Taggarkiv: Jonathan Hedström


Permalänk

Jonathan Hedström – Ett namn vi aldrig glömmer

jonathan-hedstrom-iv
Foto: Katarina Olsson

Jonathan Hedström har med allra största sannolikhet spelat sin sista match i Timrå IK. Det blev sex säsonger fördelat på tre minnesvärda sejourer i både dur och moll. Oavsett dur eller moll har han alltid varit en skön profil och kommer aldrig bli bortglömd.

Mina första Jonte-minnen är långt innan han blev spelare i Timrå IK.  Jag minns honom först som en ren pest på isen under den tid då Skellefteå och Timrå spelade i Division 1 norra och jag minns hur han sågade Timrås namnkunniga målvaktsförvärv Bosse Ahl i en tidningsintervju.

Jonte gjorde sig dock ett namn och var så pass skicklig att Luleå värvade honom till Elitserien. Där var han en duktig rookie som blev rikskändis på att i TV4-intervju berätta att Luleå pissade på Malmö i en kvartsfinalseger med 7-1 och fick Malmös machoback Mats Lusth att koka.

När Timrå gick upp i Elitserien fick man en bra start men jag minns en tidig hemmamatch mot Luleå där man blev tämligen utklassade. Främst tack vare att Luleå hade en briljant Mikael Renberg i sin prime men jag minns också hur Hedström mosade Jörgen Eriksson med en tackling som i dag inte skulle vara tillåten. Minns också att någon i Timråklacken stod och skrek ”piss-nisse” åt Jonte varje gång han åkte förbi.

Efter en sväng i Nordamerika och en säsong under Niklas Wikegårds vingar i Djurgården lyckades Kent Norberg med en imponerande värvning då han sajnade Jonathan Hedström inför säsongen 04/05. Jonte var då VM-spelare och det här var på en tid då Timrå IK var en attraktiv elitserieklubb.

Säsongen blev en lockoutsäsong där Timrå förstärktes med stora namn från NHL, Henrik Zetterberg var inte det största då men den som var absolut bäst. I hela Elitserien, skulle jag vilja säga. Han och Jonathan Hedström hittade en speciell kemi både på och utanför isen. Nu lekte livet för både Jonathan Hedström och oss Timråsupportrar.

Timrå hade under säsongen episoder då man vann allt och kunde också köra över motståndare med stora siffror, både hemma och borta. Detta i en elitserie som höll den högsta kvalitet som serien någonsin hållit. Timrå var med och slogs om seriesegern men slutade trea. Henrik Zetterberg vann seriens poängliga och Jonathan Hedström gjorde fina 35 poäng.

I det efterföljande slutspelet blev det moll för Timrå IK men Jonathan Hedström och Henrik Zetterberg var fantastiskt bra i de sju matcherna mot Djurgården. Jonte stod upp för Timrå på alla möjliga sätt. Mest känt är när Marcus Nilson kört in fingrarna i ögonen på Kalle Koskinen och svarade Jonte upp med att under en sportnyttsintervju att kalla honom vid vanligt smeknamn på det kvinnliga könet.

Jonte gjorde åtta poäng på de sju slutspelsmatcherna och kom med i ett stjärnspäckat VM-lag där han även i VM fick spela i samma kedja som Henrik Zetterberg.  Det blev sju poäng på nio matcher och ett nytt NHL-kontrakt med Anaheim.

Jonte var vid den här tiden på en väldigt hög nivå. Han fick t ex åka till OS i Turin där han som reserv på läktaren fick se och fira ett svenskt OS-guld. Historien om vad som hände i Nordamerika är känd. Han tog plats i ett av NHL:s topplag och gjorde t o m hattrick i en enskild match men började må dåligt rent psykiskt. Han fick ätstörningar och åkte hem mitt under Stanley Cup-slutspelet.

Därefter väntade en lång väntan på vart hans karriär skulle ta vägen. Skellefteå hade precis gått upp i Elitserien och hade höga förhoppningar på att han skulle återvända hem. Jonte och hans familj hade dock trivts utmärkt i Sundsvall och Jonte hade lovat Nubben att åter välja Timrå om han vände hem. Det slutade med att Jonte skrev på ett fyraårskontrakt med Timrå IK.

När Timrå med Jonte åkte till Skellefteå möttes de av en hängd docka vid en bro. Matchen gick dock bra, Timrå vann, och Jonte låg bakom segern.

Jonte gjorde en väldigt bra säsong. Jag skulle t o m vilja säga att han gjorde sin bästa säsong. Den är lite underskattad. Timrå hade ett kanonlag och ledde ett tag serien med 10 poäng med drabbades av rekordmånga skador på nyckelspelare men Jonte höll sig hel och ledde laget hela säsongen. Jonte var inte bara powerforward, han var härförare, spelfördelare och målskytt också.

I en ny tuff och klassisk kvartsfinalserie var Jonte en ribbträff från att skicka ut blivande mästarna Modo. Det blev dock ny tung kvartsfinalförlust men på nytt en VM-turnering för Jonte. Hans sista VM-turnering.

Säsongen efter började det strula för Jonte i Timrå IK. Timrå fick en ny tränare i Challe Berglund och det klickade inte riktigt. Jonte hade tagit stort ansvar i spelet säsongen innan men förväntades nu återgå till ren powerforward. Jonte höll mycket i pucken när Challe ville att han skulle spela enkelt. Challe har en ledarstil som inte passar alla och han fick Jonte att må sämre, inte bättre. Jonte var en av seriens bäst betalda spelare och hade höga krav på sig och som han inte levde upp till och han trivdes inte lika bra i Timrå längre heller.

När Jonte precis börjat lyfta sitt spel efter en trög start åkte han på en tuff knäskada efter en tackling av Djurgårdens David Printz och missade resten av säsongen. Nästa säsong blev lika strulig. Challe ville ge Jonte chansen som center och bli mer spelfördelare men när inte det lyckades blev det en ny schism med Challe och Jonte lämnade klubben hösten 2008. Det höll inte längre och Jonte kom aldrig tillbaka till sin tidigare nivå. Inte än, i alla fall. Om det var ätstörningarna, Challe, högre krav eller knäskadan får vi aldrig svar på. Kanske var det en kombination av allt.

Tre år senare hade Jonte avverkat CSKA Moskva, Luleå, Kärpät och Asplöven. Både Timrå IK och Jonathan Hedström var nu på dekis. Jonte hade ingen ny klubb och Timrås ekonomiska problem var synliggjorda och hade svårt att locka spelare. Jonte var i Sundsvall över gatufesten där han träffade Kent Norberg, nu tredjetränare i Timrå IK. Efter en succéartad jippomatch vann han suportrarnas hjärta och med elitseriens förmodligen lägsta lön i seriens klart sämsta lag fick Jonte ett tryout-kontrakt som blev lyckat. Det blev inte bara lyckat utan han imponerade och dominerade enskilda matcher. Han blev återigen en av de ledande spelarna i ett elitserielag och kunde skratta ihop med supportrarna igen. Timrå IK kom visserligen sist i Elitserien men vann Kvalserien.

Inför den här säsongen förlängdes Jontes kontrakt, han fick högre lön och högre krav. Jonte hade bra episoder rent spelmässigt men inte på samma nivå som säsongen innan. Han hade inte förmåga att lyfta laget. Jonte hade också fysiska bekymmer med kroppen (bl a ljumskarna) och kunde inte träna ordentligt. Timrå IK fick inte ihop det i Kvalserien och ramlade välförtjänt ur i Elitserien.

Det är roligare att minnas det roliga och glömma det tråkiga. Som supporter får spelare olika platser i ens hjärta. Man minns alltid de stora spelarna och ofta också de där spelarna man irriterade sig mest på, som man inte tyckte bidrog. Jonathan Hedström har spelat alla möjliga roller för oss Timråsupportrar. Det finns nog ingen som inte haft stunder där de älskat Jonathan Hedström och det finns nog ingen som inte haft stunder där de suckat över hans insatser också.

Det mest svårmodiga Jonte-ögonblick jag kan komma på var när Challe Berglund slängde ut honom i iskall form att lägga en viktig straff och hemmapubliken svarade med högjudda suckar och där Jonte också missade straffen, förintad och förnedrad. Underbara ögonblick finns det många av. Jag minns bäst när han avgjorde borta mot Djurgården i match sex av kvartsfinalen, att han ofta gjorde mål mot Modo och en superdominant insats mot Linköping hemma under hösten 2011.

Underbara är också alla möjliga kommentarer som han fällt i olika sammanhang. Hans närhet till sina känslor och öppenhet med sin person och sina bekymmer. Han kommer kunna skriva bästsäljande bok en vacker dag.

Nu önskar jag honom lycka till med sina sista år som hockeyspelare, var de än sker. Jag vill också tacka honom för nöjet av att som supporter ha fått följa honom som hockeyspelare i mitt lag, Timrå IK.

En profil som vi aldrig kommer att glömma, oavsett vad vi tycker om att han spelat klart i klubben nu. Jag tror också att när det kommer till kritan så är det med ett leende vi kommer minnas honom i många år framöver.

Taggar:

Permalänk

Läget i Timrå IK 22/4 och fundering kring lagbygge

Hej!

Jag kan rapportera att jag inte har så mycket nytt att rapportera runt Timrå IK. Så vitt jag vet jobbar man fortsatt på en banklösning och att man hoppas på att den blir av. Hotet om klubbens död lever dock och konkurs kan bli aktuellt om de inte hittar någon ekonomisk lösning.

Jag hoppas dock att näringsliv och privatpersoner kan kliva in och rädda tillsammans med kommunen om det skulle bli så. Kommunalt stöd är på sina håll provokativt men ett Timrå IK i konkurs innebär också dyra kostnader för kommunen då t ex arenan hamnar i deras ägo igen.

För Timrå IK skulle en konkurs innebära att klubben slutar existera och man får starta om i nytt namn i lägsta divisionen. Skulle Timrå IK klara en konkurs men inte elitlicensen kommer man ändå behålla platsen i Hockeyallsvenskan då en förening inte kan flyttas ner två divisioner samma år. Timrå IK kan således inte hamna i division 1 kommande säsong.

Främst hoppas jag dock att en bra banklösning går i lås så att man får möjlighet att bygga upp klubben igen. Något som dock lär ta tid. Klarar man konkursen lär man kunna bygga en trupp för ca 10 miljoner. Det ska placera laget i mitten av serien lönemässigt, tror jag. Det är lite svårt att veta just nu och flera allsvenska lag blöder ekonomiskt. Det är egentligen inget lag som på förhand tydligt gör en ekonomisk satsning mot Elitserien kommande säsong. Frågan är hur länge Hockeyallsvenskan som serie kan överleva om kommuner till höger och vänster får rycka in och rädda konkurser och elitlicenser. Kanske ser vi om några år en tillbakagång till mer regionala allsvenska serier, två eller fyra stycken, för att minska klubbarnas kostnader.

Jag ser att många vill börja spekulera kring spelare och kommande lag och jag tänkte också göra det i det här inlägget. Timrå IK är ännu inte ute på marknaden för att värva spelare men man har åtminstone börjat jobba med att försöka behålla spelare. Något som förmodligen inte slutförs förrän den ekonomiska situationen är löst.

Fritt spekulerat utan koll på spelarmarknaden (ta inget nytt namn som sanning eller som aktuell) tänker jag så här om det blir en lösning och ett lagbygge på runt 10 miljoner:

Målvakter:

Jag är tämligen säker på att Joakim Lundström inte blir kvar. Då går det att tänka på två sätt. Antingen tar man in två målvakter på väg in i Elitserien via lån eller annat som får dela på uppdraget. Det andra sättet är att värva en bra, lite dyrare målvakt med kapacitet att stå i stort sett alla matcher och ha juniorerna som back up. Jag skulle initialt föredra det förstnämnda men där kan det vara så att Timrå blir lite väl sen in på marknaden. Två målvakter jag gillar är t ex Anton Forsberg i Modo och Alexander Hamberg som varit i AIK den gångna säsongen. En annan skulle kunna vara Joel Lassinantti som varit i Luleå. Blir det så att man tittar på en given förstamålvakt får man kanske titta på utlandet eller om typ rutinerade killar som t ex Michal Zajkowski eller Nicklas Dahlberg fortfarande skulle råka vara lediga på marknaden.

Backar:

Jag tänker att man behöver en bra powerplay-back och en tuff och/eller riktigt stabil defensiv pjäs i ett första backpar. En dröm vore om Robin Persson inte skulle vara intressant för Elitserien och om han skulle kunna tänka sig stanna i den här föreningen. Då har vi en av de två platserna. Skulle det skita sig med honom så ser jag att Leksand ännu inte sajnat Johan Svedberg och det är en riktigt bra lokal kille och stabil back för uppdraget. Powerplay-backen får nog bli något utländskt. Någon nordamerikan som öst in poäng i någon obskyr liga kanske.

Där bakom behöver Timrå både skridskosnabba och stabila backar. Av de etablerade A-lagsspelarna tror jag bara på Jonathan Carlsson och Jesper Dahlroth som möjliga att bli kvar. Jag tänker att en Timråprodukt som Mats Hansson skulle kunna komplettera. Jag har inte sett honom den här säsongen men han var i alla fall bra när han spelade i Borås. Skridskostark och bra på att sätta igång spelet. Eric Moe är en annan back jag har nära hjärtat. Jag är inte säker på honom, han har fått många chanser på senare år utan att lyckas men visst en chans till i Timrå kan han få i det här läget. I det han har i grunden skulle han kunna bli en bra PP-back på sikt men då krävs skadefri utveckling under flera år. Kanske skulle då en sådan som Björn Karlsson som inte blir kvar i Växjö kunna vara ett säkrare val där. Ung med bra storlek och säkra förstapass. Finns väl andra liknande alternativ också men valde ut honom för att ha med ett namn.

Jag kan tänka mig att ha med tre juniorbackar. Tommy Stenqvist är fortsatt spännande och har inte alla skador tagit för hårt på hans utveckling kan han bli en succé. Jag gissar dock att det kan ta lite tid och räknar med att han får jobba sig in i laget. Andreas Borgman är en skridskostark och modig back som spelar U18-VM just nu och han ska givetvis upp i A-laget. Sedan vill jag plocka upp en till, jag skulle vilja ha nio backar nämligen. Då är det jämnt men jag väljer nog Didrik Strömberg utifrån att han är 94:a (d v s junior ett år till) och är den som jag anser är mest stabil defensivt.

Forwards:

Per Hallin och Andreas Molinder. De är de enda seniorforwards från 12/13-truppen som jag med säkerhet tror på och som det finns möjlighet att de stannar kommande säsong. Hallin är nog främst jagad. Ni kan kalla mig naiv men jag vidhåller att tro på topplag i Elitserien eller Timrå IK innan t ex Modo. Matt Murley och Niklas Nordgren kan vi glömma utifrån att de är alldeles för meriterade. Crippe Söderström, Alexander Larsson och Jonathan Hedström skulle göra bra ifrån sig i Hockeyallsvenskan i offensiva roller och kanske vill stanna eftersom de inte lär vara superheta för elitserielagen men jag vet inte om de är värda att satsa på i det här läget. Finns möjlighet vill jag nog att Timrå IK tänker nytt och fräscht, spelare som brinner varje träning, som vill uppåt och som gör andra (läs yngre spelare) bättre. Spelare som inte tycker synd om sig själv för att de är där de är. Dels det och dels tror jag att t ex två nordamerikaner i en förstakedja kan vara en bättre garanti för poänggörande och bra spel i power play. Faktiskt.

Om vi har sådan tur att Molinder och Hallin stannar så hör de hemma i de två första kedjorna. Då fattas fyra till där för sportchefen att leta med ljus och lyckta i både Sverige och utomlands. Minst två bör vara sådana som kan förstärka power play och de får gärna vara nordamerikaner med bra inställning. Oscar Johansson hade en tuff säsong i Asplöven med skadeproblem men kanske kan han kliva in till bra pris. Han är trots allt en sniper med mycket allsvensk rutin men ännu ung och skulle nog brinna för att få spela i Timrå IK:s A-lag. Jag är också väldigt kär i en skicklig spelartyp som Adam Pettersson i Skellefteå om de skulle vilja låna ut honom. Janos Hari i Modo är en annan sådan spelare som jag gillar. Ett offensivt skickligt lån från Elitserien skulle jag kunna tänka mig hur som helst.

Vi har också bra juniorer men där vill jag tänka kedja tre och fyra på förhand. Inte för att jag inte tror att de kan slå igenom och ta en större roll men det kan bli för skört att räkna med att de slår igenom. Hockeyallsvenskan är en nog så svår serie. Jeremy Boyce, Anton Wedin, Daniel Öhrn, Ludvig Nilsson och Emil Pettersson är fem givna. Ett sjätte namn skulle för min del gärna få vara Mathias Franzén från Sundsvall Hockey. Av alla unga spelare i den klubben var han den som visade mest potential, tycker jag.

Bakom tolv forwards finns killar från J20 redo att kliva upp tänker jag. I första hand handlar det om Emil Eriksson, Mattias Saari och Emil Berglund. Kanske också Adam Bergendahl om man vill ha en renodlad fysisk och agiterande spelare. De bästa 95:orna kanske tar ett kliv också. Att vi har så bra juniorlag är i det här läget väldigt tacksamt för klubben.

Tränare:

Jag hade gärna haft kvar Tomas Montén men så blir det alltså inte. Jag tycker att man i Hockeyallsvenskan får går ner till att enbart ha två tränare i A-laget. Klubben har två bra resurser till från A-laget 12/13. Jag tänker så klart på Ante Karlsson och Henrik Stridh. Jag har inte helt koll på vilken roll de nu haft och var de är i sin tränarutveckling just nu. Ett alternativ skulle kunna vara att köra på dessa två. De är dock fortfarande unga i branschen och ett annat alternativ är att plocka in en ny tränare och att en av de två stannar som assisterande. Bra juniorutveckling är viktigt och en av Ante/Stridh skulle om de kunde brinna för det igen få gå ner och ta J18-laget igen. Det är trots allt en mycket viktig position i klubben framåt om den överlever.

**

Så tänker jag. Men allt hänger så klart på att klubben får ihop den ekonomiska biten.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Permalänk

Timrå IK:s sportsliga insats 12/13

Min analys av de sportsliga orsakerna till degraderingen:

I väntan på de ekonomiska förutsättningarna har Timrå IK offentliggjort sitt första sportsliga beslut i och med Tomas Montén fick gå. Tomas Montén sa i intervjun i ST att – Vi hade det lag vi hade och jag tycker att vi borde ha kunnat hålla oss kvar.

Ju mer jag har tänkt tillbaka på det som hände i Kvalserien har jag kommit fram till att jag inte håller med om det. Jag tycker inte längre att Timrå IK hade laget på pappret för att hålla sig kvar heller, vilket jag kommer beskriva varför i detta inlägg. Jag tänker gå igenom min bild av den sportsliga insatsen via målvaktsspel, försvarsspel och anfallsspel.

Målvaktsspelet:

Timrå satsade på ny målvaktstränare i form av Anders Palm och en ny förstemålvakt i form av Daniel Bellissimo. Timrå gjorde, som jag uppfattat det, mer eller mindre klart med Bellissimo redan innan Kvalserien 2012 och jag tror Kvalserien gjorde Timrå fundersamma. Där var nämligen Joakim Lundström klart vassare men ett starkt VM återfick hopp om att Bellissimo kunde vara förstemålvakt, alltså en förstärkning mot vad man redan hade i Jocke. Den här frågan har varit märkligt hanterad hela säsongen. Min bild av målvaktssituationen är att Jocke var bättre hela vägen bortsett i slutet av grundserien där jag tycker Bellissimo klev upp på ny nivå. Den högsta nivån någon av målvakterna nått.

I grundserien höll målvakterna överlag en bra nivå. Jocke var jämnbra medan Bellissimo hade höga toppar och djupa dalar i sitt spel. Timrå satte ofta hopp till Bellissimos höga topp då han tycktes ha lättare att få förtroende än Jocke egentligen hela säsongen. Jocke inledde t ex starkt när AIK hemmabesegrades i första omgången för att sedan tvingas vila fem raka matcher med blandade resultat av Bellissimo. Jocke höll en jämnare nivå och passade bra in med lagets försvarsspel.

Av många bekymmer kändes målvaktsspelet som ett av de minsta och båda målvakterna höll elitserieklass och gav ofta en nivå som gav laget chansen att vinna. Så här i efterhand förlorades det ändå några dyrbara poäng på dåliga målvaktsinsatser. Målvaktsspelet behövde vara extra bra i det här laget och då extra bra i viktiga matcher. I Kvalserien hade Daniel Bellissimo några dåliga kvällar vilket blev extremt dyrbart. Jocke Lundströms jättetavla i omgång 31 hemma mot AIK kostade laget både två poäng mot en rival och mycket energi. Den djupaste svackan kom i anslutning till den tappade matchen. Både i Kvalserien och i den matchen var det matcher där laget ändå hade en hygglig offensiv och där målvakternas spel sänkte laget.

Totalt sett fick man inte målvaktsspelet att fungera tillräckligt bra. Om det beror på den lite märkliga matchningen eller om målvakterna helt enkelt inte höll måttet vet jag inte. Kanske hade Jocke Lundström varit ett bättre val i Kvalserien från start men så som t ex matcherna mot Leksand blev har jag svårt att se att han skulle kunna räddat poäng där.

Försvarsspelet

Timrå satte tidigt in tydliga riktlinjer kring försvarsspelet och man släppte aldrig på det. Försvarsspelet prioriterades alltid. I grundserien förlorade man aldrig en match mer än med tre mål just utifrån att man höll ihop sitt försvarsspel. Timrå jobbade utefter att dra ner farten på motståndarna tidigt och vara väl samlade i egen zon.

Timrås lagbygge var också ganska defensivt med flera defensiva forwardstyper och det värvades defensiva backtyper. Robin Persson var ett klipp, framför allt innan han blev skadad. Mat Robinson gjorde ett gigantiskt jobb och Oscar Hedman var stabil. Övriga backar var lite ojämna i det defensiva spelet.

Under egentligen hela grundserien hade Timrå ett tillräckligt bra försvarsspel. Det var bara fem lag i Elitserien som släppte in färre mål än Timrå och man låg på ”slutspelsplats” i box play. Så långt kändes detta som en trygghet inför Kvalserien.

I Kvalserien rasade detta i de viktiga matcherna och jag har försökt förstå varför. Jag kommer på två saker. Spelet blev av slutspelskaraktär där t ex Leksand spelade med en högre intensitet än vad elitserielagen gjort under säsongen. De kom underifrån med grymt publikstöd i ryggen. Det hade en enorm lust i sitt spel. Det är ett mentalt spel i det här. Timrå halkade efter, fick poängbehov och kände inte slutspelsglädje i spelet. Timrå hade således inte tempot och energin att bemöta Leksand.

Det är en del i Kvalseriefiaskot. Det andra tycker jag är att backsidan kan ha varit en aning för liten. Tittar man på Leksands backuppsättning så är den större, tyngre och svårare att gå förbi bara de står på rätt plats. Timrå hade förra året backar som Mihalik, Granath, Halonen och Motin i Kvalserien som förvisso är begränsade backar men som har storlek och kilon. Det saknades lite kilon i årets backuppsättning på det sättet och som t ex Demén Willaume som har kilona var ju ofta ute och cyklade istället för att stå stadigt.

Överlag handlade det dock om att hela lagets försvarsspel inte fick stopp på Leksands fart och att det var därför målen ramlade in där. Hemma mot Rögle var det snarare rent slarv från ett mentalt sargat lag efter Leksands första kross som sänkte klubben. Laget släppte in 19 mål på de tre matcherna. De tre matcherna skickade ner klubben ur Elitserien.

Anfallsspelet

Här var först och främst laget felbyggt. Kent ”Nubben” Norberg hade förvisso små resurser och klubbens sätt att marknadsföra sig själv de senaste åren med ekonomiskt strul, inte betala pensionspengar i tid och sämre stämning hemma gjorde det inte lättare att få ihop ett bra lag. Men ursäkterna å sido så lyckades han inte leverera ett lag som på pappret kunde hävda sig offensivt.

Timrå saknade en offensivt skicklig center och det saknades fart på forwardssidan. De unga spelarna som Friberg, Boyce, Rohdin, Sterner m fl lyckades inte ta ledande roller som de hade behövt. Timrå började säsongen halvhyfsat när Nordgren var frisk och Söderström kunde skapa chanser med fart. Han hade dock förtvivlat svårt att sätta chanserna men de skapades åtminstone. När dessa två tappade sin form (den förstnämnda p g a en problematisk höft) var det bara en offensivt begränsad Per Hallin som kunde skapa chanser på egen hand. Matt Murley borde ha varit med från start med facit i hand, han kunde bryta mönster med sina smarta instick. Han räckte dock heller inte till i inledningen av Kvalserien.

Ishockeyn förändras och går framåt men Timrås lagbygge har gått bakåt. Detta till viss del tack vare ursäkterna men med facit i hand borde Nubben ha tänkt lite annorlunda än han gjort. Istället för att bygga laget på hårt jobbande spelare som tidigare spelat i klubben så skulle han ha letat fler offensivt skickliga spelare från lägre divisioner, tror jag. Spelare med vana att ha roller som producerande spelare.

För några år sedan kunde spelare som t ex Hagos, Söderström, Bagarn, Hedström och säkert också en sådan som Larsson m fl komma till mer offensivt eftersom det räckte att slå två eller tre försvarande spelare för att nå en målchans. Så som lagen spelar i dag möter man hela tiden fem försvarande spelare vilket sätter högre krav på dels skridskoåkningen men främst på skickligheten med puck och spelsinnet. Det går inte bara att jobba sig fram. Man behöver ha andra lösningar på den typen av försvar för att kunna skapa bra anfall. Örebro vann Kvalserien på att backa hem med fem man t ex och producera när de fick lägen.

Timrå lyckades aldrig på hela säsongen heller få till bra spelvändningar. Att bryta spelet och vända snabbt innebär att man möter osamlade försvar. Även där blev avsaknaden av fart och skicklighet tydlig. En tredje brist i Timrås anfallsspel sett lagbygget är att man saknade bra skyttar i power play. Ingen av lagets backar hade förmågan att leverera vare sig bra eller smarta skott från backplats.

Nu är det inte säkert att fler puckskickliga spelare från lägre nivå hade nått ett bättre resultat men jag tror att åtminstone offensiven hade mått bra av det. En bättre balans mellan grovjobb och skicklighet. Det som kan bli när man värvar spelare som blir över i andra lag är att de har dåligt självförtroende redan när de kommer. Att då komma till ett lag som med defensiva tyglar som har svårt att göra mål och skapa chanser kan lätt återvända tillbaka tankarna mot sin egen oduglighet.

Speltekniskt tycker jag att Montén hade en bra idé med anfallsspelet, att det skulle bygga från försvarsspelet och han jobbade mycket under försäsongen med smarta avslut och driva på mål. Laget klarade inte ens att följa de enkla uppgifterna på ett kontinuerligt sätt. Ibland tycker jag också att man hamnade för djupt i sitt försvarsspel vilket gjorde att man tappade fart offensivt på det sättet också. Montén släppte aldrig de defensiva tyglarna vilket gjorde att många matcher kunde se likadana ut.

Summering:

Under försäsongen satte Timrå ett bra defensivt grundspel som hjälpte laget till alla poäng man tog i Elitserien. För att det här laget skulle kunna skrälla behövde man dock ha gjort något revolutionerande spelmässigt. Att ha ett bra defensivt grundspel var nog Timrå sist av alla elitserielag att komma på att man ska ha, bortsett möjligen Rögle.

Tittar man på Timrås forwardsuppsättning fanns många ”föredettingar” och i huvudsak hårt jobbande typer. Timrå lyckades heller inte hitta unga spelare som kunde ta för sig och gå framåt. När Timrå skrällde 02/03 gjorde man det med en energi som andra lag inte kunde matcha. I dagens ishockey har alla lag intensivt och hårt jobbande spelare i sina lag. Timrå försökte med sina medel bygga ett LAG som skulle jobba hårt och man försökte göra det utan spelare som är skickliga med pucken.

Går vi till Kvalserien var det bristande anfallsspelet anledningen till att det bara blev tre av sex poäng i de inledande matcherna mot Örebro och Västerås. Det satte laget under mental press och man hade inte energin att stoppa Leksand och man skänkte bort hemmamatchen mot Rögle på slarv, knäckta efter en Leksandskross.

Framåt vill jag se att Timrå tänker om i sitt lagbygge. Jag tycker killar som Anton Wedin och Emil Pettersson besitter förmågan att skapa mot fem försvarare rent skicklighetsmässigt. De behöver förbättra sina goda kvaliteter samtidigt som de lyfter sin fart, ork och fysik för att orka hålla uppe fart i långa byten på seniornivå. Jag vill att Timrå lägger mer prio på att hitta spelare som är mer vana att producera. Spelare som vill och kan utvecklas och lyfta Timrå IK. Jag tror inte man ska behålla för många från den gångna säsongens trupp ur det perspektivet.

Bakåt gäller det så klart att hitta bra målvakter och kanske tänka lite större format gällande backbesättningen men att också jobba in en back som kan skjuta bra och/eller smart från blå.

Det ska faktiskt bli spännande att se hur laget byggs då väl den ekonomiska biten klarnat. Det finns dock redan en ursäkt i att man kommer komma in i silly season av alla lag men måste göra det bästa av den situationen och se till att leverera ändå. Ett lag som kan hävda sig på allsvensk nivå till att börja med.

Konkurs tror jag vi undviker.

Taggar: , , , , , , , , , ,

Permalänk

We can be heroes

Inför Leksand, hemma:

Hej Timrå IK!

Låt mig får presentera mig. Jag heter Jimmy Hamrin. Jag har varit supporter till Timrå IK sedan slutet av 1980-talet. Jag har många år bakom mig i supporterklubben och skriver sedan 2007 en hockeyblogg på st.nu. Jag skriver mycket om er i Timrå IK, både ris och ros. De senaste åren har det blivit mycket ris, ibland förtjänat och säkert också oförtjänat många gånger. För det ber jag om ursäkt. Jag älskar Timrå IK med hela mitt hjärta och jag vill bara säga att oavsett hur det här går kommer jag uppskatta er för att ni gjort ert bästa för min klubb.

Runt om i hockeysverige hör, ser och läser jag människor gratulera Örebro och Leksand till Elitserien. Vad ni och jag vet är att det finns ett lag som har möjlighet att förstöra det. Det finns ett lag redo att skapa ett mirakel som kommer skaka om hockeysverige och som kommer få en hel bygd av människor att fira som aldrig förr. Gärna tillsammans med er! Jag vill inför detta mirakelskapande skicka en hälsning till var och en av er som kommer spela matchen i morgon:

Jag tror på dig, Daniel Bellissimo. Jag tror på dina snabba reflexer, din täthet och ditt vinnarpsyke. Du kan skapa mirakel, Belli!

Jag tror på dig, Oscar Hedman. Jag tror på din stabilitet, din smartness och dina ledaregenskaper i backuppsättningen. Du kan skapa mirakel, Oscar!

Jag tror på dig, Sebastian Erixon. Jag tror på din vindsnabba skridskoåkning, ditt mod, ditt hjärta och din vinnarskalle. Du kan skapa mirakel, Sebbe!

Jag tror på dig, Matt Murley. Jag tror på att du är bäst när det gäller, din offensiva magi får mig att hålla andan när du har pucken i anfallszon. Du kan skapa mirakel, Matt!

Jag tror på dig, Andreas Molinder. Jag tror på din teknik, din skridskoåkning och ditt spelsinne. Du kan skapa mirakel, Molle!

Jag tror på dig Radek Smolenak. Jag tror på ditt målsinne, dina fina teknik och din styrka framför mål. Du kan skapa mirakel, Radek!

Jag tror på dig Jesper Dahlroth. Jag tror på din råstyrka, ditt lugn och din förmåga att alltid få pucken på mål. Du kan skapa mirakel, Dallas!

Jag tror på dig Mat Robinson. Jag tror på din starka skridskoåkning, ditt hårda arbete över stora ytor och ditt farliga skott. Du kan skapa mirakel, Mat!

Jag tror på dig Per Hallin. Jag tror på dina ledaregenskaper, ditt fantastiska driv och din förmåga att sätta pucken i nät när vi som mest behöver det. Du kan skapa mirakel, Pelle!

Jag tror på dig Alexander Larsson. Jag tror på din starka skridskoåkning, din tuffhet och ditt hårda skott. Du kan skapa mirakel, Larsson!

Jag tror på dig Niklas Nordgren. Jag tror på ditt fina spelsinne, ditt skott, din skridskoåkning och ditt driv! Du kan skapa mirakel, Gunno!

Jag tror på dig Richard Demén Willame. Jag tror på din stabilitet, din fysiska styrka och dina enkla effektiva förstapass. Du kan skapa mirakel, Demén!

Jag tror på dig Jonathan Carlsson. Jag tror på din fysiska styrka, ditt uppoffrande och laglojala försvarsspel. Du kan skapa mirakel, Jonte!

Jag tror på dig Jonathan Hedström. Jag tror på din skridskoåkning, ditt tuffa raka spel, din vilja att aldrig ge upp och din vinnarskalle. Du kan skapa mirakel, Jonte!

Jag tror på dig Yared Hagos. Jag tror på din fysiska styrka, din tyngd i tekningscirkeln, ditt hård arbete och ditt fina handledsskott. Du kan skapa mirakel, Yared!

Jag tror på dig Joachim Rohdin. Jag tror på dina inbrytningar, ditt tuffa raka spel, din skridskoåkning och ditt målsinne. Du kan skapa mirakel, Jocke!

Jag tror på dig Robin Sterner. Jag tror på ditt kloka spelsinne, din passningsskicklighet och din fina teknik. Du kan skapa mirakel, Robin!

Jag tror på dig Johan Andersson. Jag tror på din tyngd, din rutin, din imponerande vilja som tagit dig tillbaka och din uppoffrande inställning. Du kan skapa mirakel, Bagarn!

Jag tror på dig Christian Söderström. Jag tror på din lynnighet, din teknik, ditt skott och att alla ditt livs timmar i ladan kommer till godo nu. Du kan skapa mirakel, Crippe!

Jag tror på dig Max Friberg. Jag tror på din glöd, din kyla, ditt handledsskott och ditt hårda jobb. Du kan skapa mirakel, Max!

Jag tror på dig Robin Persson. Jag tror på att du är den jobbigaste backen att möta i den här serien, jag tror på din styrka och din rörlighet. Du kan skapa mirakel, Robin!

Jag tror på dig Rasmus Edström. Jag tror på din puckskicklighet, ditt fina passningsspel, din skridskoåkning och ditt mod. Du kan skapa mirakel, Rasmus!

Jag tror på dig Jeremy Boyce. Jag tror på din vilja, ditt mod och din förmåga att alltid spela med hög fart. Du kan skapa mirakel, Boyce!

Jag tror på er Tomas Montén, Henrik Stridh och Ante Karlsson. Jag tror på er hockeytaktiska kunskap, ert ledarskap och eran brinnande vilja att vilja vinna. Ni kan skapa mirakel, mina herrar!

PS: Är det någon som inte nämns men som spelar matchen vill jag meddela att jag uppskattar dig lika mycket också! DS
Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Permalänk

Timrå vaknade upp men mer krävs

Timrå IK – Södertälje SK 4-1:

I den andra perioden kom äntligen ett uppvaknande i den här Kvalserien från Timrås sida. Det blev kräm i spelet, rejälare passningsspel, mer avslut och bättre offensivt driv. Lite som man kan förvänta sig att Timrå ska spela, inte minst på hemmaplan. Laget kom äntligen ”in i matchen” i den här Kvalserien.

Södertälje har fått en dålig start på Kvalserien och har det minst konsekventa försvarsspel Timrå mött hittills. Det unga laget har inte det tålamod jag tror Johan Strömwall skulle önska att de hade. De spelar ganska utspridda och fick inte ner Timrås fart på samma sätt som tidigare motståndare gjort. De har en hel del att slipa till om de också vill komma in i Kvalserien.

Timrå började matchen precis på samma sätt som i tidigare matcher. Jag såg ingen större aggressivitet i spelet alls, det var slarvigt och avvaktande. Dåliga utvisningar också. Timrå vann dock den första perioden med 1-0 på ett turligt mål av Max Friberg på ett friläge i box play.

Den stora skillnaden från tidigare matcher kom i den andra perioden. I de två inledande har Timrå hamnat i stora bekymmer i den andra perioden. I dag tog Timrå mer resoluta beslut i anfallszon och fick igång sina uppspel där man hjälpte varandra bättre. Det fanns alltid någon spelbar i fart. Spelet blev mindre krångligt. Framför allt tycker jag att kedjan med Jonathan Hedström, Yared Hagos och Joachim Rohdin tog tag i taktpinnen. Jag tycker inte att man flyttade upp sin defensiv som jag efterfrågade utan man fick igång sitt pucktempo med enklare och effektivare lösningar i uppspelen och i spelvändningar vilket gav ett mer fartfyllt anfallsspel. Detta dock mot ett i matchen mindre defensivt skickligt lag än Örebro och Västerås, ska sägas.

Uppvaknandet till trots var det bara 1-0 inför den tredje perioden. Timrå missade inte mindre än sex riktigt klara chanser i den andra perioden. Matchavgörandet kom på något sätt vid 2-0 tidigt i tredje perioden. Återigen ett turligt mål. Bra ”turliga” saker händer när man lägger mycket skott på mål.

Södertälje reducerade och hade några bra anfall men Timrå kändes aldrig riktigt illa ute i matchen. Jag tycker Timrå hade rätt bra koll i sitt försvarsspel. Och när Per Hallin tog på sig matchvinnarkostymen igen var saken biff. Det är ett härligt mål han gör till 3-1. Få spelare hänger med när han får upp farten just nu. Han är den bästa kaptenen på länge i den här klubben.

Sex poäng på tre matcher är en godkänd start men inte tillräckligt bra för att ligga där man ska ligga, på en av de översta två platserna. Nu väntar Leksand borta, Rögle hemma, Rögle borta och Leksand hemma. Mmm.. Säg god dag då!

På så sätt kändes viktigt att man lyckades vakna upp ur sin spelmässiga dvala och har fått genomföra åtminstone två bra perioder av nio. Det kommer ju dock krävas betydligt mer än så för att plocka poäng i de närmaste matcherna. Timrå möter nu de lag som man är jämnast med om man tittar strikt på pappret. Det kommer handla om att jobba hårdast och smartast för att hitta vägar att vinna. Än har inget lag slagit Timrå i Kvalserien efter full tid trots lagets svaga spelmässiga insatser. Det är förhoppningsvis positivt.

Många supportrar uttrycker att de tror mer på sitt lag om de tänker med hjärtat än med hjärnan. Med mig är det tvärtom just nu. Hjärtat är det som burit förhoppningar och blivit mest sviket av alla förluster de senaste åren. Hjärnan har tippat ner laget i Kvalserien två år i rad. Nu i Kvalserien har hjärnan sagt att Timrå ska klara det här medan hjärtat vill tvivla på grund av sin rädsla för att bli mer sviken än någonsin tidigare.

Det här inlägget skrevs med hjärnan (tankarna) medan inlägget i morse skrevs med hjärtat (känslorna) för att tydliggöra skillnaden. Jag lär skifta en hel del i det under den här Kvalserien.

**

Matchens dumstrut går till Christian Söderström för sitt vredesskott rakt i huvudet på en åskådare vid baklängesmålet. Åskådaren kunde dock lämna för sjukhusvård på egna ben, som tur var. Korkat och oförsvarsligt av ”Crippe” men samtidigt knappast med uppsåt att skada. Det går inte att få skottet ogjort men nu gäller det att hitta bästa sätt att visa sin ånger, be om förlåtelse och gå vidare.

**

Om Per Hallin blev matchens kung var matchens artist utan tvekan William Nylander Altelius i Södertälje. Killen är född 1996 och var kanske planens bästa offensiva spelare. Mycket imponerande att se!

**

Spelarbetyg Timrå IK

5: Ingen.
4: Jonathan Hedström, Per Hallin och Daniel Bellissimo.
3: Max Friberg, Yared Hagos, Joachim Rohdin, Mat Robinson och Robin Persson.
2: Richard Demén Willaume, Rasmus Edström, Sebastian Erixon, Oscar Hedman, Jeremy Boyce, Niklas Nordgren, Alexander Larsson, Radek Smolenak, Matt Murley och Andreas Molinder.
1: Christian Söderström.

Taggar: , , , , , ,

Permalänk

Äntligen fick Timrå igång sitt powerplay

Timrå – Färjestad 4 – 3:

Timrå startar matchen femstjärnigt i dag! Timrå är t o m nära att göra mål redan efter några sekunder då Niklas Nordgren är fri på nära håll. Sedan rullar det på i den där första perioden. Timrå för spelet och trycker tillbaka Färjestad i den första perioden t o m mer kraftfullt än man gjorde under matchen mot Frölunda.

Det fanns nämligen en tydlig skillnad i en detalj, en viktig detalj. Laget presterar nämligen även bra spel i powerplay. Timrå visade helt plötsligt upp ett bra passningsspel och bra pucktempo. Timrå visar även upp några fina intränade varianter. Det var bra, rejäla avslut, det var folk framför mål och det gjordes dessutom….

MÅL i powerplay!

I första perioden styrs ett bra backskott av Nordgren upp i krysset. Det är så bra trafik att skottet t o m dubbelstyrs in. Radek Smolenak var först på pucken och sedan Jonathan Hedström.

I den andra perioden slår Jonathan Hedström en fin passning nära mål till Joachim Rohdin som pressar in pucken med tre sekunder kvar av perioden.

I den tredje perioden avgör Timrå matchen med sitt powerplay. Mat Robinson hittar in med ett bra välplacerat skott bakom Fredrik Pettersson Wentzel. Återigen är Radek Smolenak framme i trafiken och stör Wentzel.

Noterbart är att Matt Murley INTE är arkitekten bakom något av dessa PP-mål och han var inte ens på isen vid två av dem. Det visar att Timrå hittat ett mer systematiskt spel och där fler börjar kaxa upp sig och ta för sig. Det är ett bättre självförtroende trots att man haft svårt att få in pucken i dominerande matcher tidigare.

I dag dominerade dock Timrå enbart den första perioden. Den var dock offensivt briljant med två mål och 18 skott på mål. Sebastian Erixon är underbar i den första perioden med bra tramp och offensiva initiativ. Powerplay-målen i all ära men matchens mål ligger Sebbe bakom med en stark uppåkning och en fin assist till Per Hallins 2-0.

På tal om Per Hallin. Vilken hockeyspelare han är just nu! Det byte han gör med två minuter kvar av den andra perioden håller världsklass. Hans sätt att spela ger bensin i Timrås motor. Bytet gav rungande applåder från samtliga besökare och på sina håll stående ovationer.

Från andra perioden och framåt börjar Färjestad jobba sig tillbaka med fult och rätt grisigt spel. Matchen blev lång och utdragen med många och långa avblåsningar. Det skulle snackas, tjafsas och bråkas vid varje avblåsning. Timrå hängde på lite men det var främst Färjestad drev på det spelet. Jag vet inte riktigt vad tanken var från Färjestads sida, om de sökte dubbelutvisningar, om de försökte grina igång sig själva eller helt enkelt få Timrå ur balans.

Trots att Timrå gör 3-1 med bara tre sekunder kvar av andra perioden så lyckas man inte ta tillvara på det psykologiska övertaget. Detta mycket tack vare att Robin Persson drar på sig en tidig tvåa. Färjestad skapar kanske inget i powerplay men de får ett övertag i spelet som de sedan behåller.

3-2 kommer då Timrå olyckligt mitt i ett byte hamnar där både Jesper Dahlroth och Richard Demén Willaume blir inne som backar. Dessa två hänger inte riktigt med i svängarna och släpper in Färjestad för enkelt på mål. Färjestad pressar sedan vidare och Timrå har rätt lite puck i den tredje perioden. Det leder till slut till utvisning och kvittering.

Radek Smolenak var som jag beskrivit inblandad i två av powerplay-målen och jag tycker han gör sin bästa match. Han var också lite grisig, irriterade och stoppade in näsan i smuts. Dessutom drar han två utvisningar på Färjestadsspelare där han liksom söker utvisningarna på ett ”rutinerat” sätt. Den andra blev matchavgörande eftersom den gav fem mot tre och det avgörande målet.

En spännande, långdragen, grinig match som Timrå vinner välförtjänt även om man egentligen bara var riktigt bra i den första perioden. Jag tycker matchhjälten Mat Robinson var helt lysande i matchen och räddade upp många darriga situationer i egen zon med ett otroligt jobb. Han var verkligen överallt i den här matchen.

Vad hamnar vi nu då på vår resa 12/13?

Till att börja med fortsätter lagets spel fungera bra. Laget jobbar hårt och har fått in en fungerande spelidé både defensivt och offensivt. Nu såg det ut som man hittat fungerande varianter och idéer i sitt powerplay också. Åtminstone för en match. Detta känns bra inför Kvalserien. Det är viktigt även för den mentala biten ha tydliga idéer som alla köper. Det ger trygghet.

För tabellen innebar segern att den kittlande tanken om ett mirakel lever. Tråkigt nog så vann Växjö men serien är så pass jämn att de inte kan förväntas förlora alla matcher här i slutet. Förhoppningsvis vann de sin match nu och förlorar de återstående.

Det vore kul om det fortfarande kittlades även efter nästa omgång.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Mat Robinson.
4: Per Hallin, Niklas Nordgren och Sebastian Erixon.
3: Radek Smolenak, Jonathan Hedström, Joachim Rohdin, Daniel Bellissimo, Jeremy Boyce och Rasmus Edström.
2: Robin Persson, Matt Murley, Andreas Molinder, Oscar Hedman, Alexander Larsson, Johan Andersson, Yared Hagos, Max Friberg, Anton Wedin, Jesper Dahlroth och Richard Demén Willaume.
1: Ingen.

Taggar: , , , , , ,

Permalänk

Känsla: Timrå klarar sig kvar

Timrå – Frölunda 0-1:

Ja, vart ska jag börja. Vilken match Timrå gör! Vilken glöd! Vilken fart och vilken vilja! Tyvärr får man inga poäng för det om inte pucken går i mål. Jag tycker Timrå sett över alla fem matcher mot Frölunda varit det bättre laget spelmässigt men Frölunda har vunnit ALLA matcher.

Det vittnar lite om Timrås bekymmer. Det så kallade målskyttet. Återigen grinar detta faktum laget i ansiktet när man återigen har en jättechans att komma närmare ingenmansland i en hemmamatch man dominerar. Men, man vinner den inte och tar inte ens poäng.

Senast hemma mot HV71 var det ett självmål som avgjorde i tredje och nu var det ett till dråpligt mål som avgjorde där Molinder ramlar och blir skadad i sargen samtidigt som Frölunda vänder spelet. Ska domaren blåsa? Det är jag faktiskt tveksam till. Han ramlar själv och det är ingen huvudskada. Frölunda har nog rätt att avsluta sitt anfall där. Det var samtidigt en svår situation och det går fort. Molinder ligger kvar, reser sig upp haltandes och sekunden senare är pucken i mål. För Timrå är det dock en oturlig situation rakt igenom.

Jag gillar dock protesterna och buropen. Det fanns verkligen en VI-känsla i arenan i dag. Per Hallin behöver inte skämmas för sitt matchstraff på snack. Han visar vinnarskalle och jag tycker inte laget tappade energi i spelet av det heller. Publiken blev nog t o m än mer tända i slutskedet. Det fanns energi för en kvittering både hos spelare och publik. Surt nå jävulst att den inte kom.

Jag tycker anfallsspelet är tillräckligt bra för att man ska kunna göra åtminstone två mål i den här matchen. Det går alltid att använda klyschor som mer trafik etc när man inte gör mål men nu tycker jag att man var villig att smutsa ner sig, jag tycker man söker avslut och jag tycker inte man är plottrig. Timrå spelade desperat och gjorde det bra. Det var möjligtvis kyla som saknades men ordet otur var även lite delaktig här.

Ser man hur Timrå spelar så ger det i alla fall förhoppningar inför Kvalserien. Jag tycker inte man tappar sitt försvarsspel på bekostnad av anfallsspelet. Frölunda får en del bra chanser så klart men överlag var det bra jobb hem. Jag tycker Timrås spel fungerar bra just nu. Jag tycker också att Daniel Bellissimo tajtat till sitt spel de senaste matcherna. Hans senaste insatser är hans bästa insats sett över åtminstone tre raka matcher.

Det finns några individuella frågetecken som Jonathan Hedström och Radek Smolenak framåt och Richard Demén Willaume bakåt. Dessa har svårare att vinna närkamper om puck och komma rätt i situationer än det övriga i laget just nu. Med lite tur hade dock både Jonte och Smolenak kunnat varit målskyttar och således också hjältar i matchen. Det är små marginaler.

På det positiva vill jag nämna Rasmus Edström gör en mer riktig debut i dag. Han glänste inte och hamnade lite fel vid målet men jag tycker han överlag visar upp fin spelförståelse och enbart bedömt utifrån den här matchen går han in på sex backar. Det var kul att se Joachim Rohdin mer initiativrik i dag också. Överlag var det bra fart i de flesta ben.

Den här förlusten var riktigt sur och frustrerande. Det är mycket känslor runt de här matcherna nu. Timrå är med all rimlighet i Kvalserien men poängräknandet är kittlande. Det är förmodligen kört men sett till hur laget spelar känns det faktiskt inte 100% kört. Tar man full poäng på de återstående tre matcherna tror jag man går om Växjö. Växjö tar nog inte mer än fyra poäng på sina matcher. För att Timrå ska ta full poäng krävs det nog en hel del tur dock.

Timrå spelar just nu sin bästa hockey på hela säsongen. De senaste åtta matcherna är den spelmässigt bästa åtta matchers episoden den här säsongen. En kvalserie är alltid mentalt lurig, tillfälligheter kan ge en dålig start o s v. När jag ser laget i dag och den senaste tiden är min känsla att det här kommer räcka till att placera sig på de två översta platserna i en kvalserie. Mycket hänger visserligen på att Matt Murley håller sig hel och i form. Han är enormt viktig för det offensiva spelet men både försvarsspelet och målvaktsspelet håller. Kan laget ta sig an Kvalserien med samma energi man visar i dag är min känsla att det kommer gå vägen.

Så om det inte blir mirakel i slutomgångarna känns laget spelmässigt förberedda på att klara Kvalserien. Spelet behöver bara vårdas och bevaras med goda dagliga vanor. Det svåraste blir att bevara fysisk form och få in god mental energi i gruppen inför den tuffa utmaningen.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Ingen.
4: Daniel Bellissimo.
3: Matt Murley, Robin Persson, Sebastian Erixon, Mat Robinson, Anton Wedin, Yared Hagos, Per Hallin, Joachim Rohdin, Oscar Hedman, Niklas Nordgren och Jeremy Boyce.
2: Rasmus Edström, Andreas Molinder, Alexander Larsson, Max Friberg, Jesper Dahlroth, Radek Smolenak, Jonathan Hedström och Richard Demén Willaume.
1: Ingen.

Taggar: , , , , , ,

Permalänk

Det är jobbigt att hoppas när hoppet är så litet

Om den missade chansen att ha lite chans igen:

Växjö förlorar mot Luleå med 0-2 men Timrå förlorar hemma mot HV71 med 1-2. En match Timrå tar ett spelmässigt grepp om men kan inte vinna. Snacka om att man åter får bli påmind om att inte räcka till i den här säsongens elitserie. Den offensiva ineffektiviteten sticker i ansiktet.

Det här var verkligen en jättechans till att skapa sig en sista chans att nå tionde platsen. Det började också bra. Det första perioden var Timrås period. HV71 hade i stort sett ingenting. Timrå hade lite grann. Dock 0-0, trots tre powerplay i perioden. Redan där fick man en vink om var det var på väg. Laget tappar också självförtroende i spelet av sina dåliga powerplay.

Den andra perioden blir mer HV71:s period men det är en dålig period. Slarvigt spel, inget lag skapar speciellt klara chanser men HV71 kan ta ledningen i slutet av den på en spelvändning. Sebastian Erixon har en bra intention att vända spelet snabbt men en HV-spelare bryter precis framför två Timråforwards som samtidigt går bort sig i mittzon vilket öppnar för en tre mot två för HV71 som de levererar på. Timrå hade någon enstaka chans men hade främst svårt att få till vettiga uppspel och spelvändningar. Inget i sättet laget spelade i den första perioden tycks fungera.

I den tredje perioden är det åter Timrås period, spelmässigt sett. Tyvärr är det HV71 och en för dagen duktig Jonas Gunnarsson som får lämna isen gladast. Timrå gör en kraftansträningning och man kommer upp i anfallszon, får in puckar och folk på mål. Överlag var styrningar dagens melodi för Timrå offensivt. Sebastian Erixon är fri från kanten men missar. Radek Smolenak stillastående och helt ren framför mål prickar stolpen. Jonathan Hedström bränner ett öppet mål som var så öppet att det var svårare att missa än att göra mål. Men Jonte missade.

Han var inte ensam att missa, det var lite för många som höll för låg nivå i spelet med pucken. Timrå kommer få svårt att vinna matcher om bara Matt Murley, Niklas Nordgren och Per Hallin kan få fart på saker och ting. Så var det mycket i dag, tycker jag. De gjorde dock inga mål heller. Eller jo, Matt Murley gjorde ju mål igen. Påpassligheten själv. Kvitteringen kom dessutom samtidigt som Niklas Olausson gav Luleå ledningen i Växjö. Det kanske kunde gå ändå.

Timrå är ju dock ett lag som kan förlora matcher mer dråpligt än de flesta lag. Så känns det i alla fall som supporter många gånger. En anonym HV-back skickar iväg ett snett och vint fladderskott som lyckas pricka Oscar Hedman som inte är helt beredd och styr inåt istället för utåt. Den något aggressive Daniel Bellissimo hade lämnat sin målgård. Pucken rullar i mål.

Det blir noll poäng. Timrå är bättre än HV71 i större delen av matchen men vinner inte. Timrå kommer inte närmare Växjö och det är färre matcher kvar. Fem matcher. Åtta poäng. Det kan inte gå. Det ska inte kunna gå. Även om Timrå vinner på lördag mot Växjö måste de vinna två matcher FLER än Växjö på de sista fyra. Hur ska det gå till? Tre hemmamatcher skulle kunna vara en fördel men det är ju inte det eftersom man väldigt sällan vinner hemmamatcher.

Jag tycker det är för jobbigt att hoppas när hoppet är så litet. Det är mentalt jobbigt att få förhoppningar krossade, hur än små de är. Jag är då hellre utan. Jag vill nästan hellre att det här blir helt klart snabbt än att man ska måsta traggla sig fram till allra sista omgångarna och ändå missa.

Ja, ja. Jag får väl sitta där och småhoppas en match till då. Den på lördag. Till att börja med. Trots att jag varit och är inställd på Kvalserien sedan flera veckor tillbaka.

Spelarbetyg Timrå IK

5: Ingen.
4: Ingen.
3: Matt Murley, Per Hallin, Robin Persson, Jesper Dahlroth, Mat Robinson och Niklas Nordgren.
2: Daniel Bellissimo, Alexander Larsson, Jeremy Boyce, Anton Wedin, Oscar Hedman, Max Friberg, Sebastian Erixon, Richard Demén Willaume, Andreas Molinder och Oscar Hedman.
1: Jonathan Hedström, Yared Hagos, Radek Smolenak och Joachim Rohdin.

Taggar: , , , , , , ,

Permalänk

Mina femmor med alla tillgängliga

Läser på hockeypuls om den nya kedjan med Jonathan Hedström, Robin Sterner och Radek Smolenak. Utifrån det väcktes tanken åter på hur jag skulle formera laget om Kvalserien började i morgon och alla utom Stenqvist och Lindqvist (som ej kommer tillbaka denna säsong) var tillräckligt friska för att spelas. För er som provoceras av att jag skriver Kvalserien kan väl tänka er in i scenariot om att det här är laget i sista matchen mot AIK då vi mirakulöst nog har chans att gå om istället.

Jag tänkte ganska snabbt ihop följande lag:

Målvakt:

84 Joakim Lundström (30 Daniel Bellissimo)

Kommentar: För er som följer bloggen är det ingen hemlighet att jag gillar Jocke mer denna säsong. Jocke har bäst statistik, ger ett större lugn och gjorde en bra kvalserie förra året.

Förstafemma:

47 Rasmus Edström – 33 Mat Robinson
14 Niklas Nordgren – 24 Andreas Molinder – 19 Matt Murley

Kommentar: Att jag skulle välja Molinder som förstacenter var inget jag kunnat förutspå innan säsongen eller ens för tre veckor sedan. Han har dock på sistone visat att han kan utgöra en bra balansspelare mellan två skickligare spelare, vilket han också gjort tidigare i karriären. Molinder är själv inte helt trubbig om han blir serverad bra chanser. Nordgrens hårda jobb passar med Murley vars spel i egen zon är lite för dålig för att jag ska våga sätta ihop honom med t ex Smolenak. Mat Robinsons hårda arbete kommer ge Rasmus Edström en bra chans att spela det spel han är bra på. Tar Rasmus den kan hans sejour i Timrå bli riktigt lyckad.

Andrafemma:

41 Oscar Hedman – 50 Sebastian Erixon
71 Jonathan Hedström – 16 Alexander Larsson – 70 Radek Smolenak

Kommentar: Oscar och Sebbe är bra ihop. Hedmans stabilitet borde hjälpa Sebbe att återta sin aktivitet på isen. Jag tycker Sebbe hamnat i att tänka för mycket och ta för lång tid på sig under andra halvan av säsongen. Alexander Larsson får ta Sterners plats då Larsson kan bidra med mer fart. Vill minnas att Larsson och Hedström gick bra ihop i början av förra säsongen och båda passade bra ihop med Petr Vampola då också. Smolenak har liknande drag men inte helt samma typ. Jag tänker honom som fartfylld och puckstark, dock. Larsson kan gå rakt på mål och Jonte får se till att vara playmakern i kedjan. Jonte bör dock öka sitt pucktempo om det ska slå väl ut. En annan tanke kan vara att ha en mer rak Jocke Rohdin där istället för Jonte så får man en kedja där alla tre driver hårt mot mål och tar snabba avslut. Sebbe får då spelfördela snabbt bakifrån.

Tredjefemma:

7 Richard Demén Willaume – 6 Robin Persson
8 Per Hallin – 17 Johan Andersson – 82 Christian Söderström

Kommentar: En stark femma med två tuffa backar och en fartfylld och hårt arbetande kedja. Crippes förmåga att skapa målchanser och Pelles driv ger kedjan också en offensiv dimension. Johan Andersson har stundtals varit en riktig klippa defensivt och den här femman kan med fördel användas för att jobba ner motståndarnas bästa formation.

Fjärdekedja:

18 Anton Wedin – 91 Yared Hagos – 27 Joachim Rohdin

Ombytta reserver: 58 Jonathan Carlsson och 12 Max Friberg.

Kommentar: Wedin petar just nu Simon Önerud till läktaren. Wedin får den för att han är smartare i anfallszon än Önerud men kan Önerud åter visa upp sina powerforward-kvaliteter och spela mer rakt och med mer tyngd så är det Wedin som petas. Rohdin är förvisso ojämn men har visat en hög högsta nivå i jämförelse med många andra i laget. Yared Hagos är bäst i den här typen av roll, vinna tekningar, stänga matcher och nöta på motståndare. Så länge han inte drar på sig onödiga hakningar och fasthållningar kan han vara en klippa här.

Utanför laget blir således 3 Jesper Dahlroth, 9 Robin Sterner, 11 Simon Önerud, 23 Jeremy Boyce, 28 Ludvig Nilsson och 29 Daniel Öhrn.

Special teams:

Powerplay:

12 Max Friberg – 19 Matt Murley
14 Niklas Nordgren – 7 Richard Demén Willaume – 70 Radek Smolenak

33 Mat Robinson – 47 Rasmus Edström
27 Joachim Rohdin – 16 Alexander Larsson – 71 Jonathan Hedström

Kommentar: Max Friberg är ombytt reserv men spelar powerplay. Han har gjort fyra mål i powerplay under säsongen vilket är mest i laget, tangerat med Niklas Nordgren. Jag har inte tänkt att Demén Willaume ska spela center utan att han ska stå konstant framför mål i en slags Holmström-roll. Murley och Nordgren styr spelet medan Friberg och Smolenak är skyttar från varsitt håll.

I den andra formationen får Rasmus Edström chansen att visa vad han går för. Jag tycker inte Sebastian Erixon utvecklat sina egenskaper efter offensiva blå och är för dålig att flytta pucken i sidled och skjuter oftast alldeles för enkla skott i fel läge och i fel höjd. Larsson och Hedström är de som sätter upp spelet. Skotten ska helst komma från blå och Rohdin ska finnas nära kassen.

Boxplay:

41 Oscar Hedman – 33 Mat Robinson
8 Per Hallin – 17 Johan Andersson

7 Richard Demén Willaume – 6 Robin Persson
82 Christian Söderström – 91 Yared Hagos

Kommentar: De bästa defensiva backarna framför mål tillsammans med de bästa defensiva centrarna och de två yttrar som är bäst på att jaga och sätta press i boxen. Jag ser gärna att man kan variera mellan en avvaktande styrande box och en aktiv som sätter press utifrån motstånd och situation. Tydliga roller och bra kommunikation.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Permalänk

Där rök nog sista chansen att undvika kval

Timrå IK – Modo Hockey 0-3

Om period 1:

Inga mål.

Skott: 8 – 7

Fartfylld period med få avblåsningar. Båda lagen spelar intensivt och bra drag på klackarna (kanske främst Modo-klacken). Timrå har haft mest puckinnehav och haft några heta halvchanser som med tur hade kunnat blivit mål. Modo har också varit uppe och oroat bra vid några tillfällen.

I Timrå har hänt mest för Daniel Öhrn och Anton Wedin men även fler har varit inblandad i bra halvchanser.

Om period 2:

0-1 Richie Regehr (Skröder, Spina) 02:54
0-2 Mattias Ritola 11:30

Skott: 15 – 10

Elitserien har hängt sig. Jag tycks få se samma match, om och om igen.

Timrå har bra fart, jobbar hårt, skapar långa anfall och halvfarliga chanser som skulle kunna gå in. Jag tycker förstakedjan var vassast framåt den här perioden. Timrå gör dock inga mål och motståndarna gör två. Modos två mål är dessutom två riktiga klassmål.

Det första kommer i en spelvändning där Richie Regehr smäller upp ett direktskott i första krysset. Det var bland de bättre skott jag sett den här säsongen. Det andra målet var så oerhört symptomatiskt som det kan bli. Andreas Molinder får först kanonchans då Modo dräller men dräller själv bort läget. Spelet vänder. Mat Robinson dräller och det slutar i ett klassmål av Mattias Ritola som går runt kvarvarande back och lyfter in en backhand, som visserligen inte såg omöjligt ut för Daniel Bellissimo.

Timrå fortsätter jobba på. Simon Önerud plockas in i matchen. Han gör några rusher och tar skott själv som inte kommer fram. Modo vänder och gör ett mål till. Det döms dock bort för spark, vilket jag tror var korrekt. Modo har överlag bättre kvalitet i sina anfall än vad Timrå har. De tar snabbare och bättre beslut med pucken och det är mer tryck i avsluten.

Känslan efter två är att det ska till något utöver det vanliga för att Timrå ska vända det här.

Om period 3 / matchen:

0-3 Marcel Müller 18:51 ENG

Skott: 7 – 10
Skott, totalt: 30 – 27

Börjar inte det här bli liiite tjatigt nu?

Timrå gör en egentligen ganska svag tredje period. De får inte fart på pucken och Modo kan enkelt styra undan Timrå med ett samlat försvar. Det blir några halvchanser på ren vilja men det är få samlade anfall med tanke eller bra genomspel. Det blev en till match som ser likadan ut.

Timrå känns just nu sämre än under förra säsongen. Jag tror laget har tagit färre poäng också. Laget har bättre struktur än då men har sämre offensiv kvalitet. Just nu är Timrås seniorforwards helt okaxiga på alla sätt. Det är Jonathan Hedström och Per Hallin som kan få något att hända men de är ganska ofarliga när de får det. Kaxiga är Daniel Öhrn och Anton Wedin men de får inte heller till sina avslut och kommer bara nära, gång på gång.

Det som varit efter det första uppehållet i november är nog det sämsta jag upplevt. Just det här att laget jobbar så hårt och visar mycket vilja gör att det blir smärtsamt att se dem få motgång under så lång tid. Det är mer smärtsamt att tycka synd om spelarna än att vara arg och besviken på dem. Förra säsongen kunde man ändå ta ut besvikelsen på en slö Matt Murley, Fredrik Bremberg eller Ilkka Pikkarainen.

Många spelare, främst forwards, är dock för dåliga spelare och lagledningen lyckas inte utveckla dem till bättre spelare. Kent Norberg har med dåliga förutsättningar för ett bra jobb inte lyckats hitta de billiga utvecklingsbara spelarna Timrå behöver eller så är tränarna för dålig på att utveckla spelare eller så gör lagets form att tränarna tvingas till en taktik som inte utvecklar offensiva utan mer defensiva. Eller… Jag vet inte, men det är det här jag tycker det här lagbygget har misslyckats mest. Individuell utveckling. Ingen offensiv spelare överraskar positivt.

Igår förlorade AIK mot Rögle och AIK är skade- och avstängningsdrabbade. Vid vinst idag skulle Timrå vara fyra poäng bakom AIK. Då hade det fortfarande varit match om det. Nu väntar tre tuffa bortamatcher med sju poäng upp för Timrå. AIK har två hemmamatcher av de tre kommande. Sett till Timrås form talar ingenting för att Timrå är närmare om tre omgångar, snarare tvärtom. Jag tror det är kört nu. Jag tror dagens match var sista chansen.

Nu väntar alltså tre raka bortamatcher. Tomas Montén ser något positivt med det, att det skulle kunna vara bra att komma bort, spela med mindre press. Kanske är det så. Timrå är nära Modos rekord i att vara mållös i rad nu. Jag vet inte vad rekordet är för mest minuter utan mål totalt, alltså inte i rad, ligger på under en säsong men jag kan inte komma ihåg ett så mållöst lag som Timrå den här säsongen, någonsin.

På måndag, den 14 januari, kommer klubbledningen ha ett informationsmöte som alla får gå på. Det hålls 18.30 i ståplatspuben. De kommer vara öppen med klubbens situation och svara på frågor. Ett bra initiativ, tycker jag. En bra chans för alla med åsikter att få svar på sina frågor.

Spelarbetyg, Timrå IK

5: Ingen.
4: Ingen.
3: Per Hallin, Daniel Öhrn och Anton Wedin.
2: Jonathan Hedström, Nils Bäckström, Simon Önerud, Daniel Bellissimo, Max Friberg, Sebastian Erixon, Jonathan Carlsson, Christian Söderström, Yared Hagos, Johan Andersson, Alexander Larsson, Mat Robinson, Jeremy Boyce och Oscar Hedman.
1: Richard Demén Willaume, Robin Sterner och Andreas Molinder.

X: Jesper Dahlroth – Ingen speltid.

Taggar: , , ,