Taggarkiv: Joakim Lundström

Permalänk

Läget i Timrå IK 22/4 och fundering kring lagbygge

22 april 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 36 kommentarer

Hej!

Jag kan rapportera att jag inte har så mycket nytt att rapportera runt Timrå IK. Så vitt jag vet jobbar man fortsatt på en banklösning och att man hoppas på att den blir av. Hotet om klubbens död lever dock och konkurs kan bli aktuellt om de inte hittar någon ekonomisk lösning.

Jag hoppas dock att näringsliv och privatpersoner kan kliva in och rädda tillsammans med kommunen om det skulle bli så. Kommunalt stöd är på sina håll provokativt men ett Timrå IK i konkurs innebär också dyra kostnader för kommunen då t ex arenan hamnar i deras ägo igen.

För Timrå IK skulle en konkurs innebära att klubben slutar existera och man får starta om i nytt namn i lägsta divisionen. Skulle Timrå IK klara en konkurs men inte elitlicensen kommer man ändå behålla platsen i Hockeyallsvenskan då en förening inte kan flyttas ner två divisioner samma år. Timrå IK kan således inte hamna i division 1 kommande säsong.

Främst hoppas jag dock att en bra banklösning går i lås så att man får möjlighet att bygga upp klubben igen. Något som dock lär ta tid. Klarar man konkursen lär man kunna bygga en trupp för ca 10 miljoner. Det ska placera laget i mitten av serien lönemässigt, tror jag. Det är lite svårt att veta just nu och flera allsvenska lag blöder ekonomiskt. Det är egentligen inget lag som på förhand tydligt gör en ekonomisk satsning mot Elitserien kommande säsong. Frågan är hur länge Hockeyallsvenskan som serie kan överleva om kommuner till höger och vänster får rycka in och rädda konkurser och elitlicenser. Kanske ser vi om några år en tillbakagång till mer regionala allsvenska serier, två eller fyra stycken, för att minska klubbarnas kostnader.

Jag ser att många vill börja spekulera kring spelare och kommande lag och jag tänkte också göra det i det här inlägget. Timrå IK är ännu inte ute på marknaden för att värva spelare men man har åtminstone börjat jobba med att försöka behålla spelare. Något som förmodligen inte slutförs förrän den ekonomiska situationen är löst.

Fritt spekulerat utan koll på spelarmarknaden (ta inget nytt namn som sanning eller som aktuell) tänker jag så här om det blir en lösning och ett lagbygge på runt 10 miljoner:

Målvakter:

Jag är tämligen säker på att Joakim Lundström inte blir kvar. Då går det att tänka på två sätt. Antingen tar man in två målvakter på väg in i Elitserien via lån eller annat som får dela på uppdraget. Det andra sättet är att värva en bra, lite dyrare målvakt med kapacitet att stå i stort sett alla matcher och ha juniorerna som back up. Jag skulle initialt föredra det förstnämnda men där kan det vara så att Timrå blir lite väl sen in på marknaden. Två målvakter jag gillar är t ex Anton Forsberg i Modo och Alexander Hamberg som varit i AIK den gångna säsongen. En annan skulle kunna vara Joel Lassinantti som varit i Luleå. Blir det så att man tittar på en given förstamålvakt får man kanske titta på utlandet eller om typ rutinerade killar som t ex Michal Zajkowski eller Nicklas Dahlberg fortfarande skulle råka vara lediga på marknaden.

Backar:

Jag tänker att man behöver en bra powerplay-back och en tuff och/eller riktigt stabil defensiv pjäs i ett första backpar. En dröm vore om Robin Persson inte skulle vara intressant för Elitserien och om han skulle kunna tänka sig stanna i den här föreningen. Då har vi en av de två platserna. Skulle det skita sig med honom så ser jag att Leksand ännu inte sajnat Johan Svedberg och det är en riktigt bra lokal kille och stabil back för uppdraget. Powerplay-backen får nog bli något utländskt. Någon nordamerikan som öst in poäng i någon obskyr liga kanske.

Där bakom behöver Timrå både skridskosnabba och stabila backar. Av de etablerade A-lagsspelarna tror jag bara på Jonathan Carlsson och Jesper Dahlroth som möjliga att bli kvar. Jag tänker att en Timråprodukt som Mats Hansson skulle kunna komplettera. Jag har inte sett honom den här säsongen men han var i alla fall bra när han spelade i Borås. Skridskostark och bra på att sätta igång spelet. Eric Moe är en annan back jag har nära hjärtat. Jag är inte säker på honom, han har fått många chanser på senare år utan att lyckas men visst en chans till i Timrå kan han få i det här läget. I det han har i grunden skulle han kunna bli en bra PP-back på sikt men då krävs skadefri utveckling under flera år. Kanske skulle då en sådan som Björn Karlsson som inte blir kvar i Växjö kunna vara ett säkrare val där. Ung med bra storlek och säkra förstapass. Finns väl andra liknande alternativ också men valde ut honom för att ha med ett namn.

Jag kan tänka mig att ha med tre juniorbackar. Tommy Stenqvist är fortsatt spännande och har inte alla skador tagit för hårt på hans utveckling kan han bli en succé. Jag gissar dock att det kan ta lite tid och räknar med att han får jobba sig in i laget. Andreas Borgman är en skridskostark och modig back som spelar U18-VM just nu och han ska givetvis upp i A-laget. Sedan vill jag plocka upp en till, jag skulle vilja ha nio backar nämligen. Då är det jämnt men jag väljer nog Didrik Strömberg utifrån att han är 94:a (d v s junior ett år till) och är den som jag anser är mest stabil defensivt.

Forwards:

Per Hallin och Andreas Molinder. De är de enda seniorforwards från 12/13-truppen som jag med säkerhet tror på och som det finns möjlighet att de stannar kommande säsong. Hallin är nog främst jagad. Ni kan kalla mig naiv men jag vidhåller att tro på topplag i Elitserien eller Timrå IK innan t ex Modo. Matt Murley och Niklas Nordgren kan vi glömma utifrån att de är alldeles för meriterade. Crippe Söderström, Alexander Larsson och Jonathan Hedström skulle göra bra ifrån sig i Hockeyallsvenskan i offensiva roller och kanske vill stanna eftersom de inte lär vara superheta för elitserielagen men jag vet inte om de är värda att satsa på i det här läget. Finns möjlighet vill jag nog att Timrå IK tänker nytt och fräscht, spelare som brinner varje träning, som vill uppåt och som gör andra (läs yngre spelare) bättre. Spelare som inte tycker synd om sig själv för att de är där de är. Dels det och dels tror jag att t ex två nordamerikaner i en förstakedja kan vara en bättre garanti för poänggörande och bra spel i power play. Faktiskt.

Om vi har sådan tur att Molinder och Hallin stannar så hör de hemma i de två första kedjorna. Då fattas fyra till där för sportchefen att leta med ljus och lyckta i både Sverige och utomlands. Minst två bör vara sådana som kan förstärka power play och de får gärna vara nordamerikaner med bra inställning. Oscar Johansson hade en tuff säsong i Asplöven med skadeproblem men kanske kan han kliva in till bra pris. Han är trots allt en sniper med mycket allsvensk rutin men ännu ung och skulle nog brinna för att få spela i Timrå IK:s A-lag. Jag är också väldigt kär i en skicklig spelartyp som Adam Pettersson i Skellefteå om de skulle vilja låna ut honom. Janos Hari i Modo är en annan sådan spelare som jag gillar. Ett offensivt skickligt lån från Elitserien skulle jag kunna tänka mig hur som helst.

Vi har också bra juniorer men där vill jag tänka kedja tre och fyra på förhand. Inte för att jag inte tror att de kan slå igenom och ta en större roll men det kan bli för skört att räkna med att de slår igenom. Hockeyallsvenskan är en nog så svår serie. Jeremy Boyce, Anton Wedin, Daniel Öhrn, Ludvig Nilsson och Emil Pettersson är fem givna. Ett sjätte namn skulle för min del gärna få vara Mathias Franzén från Sundsvall Hockey. Av alla unga spelare i den klubben var han den som visade mest potential, tycker jag.

Bakom tolv forwards finns killar från J20 redo att kliva upp tänker jag. I första hand handlar det om Emil Eriksson, Mattias Saari och Emil Berglund. Kanske också Adam Bergendahl om man vill ha en renodlad fysisk och agiterande spelare. De bästa 95:orna kanske tar ett kliv också. Att vi har så bra juniorlag är i det här läget väldigt tacksamt för klubben.

Tränare:

Jag hade gärna haft kvar Tomas Montén men så blir det alltså inte. Jag tycker att man i Hockeyallsvenskan får går ner till att enbart ha två tränare i A-laget. Klubben har två bra resurser till från A-laget 12/13. Jag tänker så klart på Ante Karlsson och Henrik Stridh. Jag har inte helt koll på vilken roll de nu haft och var de är i sin tränarutveckling just nu. Ett alternativ skulle kunna vara att köra på dessa två. De är dock fortfarande unga i branschen och ett annat alternativ är att plocka in en ny tränare och att en av de två stannar som assisterande. Bra juniorutveckling är viktigt och en av Ante/Stridh skulle om de kunde brinna för det igen få gå ner och ta J18-laget igen. Det är trots allt en mycket viktig position i klubben framåt om den överlever.

**

Så tänker jag. Men allt hänger så klart på att klubben får ihop den ekonomiska biten.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Timrå IK:s sportsliga insats 12/13

17 april 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 20 kommentarer

Min analys av de sportsliga orsakerna till degraderingen:

I väntan på de ekonomiska förutsättningarna har Timrå IK offentliggjort sitt första sportsliga beslut i och med Tomas Montén fick gå. Tomas Montén sa i intervjun i ST att – Vi hade det lag vi hade och jag tycker att vi borde ha kunnat hålla oss kvar.

Ju mer jag har tänkt tillbaka på det som hände i Kvalserien har jag kommit fram till att jag inte håller med om det. Jag tycker inte längre att Timrå IK hade laget på pappret för att hålla sig kvar heller, vilket jag kommer beskriva varför i detta inlägg. Jag tänker gå igenom min bild av den sportsliga insatsen via målvaktsspel, försvarsspel och anfallsspel.

Målvaktsspelet:

Timrå satsade på ny målvaktstränare i form av Anders Palm och en ny förstemålvakt i form av Daniel Bellissimo. Timrå gjorde, som jag uppfattat det, mer eller mindre klart med Bellissimo redan innan Kvalserien 2012 och jag tror Kvalserien gjorde Timrå fundersamma. Där var nämligen Joakim Lundström klart vassare men ett starkt VM återfick hopp om att Bellissimo kunde vara förstemålvakt, alltså en förstärkning mot vad man redan hade i Jocke. Den här frågan har varit märkligt hanterad hela säsongen. Min bild av målvaktssituationen är att Jocke var bättre hela vägen bortsett i slutet av grundserien där jag tycker Bellissimo klev upp på ny nivå. Den högsta nivån någon av målvakterna nått.

I grundserien höll målvakterna överlag en bra nivå. Jocke var jämnbra medan Bellissimo hade höga toppar och djupa dalar i sitt spel. Timrå satte ofta hopp till Bellissimos höga topp då han tycktes ha lättare att få förtroende än Jocke egentligen hela säsongen. Jocke inledde t ex starkt när AIK hemmabesegrades i första omgången för att sedan tvingas vila fem raka matcher med blandade resultat av Bellissimo. Jocke höll en jämnare nivå och passade bra in med lagets försvarsspel.

Av många bekymmer kändes målvaktsspelet som ett av de minsta och båda målvakterna höll elitserieklass och gav ofta en nivå som gav laget chansen att vinna. Så här i efterhand förlorades det ändå några dyrbara poäng på dåliga målvaktsinsatser. Målvaktsspelet behövde vara extra bra i det här laget och då extra bra i viktiga matcher. I Kvalserien hade Daniel Bellissimo några dåliga kvällar vilket blev extremt dyrbart. Jocke Lundströms jättetavla i omgång 31 hemma mot AIK kostade laget både två poäng mot en rival och mycket energi. Den djupaste svackan kom i anslutning till den tappade matchen. Både i Kvalserien och i den matchen var det matcher där laget ändå hade en hygglig offensiv och där målvakternas spel sänkte laget.

Totalt sett fick man inte målvaktsspelet att fungera tillräckligt bra. Om det beror på den lite märkliga matchningen eller om målvakterna helt enkelt inte höll måttet vet jag inte. Kanske hade Jocke Lundström varit ett bättre val i Kvalserien från start men så som t ex matcherna mot Leksand blev har jag svårt att se att han skulle kunna räddat poäng där.

Försvarsspelet

Timrå satte tidigt in tydliga riktlinjer kring försvarsspelet och man släppte aldrig på det. Försvarsspelet prioriterades alltid. I grundserien förlorade man aldrig en match mer än med tre mål just utifrån att man höll ihop sitt försvarsspel. Timrå jobbade utefter att dra ner farten på motståndarna tidigt och vara väl samlade i egen zon.

Timrås lagbygge var också ganska defensivt med flera defensiva forwardstyper och det värvades defensiva backtyper. Robin Persson var ett klipp, framför allt innan han blev skadad. Mat Robinson gjorde ett gigantiskt jobb och Oscar Hedman var stabil. Övriga backar var lite ojämna i det defensiva spelet.

Under egentligen hela grundserien hade Timrå ett tillräckligt bra försvarsspel. Det var bara fem lag i Elitserien som släppte in färre mål än Timrå och man låg på ”slutspelsplats” i box play. Så långt kändes detta som en trygghet inför Kvalserien.

I Kvalserien rasade detta i de viktiga matcherna och jag har försökt förstå varför. Jag kommer på två saker. Spelet blev av slutspelskaraktär där t ex Leksand spelade med en högre intensitet än vad elitserielagen gjort under säsongen. De kom underifrån med grymt publikstöd i ryggen. Det hade en enorm lust i sitt spel. Det är ett mentalt spel i det här. Timrå halkade efter, fick poängbehov och kände inte slutspelsglädje i spelet. Timrå hade således inte tempot och energin att bemöta Leksand.

Det är en del i Kvalseriefiaskot. Det andra tycker jag är att backsidan kan ha varit en aning för liten. Tittar man på Leksands backuppsättning så är den större, tyngre och svårare att gå förbi bara de står på rätt plats. Timrå hade förra året backar som Mihalik, Granath, Halonen och Motin i Kvalserien som förvisso är begränsade backar men som har storlek och kilon. Det saknades lite kilon i årets backuppsättning på det sättet och som t ex Demén Willaume som har kilona var ju ofta ute och cyklade istället för att stå stadigt.

Överlag handlade det dock om att hela lagets försvarsspel inte fick stopp på Leksands fart och att det var därför målen ramlade in där. Hemma mot Rögle var det snarare rent slarv från ett mentalt sargat lag efter Leksands första kross som sänkte klubben. Laget släppte in 19 mål på de tre matcherna. De tre matcherna skickade ner klubben ur Elitserien.

Anfallsspelet

Här var först och främst laget felbyggt. Kent ”Nubben” Norberg hade förvisso små resurser och klubbens sätt att marknadsföra sig själv de senaste åren med ekonomiskt strul, inte betala pensionspengar i tid och sämre stämning hemma gjorde det inte lättare att få ihop ett bra lag. Men ursäkterna å sido så lyckades han inte leverera ett lag som på pappret kunde hävda sig offensivt.

Timrå saknade en offensivt skicklig center och det saknades fart på forwardssidan. De unga spelarna som Friberg, Boyce, Rohdin, Sterner m fl lyckades inte ta ledande roller som de hade behövt. Timrå började säsongen halvhyfsat när Nordgren var frisk och Söderström kunde skapa chanser med fart. Han hade dock förtvivlat svårt att sätta chanserna men de skapades åtminstone. När dessa två tappade sin form (den förstnämnda p g a en problematisk höft) var det bara en offensivt begränsad Per Hallin som kunde skapa chanser på egen hand. Matt Murley borde ha varit med från start med facit i hand, han kunde bryta mönster med sina smarta instick. Han räckte dock heller inte till i inledningen av Kvalserien.

Ishockeyn förändras och går framåt men Timrås lagbygge har gått bakåt. Detta till viss del tack vare ursäkterna men med facit i hand borde Nubben ha tänkt lite annorlunda än han gjort. Istället för att bygga laget på hårt jobbande spelare som tidigare spelat i klubben så skulle han ha letat fler offensivt skickliga spelare från lägre divisioner, tror jag. Spelare med vana att ha roller som producerande spelare.

För några år sedan kunde spelare som t ex Hagos, Söderström, Bagarn, Hedström och säkert också en sådan som Larsson m fl komma till mer offensivt eftersom det räckte att slå två eller tre försvarande spelare för att nå en målchans. Så som lagen spelar i dag möter man hela tiden fem försvarande spelare vilket sätter högre krav på dels skridskoåkningen men främst på skickligheten med puck och spelsinnet. Det går inte bara att jobba sig fram. Man behöver ha andra lösningar på den typen av försvar för att kunna skapa bra anfall. Örebro vann Kvalserien på att backa hem med fem man t ex och producera när de fick lägen.

Timrå lyckades aldrig på hela säsongen heller få till bra spelvändningar. Att bryta spelet och vända snabbt innebär att man möter osamlade försvar. Även där blev avsaknaden av fart och skicklighet tydlig. En tredje brist i Timrås anfallsspel sett lagbygget är att man saknade bra skyttar i power play. Ingen av lagets backar hade förmågan att leverera vare sig bra eller smarta skott från backplats.

Nu är det inte säkert att fler puckskickliga spelare från lägre nivå hade nått ett bättre resultat men jag tror att åtminstone offensiven hade mått bra av det. En bättre balans mellan grovjobb och skicklighet. Det som kan bli när man värvar spelare som blir över i andra lag är att de har dåligt självförtroende redan när de kommer. Att då komma till ett lag som med defensiva tyglar som har svårt att göra mål och skapa chanser kan lätt återvända tillbaka tankarna mot sin egen oduglighet.

Speltekniskt tycker jag att Montén hade en bra idé med anfallsspelet, att det skulle bygga från försvarsspelet och han jobbade mycket under försäsongen med smarta avslut och driva på mål. Laget klarade inte ens att följa de enkla uppgifterna på ett kontinuerligt sätt. Ibland tycker jag också att man hamnade för djupt i sitt försvarsspel vilket gjorde att man tappade fart offensivt på det sättet också. Montén släppte aldrig de defensiva tyglarna vilket gjorde att många matcher kunde se likadana ut.

Summering:

Under försäsongen satte Timrå ett bra defensivt grundspel som hjälpte laget till alla poäng man tog i Elitserien. För att det här laget skulle kunna skrälla behövde man dock ha gjort något revolutionerande spelmässigt. Att ha ett bra defensivt grundspel var nog Timrå sist av alla elitserielag att komma på att man ska ha, bortsett möjligen Rögle.

Tittar man på Timrås forwardsuppsättning fanns många ”föredettingar” och i huvudsak hårt jobbande typer. Timrå lyckades heller inte hitta unga spelare som kunde ta för sig och gå framåt. När Timrå skrällde 02/03 gjorde man det med en energi som andra lag inte kunde matcha. I dagens ishockey har alla lag intensivt och hårt jobbande spelare i sina lag. Timrå försökte med sina medel bygga ett LAG som skulle jobba hårt och man försökte göra det utan spelare som är skickliga med pucken.

Går vi till Kvalserien var det bristande anfallsspelet anledningen till att det bara blev tre av sex poäng i de inledande matcherna mot Örebro och Västerås. Det satte laget under mental press och man hade inte energin att stoppa Leksand och man skänkte bort hemmamatchen mot Rögle på slarv, knäckta efter en Leksandskross.

Framåt vill jag se att Timrå tänker om i sitt lagbygge. Jag tycker killar som Anton Wedin och Emil Pettersson besitter förmågan att skapa mot fem försvarare rent skicklighetsmässigt. De behöver förbättra sina goda kvaliteter samtidigt som de lyfter sin fart, ork och fysik för att orka hålla uppe fart i långa byten på seniornivå. Jag vill att Timrå lägger mer prio på att hitta spelare som är mer vana att producera. Spelare som vill och kan utvecklas och lyfta Timrå IK. Jag tror inte man ska behålla för många från den gångna säsongens trupp ur det perspektivet.

Bakåt gäller det så klart att hitta bra målvakter och kanske tänka lite större format gällande backbesättningen men att också jobba in en back som kan skjuta bra och/eller smart från blå.

Det ska faktiskt bli spännande att se hur laget byggs då väl den ekonomiska biten klarnat. Det finns dock redan en ursäkt i att man kommer komma in i silly season av alla lag men måste göra det bästa av den situationen och se till att leverera ändå. Ett lag som kan hävda sig på allsvensk nivå till att börja med.

Konkurs tror jag vi undviker.

Taggar: , , , , , , , , , ,
Permalänk

Blytungt men inte kört – Laget behöver få in positiv energi

23 mars 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 41 kommentarer

Timrå – Rögle 3-5:

Det är bra energi i omklädningsrummet men på isen blir det oroligt och ängsligt, sa Tomas Montén på presskonferensen.

Han har det inte lätt nu, Montén. Laget rasar samman framför honom och han har ingen riktig förklaring utan vill mest prata om individuella misstag och utvsiningar. Elva insläppta mål på två matcher. Monténs förstaval i kassen har blivit utbytt två matcher i rad och hans backup ådrog sig skada under matchen. Efter matchen var Daniel Bellissimo djupt besviken och Jocke Lundström gick runt och haltade. Lagets starkaste lagdel består nu av en halt och en knäckt.

Lagets bästa och viktigaste utespelare, Mat Robinson, har efter två säsonger utan missad match helt plötsligt blivit skadad och missat de två senaste. Han är förhoppningsvis tillbaka till nästa match. Timrå står inte och faller med honom men han är väldigt viktig.

Det är sex respektive sju poäng upp till elitserieplatserna. Det är fem matcher kvar. Timrå IK är väldigt nära degradering och det är med mycket tungt hjärta jag skriver nu men jag vill också påpeka att det inte är helt kört än. Örebro och Leksand går som tåg men det har hänt förr att lag darrat när de ska knyta säcken. Timrå måste dock själva börja gå som ett tåg och det känns långsökt just nu men sett till materialet är det inte helt omöjligt.

Timrå saknar energi, tycker jag. Den gryta och den hetta jag kände av Leksand ända från hemma i TV-soffan i torsdags finns inte i Timrå. Jag tycker Timråklacken gör det bra men de är för få (varför kan inte Sundsvalls- och Timråbor fylla arenan mer i sådana här matcher? Lite mer än 4375 i a f.) och de får också lite energi av laget på isen. Det tacklas lite och det är allmänt dåligt drag i Timrås spel. Det är liksom ingen som vill ta tag i det här och bli hjälte.

Eller jo, Matt Murley visade att han ville bli hjälte idag men han var ensam. Målen är riktiga klassmål. I tredje perioden är det bra energi på Timrå men man får inte in pucken. Det spelar ingen roll vilka man möter så är tre målsunderlägen alltid svåra att ta in. Rögle samlade sig bra under andra pausen och täppte rätt bra i tredje. Juhamatti Aaltonen är alldeles för bra för den här nivån men det som är mer obegripligt än hans tre läckra mål i dag är att han kammat noll mot de fyra lagen som kommer underifrån. Det är mycket mentalt i den här sporten.

Timrås ledare måste samla ihop det här laget. Vid matchens första powerbreak såg laget små och vilsna ut. Tomas Montén tog fram tavlan och ritade pilar. Jag har ingen aning om vad som sas men det gav i alla fall ingen mer energi i spelet. Han pratar på presskonferensen om att han ändrar om, går ner på folk, byter målvakt. Han får ändå inte in någon energi i spelet.

Timrå IK behöver få in energi i sitt lag för att kunna skapa en mirakelvändning på den här Kvalserien. Kan inte dessa tre ledare i båset få bort spelarnas ängslan och oro som leder till alla dessa misstag och klantiga utvisningar så behöver de högre ledarna se över vad de kan göra för att tillföra energi och tro på dem själva.

Det är inte de här tränarna eller de här spelarna som har största skuld i om Timrå åker ur. Föreningen har rasat under flera år och det är många dåliga beslut från flera olika tidigare personer i klubben som satt oss där vi är. Det är dock de här ledarna och spelarna som har möjlighet att göra något åt det här just nu. De borde se sig som möjliga räddare och möjliga hjältar istället för syndabockar.

Det där känns inte som det landat i laget. Det känns som att det är mer fokus på ångest och rädsla att förlora. Press och stress. Laget har inte fått till den mentala biten till den här Kvalserien och hela föreningen har haft en ovanligt kaxig inriktning med sitt ”Herren på täppan”-kör. Det har heller inte tillfört energi vare sig på läktaren eller i laget. Utan energi i laget fungerar inte Tomas Monténs gameplan. Därför hade jag hellre sett ett lugnande och energigivande tal istället för ritande av pilar vid powerbreak vid 0-3 men jag ser det ju samtidigt bara på håll och kan ju inte känna in spelarna, känna in stämningen.

Jag fick skippa Earth Hour p g a den här matchen men en mörkare lördagkväll än så här hade jag inte kunnat tänka mig. Jag var faktiskt uppe redan klockan 06.00 i morse för att jag inte kunde sova. Även om jag var orolig hade jag inte det här scenariot i tankarna. Att Leksand och Örebro skulle kamma fullt och att Timrå skulle ligga under med 0-3 efter sju minuter.

När man brinner mycket för något är det väldigt tungt när det håller på att släckas. Jag är dock en tjurig jäkel som inte tänker ge upp det här. Jag vill att Timrå lägger den första halvan av kvalet bakom sig, brinner till och gör allt för att bli bygdens hjältar.

Mirakel sker inte ofta men ibland.

Spelarbetyg:

5: Matt Murley.
4: Ingen.
3: Andreas Molinder, Per Hallin, Yared Hagos, Joachim Rohdin och Radek Smolenak.
2: Alexander Larsson, Jonathan Hedström, Jesper Dahlroth, Sebastian Erixon, Oscar Hedman, Niklas Nordgren, Christian Söderström, Jonathan Carlsson, Robin Sterner, och Joakim Lundström.
1: Max Friberg,  Robin Persson, Jeremy Boyce, Rasmus Edström, Daniel Bellissimo och Richard Demén Willaume.

Taggar: , , , , ,
Permalänk

Inför Kvalserien: Timrå IK

13 mars 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 2 kommentarer

Jag skriver om och graderar Kvalseriens lag. Det är svårt att ranka ihop lag från två olika nivåer eftersom det inte finns något facit på hur spelet skulle fungera på den andra nivån utan det blir mer att så kvalificerat som möjligt försöka gissa sig fram. Jag delar upp graderandet i de tre basala lagdelarna samt power play och box play. Avslutningsvis lyfter jag fram fem spelare i alla lag som jag anser är nyckelspelare.

Jag graderar 1-5 där jag utifrån ett kvalserietänk tänker att 5 är bra elitserieklass, 4 knapp elitserieklass, 3 toppallsvensk klass, 2 bra allsvensk klass och 1 är knapp allsvensk klass.

På tur är mitt favoritlag, Timrå IK:

Målvaktsspel: 5

- Joakim Lundström har varit den som över hela säsongen hållit bäst kvalitet men han har lite konstigt nog inte givits det förtroende han förtjänar utifrån sitt spel. Istället fick Daniel Bellissimo ofta chansen utan att lyckas imponera över tid. I slutet av grundserien hände dock något med Bellissimos spel, han hade slipat bort sin yvighet och gav ett lugnare intryck samtidigt som han hade kvar sin explosivitet. Han var helt enkelt bättre integrerad i lagets försvarsspel. Timrås två målvakter har utifrån detta kapacitet för att hålla bra elitserieklass, vilket är kriteriet för en femma. Nu lär Daniel Bellissimo få starta och han behöver spela som i slutet av säsongen för att anses vara en femma, den yviga Bellissimo är bara en fyra på denna skala men har inte Jocke tagit idrottsmental skada av den sista petningen har man en ”femma” att sätta in.

Försvarsspel: 5

- Timrå har i stort sett hela säsongen haft ett försvarsspel av bra elitserieklass. Det har inte hjälpt laget att vinna tillräckligt mycket men man har inte fallit ihop i matcherna och alltid haft en målmässig chans långt in i matcherna. Timrås målsnitt bakåt i Elitserien är faktiskt lägre än t ex Leksands målsnitt bakåt som seriesegrare av Hockeyallsvenskan. Det finns ett tydligt grundspel där det handlar om att få stopp på sina motståndare och ligga rätt i banan i egen zon. En bra aggressiv skridskoåkning är ett måste för att den ska fungera. Under Elitseriens 55 omgångar har många misstag skett och man har varit en del under press i matcher men totalt sett slutar man sexa i ligan över insläppta mål samt sexa även i ligan för flest antalet tillåtna skott mot egen målvakt vilket visar att det finns ett bra grundspel med bra defensiv kompetens.

Anfallsspel: 3

- Trots den fina grunden i försvarsspelet har Timrå haft svårigheter att omsätta det i bra spelvändningar i fem mot fem. Laget har under långa episoder av grundserien sett helt inkompetenta ut framåt på elitserienivå med matcher där man inte skapat en enda kvalitativ målchans. I början av grundserien och i slutet av den fanns det dock tydligare tankar med anfallsspelet och man fick bättre fart i anfallsspelet. Matt Murleys intåg har givit laget lite nytt självförtroende att våga mer också. Laget hade dock fortsatt svårt mot backande, kompakta försvar med bra målvakt. Nu får man möta något sämre försvar och något sämre målvakter men likväl så kan det bli backande och kompakta försvar, främst på Timrås hemmaplan. Det blir då viktigt för Timrå att behålla tålamodet och spela efter sina grunder och nöta sig in på motståndarna för att hitta öppningar i form av misstag.

Power play: 3

- Timrå hade bra power play i allra första början av säsongen som blev tidigt sönderläst. Därefter har man haft svårt att få igång det igen mer än i enstaka matcher. Laget saknar naturliga PP-backar som kan hålla i pucken och ta rätt beslut för skott, pass eller när de ska hålla i. Vidare saknas en spelskicklig center av kvalitet som dels kan vinna tekningen och dels styra upp spelet. Det finns dock bra yttrar som Matt Murley och Niklas Nordgren och det kommer att handla om att hitta skottlägen med trafik eftersom man saknar kanonskyttar i laget. Trafiken får skymma, styra eller jobba in retur.

Box play: 4

- Statistiskt har man haft ett relativt bra box play i Elitserien, man slutar åtta i BP-ligan och släppte bara in 28 mål i spelformen. BP-backparet Robin Persson och Mat Robinson är duktiga samtidigt som rutinerade forwards som Per Hallin, Yared Hagos, Christian Södserström och Johan Andersson är skickliga i spelformen. Rent statistiskt är Timrå kanske en femma här men jag tycker inte man har en tillräckligt bra trygghet här när man ska pressa och hur man står i skottlinje många gånger. Jag lägger också in att man kommer möta bra power play i Kvalserien. Jag tycker både Rögle, Leksand och Södertälje har PP av bra elitserieklass t ex. Ett bra vapen för Timrå vore att minimera onödiga utvisningar.

Totalt: 20

Fem nyckelspelare:

Daniel Bellissimo / Joakim Lundström, målvakter
- Gissningen är att Bellissimo startar och förhoppningsvis är han så bra att han fullföljer den också med ett lugnt, stabilt och även starkt reaktionsspel. Hamnar han i bekymmer behöver Jocke snabbt kliva in och stabilisera, så att han är i form blir lika viktigt på så sätt.

Mat Robinson, back
- Skridskostark back som jobbar kopiöst över stora ytor. Han spelar nästan halva matcherna och tar stort ansvar i spelet, offensivt som defensivt. Han är en spelare som håller en jämnhög nivå och jag är tämligen övertygad att han gör det nu också.

Matt Murley, forward
- Lagets skickligaste forward brukar kliva fram i viktiga lägen och har gjort ett stark inhopp nu. Mycket talar för nya starka insatser men det kan bli tvärtom och då kan han bli ett bekymmer. Hans form blir viktig för lagets offensiv.

Per Hallin, forward
- Kapten och härförare som visade upp stark form i slutet av grundserien. Han har ett stort ansvar att bära laget i kämpiga tider och visa ledarskap på isen. Jobbar han hårdast kan han ställa högre krav på andra också. Viktigt med fortsatt bra åkform.

Niklas Nordgren, forward
- Forward som betyder mycket för laget, främst i offensiven. Han har kanske inte gjort så mycket mål som förväntat men han håller en hög och jämn nivå och har hela tiden legat bakom bra saker. Har ett lite underskattat spelsinne.

Taggar: , , , , , , , , ,
Permalänk

Det blev 100, i alla fall

5 mars 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 8 kommentarer

Timrå – AIK 1-3:

Den här matchen gav mig ingenting att kunna analysera inför Kvalserien. Matchens karaktär blev aldrig riktigt riktig och då är det svårt att applicera något från matchen på det som är riktigt.

Den första perioden var jämn men slarvig, den andra slutade många i Timrå att spela och i den tredje slutade AIK att spela men ryckte upp sig mot slutet av den. Matchen saknade både bra passningsspel, tekniska nummer och bra närkampsspel. Det var mjukt och slarvigt. De flesta ingredienser i bra ishockey saknades. Det enda som gladde var att klubben lät bli att stanna på 99 mål i alla fall. Radek Smolenaks mål lyfte upp klubben till tresiffrigt i målkolumnen.

Timrå lyfte upp en del juniorer som jag tycker gjorde en okej insats allihop. Daniel Öhrn var väl den som lyckades göra mest nytta i spelet av dessa. Han  jobbar bra och vann många dueller, stabil. Han är ju också den som spelat klart mest sedan tidigare. Ludvig Nilsson körde på och tog för sig fysiskt. Emil Pettersson gör en del bra, som att ordna en utvisning och hade en bra chans i andra perioden. Mattias Thunman Hälldahl fick bara tre byten men var också helt okej, slog t ex ett bra pass i anfallszon upp till Sebastian Erixon när man tryckte på.

Av andra spelare som varit utanför laget tycker jag att Robin Sterner och Johan Andersson började bra men försvann lite ur matchen stundtals. Jonathan Carlsson var helt okej i sin roll. Däremot tycker jag att Christian Söderström åkte runt och bara söndagsåkte, det var ingenting rejält över hans insats. Jag vet inte vad han tyckte han fick ut av det här när han ändå valde att inte spela i matchtempo. Joakim Lundström hade dålig hjälp men gör en klart godkänd insats, kan inte lastas för målen.

Jag hade hoppats på en bättre hockeymatch och en bättre insats av Timrå men under förutsättningarna så är matchen som den är och jag tror inte man gör sig någon tjänst över att oroa sig i onödan över att det här blev dåligt. Det blev aldrig en riktig hockeymatch och jag tror både spelare och ledare ändå har planen klar för sig. Däremot är det lite trist att man inte kunde bjuda upp bättre för de som faktiskt kom till arenan.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Ingen.
4: Ingen.
3: Anton Wedin, Mat Robinson, Daniel Öhrn och Alexander Larsson.
2: Joakim Lundström, Ludvig Nilsson, Robin Sterner, Johan Andersson, Max Friberg, Jonathan Carlsson, Radek Smolenak, Emil Pettersson, Jesper Dahlroth, Jeremy Boyce, Joachim Rohdin, Oscar Hedman och Yared Hagos.
1: Sebastian Erixon, Robin Persson och Christian Söderström.

X – Mattias Thuman Hälldahl – Spelade för lite för att betygsättas.

Timrås snittbetyg för hela Elitserien 12/13: http://blogg.st.nu/tikare/betygsliga/

Taggar: , , , , , , , ,
Permalänk

Viktigt att göra bra saker även när det är oviktigt

5 mars 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 7 kommentarer

Timrå kommer ställa över några halvskadade spelare i dag och det känns inte mer än rätt. Likaså är det bra att Jocke Lundström får en match nu innan Kvalserien också. Då är det viktigt att han får bra hjälp och på så sätt kan vi få två målvakter med en bra känsla inför det som komma skall. Det blir även viktigt för övriga spelare som stått på sidan ett tag att visa attt de vill vara med, att skicka bra signaler till coachen. Viktigt också att använda matchen till att spela sina grunder och kanske även testa lite nya saker, i t ex powerplay.

Lagen kan spela avslappnat men det är viktigt att uppträda bra inför den publik som kommer och att skicka bra signaler på bra dagliga vanor inför framtiden, till både fans och dem själva. Bara en sådan sak som att få avsluta med två raka vinster hemma då hemmaspelet varit poängtrögt hela säsongen vore ju en fin signal.

Det är alltså mycket som är viktigt i denna oviktiga match.

Jag var inte på infomötet i går men har lyssnat på det på webben i efterhand. Det blir bra snack, bra VI-känsla. Jag upplever dock att det blir lite samma folk som sitter är och ställer frågor, det vore kul om fler engagerade sig att gå på dessa möten och ta chansen att lyfta funderingar. I det som sas kände jag att man har en bra syn på Kvalserien på förhand. Det känns både hett, allvarligt men samtidigt också avslappnat.

Jag har läst runt lite på nätet och det som skvallras runt Kvalserien är att det ser ut att bli samma upplägg på Kvalserien i år som förra året. Om det är sant skulle Timrås schema se ut så här:

14/3 Torsdag Timrå – Djurgården (eller annat PO-lag)
16/3 Lördag Västerås – Timrå
19/3 Tisdag Timrå – Södertälje
21/3 Torsdag Leksand – Timrå
23/3 Lördag Timrå – Rögle
26/3 Tisdag Rögle – Timrå
28/3 Torsdag Timrå – Leksand
30/3 Lördag Södertälje – Timrå
2/4 Tisdag Timrå – Västerås
5/4 Fredag Djurgården (eller annat PO-lag) – Timrå

I morgon kommer det officiella schemat men en snabb överblick kring detta är att det ser tufft ut. Tänk er Djurgården i ett vinnande rus utan något att förlora i den första, pressande hemmamatchen. DIF skulle dessutom vara ”igång” medan Timrå inte spelat på länge. Det är nog heller inte så lätt att möta DIF inför ett kokande Hovet i sista matchen, förutsatt att den skulle gälla något.

Det är dock många om innan det blir sant och vi vet ju inte ens om det blir det här schemat.  Jag tror inte man ska vara helt säker på att DIF vinner förkvalet heller men nog håller jag dem som klara favoriter där. Jag skulle dock hellre hoppas på något annat lag, som kanske är lite mer nöjda av att bara komma till Kvalserien än vad DIF skulle vara.

Det kommer hur som helst bli intressant att följa förkvalet. Mer tankar om Kvalserien och dess lag kommer jag att återkomma till.

Nu ska Elitserien spelas klart först.

Taggar:
Permalänk

Om första segern i Gävle på fem år

13 februari 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 20 kommentarer

Brynäs IF – Timrå IK 3 – 4 str:

Got some good news and some bad news. Timrå vann äntligen i Gävle men hoppet om tionde platsen blev ändå mindre än innan matchen.

Det är dock som det är med det där med andra resultat och det är ingenting Timrå IK kan göra åt nu. Jag nöjer mig åt att analysera det Timrå gör och jag tycker Timrå gör det bra nu. Tre raka segrar. Det är tangerat ”pers” för det här laget.

Jag fick en fragmentarisk bild av matchen eftersom jag inte kom hem förrän i slutet av den första perioden och såg sedan första perioden i efterhand. Det jag ändå kände är att Timrå kommer till match med en offensiv ansats. Den gav Timrå en väldigt bra start på starten av matchen. Förstakedjan levererar som en förstakedja just nu.

Brynäs kom till match med ganska gott mod. De har fått samla sig under uppehållet, rensat luft och börjat andas ny luft. Nu fick de möta ett lag de alltid slår och de fick göra det inför över 8000 åskådare på hemmplan. Vilken drömstart på slutspurten.

Timrå förstörde drömstarten för Brynäs med sitt snabba mål och redan där kunde Timrå ha tagit ett grepp på matchen. Timrå klarar dock inte att ta ett grepp om Brynäs med en offensiv ansats i sitt spel. Timrå blev istället slarviga, chansartade och hamnar i situationer där man tar både nödvändiga och klumpiga utvisningar.

1-1 kom på mittzonsdräll och 2-1 kom i powerplay. Brynäs må inte uppträda mästaraktigt längre men deras powerplay är fortfarande högklassig och kommer så vara så länge de har Ryan Gunderson efter blålinjen.

Den andra perioden blev väldigt offensiv från båda lagen och det var Timrås sätt att spela som styrde det som hände på isen. Det var Timrås offensiva vilja som skapade chanser åt Timrå och det var Timrås slarv som gav Brynäs sina chanser och powerplay. I Brynäs powerplay fick Jocke Lundström verkligen fick slita i kassen och han gjorde det bra, klart bättre än han som vaktade den andra buren.

För det var en målvaktstavla av Johan Holmqvist med 13 sekunder kvar av den andra perioden som gav Timrå ett vinnande läge inför den tredje perioden. För att Timrå skulle kunna vinna behövde man dock sluta slarva, bjuda på ytor och bjuda på powerplay.

Det gjorde också Timrå. Timrå gick in till den tredje perioden med att lägga till en defensiv ansats i sitt spel. Timrå spelade samlat i egen zon, man tog hand om sitt slott på ett bra sätt. Timrås nyvunna offensiva självförtroende gör också att laget har bra spelvändningar. Jag tänker speciellt på en enkel men ändå briljant spelvändning…

Andreas Molinder vinner pucken i egen zon och både Niklas Nordgren och Matt Murley sticker snabbt upp i mittzon för att gå till anfall. I den första och andra perioden hade kanske Molinder sökt någon av dessa två med ett pass mitt i banan men vad gör Molinder nu? Jo, han använder sargen. Molinder chippar perfekt till en Nordgren i fart men med hjälp av sargen. Alltså en säker passningsväg som inte riskerar att ge samma skit bakåt som Nordgren skapade vid sitt felpass vid 1-1 målet t ex. Nordgren hade nu fart och Murley drog på bortre stolpen kan sånär sätta en ledningspuck till 2-3. En enkel men briljant lösning. Det är den typen av lösningar man vinner en kvalserie med.

Det blev senare 2-3 efter ny påpasslighet av förstakedjan. Det var då bara lite mer än fyra minuter. Jag hann jubla inombords flera gånger om innan den där Ryan Gunderson klev fram i sex mot fem igen. Jag vet hur jag ska kritisera Timrå för målet då det handlar om så mycket skicklighet att både få igenom det där skottet och få det rakt i mål. Det är både svårt och briljant. Det är den typen av lösningar man tar sitt lag till slutspel med.

Det Timrå missade var att vinna tekningen och kanske att man inte valde att ”toppa” upp utan körde bara med Bagarns kedja och första backparet som de var. Nåväl. Allt som allt en bra tredje period på det sättet att man lyckades förändra sitt spel till det bättre med att ta bort både återkommande misstag och utvisningar.

Per Hallin har bra form nu och satte den ”svåra straffen”, ni vet den där som måste sättas för att man inte ska förlora. Pelle har en säker variant och just Johan Holmqvist är en tämligen lättlurad målvakt. Att sedan Radek Smolenak fick bli hjälte i sin debut var extra skönt. En snygg och kylig straff även från honom.

Somlenaks debut i stort då? Den sa kanske inte så mycket om hur hans slutgiltiga påverkan på laget kommer se ut men jag tycker han var bra, totalt sett. Minus till hans första utvisning men den såg ganska kulturellt betingad ut. Jag upplever att tjecker som kommer till Elitserien brukar ta ovanligt tydliga hakningsutvisningar i början av någon anledning. Det Smolenak gjorde bra var hur som helst att han tog puckar till mål. Jag tycker också att han växte in i matchen bra.

Avslutningsvis vill jag ge hela laget plus för det offensiva spelet. 35 skott och tre spelmål på bortaplan är det bra elitserieklass på. Jag vill också ge plus till hur man lyfter det defensiva spelet över hela banan i den tredje perioden.

Det var allt jag kom fram till i dag, gott folk!

Spelarbetyg Timrå IK

5: Ingen.
4: Matt Murley och Andreas Molinder.
3: Joakim Lundström, Per Hallin, Robin Persson, Mat Robinson, Oscar Hedman, Niklas Nordgren och Radek Smolanek.
2: Johan Andersson, Anton Wedin, Max Friberg, Jesper Dahlroth, Jonathan Hedström, Jonathan Carlsson, Joachim Rohdin, Jeremy Boyce, Christian Söderström, Robin Sterner och Sebastian Erixon.
1: Richard Demén Willaume.

Taggar: , , , ,
Permalänk

Elitseriens 50 bästa spelare

9 februari 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 8 kommentarer

Precis som under det här uppehållet förra året tänkte jag att jag skulle göra en personlig ranking över Elitseriens 50 bästa spelare. Något som är svårt men roligt.

Jag har som krav att de som ska vara med på listan ska vara kvar i sina lag och utespelare ska ha spelat minst 30 matcher för att få komma med och målvakter ska ha stått minst 20 matcher.

Här är listan:

50. Linus Klasen, Luleå HF
- Har fått jobba mycket med sitt spel utan puck och inte producerat i samma skala men sju matchavgörande mål är ändå imponerande.

49. Sebastian Enterfeldt, Brynäs IF
- Bra tekare, tuff och hårt jobbande center som dessutom producerat 13 mål och 26 poäng.

48. Fredrik Lindgren, Skellefteå AIK
- Hårt jobbande back med stark skridskoåkning. Är en slags aktiv defensiv klippa i SAIK som får få rubriker.

47. Robin Jonsson, Luleå HF
- Spelar 17 minuter per match över 43 omgångar och har enbart varit inne på sex mål bakåt i fem mot fem. Defensiv klippa.

46. Chris Abbott, Luleå HF
- Smart, tekningsstark, aktiv och aggressiv offensiv spelare. Producerar inte mängder med poäng men gör stor nytta.

45. Christian Bäckman, Frölunda HC
- Stabil och rutinerad back som är ett bra vapen i powerplay där han gjort fyra av sina mål.

44. Daniel Larsson, AIK
- F d lovande målvakt som etablerade sig i Elitserien istället för NHL. Håller dock bra klass i Elitseroien och har vunnit flera matcher åt AIK.

43. Rhett Rakshani, HV71
- Rent skicklighetsmässigt bland seriens bästa men har haft svårt med det defensiva spelet utan utan puck.

42. Broc Little, AIK
- Snabb och smart offensiv spelare som lyckats producera starkt även i Elitserien. 35 poäng hittills.

41. Jason Krog, HV71
- Ytterligare en smart offensiv nordamerikansk forward, grym tekare dessutom. Producerar bra och har avgjort många matcher.

40. Lasse Kukkonen, Rögle BK
- Välmeriterad defensiv klippa som gjort ett bra jobb men inte dominerande, om det beror på lagets stundtala uselhet eller att han blivit sämre är svårt att säga.

39. Magnus Nygren, Färjestads BK
- Offensiv back med bra skott. Har tvättat bort mer och mer av sina defensiva brister och debuterar i landslaget nu också.

38. Mattias Bäckman, Linköpings HC
- Ung, stor och arbetsstark tvåvägsback som tagit stora steg för varje säsong. Aspirerar på VM-plats.

37. Joakim Lundström, Timrå IK
- Har trots att han är målvakt i ett av kvalserielagen släppt in mindre än två mål per match och vunnit åtta av 23 matcher. Lugn och stabil i kassen.

36. Esa Pirnes, AIK
- Rutinerad tvåvägscenter som är viktig för AIK. Är kanske inte som förr men producerar bra och gör ett stabilt jobb.

35. Christian Engstrand, Linköpings HC
- Målvakt med egendomlig stil som vuxit för varje säsong. En riktig krigare i buren som just nu är trea i ligan för räddningsprocent.

34. Per-Åge Skröder, Modo Hockey
- Fortsätter göra mål och poäng, säsong efter säsong. Bra skott, duktig i powerplay och stark runt kassen.

33. Rickard Wallin, Färjestads BK
- Vinnartyp som driver sitt lag med höga krav på sig själv och andra. Smart på isen, gör okej med poäng och är lite småful. Irriterar motståndare mer än han inger respekt hos dem.

32. Dennis Rasmussen, Växjö Lakers
- I mina ögon Växjös jämnaste spelare. Kliver gärna fram i jämna matcher och har tagit nästa steg i utvecklingen. 24 poäng på 33 matcher i ett defensivt bottenlag.

31. Marcus Nilson, HV71
- Den gamle långsamme ”gubben” har tillhört HV71:s bästa forwards. Smart både defensivt och offensivt. Underskattat tekniskt begåvad.

30. Mattias Karlsson, HV71
- Smart back som när han är i rätt omgivning inte behöver göra saker han inte klarar av att göra bra. I HV71 har det gjort honom till lagets bästa back.

29. Mattias Janmark, AIK
- Underbart energiknippe som skapar mycket match efter match och som producerat förvånandsvärt bra under sitt första seniorår. AIK:s bästa spelare, tycker jag.

28. Niclas Hävelid, Linköpings HC
- Rutinerad och mycket stabil back. Levererar bra förstapass och ligger ofta rätt i banan. Är inget direkt offensivt hot men stabiliteten bakåt är fortfarande imponerande.

27. Marcus Paulsson, Färjestads BK
- Skridskostark och kraftfull spelare som går rakt på mål och är klart målfarlig. Tagit ett stort kliv i utvecklingen denna säsong. 17 mål och 34 poäng så här långt är redan ”pers”.

26. Johan Gustafsson, Luleå HF
- JVM-hjälten tar sakta men säkert kliv framåt och tycks nu vara Luleås förstaval i kassen. Hans lugna stabila spel hjälper målsnåla Luleå att vinna matcher.

25. William Karlsson, HV71
- Supertalang som skulle komma och lära sig av Johan Davidsson känns just nu som lagets bästa center. Hårt jobb med och utan puck. Var en liten besvikelse i JVM men gjort 21 assist så här långt samtidigt som han tar sitt defensiva ansvar också. +16 i plusminus.

24. Oscar Lindberg, Skellefteå AIK
- Sovande talang som vaknat till liv den här säsongen. Smart tvåvägsspelare som nu tagit stora kliv i offensiven. Har inte jäktat över till Nordamerika utan har stannat kvar och utvecklats i SAIK och har också fått utdelning på det. 36 poäng hittills.

23. Mat Robinson, Timrå IK
- Har spelat alla matcher och spelar nästmest per match i hela Elitserien. Robinson gör det inte med ett resurssparande spel utan Robinson jobbar stenhårt åt båda håll, match efter match. Han måste ha seriens starkaste ljumskar. 19 poäng i seriens sämsta offensiva lag.

22. Magnus Johansson, Linköpings HC
- Är inte som han en gång var och saknar tempo. Han är dock forfarande mycket smart och duktig efter offensiva blå. Hans passningsspel och blick för spelet håller fortfarande hög klass. 22 poäng hittills ger en åttonde plats i backarnas poängliga.

21. Bernhard Starkbaum, Modo Hockey
- En chansning som gick hem. Minns att jag tvekade starkt på honom under försäsongen då han såg slarvig och otränad ut. Har nu stått 38 matcher med bra resultat och har kanske seriens snabbaste plockhand. Har en lite mer underhållande stil än de flesta målvakter.

20. Per Åslund, Färjestads BK
- Spelare som verkligen växt den här säsongen och givit Färjestad oväntad spets framåt. Har länge varit smart och skicklig men har nu blivit betydligt jämnare och producerar på jämnare basis. Har bra teknik och är smart både offensivt och defensivt.

19. Simon Hjalmarsson, Linköpings HC
- Hårt jobbande och smart spelare som varit en del av Linköpings starka förstakedja. Kommer till jobbet varje dag och är ingen som dominerar enskilda matcher men han producerar jämnt och kontinuerligt. 38 poäng och +15 hittills.

18. Christian Berglund, Färjestads BK
- Powerforward som ser tyngre ut än han är beroende på både skridskostil och sitt starka fysiska spel. Spelar med mycket hjärta och blir som ett lok för sin kedja när han är i form. Bra skott och poängmakande hittills. Gjorde poäng i 10 raka tidigare på säsongen.

17. Richie Regehr, Modo Hockey
- Regehrs skott är en spetskompetens som få kan matcha i serien. Det smäller till bra när han trycker till. Han är dessutom spelskickig efter offensiva blå och ganska stark framför egen kasse. Så här långt har det blivit 30 poäng från hans klubba.

16. Joacim Eriksson, Skellefteå AIK
- Är kanske det största frågetecknet till SAIK:s guld och placerar jag denne som 16:e bäste spelare i ligan så vet ni vart mitt guldtips ligger. Placeringssäker och jobbar mer efter position än att jaga pucken. För att ta nästa kliv skulle jag vilja se mer spektakulärt också.

15. Pär Arlbrandt, Linköpings HC
- En av seriens bästa spelare i powerplay. Älskar hur hans kvicka händer och fötter jobbar för att hitta öppningar. Är dessutom begåvad med ett kreativt spelsinne som gör att han skapar mycket målchanser. Bra avslutare själv dessutom. 18 mål och 44 poäng hittills.

14. Niklas Olausson, Luleå HF
- Personlig favorit som besitter ett spelsinne utöver det vanliga. En av seriens bästa playmakers. Spelar i ett målsnålt lag och skulle säkert producera mer i ett annat lag men har gjort 21 assist på 41 matcher. Stor, ganska stark med pucken och hittar fina öppningar.

13. Ryan Gunderson, Brynäs IF
- När min 12-årige lillebror snackar om att han gör ”Gunderson-mål” på NHL13 säger det att Ryan gjort intryck. Lillebror syftar till att som back flytta med sig pucken i sidled efter blå och lura försvaret. Gunderson är en aktiv och mycket skicklig back på den här nivån.

12. Jesper Fasth, HV71
- Underhållande spelare som jobbar stenhårt med bra skridskoåkning, som är bra i trafik och har både teknik och spelsinne som bryter mönster. Bra målskytt också. Kan bli en ordinarie NHL-spelare. Spelar dock på ett sätt som gör att han blir lite skadebenägen.

11. Calle Järnkrok, Brynäs IF
- Svårt att veta när man ska sticka över till NHL men Calle har nog stannat ett år för länge. Han är inte den där ledartypen som växer av att bära ett lag och jag tror han skulle mått bättre av att få spela in sig i Detroit nu. Skicklighetsmässigt en av Elitseriens absolut bästa.

10. Jimmie Ericsson, Skellefteå AIK
- Skridskostark ledare som spelar fysiskt. Han är dessutom både offensivt och defensivt skicklig. Jimmie är på väg mot sin bästa säsong och känns som lagets MVP när det kommer till slutspelet längre fram. Har goda möjligheter att få spela VM.

9. Kyle Cumiskey, Modo Hockey
- Elitseriens mest använde back per match. Är en utomordentlig skridskoåkare som jobbar bra åt båda håll men är bäst offensivt. Skapar mycket och gör mycket poäng. 30 poäng på 40 matcher. Har en fint spelsinne och ett bra passningsspel.

8. Chris Lee, Färjestads BK
- Underhållande back som blir ständigt synlig. Han bär mycket puck och skapar mycket mål och målchanser. Har en stark skridskoåkning och ett överlag bra offensivt spel. Är hittills ligans bästa poänggörande back och har vuxit mer och mer under säsongen.

7. Gustav Wesslau, HV71
- Arbetsstark målvakt som står mycket matcher. Matchvinnartyp som kan behärska både det positionella och det mer atletiska och spektakulära spelet. Leder ligan i antalet vinster med 24 stycken. Känns dock inte som en förstemålvakt i VM, har några hål i sitt spel.

6. Juhamatti Aaltonen, Rögle BK
- Individuell spelartyp som har mycket skicklighet i sig. Stor, stark skridskoåkare med fina händer och ett bra skott. Rent individuellt är han kanske den mest skickliga spelaren i ligan i sin högstanivå. Är dock dålig på att göra andra bättre men kommer dominera Kvalserien.

5. Bud Holloway, Skellefteå AIK
- Känns stundtals nästan FÖR bra för Elitserien och producerar massvis med poäng. 57 stycken är han uppe i nu. Hans styrka är hans skott vilket många lag lärt sig men då han har mer kvaliteter lurar han dem på andra sätt istället och väl uppe 39 assist nu. Kan dock vara slarvig också och tar en del onödiga risker med pucken i dåliga lägen.

4. Joel Lundqvist, Frölunda HC
- Stark ledare, fysisk spelare som producerar offensivt med hjälp av driv och vinnarskalle. Joel är teknisk ganska trubbig och inte särskilt snabb men spelar enkelt och smart. 31 poäng hittills. Bra på att vinna tillbaka pucken, tacklar mycket och effektivt. Vinner dessutom en stor mängd tekningar. Bra att ha på isen i alla lägen.

3. Joakim Lindström, Skellefteå AIK
- Har seriens skickligaste handleder enligt mitt sätt att se det. Mycket smart spelare med pucken. Sättet han kan skapa ytor i anfallszon, hitta medspelare och skapa chanser är underbar att skåda. Duktig på att stjälpa pucken av motståndare också. På elitserienivå är hans fysik tillräcklig för att vara en slags ”Datsyuk”-typ på isen. Har mer att bevisa internationellt.

2. Alexander Salak, Färjestads BK
- Elitseriens klart bästa målvakt, vilket även Tre Kronor fick erfara häromdagen. Har blivit mer strikt och bättre fokuserad i sitt spel än tidigare. Har grymma reaktioner blandat med bra teknik och ett balanserat positionsspel. Så här långt står han på imponerande 94,08 i räddningsprocent, 1,59 insläppta per match, sex nollor och 20 vinster på 35 matcher.

1. Carl Söderberg, Linköpings HC
- För mig är han tämligen given etta på listan. Med den storleken, sitt driv och sin skicklighet så är han seriens bästa spelare. Han borde ta ny satsning mot NHL där det garanterat finns lag han skulle kunna bli andrecenter i. Älskar när han bryter in på mål genom att både klara av att hålla i pucken och hålla ifrån sig sin motståndare. Bra blick, teknik och skott. Leder skytteligan överlägset med sina 27 mål på 45 matcher och skapar ju allt som oftast sina mål själv också.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Mina femmor med alla tillgängliga

7 februari 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 7 kommentarer

Läser på hockeypuls om den nya kedjan med Jonathan Hedström, Robin Sterner och Radek Smolenak. Utifrån det väcktes tanken åter på hur jag skulle formera laget om Kvalserien började i morgon och alla utom Stenqvist och Lindqvist (som ej kommer tillbaka denna säsong) var tillräckligt friska för att spelas. För er som provoceras av att jag skriver Kvalserien kan väl tänka er in i scenariot om att det här är laget i sista matchen mot AIK då vi mirakulöst nog har chans att gå om istället.

Jag tänkte ganska snabbt ihop följande lag:

Målvakt:

84 Joakim Lundström (30 Daniel Bellissimo)

Kommentar: För er som följer bloggen är det ingen hemlighet att jag gillar Jocke mer denna säsong. Jocke har bäst statistik, ger ett större lugn och gjorde en bra kvalserie förra året.

Förstafemma:

47 Rasmus Edström – 33 Mat Robinson
14 Niklas Nordgren – 24 Andreas Molinder – 19 Matt Murley

Kommentar: Att jag skulle välja Molinder som förstacenter var inget jag kunnat förutspå innan säsongen eller ens för tre veckor sedan. Han har dock på sistone visat att han kan utgöra en bra balansspelare mellan två skickligare spelare, vilket han också gjort tidigare i karriären. Molinder är själv inte helt trubbig om han blir serverad bra chanser. Nordgrens hårda jobb passar med Murley vars spel i egen zon är lite för dålig för att jag ska våga sätta ihop honom med t ex Smolenak. Mat Robinsons hårda arbete kommer ge Rasmus Edström en bra chans att spela det spel han är bra på. Tar Rasmus den kan hans sejour i Timrå bli riktigt lyckad.

Andrafemma:

41 Oscar Hedman – 50 Sebastian Erixon
71 Jonathan Hedström – 16 Alexander Larsson – 70 Radek Smolenak

Kommentar: Oscar och Sebbe är bra ihop. Hedmans stabilitet borde hjälpa Sebbe att återta sin aktivitet på isen. Jag tycker Sebbe hamnat i att tänka för mycket och ta för lång tid på sig under andra halvan av säsongen. Alexander Larsson får ta Sterners plats då Larsson kan bidra med mer fart. Vill minnas att Larsson och Hedström gick bra ihop i början av förra säsongen och båda passade bra ihop med Petr Vampola då också. Smolenak har liknande drag men inte helt samma typ. Jag tänker honom som fartfylld och puckstark, dock. Larsson kan gå rakt på mål och Jonte får se till att vara playmakern i kedjan. Jonte bör dock öka sitt pucktempo om det ska slå väl ut. En annan tanke kan vara att ha en mer rak Jocke Rohdin där istället för Jonte så får man en kedja där alla tre driver hårt mot mål och tar snabba avslut. Sebbe får då spelfördela snabbt bakifrån.

Tredjefemma:

7 Richard Demén Willaume – 6 Robin Persson
8 Per Hallin – 17 Johan Andersson – 82 Christian Söderström

Kommentar: En stark femma med två tuffa backar och en fartfylld och hårt arbetande kedja. Crippes förmåga att skapa målchanser och Pelles driv ger kedjan också en offensiv dimension. Johan Andersson har stundtals varit en riktig klippa defensivt och den här femman kan med fördel användas för att jobba ner motståndarnas bästa formation.

Fjärdekedja:

18 Anton Wedin – 91 Yared Hagos – 27 Joachim Rohdin

Ombytta reserver: 58 Jonathan Carlsson och 12 Max Friberg.

Kommentar: Wedin petar just nu Simon Önerud till läktaren. Wedin får den för att han är smartare i anfallszon än Önerud men kan Önerud åter visa upp sina powerforward-kvaliteter och spela mer rakt och med mer tyngd så är det Wedin som petas. Rohdin är förvisso ojämn men har visat en hög högsta nivå i jämförelse med många andra i laget. Yared Hagos är bäst i den här typen av roll, vinna tekningar, stänga matcher och nöta på motståndare. Så länge han inte drar på sig onödiga hakningar och fasthållningar kan han vara en klippa här.

Utanför laget blir således 3 Jesper Dahlroth, 9 Robin Sterner, 11 Simon Önerud, 23 Jeremy Boyce, 28 Ludvig Nilsson och 29 Daniel Öhrn.

Special teams:

Powerplay:

12 Max Friberg – 19 Matt Murley
14 Niklas Nordgren – 7 Richard Demén Willaume – 70 Radek Smolenak

33 Mat Robinson – 47 Rasmus Edström
27 Joachim Rohdin – 16 Alexander Larsson – 71 Jonathan Hedström

Kommentar: Max Friberg är ombytt reserv men spelar powerplay. Han har gjort fyra mål i powerplay under säsongen vilket är mest i laget, tangerat med Niklas Nordgren. Jag har inte tänkt att Demén Willaume ska spela center utan att han ska stå konstant framför mål i en slags Holmström-roll. Murley och Nordgren styr spelet medan Friberg och Smolenak är skyttar från varsitt håll.

I den andra formationen får Rasmus Edström chansen att visa vad han går för. Jag tycker inte Sebastian Erixon utvecklat sina egenskaper efter offensiva blå och är för dålig att flytta pucken i sidled och skjuter oftast alldeles för enkla skott i fel läge och i fel höjd. Larsson och Hedström är de som sätter upp spelet. Skotten ska helst komma från blå och Rohdin ska finnas nära kassen.

Boxplay:

41 Oscar Hedman – 33 Mat Robinson
8 Per Hallin – 17 Johan Andersson

7 Richard Demén Willaume – 6 Robin Persson
82 Christian Söderström – 91 Yared Hagos

Kommentar: De bästa defensiva backarna framför mål tillsammans med de bästa defensiva centrarna och de två yttrar som är bäst på att jaga och sätta press i boxen. Jag ser gärna att man kan variera mellan en avvaktande styrande box och en aktiv som sätter press utifrån motstånd och situation. Tydliga roller och bra kommunikation.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Timrå IK – Skellefteå AIK 3-2

2 februari 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 16 kommentarer

Om period 1:

0-1 Bud Holloway (Möller) 09:17
1-1 Andreas Molinder (Murley) 17:37
2-1 Max Friberg (Murley, Robinson) 18:58

Skott: 8 – 5

Spelet i den första perioden var intensivt. Lagen bytte chanser och jobbade hårt i hög fart. Det blev ytterst få avblåsningar och det var underhållande att titta på. Timrå var på tårna och Skellefteå bjuder som vanligt upp bra. Timrå inledde kanske inte strålande men växte in i perioden.

Det första målet i matchen gjorde Skellefteå och det var ett klassmål av Bud Holloway. Det är Oscar Möller som lurar tre Timråspelare med ett fint dropp till Holloway som sätter ett dragskott som hör hemma i en högre liga än Elitserien. Trots att det kom utanför slottet såg Jocke Lundström chanslös ut.

Timrå lyckades dock vända på steken och det var Matt Murley, som fortsätter visa sig nyttig för Timrå, som ordnar vändningen. Först stjäl han en puck bakom mål och frispelar Andreas Molinder framför mål som sätter pucken. Därefter skjuter Murley ett välplacerat skott från blå i powerplay mot den inåkande Max Friberg som styr in pucken mitt framför Markus Svensson i SAIK-kassen.

Om period 2:

2-2 John Klingberg (Holloway, Karlsson) 03:36
3-2 Mat Robinson (Hedström, Boyce) 16:00

Skott: 9 – 10

Fortsatt underhållande i den andra men spelet blev något tajtare. Skellefteå har bra press utan puck i både anfalls- och försvarszon. Timrå hade svårt att få igenom skotten. Skellefteås press var dock samtidigt hög vilket gjorde att Timrå fick bra öppningar bara de spelat sig förbi pressen. Det blir också många kampsituationer, inledningsvis vann Skellefteå de flesta men ju längre perioden gick tycker jag Timrå blev starkare och starkare.

Två mål till föll. Det var återigen Skellefteå som startade målgörandet. John Klingberg lyckas pricka in ett dragskott mellan benen på Jocke Lundström. Den tycker jag Lundström bör ta men tror han lurades av att skottet blev lite sämre än vad det var tänkt.

Timrås krigande blev som sagt bättre och bättre. Vid målet går senaste målskytten John Klingbergs klubba av och Jeremy Boyce snurrar bort honom bakom mål. Boyce serverar Jonte Hedström som inte får träff på pucken men lyckas i andra läget snyggt servera Mat Robinson som fick mer eller mindre öppet mål till 3-2.

Om period 3 / matchen:

Inga mål.

Skott: 7 – 8
Skott, totalt: 24 – 23

Tre poäng! På hemmaplan! Två raka segrar! Hoppet om elitseriespel nästa säsong känns mer levande än på länge. Även om man bortser utdelningen av poäng tycker jag Timrå gör sin bästa hemmamatch på mycket länge och det i en bra och underhållande match. Publiken tände till och det var bättre stämning än på mycket länge också.

Det blev en spännande tredje period. Timrå börjar avvaktande första minuterna och får ett boxplay på det. Timrå reder ut det och sedan tycker jag man gör en riktigt stark tredje period. SAIK har få, om ens någon, klar chans efter den utvisningen. Timrå krigar stenhårt och visar hjärta!

Jag tycker att Timrå genomgående är det närkampsstarkare laget i matchen och det känns som att det avgör matchen. Skellefteå gör ingen dålig insats men de saknade kanske den där extra glöden att ta fram den sista växeln, speciellt i den tredje perioden. Timrås uppoffrande räckte bra där.

Skellefteås tränare, Anders Forsberg, påpekade efter matchen att det var Timrå som deras största bekymmer och berömde motståndet. Detta till skillnad mot Roger Melin som sa att LHC gjorde sin sämsta insats i torsdags då Timrå vann. Jag tror både dessa tränare var ärliga i sina uttalanden.

När Timrå spelar som i dag, stundtals var det t o m gammal frenetisk Timråhockey, är det svårt att förstå att man med detta lag åtminstone inte lyckats skaka fram säg 55 poäng och ligga i ingenmansland. Det var där det här laget var på väg i höstas innan både spel, målskytte och annat föll ihop. Hade den svackan inte varit så djup och lång kanske man hade varit där uppe i ingenmansland nu.

Om jag väljer att blicka framåt istället så ger den här insatsen mig lite mer framtidshopp. Det är mot de förmodade svenska mästarna som Timrå vinner. Ett SAIK som bjuder upp, vilket passar Timrå bra. Kvalserien brukar ge tämligen öppna matcher också då topplagen i Hockeyallsvenskan är vana att föra sina matcher. Det här var således bra träning inför Kvalserien.

Att hoppas på att Timrå ska kunna ta sig till ingenmansland är tillåtet, speciellt om Rögle kan ta alla poäng i Växjö senare i dag. Det är dock fortfarande tillräckligt långt upp för att jag ska lägga ner energi på att hoppas på ett sådant mirakel.

En som inger hopp är dock Matt Murley. Han finurlighet i anfallszon är mycket värt för det här laget. Han hittar en enkla men smarta och öppnande lösningar hela tiden. Jag tycker också att Niklas Nordgren gör en stark insats i dag.

Då det i slutändan blev att försvara ledningen tycker jag att Johan Andersson och Yared Hagos kliver fram och visar att de ska ha de defensiva centerplatserna framöver. De har tyngd och tar bra ansvar. Likaså Per Hallin som sliter kopiöst, främst i tredje. Robin Persson är stark i egen zon. Han var stentuff i dag. Mat Robinson jobbar överallt, åt alla håll och gör det bra.

Spelarbetyg:

5: Ingen.
4: Matt Murley, Robin Persson, Mat Robinson och Yared Hagos.
3: Niklas Nordgren, Per Hallin, Johan Andersson, Jesper Dahlroth, Richard Demén Willaume, Andreas Molinder, Max Friberg,  Joakim Lundström och Sebastian Erixon.
2: Robin Sterner, Jeremy Boyce, Jonathan Hedström, Jonathan Carlsson, Christian Söderström, Oscar Hedman, Joachim Rohdin och Anton Wedin.
1: Ingen.

Taggar: , , , , , ,