de har en rätt bra backbesättning, rörliga backar. Duncan Keiths skridskoåkning är ljuvlig att skåda. Men.. Calgary Flames, ett kanadensiskt lag med en stor andel kanadensare i laget som har ett grymt hemmastöd. Det finns mycket slutspelsrutin i Calgary som dessutom känns mer offensivt kompetenta sedan de bytte till Olli Jokinen vid deadline. Det här kommer att bli häftiga matcher med grym fart och fysiskt spel men jag tror på Calgary. Lite på grund av rutin. Kane är inte Jarome Iginla. Än.
Tips: 2-4

Taggar: , , , , , , , , , ,