Tillbaka till vardagen efter några dagar i huvudstaden och Hockey-VM. Hockeymatcherna har i stora drag hållit mycket bra klass, det är väl Italien som dragit ner nivån lite för mycket medan andra länder hållit hög klass på sitt spel.
Själva arrangemanget kan göras bättre på många sätt däremot. Under matcherna hålls en amerikaniserad ton över det hela med klapp-händer på jumbotron, dance-cam (uppmanar publik att dansa) och kiss-cam (uppmanar par att pussas). De fyller definitivt sin funktion då hockey på den här nivå saknar en naturlig klack-kultur och publiken behöver få hjälp för att leva upp. Jag tror också det hjälper till att underhålla de som enbart hockeyn i sig inte underhåller tillräckligt.
Däremot var det en väldigt kort låtlista där samma låtar återkom och har man sett en VM-match så har man upplevt alla matcher, arrangemangsmässigt. Det fanns heller ingen känsla för att låta publiken få hålla i stämningen utan det skulle prompt spelas musik vid varje avblåsning och nationalsångssångarna visade ingen ambition att dela med sig av sången till publiken, vilket det fanns potential för vid åtminstone Sveriges matcher.
Gällande arrangemang runt i kring så var det rätt tomt och tråkigt. Det gick inte att se att det var Hockey-VM förrän i bästa fall i området alldeles utanför Globen. Det fanns en supporterbar strax utanför och scen för coverband. Det saknades dock folk som ville ladda upp där trots sol, vårvärme och en supermarch som Sverige-Ryssland. Det blev lite drag men det var inte så att det var trångt att gå där. Vidare fanns reklamtält och ett souvenirtält men sedan var det slut. Det var överlag mer tryck på McDonald’s där utanför.
Nej, så i det stora hela var det hockeyn i sig som stod för alla minnesvärda upplevelser. Sverige – Ryssland var en helt fantastisk match att se på plats, hade den bara slutat bättre hade den varit den bästa match jag upplevt på plats om man väver in klass, fart, fysik, grisighet och kreativitet. Den framkallade både eufori och ilska. Trycket och stämningen på läktaren var riktigt bra också.
Matchen i matchen med två så stora favoritspelare som Henrik Zetterberg och Evgeni Malkin var episk! Den glömmer jag aldrig! Två av världens absolut bästa spelare spelade på toppen av sin förmåga i samma match, mot varandra! Mål och läcker assist av Zetterberg och hela tre mål och två assist av Malkin. En extra läcker situation var när Malkin mitt i en pucktransport genom mittzon valde att lägga upp pucken på bladet och jonglera sig igenom mittzonen. Han gjorde samma grej när jag honom i en NHL-premiär i Globen faktiskt.
En annan häftig upplevelse var att se Erik Karlsson i matchen mot Italien. Att han håller den här nivån som 22-åring möjliggör att han skulle kunna bli vår bästa spelare någonsin. Otroligt skicklig och dominant över hela banan. Mot Ryssland var inte felfri men väldigt bra även där. Han är en unik talang.
På tal om Italien var det lite surt att jag en bara fick se Daniel Bellissimo vid en av de två matcherna jag såg Italien. Han stod mot Sverige och gjorde en bra insats, främst andra perioden var riktigt stark. Han spelar i turneringens sämsta lag men håller nere siffrorna och de har fortfarande chans att hålla sig kvar. Jag känner mer positiv kring honom nu än jag gjorde innan VM. Det KAN gå!
Det fanns fler spelare än svenska, italienska och ryska som gjorde intryck. Jag kan nämna några. Tjeckiens David Krejci visar ett lysande spelsinne. Om Philip Larsen skulle misslyckas att etablera sig i NHL får Nubben gärna kontakta sin gamla adept, han var väldigt dominant, puckstark och skulle en produktiv elitserieback. Patrick Thoresen visade upp både finess och aggressivitet då Norge vann den otroligt viktiga matchen mot Lettland.
Gällande Sveriges insatser så tycker jag man i stora drag förlorar mot Ryssland tack vare ett bedrövligt boxplay. Sverige spelar någon slags halvvariant av aktiv och passiv box. Det ser ut som NHL-spelarna har svårt att bedöma sin placering då isen är stor och det kan rusas för mycket. Jag skulle önska att Sverige stod mer i pass- och skottlinje. Sverige drar på sig onödiga utvisningar på grisiga, provocerande och filmande ryssar men blir också onödigt hårt drabbade av det. Hoppet sänktes av Viktor Fasths agerande vid de snabba målen i tredje perioden, det sänkte Sverige och det känns inte guldmässigt mellan stolparna.
Sveriges offensiv är guldmässig men defensiven behöver vara bättre i avgörande matcherna, annars går inte kvartsfinalförlust mot Tjeckien att utesluta, tyvärr.
Betyg från helgen:
Spelarbetyg Sverige i Rysslandsmatchen:
5: Ingen.
4: Henrik Zetterberg och Marcus Krüger.
3: Gabriel Landeskog, Viktor Stålberg, Johan Franzén, Victor Hedman, Erik Karlsson, Niklas Kronwall, Jonas Brodin, Niklas Hjalmarsson, Calle Järnkrok, Loui Eriksson och Daniel Alfredsson.
2: Viktor Fasth, Staffan Kronwall, Jakob Silfverberg, Niklas Persson och Johan Larsson.
1: Ingen.
—–
Spelarbetyg Sverige i Italienmatchen:
5: Erik Karlsson.
4: Ingen.
3: Gabriel Landeskog, Viktor Fasth, Marcus Krüger, Victor Hedman, Niklas Kronwall, Staffan Kronwall, Daniel Alfredsson, Loui Eriksson och Henrik Zetterberg.
2: Viktor Stålberg, Patric Hörnqvist, Niklas Hjalmarsson, Jonas Brodin, Calle Järnkrok, Jakob Silfverberg, Johan Larsson och Niklas Persson.
1: Ingen.
***
Såg Rangers slå ut Capitals inatt i sjunde avgörande på min mobiltelefon, det var första gången jag såg en hel match på mobilen. Då jag var på resande fot var det som fanns att tillgå.
Sammanfattningsvis en bra, tät och spännande match men där Rangers var det mer styrande laget. Henrik Lundqvist och Brad Richards visade klass och övriga laget brunkade på som vanligt. Capitals kom inte till och hade svårt att få djup i sina anfall.
Utifrån att jag såg på så liten skärm hoppar jag över min vanliga topp 5 lista från matchen. Däremot kan jag delge ett snabbtips av konferens-finalerna:
Rangers – Devils 4 – 3
Coyotes – Kings 2 – 4
***
Jag såg att Stefan Lindqvist kliver in i ishockeyn igen genom att bli sportchef och assisterande tränare i Sundsvall. På den nivån lär han i alla fall slippa skotta spelarnas uppfarter.
***
Växjö satsar på Fredrik Norrena i mål. Det var en bra nyhet för oss som håller på andra elitserielag. Det kan låta elakt men hans ojämna spel stjälpte många gånger Linköping i målsnåla uddamålsmatcher. Hans stil spikar liksom inte igen när det behövs på samma sätt som på yngre dagar.

