Taggarkiv: Henrik Sedin

Permalänk

Det finns fler hjältar än Sedins

19 maj 2013 Postat i Landslagen av Jimmy Hamrin 4 kommentarer

VM-GULD !

Sverige slår ett osannolikt bra Schweiz med 5-1 i VM-finalen. Siffrorna ljuger, Schweiz var riktigt riktigt bra. Sverige fortsatte dock att behålla ett bra centralt försvarsspel framför Jhonas Enroth och släppte till få chanser.

Bröderna Sedin levererade igen. De ligger bakom tre av målen och hade flera långa byten i anfallszon. De är helt fantastiska och Sverige skulle aldrig nått framgång i denna turnering utan dem. De ligger bakom tio av lagets 15 mål de fyra matcher de deltar.

Med det sagt finns det fler hjältar att lyfta fram. I dag var Erik Gustafssons mål det viktigaste och det som vände matchen. Denne Njurundafostrade back spelade mest i laget under turneringen, gjorde ytterst få misstag, har bäst plusminus och klev även fram med ett mål i finalen. Han har gjort en bättre turnering än jag kunnat tro.

Spelaren som skapade Eriks mål var Fredrik Pettersson. Han är verkligen en hockeyspelares hockeyspelare. Han borde stå med i ordbokens beskrivning av ordet energi. Han gör också gått om poäng, sju stycken. Bortsett den magiska straffen var också avgörande målet mot Vitryssland ett viktigt mål för laget.

Petter Granberg, vilken shutdownback Toronto kan njuta av i många år framåt. Nu är han juniorvärldsmästare, svensk mästare och världsmästare. Inte illa pinkat för en 20-åring. Han är en modern defensiv back som är svår att gå runt och som inte rusar utan ligger på rätt sida nästan hela tiden.

Jhonas Enroth har verkligen tagit sitt stora internationella genombrott. Han var millimeter från ett JVM-guld för fem år sedan och fick ta en skön revansch på Kanada från den sudden-förlusten. Nu har Enroth spelat in sig som en av tre OS-målvakter.

Jag kan nämna fler. Alla spelare har sin historia men dessa stod ut mest i hjärtat för mig. Jag vill också lyfta fram den osvenska matchningen av laget med att först och främst se till att spela de bästa spelarna mycket i de viktiga lägena i de viktiga matcherna samt att också lyckas ändra lagets syn på sig själva. Från att inledningsvis försöka dominera matcher utan material för det till att täta upp helt och spela efter sin resurser och förlita sig på magiker i power play blev klockrent.

Det är svårt att sortera in det här guldet bland andra VM-guld. Att den kommer på hemmaplan och att man slår ut ett så pass bra kanadensiskt lag gör den stor men det blir ändå inte som att vinna på Sovjets tid, kan jag tycka. OS i Turin är fortsatt överlägset störst.

Schweiz känns lite som Finland för 21 år sedan. Finland hade då aldrig tagit medalj men vann alla matcher fram till finalen men fick stryk mot Sverige som hade hackat sig fram. Schweiz tar för sig mer och mer. De har ännu ingen riktigt stor stjärna i NHL (Roman Josi kan kanske bli) men de är absolut en A-nation. I sättet de spelar är de vältränade, professionella och skickliga.

Jag hoppas det här VM-guldet betyder så mycket för svensk ishockey som det borde. Vi ska vara nationalsporten.

Spelarbetyg, Turneringen:

5: Henrik Sedin och Jhonas Enroth.
4: Erik Gustafsson, Daniel Sedin, Fredrik Pettersson, Staffan Kronwall och Petter Granberg.
3: Loui Eriksson, Henrik Tallinder, Simon Hjalmarsson, Jacob Markström, Gabriel Landeskog, Nicklas Danielsson och Dick Axelsson.
2: Johan Fransson, Elias Fälth, Oscar Lindberg, Joel Lundqvist, Niklas Persson, Jimmie Ericsson, Martin Thörnberg och Andreas Jämtin.
1: Calle Järnkrok och Alexander Edler.

Taggar: , , , ,
Permalänk

Sverige maximerar sina resurser

18 maj 2013 Postat i Landslagen av Jimmy Hamrin 3 kommentarer

Hockey-VM: Sverige – Finland 3-0:

Sverige är i VM-final efter en stabil och säker seger. Sverige hade några små svackor men man var aldrig illa ute. Vi som sett Sverige hela turneringen vet att det här laget inte borde vara i final, vare sig till hur man spelat som lag eller presterat individuellt. Sedan Sedins kom in i laget har man dock lyckats hitta ett spelsätt där man får ut max av sitt lag.

Jag tycker Sverige spelar precis lika bra som mot Kanada. Man håller fokus på att vara täta i egen zon, att hjälpa sin heta målvakt och så ser man till att använda den offensiva spets man har i alla offensiva situationer.

Den offensiva spetsen är också den bästa i turneringen. Daniel och Henrik ligger bakom allt Sverige gör offensivt och det är ovanligt att se ett svenskt landslag vara så beroende av två spelare. Jag vill åter hylla coacherna som matchar dem som att de är de bästa och får de som tidigare hade den rollen att bli gnuggare. Hela laget tar hårt arbetande roller och förlitar sig helt på att tvillingarna kommer in och skapar det som behövs.

Detta är givetvis helt rätt eftersom den svenska offensiven också var så pass usel som den var innan Sedins kom in i truppen. Man gör det bästa av det material man har.

Finland skapade inte speciellt heta målchanser nästan någon gång i matchen och Sverige fick dem att se tama ut med sitt försvarsspel.  Sedins var briljanta när de spelade runt i anfallszon och det blev rätt underhållande att se vilken respekt de finska spelarna hade. Henrik kunde ju få stå helt stilla med pucken bakom mål utan att någon vågade gå på honom.

Kul också att Loui Eriksson får en ny bra VM-turnering. Han öste ju in poäng med hjälp av Henrik Zetterberg förra året och får ny poängskjuts av Sedins detta år. Innan Sedins kom var han annars en stor besvikelse men han är nog en spelartyp som behöver spelskickliga spelare runt sig för att lyckas.

Mest istid i Tre Kronor hade Erik Gustafsson. Var det någon som noterade något misstag? I morgon får han spela VM-final som svensk nyckelspelare.

Spelarbetyg, Tre Kronor:

5: Henrik Sedin och Jhonas Enroth.
4: Staffan Kronwall, Erik Gustafsson, Daniel Sedin, Loui Eriksson, Johan Fransson och Petter Granberg.
3: Gabriel Landeskog, Dick Axelsson, Henrik Tallinder och Elias Fälth.
2: Jimmie Ericsson, Niklas Persson, Joel Lundqvist, Fredrik Pettersson, Oscar Lindberg, Nicklas Danielsson, Simon Hjalmarsson och Martin Thörnberg.
1: Ingen.

Taggar: , , ,
Permalänk

En seger som bär bragdens stämpel

17 maj 2013 Postat i Landslagen av Jimmy Hamrin 6 kommentarer

Hockey-VM: Kanada – Sverige 2 – 3 e str:

Å herregud vad bra! Och underbart!

Sverige gör inte en perfekt match men spelar med rätt fokus och med rätt tanke. Jag har känt mig tveksam till den svenska lagledningen med Pär Mårts i spetsen men de visade faktiskt att man kan leverera när det behövs i dag.

Det kan låta löjligt efter en straffseger men det jag gillade från lagledningen var hur man matchade laget för att få maximal effekt. De bästa spelarna fick spela mycket i rätt lägen. Man växlade med backparen utefter vad Kanada hade på isen o s v.

Dessutom går man in med ett helt rätt gameplan. I gruppspelet blev vi helt bortspelade. Kanada fick använda sin puckskicklighet, göra instick och direktskott. Jag tror aldrig jag sett ett svenskt landslag gå in med sådan igelkottsinställning i försvaret. Vi försvarade mitten av den egna zonen och höll Kanada efter kanterna. Kanada fick inte till sina instick nästan alls.

Sverige hade ingen stor offensiv insats i fem mot fem. Kraften gick till försvarsspelet. Därför var det extra häftigt att bröderna Sedin kliver in och superlevererar i power play. Att inte ha spelat ett PP på hela matchen, få två snabba i tredje och leverera tryck och mål. Sedins är inte bara skickliga med puck, de ser till att vinna kvar den i zon också. Det är absolut högsta världsklass!

Backsidan gör en kanonmatch, det är ingen som chansar eller rusar men blir samtidigt inte fega utan kliver på rätt och tätt nästan hela tiden. Erik Gustafsson och Staffan Kronwall är extremt stabila och Petter Granberg en sensation. Var det någon som var lite slarvig var det faktiskt den mest rutinerade, Henrik Tallinder. Gällande Alexander Edler var det ett solklart matchstraff men jag är inte säker på att det blir avstängning. Det är ingen automatisk, i alla fall.

Nu väntar ett nytt drama på lördag. Sverige kommer behöva göra en arbetsinsats på samma nivå mot Finland. Klarar man att upprepa den här arbetsnivån två gånger till och inte blir för nöjda över den här segern så kan det här bli VM-guld.

Vi har en målvakt i toppform, vi har fått en bra arbetsmodell i egen zon och vi har ett riktigt vasst första power play.

Det här var en riktig bragd! Och Fredrik Petterssons straff får gärna bli frimärke. Målburen såg ut som en glasstrut! TV-underhållningen och stämningen var fantastisk att se.

Hockey-VM är alltid bra eftersom det är hockey man spelar i turneringen! Då kan det bli så här!

Spelarbetyg, Tre Kronor:

5: Henrik Sedin, Daniel Sedin, Erik Gustafsson och Jhonas Enroth.
4: Nicklas Danielsson, Petter Granberg, Staffan Kronwall, Fredrik Pettersson och Oscar Lindberg.
3: Henrik Tallinder, Gabriel Landeskog, Loui Eriksson, Joel Lundqvist, Johan Fransson och Niklas Persson.
2: Simon Hjalmarsson, Jimmie Ericsson och Martin Thörnberg.
1: Alexander Edler.

Taggar: , , , , ,
Permalänk

Det var ju Danmark vi mötte

14 maj 2013 Postat i Landslagen av Jimmy Hamrin 4 kommentarer

Hockey-VM: Sverige – Danmark 4-2:

Daniel Sedin. Henrik Sedin. De kom och var Sveriges bästa spelare i matchen, jobbade stenhårt och skapade i nästan varje byte. Att Tre Kronor ändå låg under efter två perioder mot Danmark är inget bra tecken inför kvartsfinalen på torsdag som vi får hoppas bli en rysare.

Det lossnade lite i tredje perioden och Martin Thörnberg fick sikta in två puckar i öppet läge också. Det måste vara skönt för honom. Lika många poäng gjorde Kirill Starkov som var motståndarnas farligaste spelare. En snygg assist och ett snyggt mål. Det är hälften av så många mål och assist han fick ihop på sina 60 matcher i Timrå IK.

Sanningen var också att Danmark jobbade hårdare, tätare och bättre i de två inledande perioden än vad de orkade med i den tredje perioden. Jag tycker den här matchen inte ingav något mer hopp om skräll på torsdag. Som en grinig Niklas Wikegård sa direkt efter segern: Det var ju Danmark vi mötte, inte Ryssland.

Tre Kronor slår dock ur underläge och det vore ju märkligt om spelarna inte kunde förmå sig spela på sin absoluta toppnivå i kvartsfinal mot Kanada, på hemmaplan. Kanada kommer kliva fram, öppna upp och bjuda på en mer chansartad match. Det kan passa om Sverige tajtar ihop rejält och överpresterar försvarsmässigt.

Kanada ska måsta göra en toppinsats för att slå oss. Något annat vore praktfiasko.

Come on!

Spelarbetyg, Tre Kronor:

5: Ingen.
4: Daniel Sedin och Henrik Sedin.
3: Loui Eriksson, Alexander Edler, Martin Thönberg, Fredrik Pettersson och Jacob Markström.
2: Petter Granberg, Erik Gustafsson, Henrik Tallinder, Simon Hjalmarsson, Staffan Kronwall, Johan Fransson, Oscar Lindberg, Calle Järnkrok, Andreas Jämtin, Elias Fälth och Joel Lundqvist.
1: Nicklas Danielsson, Niklas Persson och Gabriel Landeskog.

Taggar: , , ,
Permalänk

Naturligt grinig

8 maj 2013 Postat i Landslagen, NHL av Jimmy Hamrin Kommentera

Hockey-VM: Sverige – Norge 5 – 1:

Sverige hade inga större bekymmer att slå Norge. Sverige jobbade hårdare än norrmännen och jag tycker Norge hade för dålig fart i spelet för att kunna tajta till Sverige. Det gjorde att det blev en underhållande och ganska öppen match sett spelet.

Jag tycker många i Tre Kronor börjar hitta sina roller och sitt sätt att bidra till laget. Det är t ex kul att se en defensiv back som Petter Granberg som är välplacerad, lugn och stabil. Fredrik Pettersson gnuggar bra med ett energiskt anfallsspel.

Bäst i Tre Kronor i dag var Gabriel Landeskog. Han är riktigt skön just nu. Kommer in till matcherna naturligt grinig och bli jobbig att möta. Han har också förmågan att han växer i alla matcher genom att trötta ner motståndarna med sitt fysiska och griniga spel. Farlig offensiv med sitt skott också.

Kul att bröderna Sedin äntligen sa ja till ett VM. Jag hade det lite på känn, det är bra läge för dem nu. Det är VM på hemmaplan och de är ensamma storstjärnor i laget, de får den stora roll de är vana att ha.

Jag såg från period två i natt när de åkte ur och i den andra perioden var de urusla, plockades lätt bort och vann inte en närkamp. Hela Vancouver såg helt färdiga ut. I tredje perioden inledde Sedins med ett kanonbyte där Daniel träffar stolpen och då är det som att hela Vancouver vaknar och de vänder 1-2 till 3-2 efter bl a ett vackert mål av bröderna. Tyvärr, för deras del, fumlar målvakten vid 3-3 och en hårt dömd utvisning fäller laget i sudden.

Jag tyckte ändå Sedins tredje period visade klass på sättet de höjde både sig själva och hela laget. Den pondusen kommer Tre Kronor behöva i de avgörande matcherna. Känslan är att Sverige om allt klaffar, med Sedins, har en ganska bra chans mot Kanada i en kvartsfinal om det skulle bli så. Den bedömningen gör jag utifrån att jag tycker att det här svenska laget jobbar hårt men saknar offensiv spets av världsklass som de nu får. Spelare som Kanada har stor respekt för.

På ett sätt kan jag tycka att Gabriel Landeskog skulle vara bra i en power-roll som tredjelänk till Sedins likväl som att kedjan skulle kunna bli superskicklig med Loui Eriksson som tredjelänk. Loui var ju väldigt lyckosam bredvid Zäta förra året. Då hade man visserligen Johan Franzén i power-rollen.

Bra också att Alexander Edler kommer in. Då får vi världklass istället för hög elitserieklass på Johan Franssons nuvarande roll.

Spelarbetyg, Tre Kronor:

5: Gabriel Landeskog.
4: Jacob Markström, Dick Axelsson, Staffan Kronwall och Calle Järnkrok.
3: Johan Fransson, Henrik Tallinder, Fredrik Pettersson, Jimmie Ericsson, Petter Granberg, Erik Gustafsson, Elias Fälth och Loui Eriksson.
2: Oscar Lindberg, Niklas Persson, Joel Lundqvist, Andres Jämtin, Simon Hjalmarsson, Nicklas Danielsson och Martin Thörnberg.
1: Ingen.

Taggar: , , ,
Permalänk

Världens bästa spelare 2012

17 juni 2012 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 4 kommentarer

Som tradition brukar jag efter varje säsong ranka världens bästa hockeyspelare. Jag rankade Lidström som bäst 2006, Crosby 2007, Zetterberg 2008, Malkin 2009, Crosby 2010 och Tim Thomas 2011. Jag brukar lägga extra vikt vid Stanley Cup och OS-insatser de år det spelas OS. Detta år har alltså insatsen i Stanley Cup fått extra betydelse även om det är en helhetsbedömning över hela säsongen både gällande högstanivå och jämnhet.

Världstoppen idag är väldigt bred och eftersom jag begränsar mig till att ranka 25 spelare hamnar många väldigt bra hockeyspelare utanför listan. Här en rad exempel på fantastiska hockeyspelare som ej fick plats detta år: Tim Thomas, Ryan Nugent-Hopkins, Jordan Eberle, James Neal, John Tavares, Patrik Elias, Marian Hossa, Ray Whitney, Joe Thornton, Duncan Keith, David Krejci, Zach Parise, Marian Gaborik, Martin St.Louis, Jason Pominville, Kris Letang, Loui Eriksson, Shane Doan, Jaromir Jagr, Daniel Briere, Eric Staal, Patrick Kane, Patrick Sharp, Jarome Iginla, Valtteri Filppula, Nicklas Lidström, Tyler Seguin, Milan Lucic, Brad Richards, Mike Richards, Martin Brodeur, David Backes, Alex Pietrangelo, Jordan Staal, Rick Nash, Mikko Koivu, Alexander Semin, Ryan Suter, Jamie Benn, Corey Perry, Ryan Getzlaf, Jeff Skinner, Carey Price, Dustin Byfuglien, Brian Campbell m fl m fl.

TOPP 25:

25. ALEXANDER OVECHKIN - På väg utför?
Han är en av de största talanger vi har i sporten men har just svarat för en ovanligt blek säsong där han slutade 37:a i poängligan. Hans enkelspåriga spel är inte lika effektivt och det är inte lika kraftfullt längre heller. Han ser inte ut att tycka allt är så otroligt kul som han gjorde för några år sedan. 38 mål och ett hyfsat slutspel ändå.

24. NICKLAS BÄCKSTRÖM - Sjua i ligan sett till poäng/match
En hjärnskakning som höll honom borta från 40 matcher den här säsongen satte givetvis sina spår men den spelskicklige centern producerade över en poäng per match i ett i övrigt lågproducerande Washington. Kom tillbaka i slutspelet och var bra men blottar också en del defensiva svagheter i sitt spel.

23. PHIL KESSEL - Tog sitt spel till en ny nivå
Kessel och Toronto fick en flygande start på säsongen och det såg länge ut som den hockeytokiga staden skulle få uppleva ett slutspel igen men en svag avslutning grusade förhoppningarna. Kessel höll ändå en tillräckligt jämn nivå för att nå fina 37 mål och 82 poäng som ensam offensiv stjärna i laget, vilket är ”pers” med marginal.

22. JASON SPEZZA - Bättre än på länge – 4:a i poängligan
Spezza har haft några tunga säsonger även om han producerat hyggligt. Denna säsong lyfta han upp sitt offensiva spel och var den bästa forwarden i det lag som tog sig till slutspel och pressade NY Rangers i sju matcher. Är storväxt med lång räckvidd, har bra spelsinne, bra skott och tekar bra.

21. DANIEL SEDIN – Bäste målskytt i grundseriens bästa lag
Daniel lyckades inte följa upp sin Art Ross-säsong. Han är dock fortsatt tillsammans med sin bror det bästa vapnet i Vancouver och laget lyckades ju faktiskt plocka flest poäng över 82 matcher. Fick en tuff smäll i slutet av säsongen och kunde inte göra sig rättvisa när han hoppade in i slutspelet. 30 mål och 67 poäng på 72 matcher.

20. PEKKA RINNE - Flest vinster i grundserien
Som rubriken lyder vann Rinne 43 matcher i grundserien för sitt Nashville. Det är en mycket stark bedrift. Han sänkte Detroit i slutspelet och tog återigen sitt lag till andra rundan, vilket är så långt som klubben någonsin gått. 92,3 % av skotten räddade på 72 matcher i grundserien och 92,9 % på 10 slutspelsmatcher.

19. PAVEL DATSYUK - Ett mellanår?
Han blev visserligen sin vana trogen nominerad till Selke Trophy för sin fina förmåga att ta pucken av motståndarna men han tände aldrig riktigt till offensivt och hamnade för första gången på nio år under 20 mål. Gav ett lite osynligt intryck både i slutspelet (bortsett ett snyggt mål) och sedan i VM. Brukar placera sig mycket högre här.

18. JONATHAN TOEWS - En av ligans bästa tvåvägsspelare
Missade många matcher p g a hjärnskakning som så många andra spelare nuförtiden. Jag gillar honom skarpt utifrån att han är bra på det mesta. Tekar grymt, vinner mycket närkamper, jobbar hårt och gör ungefär en poäng per match. Slutspelet blev dock för andra året i rad en besvikelse.

17. PATRICE BERGERON - Bäst tekare och bäst plusminus i NHL (+36)
Skulle jag få bestämma vem som får Selke (bäste defensiva forward) detta år skulle jag ge det till Bergeron. Han har mest istid i alla nyckelsituationer av alla bra forwards i Boston. Förutom att han vann flest tekningar i hela NHL täcker han mycket skott, gör mål, poäng och hade också bäst plusminus av alla spelare. Slutspelet blev misslyckat dock.

16. MIKE SMITH - En av världens absolut bästa målvakter 11/12
Efter att aldrig lyckats slå igenom i Tampa Bay fick han börja jobba med Sean Burke i Phoenix och vips blev han en av ligans toppmålvakter. Han står 67 matcher i grundserien med 38 vinster och 93% räddade skott, vidare för han laget conference-final i slutspelet med 94,4% räddade skott. Mycket imponerande!

15. DUSTIN BROWN - Mästare, ledare, tacklare och målskytt
Vilken underbar säsong han haft, Dustin Brown. Kings lagkapten smäller in 293 tacklingar under grundserien (2:a i NHL) och ytterligare 93 i slutspelet (1:a). Han delar segern i mål-, assist och poängligan i slutspelet. Han gör mål på alla sätt och avgör matcher. Är +18 i grundserien och +16 i slutspelet. Är bäst på plan i den sista finalmatchen också.

14. ZDENO CHARA - Bäst plusminus av alla backar (+33)
Chara håller fortsatt en otroligt hög nivå i egen zon där han svårpasserad och stark. Hans enorma räckvidd gör honom otroligt stark i egen zon men den gör honom samtidigt lite svåranvänd offensivt eftersom det tar sådan tid innan han kommer till skott. Gör ändå över 50 poäng samtidigt som han är en klippa i defensiven.

13. DREW DOUGHTY - Klart bäste back i Stanley Cup
Blir lite svårplacerad eftersom han inte ens hade nått den här listan innan slutspelet men var väl där otroligt dominant. Han växte genom slutspelet och höll en mycket hög nivå både defensivt och offensivt. Solomålet i en av finalmatcherna kommer bli klassiskt. Höll då den högsta nivå någon back gjort under säsongen.

12. HENRIK SEDIN - Flest assist av alla i NHL
Han fortsätter att massproducera målgivande passningar år efter år. Han kan slå öppnande som enkla passningar från alla positioner i anfallszon. Jag gillar bäst passningar han gör på backhand med ryggen mot spelet. Den här säsongen blev det 67 assist. Kapten och bästa spelare i grundseriens bästa lag.

11. HENRIK ZETTERBERG - En av världens bästa tvåvägsspelare
Började säsongen trögt offensivt men när han väl kom igång var han en av planens bästa spelare i match efter match. Även om Detroit floppade i slutspelet var han otroligt bra i slutspelsmatcherna och i VM (också flopp) visade han upp en nivå som vi sällan sett svenska hockeyspelare hålla. Stark över hela banan med mycket hög högstanivå.

10. ILYA KOVALCHUK - Extrem talang som gör sin bästa säsong
Hans attityd har alltid varit ett hinder för honom men i Devils har han kommit till en tuffare organisation och har efter en tung start i klubben utvecklats till en bättre hockeyspelare. Han jobbar hårdare och gör ett mycket bra slutspel även om han dippar lite i finalen. När det går tungt har han fortsatt en förmåga att försöka göra för mycket på egen hand. Är i grundtalang nästan komplett som individuell offensiv spelare.

9. ANZE KOPITAR - Mästarnas bästa utespelare
Kopitar är en Zäta-kopia som lyckades bättre än orginalet denna säsong. Kopitar har en stor och tung kropp men är extremt smidig och teknisk samtidigt som han är snabb. Det han liknar Zäta i är tekniken och det fina tvåvägsspelet. Kopitar är Kings förstaval som center i alla viktiga situationer och han status höjdes enormt under slutspelet där han gör några riktiga drömmål, bl a sudden-målet i den första finalen där han lurar en av världens genom tiderna bästa målvakt med enorm kyla.

8. ERIK KARLSSON - 51 backpoäng i fem mot fem, bäst på 18 år
Erik är en 22 år gammal liten och smal grabb som spelar back i NHL och gör det bättre än nästan alla andra. Han är otroligt offensivt skicklig. Han är heller inte beroende av extra ytor i powerplay som många andra poängstarka backar utan han gör mer poäng i fem mot fem än vad någon back gjort på 18 år i NHL. Han är inte ens bästa PP-back trots att han vinner backarnas poängliga med 25 poängs marginal. Han har +16 att visa belackarna kring hans defensiva brister också. Han är t ex den back i NHL som tar pucken av en motståndare klart flest gånger.

7. SHEA WEBER - Världens mest kompletta back
Jag tycker att Weber är den bästa backen i NHL. Han har storleken, skottet och en mycket bra defensiv präglad av tufft fysiskt spel. Weber är kapten i Nashville och en stor anledningen till att de med kan prestera bra i ligan år efter år. Weber gjorde 10 PP-mål med sin bössa vilket var bäst i ligan, han tacklar mycket, täcker mycket skott, vinner mycket närkamper och har en god förmåga att plocka ner toppspelare i andra lag. Han behärskar alla delar av backspelet.

6. HENRIK LUNDQVIST - Äntligen Vezina?
Lundqvist har varit en av ligans absolut bästa målvakter i många år utan att kliva upp på tronen som den absolut bäste. Det kan han ha gjort denna säsong, åtminstone sett till vad som presterades i grundserien vilket är grunden till att utses till NHL:s bästa målvakt. Henke var en mycket värdefull del i att NY Rangers helt plötsligt blev ett topplag i ligan och har också nominerats till ligans mest värdefulla spelare. Han vinner 39 av 62 matcher, räddar 93% av skotten och släpper in mindre än två mål per match. Går dessutom till conference-final med laget.

5. STEVEN STAMKOS - 60 mål!
Världens bästa avslutare hade en grym säsong där han producerade mål i jämn takt. Han hade en svacka i slutet av förra säsongen utifrån att han började bli lättläst. Han utvecklade sig och fick mer vapen. Han är längre inte lika beroende av powerplay utan har blivit bättre på att hitta ytor nära målet och har blivit bättre på att också själv skapa chanser och mål. Han är bara 22 år gammal och det ska bli intressant att se var den här karriären bär. Att laget inte ens tog sig till slutspel får ses som ett stort minus dock.

4. JONATHAN QUICK - Världens bästa målvakt
Då ska vi se. Tio nollor redan i grundserien, vilket var bäst av alla. Klev fram extra väl i slutspelet där han var helt enorm och knappt förlorade en match. Han vinner 16 av 20 slutspelsmatcher och har knappt en enda svacka i en enda match. Han räddar 94,6% av skotten i slutspelet och är i mina ögon den bästa målvakten i världen. Är extremt tät efter isen och snabb med en padda-liknande stil. Täcker brett. Fick rättmätigt pris som slutspelets mest värdefulla spelare och var den individuellt viktigaste spelaren när LA Kings vann sin första Stanley Cup. Han är numer odödlig.

3. SIDNEY CROSBY - Bäst poängsnitt av alla
Det börjar bli mer Lindros än Gretzky karriärmässigt över  Sidney Crosby. Han kom tillbaka från huvudskadorna och öste in poäng, blev skadad igen och kom tillbaka igen till slutspelet där han också gjorde gott om poäng. Totalt blev det 22 matcher i grundserien och sex i slutspelet. Det är halvsvårt att ranka honom utefter det. Jag tycker att han hade lite dålig uthållighet i slutspelet och var oftast bara riktigt bra i första perioderna. Han lade dessutom för mycket energi på annat, som att tjafsa, spela småfult, filma och förlorade kampen mot Claude Giroux klart. Han har dock fortfarande högst kapacitet av alla spelare i NHL, anser jag.

2. CLAUDE GIROUX - Slutspelets bästa utespelare
Giroux var inte långt ifrån att bli den förste spelaren att vinna poängligan i slutspelet trots att han bara spelade i två rundor. Hans insats i superserien mot Pittsburgh är helt enorm där han gjorde 14 poäng på sex matcher. Han dominerade fullständigt i de matcherna. Favoritögonblicket är när han på de 32 första sekunderna in i sista matchen hunnit med att sänka Crosby med en tackling och avlossat en välplacerad handledare i mål. Han gjorde allt rätt de där matcherna. I nästa runda hade han skadebekymmer och orkade inte hålla samma nivå. Han var för övrigt väldigt bra hela säsongen och slutade trea i poängligan med 93 poäng.

1. EVGENI MALKIN - Kung i NHL och kung i VM
Efter några mellanår vaknade Malkin till liv den här säsongen igen. Han gjorde det genom att vara bättre än han någonsin varit och har framförallt blivit en målfarligare spelare. Nådde 50 mål under NHL:s grundserie var ende spelare över 100 poäng. Den stora grejen med Malkin tycker jag är hur oerhört överlägsen han kan se ut på isen. Jag har inte sett någon med sådan överlägsen pondus sedan Mario Lemieux var som bäst. Han gör ofta otroligt vackra mål genom antingen solonummer eller stenhårda slagskott. Han har förmågan att glida på skridskorna i hög fart vilket gör att det ser ut som han inte tar i när han tar sig förbi och trycker dit pucken. Vidare tycker jag att Malkin har blivit bättre defensivt än tidigare i karriären också. Hans VM-turnering är den mest överlägsna jag sett av en individuell spelare. Han såg ut ha kunnat vinna guldet helt på egen hand. Enda plumpen är Stanley Cup där han ändå i mitt tycke var Pittsburghs bästa spelare. Given etta på den här listan!

..

Några bra youtube-klipp från säsongen:

Henrik Zetterbergs alla mål under säsongen

Steven Stamkos alla 60 mål

46 minuter från den fantastiska första rundan av slutspelet

Hyllningsfilm av TSN för hela slutspelet

Evgeni Malkins magiska grundserie i NHL

Evgeni Malkins magiska Hockey-VM

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Världens bästa spelare 2011

19 juni 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 5 kommentarer

Jag har börjat gjort som tradition att själv peka ut vilka jag anser vara världens 20 bästa spelare. Jag vill minnas att jag rankade Lidström som bäst 2006, Crosby 2007, Zetterberg 2008, Malkin 2009 och Crosby igen 2010. Jag brukar lägga extra vikt vid Stanley Cup och OS-insatser de år det spelas OS. Detta år har alltså insatsen i Stanley Cup fått extra betydelse även om det är en helhetsbedömning över hela säsongen både gällande högstanivå och jämnhet.

Eftersom jag begränsar mig till att ranka endast 20 spelare så hamnar alltid många väldigt bra hockeyspelare utanför listan. Här en rad exempel på fantastiska hockeyspelare som ej fick plats detta år: Evgeni Malkin, Eric Staal, Claude Giroux, Thomas Vanek, Patrick Marleau, Patrick Kane, David Backes, Alexander Semin, Nicklas Bäckström, Ryan Getzlaf, Dustin Byfuglien, Carey Price, Ilya Kovalchuk, Brad Richards, Anze Kopitar, Daniel Briere, Roberto Luongo, Duncan Keith, Jaromir Jagr och Anton Lander.

TOPP 20:

20. DAN BOYLE - Poängbäste back i Stanley Cup
- Dan Boyle är en fantastiskt spelskicklig back kom igång rejält under slutspelet där han gjorde fina 16 poäng på 18 matcher. Lyfter överlägset mest istid i Sharks.

19. SHEA WEBER - Förde Nashville till sin bästa säsong någonsin
- Gör ett strålande slutspel där han dels var med om att föra laget vidare från första omgången och sedan plockade han bort bröderna Sedin i den andra omgången. 16 mål och 254 skott i grundserien.

18. STEVEN STAMKOS - Världens vassaste direktskott
- Startade säsongen briljant och låg ett tag på ett mål per match. Tappade dock ju längre säsongen gick. Är lite lättläst då en stor del av målen kommer på direktskott. Slutspelet gick sådär för honom.

17. JAROME IGINLA - Fantastisk i slutspelsjakten
- När Calgary behövde det som mest var Iginla som hetast. När de jagade slutspel stod Iginla för 10 mål och 15 poäng på de 7 sista matcherna av grundserien. Totalt blev det fina 43 mål och 86 poäng på säsongen.

16. JONATHAN TOEWS - En komplett center
- Toews är en utomordentlig ledare som är bra i alla delar av spelet. För ett år sedan rankades han tvåa av mig så säsongen får ses som ett mellanår där han fick ett allt tyngre lass i ett tunnare Chicago-lag.

15. PEKKA RINNE - Europas bästa målvakt
- Pekka har den absolut största delen i Nashvilles fina säsong. Den långe och moderne finländaren mönstrade upp en räddningsprocent på 93% under grundserien och gör ett klart godkänt slutspel.

14. ZDENO CHARA - Bäst plusminus i både NHL och Stanley Cup
- Jättebacken har stått för en fantastisk säsong defensivt. Han var en stor anledning till Bostons succé och spelade nästan halva matcherna i ligans tätaste lag. Var däremot lite för svag med pucken och dålig i powerplay.

13. JOE THORNTON - Mer komplett än någonsin
- Denna säsong fick vi se en tuffare Joe som sköt mer, tacklade mer och som jobbade stenhårt åt båda håll. Han var även bra i slutspelet med 17 poäng på 18 matcher. Har dock ännu inte lyckas föra sitt lag hela vägen.

12. TEEMU SELÄNNE - Världens nästbästa 40-plussare
- 40 år gammal gör han 80 poäng på 72 matcher och 6 mål på 6 matcher i slutspelet. Selänne är lika snabb som för tio år sedan. Ångrar dock förmodligen att han inte åkte till VM.

11. NICKLAS LIDSTRÖM - Norris #7?
- Världens bästa 40-plussare har chansen att bli utnämnd till världens bästa back för sjunde gången om någon vecka. Lidas gör en kanonsäsong med 70 poäng inkl. slutspel. Har spelat 19 NHL-säsonger och aldrig missat slutspel.

10. RYAN KESLER - Tuff och defensiv center som gjorde 41 mål
- Kesler gör en otrolig säsong där han i egenskap av andrecenter tar ett enormt ansvar i Vancouver med att döda utvisningar, tackla samt bidra offensivt med 41 mål. Plumpen i protokollet är dock hur han spelar de två sista rundorna av Stanley Cup. Rykten gör dock gällande att han spelade skadad. En stor del i Vancouvers framgångar.

9. ALEXANDER OVECHKIN –  Skapar flest målchanser
- Allt medan Washington försökt bli mer defensiva så har han fått färre bra lägen i fart men han har också blivit mer lättläst och lite ojämnare än på senare år. Gick exempelvis poänglös i VM men totalt sett är han ändå den spelare i världen som får flest puckar på mål år efter år och tillhör som vanligt även ligans flitigaste tacklare.

8. HENRIK SEDIN - Mest assist i både NHL och Stanley Cup
 – Henrik är NHL:s stora passningskung och hittar medspelare på ett fantastiskt sätt. Det finns få spelare genom tiderna som varit så bra att hitta medspelare med ryggen mot spelet. Under conference-finalen mot Sharks såg han ostoppbar ut men i och med att han så sällan skjuter så kan också starka backpar plocka bort honom tämligen lätt.

7. HENRIK ZETTERBERG - Världens bästa tvåvägsforward
-  Zäta är fortsatt gedigen defensivt och gjorde dessutom en klar uppryckning offensivt och hade nog bara Ovechkin som överman i skapade chanser. Missade dock fler chanser än vanligt vilket höll honom borta från den absoluta poängtoppen. Klev in skadad i slutspelet men producerade återigen över en poäng per match när det gällde som mest.

6. COREY PERRY - NHL:s bästa målskytt
- Perry avslutade säsongen med att ösa in mål och föra Anahiem till slutspel. Han kom till slut upp i 50 mål vilket han var ensam om i ligan. Målen görs ofta nära kassen antingen via styrningar, direktskott eller så ett handledsskott efter en lång syrgasare. Under en ”streak” i slutet av grundserien gjorde han otroliga 19 mål på 12 matcher!

5. DANIEL SEDIN - NHL:s poängkung
- Daniel har haft en otrolig säsong och var den ende spelaren som nådde tresiffrigt i poäng. Han var grundseriens bästa lags bästa spelare och han är mer komplett än broder Henrik på så sätt att han är svårare att läsa eftersom han har ett bra avslut också. Daniel gjorde över 40 mål i grundserien för första gången. I slutspelet producerade han mer ojämnt men var sett över hela slutspelet den spelare i Vancouver som skapade flest bra målchanser tycker jag.

4. MARTIN ST.LOUIS - Mannen bakom Tampas fina säsong
- Det finns en anledning till att unge Stamkos öser in mål och det är i stora drag Martin St.Louis förtjänst. Den gråhårige lille kanadicken med Mats Näslunds nummer är främst en bra framspelare men kan även göra mål om det behövs, 31 mål i grundserien och ytterligare 10 i slutspelet. St.Louis har också förmågan att vara bäst när det gäller. Han kliver ofta fram i stora matcher och när han inte gör det så brukar Tampa Bay förlora.

3. PAVEL DATSYUK - Världens bästa tekniker
-  Var utan konkurrens säsongens mest underhållande spelare. Han tycks ha utvecklat sin makalösa klubbteknik ytterligare ett snäpp blandat med bra balans och tempoväxlingar i skridskoåkningar. Han är den enda spelaren på den här nivån idag som stillastående kan finta bort samma spelare med tre raka dribblingar. Den makalösa klubbtekniken sträcker sig inte bara till dribblingar utan en helt sanslös förmåga att stjäla pucken av motståndaren också. Klättrade upp till den absoluta toppen i och med att han för första gången lyckades höja sitt spel ytterligare en nivå i slutspelet.

2. SIDNEY CROSBY - Världens överlägset bästa offensiva spelare
- Crosby har alla offensiva vapen som behövs för att dominera i NHL. Han har en skridskoåkning i världsklass, en balans i världsklass, ett spelsinne i världsklass, en vinnarmentalitet i världsklass och han behärskar att leverera skott i världsklass från alla vinklar också. I början av den här säsongen gjorde han poäng i 25 raka matcher i form av 26 mål och 24 assist. Han hann spela precis halva säsongen innan en hjärnskakning satte stopp för honom. Hade han spelat hela säsongen hade han gissningsvis slagit Daniel Sedin i poängligan med runt 20-30 poäng. Han är som ni ser i en klass för sig offensivt.

1. TIM THOMAS - Kanske den bästa säsong en målvakt någonsin gjort
- Okej, George Hainsworths 22 nollor på 44 matcher 28/29 får väl ses som en hyfsad säsong också eller när Dominik Hasek vann Vezina, Hart och OS-guld 1998. Men faktum är att Tim Thomas lyckas med bedriften att sätta nytt rekord gällande räddningsprocent i grundserien, flest räddningar i ett slutspel och flest räddningar i en final. I finalen släpper han endast åtta mål på sju matcher varav tre mål var betydelselösa i lägen matcherna redan var avgjorda. Han vinner tre ”game 7″ i slutspelet varav han håller nollan både i den avgörande conference-finalen och i den avgörande Stanley Cup-finalen. Av någon anledningen som jag inte kan begripa så blev han inte nominerad till Hart Trophy och det är väl det som i så fall kan ligga honom i fatet ur ett ”genom tiderna”-perspektiv. Nåväl… Conn Smythe Trophy,  Stanley Cup, troligen en Vezina Trophy och en rad rekord ger honom i alla fall platsen som världens bästa hockeyspelare 2011 i Tikare-bloggen.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Tim Thomas – Det räcker så!

16 juni 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 8 kommentarer

BOSTON VANN STANLEY CUP !!!

CANUCKS – BRUINS 0-4 (3-4 i matcher)

Det var aldrig något snack, Vancouver kom liksom aldrig in i den här matchen och sett över hela serien så vinner Boston tveklöst rättvist! Ser man dock över hela säsongen så har Vancouver varit NHL:s klart bästa lag men en stor tjusning med hockey är att man måste vinna rätt matcher också.

Vad avgjorde? Ja, tyngden och spelet i fem mot fem. Boston var suveräna i spel fem mot fem hela slutspelet med sin tunga nord-syd hockey med mycket tacklingar och tätt försvarsspel över hela banan. Vancouvers stora chans låg i powerplay och det klickade aldrig under hela finalserien.

Inatt blev det andra målet väldigt viktigt för Boston. Jag tycker att Vancouver började bäst men efter Bostons första mål så tappade man publiken lite men fortsatte ändå att dominera puckinnehavet. Men när Boston gjorde 2-0 så tappar Vancouver sitt spel fullständigt. Tim Thomas är dessutom otroligt bra även i den här matchen. Både direkt efter 1-0 och 2-0 så står Tim för kanonräddningar i bytet efter. Sådana räddningar vinner matcher, att ta pucken när laget är som mest sårbara.

Roberto Luongo fick en tung finalresa även om han gör starka insatser på hemmaplan tidigare i finalen. Inatt var han inte bra, målen kändes halvbilliga och de stora räddningarna lyste med sin frånvaro. Vancouver hade en bra chans att komma tillbaka vid 0-2. De fick ett powerplay med bara några få minuter av den andra perioden men det slutade enbart i att Boston gör 3-0 shorthanded och ridå.

I den tredje perioden blir jag besviken på Vancouver som inte lyckas få igång någon desperation i sitt spel och matchen spelas mest bara av. Brad Marchand har gjort ett super-slutspel och avrundade med två mål och en assist i den sjunde och avgörande Stanley Cup-finalen. Han har varit finalseriens bästa utespelare. Han har gjort sju poäng, jobbat stenhårt, vunnit närkamper och varit rent ut sagt en gris i ansiktet på bröderna Sedin hela finalen. Även Patrice Bergeron gör två mål och visst är det mysigt när den största forwardsstjärnan gör en stormatch i sista matchen. Han var bäste utespelare på isen inatt.

Vancouver åker på en gigantisk tung förlust. Klubben har aldrig vunnit Stanley Cup, de hade det bästa laget och de gick hela vägen till en sjunde och avgörande hemmamatch i finalen. Allt var uppdukat för fest! Flera spelare skulle få sitt stora erkännande, främst killar som just Roberto Luongo och bröderna Sedin. Nu misslyckades alla dessa tre leverera i finalspelet och de kommer fortsatt ha loser-stämpel över sig. De som älskar att klanka ner på dom har fått mer vatten på sin kvarn och de som älskar att hylla dom får svårare att få respekt för sina åsikter.

Men om det är till någon tröst för Vancouver och Sedin-älskarna därute så är det att laget kommer vara riktigt bra nästa år också och det brukar ta något år i toppen innan ett lag slutligen vinner. Betänk att Steve Yzerman inte ansågs vara en vinnare under stora delar av hans karriär. Han var 32 år när Detroit äntligen lyckades vinna trots fem år som topplag innan det och en finalförlust. Idag talar alla om Steve Yzerman med stor vördnad om hans karriär.

Conn Smythe Trophy, slutspelets MVP, gick som väntat till Tim Thomas. Jag tror att han hade fått det även om Vancouver vunnit inatt. Tim Thomas säsong går till historien som en av de bästa genom alla tider. Hade bara journalistkåren i nordamerika varit mer nyktra när de lade sina röster till Hart Trophy så hade han fått den också. Nu blev han, trots att han satte nytt NHL-rekord i räddningsprocent, inte ens nominerad till grundseriens mest värdefulle spelare. Men det förtar inte hans prestation med grundserierekord för målvakter, Stanley Cup-titel och tveklös MVP i slutspelet. Vilken kung!

Kul också för Mark Recchi att få avsluta sin karriär på det här sättet vid 43 års ålder. Han gjorde dessutom en suverän insats i matchen och var bl a nära ett solomål också.

Matchens topp tio (10 är bäst):

10: Tim Thomas, Bruins
9: Patrice Bergeron, Bruins
8: Brad Marchand, Bruins
7: Mark Recchi, Bruins
6: Dennis Seidenberg, Bruins
5: Greg Campbell, Bruins
4: Daniel Paille, Bruins
3: Andrew Ference, Bruins
2: Zdeno Chara, Bruins
1: Ryan Kesler, Canucks

Justja, jag höll nästan på att glömma… Jag kan ju slå mig för bröstet för en gångs skull.

Jag tippade att Boston skulle vinna redan i oktober och jag tippade 4-3 till Boston nu inför finalen.

Taggar: , , , , ,
Permalänk

Ge Conn Smythe till Tim Thomas – Oavsett hur det går!

14 juni 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 19 kommentarer

Stanley Cup-final 6:

BRUINS – CANUCKS 5-2 (3-3 i matcher)

Hemmafördelen har fortsatt spelat stor roll i denna finalserie. Inatt var matchen över halvvägs in i första perioden då Boston satte ett nytt NHL-rekord med att göra fyra mål på fyra minuer och 14 sekunder i en Stanley Cup-final. Roberto Luongo gör tre tavlor och på det fjärde målet är inbytte Cory Schneider chanslös då pucken går in via en styrning alldeles framför honom. Resten av matchen sög.

Vancouver har så klart det bästa utgångsläget trots sina -11 i den här finalserien. Men om Vancouver vinner så vill jag ändå se att Conn Smythe Trophy (slutspelets MVP) hamnar hos Tim Thomas. Mestadels för att han varit bäst men även för att ingen spelare i Vancouver har gjort sig riktigt förtjänt av utmärkelsen.

*Roberto Luongo har blivit utbytt flest gånger av alla målvakter i slutspelet. Har en GAA på 8.09 i Boston.
*Ryan Kesler har till stora delar varit osynlig de senaste två serierna och bara gjort en assist i finalen.
*Daniel Sedin är -5 i slutspelet och har bara gjort poäng i två finalmatcher varav de betydelselösa tröstpoängen inatt är den ena.
*Henrik Sedin var egentligen bara bra mot San Jose. Tröstmålet inatt är hans enda finalpoäng. -7 i slutspelet.

Ska jag leta fram någon i Vancouver så väljer jag nog backklippan Kevin Bieksa som är +8 och har gjort fem mål från sin backposition varav det avgörande målet mot San Jose. Men nej, då är Tim Thomas en mer värdig vinnare även om Vancouver vinner.

Om nattens match vet jag inte om det finns så mycket mer att skriva. Det blev bara ett stort antiklimax, jag kände både nerv och förväntan i förväg men Roberto Luongos usla spel i första perioden dödade all spänning. Boston började annars lite darrigt de två-tre första minuterna men efter att Brad Marchand (ständigt denne Marchand) hittade in med ett vinkelskott så formligen flög Boston fram och gjorde mål i vartenda anfall.

I den här finalserien har alla matcher i Vancouver sett likadana ut och alla matcher i Boston har sett likadana ut. Det är på så sätt en av de mer anmärkningsvärda slutspelsserier jag sett. Det talar för att Vancouver vinner den sjunde matchen och de får ses som favoriter. Men jag har ju tippat Boston som vinnare hela säsongen och lär ju inte ändra mig nu.

Och på något sätt tycker jag också att Boston är lite mer värda titeln. För nog borde +11 (19-8) på sex matcher löna sig på något sätt i match sju? Och det faktum att Boston varit i ledning nära 160 minuter i finalserien mot Vancouvers dryga 30 minuter i ledning borde väl också löna sig? Svaret är egentligen nej på både frågorna då alla matcher nollställs men det borde åtminstone tala om att Boston har förmågan att vinna även i Vancouver.

Match sju i en Stanley Cup-final blir något väldigt speciellt. Sitt uppe, du också!

Matchens fem stjärnor (Fem är bäst):

5: Milan Lucic, Bruins
4: Michael Ryder, Bruins
3: Tim Thomas, Bruins
2: Mark Recchi, Bruins
1: Cory Schneider, Canucks

Bostons fyra mål på fyra rekordminuter filmade framför en TV:

Taggar: , , , , , ,
Permalänk

Vancouver tycks ha svårt med motgång

9 juni 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 4 kommentarer

Stanley Cup-final 4:

BRUINS – CANUCKS 4-0 (2-2 i matcher)

Den sista frågan jag ställde efter den förra matchen var hur lagen skulle reagera på den senaste matchen. Det rimliga antagandet är att laget som vinner med 8-1 kommer mer stärkta till nästa match men jag tyckte att Boston bjöd på en hel del tändvätska i sitt beteende samt att de bästa lagen brukar vara bäst för att de gör sina bästa matcher i sådana lägen.

Men Vancouver tycks ha svårt med motgång. Nattens match var faktiskt ännu sämre från Vancouvers sida och jag tycker inte att Boston behövde jobba lika hårt för den här segern. Samma sak hände Vancouver i första rundan då de svarade på 2-7 mot Chicago med att förlora med 0-5 i matchen efter. Roberto Luongo fick stå där och släppa åtta mål senast och han spelade helt utan självförtroende och kändes darrig hela vägen fram till att han blev utbytt efter det fjärde målet. Framförallt så var 2-0 målet extremt billigt.

Båda lagen tappade varsin spelare efter förra matchen. Nathan Horton har spelat färdigt p g a sin hjärnskakning i tacklingen av Aaron Rome och Rome blev avstängd resten av finalen för just den tacklingen. Ett bra byte för Vancouver kan tyckas? Jo, absolut men inatt tjänade Boston på bytet då Romes ersättare Keith Ballard förmodligen var isens sämsta aktör och bjöd på både det ena och det andra.

I det mentala spelet så kan kanske Hortons skada ge Boston mer gry än revanschhungern i 1-8 gjorde för Vancouver men jag tycker faktiskt inte att Boston rent spelmässigt gör en speciellt bra match inatt. Tim Thomas gör de räddningar som behövs och Boston dominerar långt ifrån så mycket som matchens siffror visade. Boston jobbar dock hårt och gediget både offensivt och defensivt av alla femmor men Vancouver ser alldeles för utspridda ut och spelarna hjälper inte varandra varpå hårresande misstag sker. Många spelare i Vancouver var inte där helt enkelt.

Så precis som under den andra matchen så tycker jag att förlorarna är sämre än vad vinnarna är bra. Det var med andra ord inte en speciellt bra eller underhållande match.

Rent individuellt så var Tim Thomas bäst på plan och jag tycker att nästan samtliga backar i Boston gör en bra match. Vancouver hade svårt att komma in framför Thomas vilket förenklade hans jobb avsevärt. Framåt var Brad Marchand återigen fantastiskt bra. Vilket genombrott han fått i detta slutspel! Han utmanar och driver på i 100% hela tiden.

I Vancouver så tycker jag att Sedin-kedjan är klart bäst. De började riktigt bra i den första perioden och det är dom som skapar chanser. En spelare som Ryan Kesler har dock försvunnit helt i denna serie just nu. Medan Tim Thomas känns som Bostons givna MVP så är det svårare att hitta någon i Vancouver då Luongo, Sedins och Kesler alla haft så tydliga svackor under slutspelet, ingen har liksom varit bra hela vägen.

Nu är detta en serie i bäst av tre där faktiskt Vancouver fortfarande har det bästa utgångsläget med två hemmamatcher men där momentum tveklöst ligger hos Boston. Nästa match blir en otrolig nyckelmatch i detta.

Matchens fem stjärnor (Fem är bäst):

5: Tim Thomas, Bruins
4: Brad Marchand, Bruins
3: Dennis Seidenberg, Bruins
2: Zdeno Chara, Bruins
1: Johnny Boychuk, Bruins

Taggar: , , , , , ,