Foto: Katarina Olsson
Jonathan Hedström har med allra största sannolikhet spelat sin sista match i Timrå IK. Det blev sex säsonger fördelat på tre minnesvärda sejourer i både dur och moll. Oavsett dur eller moll har han alltid varit en skön profil och kommer aldrig bli bortglömd.
Mina första Jonte-minnen är långt innan han blev spelare i Timrå IK. Jag minns honom först som en ren pest på isen under den tid då Skellefteå och Timrå spelade i Division 1 norra och jag minns hur han sågade Timrås namnkunniga målvaktsförvärv Bosse Ahl i en tidningsintervju.
Jonte gjorde sig dock ett namn och var så pass skicklig att Luleå värvade honom till Elitserien. Där var han en duktig rookie som blev rikskändis på att i TV4-intervju berätta att Luleå pissade på Malmö i en kvartsfinalseger med 7-1 och fick Malmös machoback Mats Lusth att koka.
När Timrå gick upp i Elitserien fick man en bra start men jag minns en tidig hemmamatch mot Luleå där man blev tämligen utklassade. Främst tack vare att Luleå hade en briljant Mikael Renberg i sin prime men jag minns också hur Hedström mosade Jörgen Eriksson med en tackling som i dag inte skulle vara tillåten. Minns också att någon i Timråklacken stod och skrek ”piss-nisse” åt Jonte varje gång han åkte förbi.
Efter en sväng i Nordamerika och en säsong under Niklas Wikegårds vingar i Djurgården lyckades Kent Norberg med en imponerande värvning då han sajnade Jonathan Hedström inför säsongen 04/05. Jonte var då VM-spelare och det här var på en tid då Timrå IK var en attraktiv elitserieklubb.
Säsongen blev en lockoutsäsong där Timrå förstärktes med stora namn från NHL, Henrik Zetterberg var inte det största då men den som var absolut bäst. I hela Elitserien, skulle jag vilja säga. Han och Jonathan Hedström hittade en speciell kemi både på och utanför isen. Nu lekte livet för både Jonathan Hedström och oss Timråsupportrar.
Timrå hade under säsongen episoder då man vann allt och kunde också köra över motståndare med stora siffror, både hemma och borta. Detta i en elitserie som höll den högsta kvalitet som serien någonsin hållit. Timrå var med och slogs om seriesegern men slutade trea. Henrik Zetterberg vann seriens poängliga och Jonathan Hedström gjorde fina 35 poäng.
I det efterföljande slutspelet blev det moll för Timrå IK men Jonathan Hedström och Henrik Zetterberg var fantastiskt bra i de sju matcherna mot Djurgården. Jonte stod upp för Timrå på alla möjliga sätt. Mest känt är när Marcus Nilson kört in fingrarna i ögonen på Kalle Koskinen och svarade Jonte upp med att under en sportnyttsintervju att kalla honom vid vanligt smeknamn på det kvinnliga könet.
Jonte gjorde åtta poäng på de sju slutspelsmatcherna och kom med i ett stjärnspäckat VM-lag där han även i VM fick spela i samma kedja som Henrik Zetterberg. Det blev sju poäng på nio matcher och ett nytt NHL-kontrakt med Anaheim.
Jonte var vid den här tiden på en väldigt hög nivå. Han fick t ex åka till OS i Turin där han som reserv på läktaren fick se och fira ett svenskt OS-guld. Historien om vad som hände i Nordamerika är känd. Han tog plats i ett av NHL:s topplag och gjorde t o m hattrick i en enskild match men började må dåligt rent psykiskt. Han fick ätstörningar och åkte hem mitt under Stanley Cup-slutspelet.
Därefter väntade en lång väntan på vart hans karriär skulle ta vägen. Skellefteå hade precis gått upp i Elitserien och hade höga förhoppningar på att han skulle återvända hem. Jonte och hans familj hade dock trivts utmärkt i Sundsvall och Jonte hade lovat Nubben att åter välja Timrå om han vände hem. Det slutade med att Jonte skrev på ett fyraårskontrakt med Timrå IK.
När Timrå med Jonte åkte till Skellefteå möttes de av en hängd docka vid en bro. Matchen gick dock bra, Timrå vann, och Jonte låg bakom segern.
Jonte gjorde en väldigt bra säsong. Jag skulle t o m vilja säga att han gjorde sin bästa säsong. Den är lite underskattad. Timrå hade ett kanonlag och ledde ett tag serien med 10 poäng med drabbades av rekordmånga skador på nyckelspelare men Jonte höll sig hel och ledde laget hela säsongen. Jonte var inte bara powerforward, han var härförare, spelfördelare och målskytt också.
I en ny tuff och klassisk kvartsfinalserie var Jonte en ribbträff från att skicka ut blivande mästarna Modo. Det blev dock ny tung kvartsfinalförlust men på nytt en VM-turnering för Jonte. Hans sista VM-turnering.
Säsongen efter började det strula för Jonte i Timrå IK. Timrå fick en ny tränare i Challe Berglund och det klickade inte riktigt. Jonte hade tagit stort ansvar i spelet säsongen innan men förväntades nu återgå till ren powerforward. Jonte höll mycket i pucken när Challe ville att han skulle spela enkelt. Challe har en ledarstil som inte passar alla och han fick Jonte att må sämre, inte bättre. Jonte var en av seriens bäst betalda spelare och hade höga krav på sig och som han inte levde upp till och han trivdes inte lika bra i Timrå längre heller.
När Jonte precis börjat lyfta sitt spel efter en trög start åkte han på en tuff knäskada efter en tackling av Djurgårdens David Printz och missade resten av säsongen. Nästa säsong blev lika strulig. Challe ville ge Jonte chansen som center och bli mer spelfördelare men när inte det lyckades blev det en ny schism med Challe och Jonte lämnade klubben hösten 2008. Det höll inte längre och Jonte kom aldrig tillbaka till sin tidigare nivå. Inte än, i alla fall. Om det var ätstörningarna, Challe, högre krav eller knäskadan får vi aldrig svar på. Kanske var det en kombination av allt.
Tre år senare hade Jonte avverkat CSKA Moskva, Luleå, Kärpät och Asplöven. Både Timrå IK och Jonathan Hedström var nu på dekis. Jonte hade ingen ny klubb och Timrås ekonomiska problem var synliggjorda och hade svårt att locka spelare. Jonte var i Sundsvall över gatufesten där han träffade Kent Norberg, nu tredjetränare i Timrå IK. Efter en succéartad jippomatch vann han suportrarnas hjärta och med elitseriens förmodligen lägsta lön i seriens klart sämsta lag fick Jonte ett tryout-kontrakt som blev lyckat. Det blev inte bara lyckat utan han imponerade och dominerade enskilda matcher. Han blev återigen en av de ledande spelarna i ett elitserielag och kunde skratta ihop med supportrarna igen. Timrå IK kom visserligen sist i Elitserien men vann Kvalserien.
Inför den här säsongen förlängdes Jontes kontrakt, han fick högre lön och högre krav. Jonte hade bra episoder rent spelmässigt men inte på samma nivå som säsongen innan. Han hade inte förmåga att lyfta laget. Jonte hade också fysiska bekymmer med kroppen (bl a ljumskarna) och kunde inte träna ordentligt. Timrå IK fick inte ihop det i Kvalserien och ramlade välförtjänt ur i Elitserien.
Det är roligare att minnas det roliga och glömma det tråkiga. Som supporter får spelare olika platser i ens hjärta. Man minns alltid de stora spelarna och ofta också de där spelarna man irriterade sig mest på, som man inte tyckte bidrog. Jonathan Hedström har spelat alla möjliga roller för oss Timråsupportrar. Det finns nog ingen som inte haft stunder där de älskat Jonathan Hedström och det finns nog ingen som inte haft stunder där de suckat över hans insatser också.
Det mest svårmodiga Jonte-ögonblick jag kan komma på var när Challe Berglund slängde ut honom i iskall form att lägga en viktig straff och hemmapubliken svarade med högjudda suckar och där Jonte också missade straffen, förintad och förnedrad. Underbara ögonblick finns det många av. Jag minns bäst när han avgjorde borta mot Djurgården i match sex av kvartsfinalen, att han ofta gjorde mål mot Modo och en superdominant insats mot Linköping hemma under hösten 2011.
Underbara är också alla möjliga kommentarer som han fällt i olika sammanhang. Hans närhet till sina känslor och öppenhet med sin person och sina bekymmer. Han kommer kunna skriva bästsäljande bok en vacker dag.
Nu önskar jag honom lycka till med sina sista år som hockeyspelare, var de än sker. Jag vill också tacka honom för nöjet av att som supporter ha fått följa honom som hockeyspelare i mitt lag, Timrå IK.
En profil som vi aldrig kommer att glömma, oavsett vad vi tycker om att han spelat klart i klubben nu. Jag tror också att när det kommer till kritan så är det med ett leende vi kommer minnas honom i många år framöver.

