Några ord om läget i NHL

Hej!

Det var länge sedan jag gjorde ett NHL-inlägg nu. Den största anledningen till det är att Timrå IK:s avslutning sög upp nästan all bloggkraft samtidigt som ligan haft sina tråkiga lunkmånader januari och februari. Nu börjar saker och ting ställas på sin spets för alla de lag som är inblandade kring slutspelsstrecken och det är ganska många. Matcherna börjar bli så där äckligt betydelsefulla igen.

Jämnast är det i väst där det skiljer fyra poäng mellan sju lag placerade på plats 4-10 i konferensen. Det är helt ovisst kring vilka lag som tar sig vidare där. Lag som varit uträknade som typ Chicago och Calgary har vaknat till och klättrat upp på slutspelsplats medan ett tidigare starkt lag som Nashville har ramlat under strecket helt plötsligt. Det lag som är mest över just nu är dock Colorado som knappt vinner en match och som gått från att vara med i slutspelskampen till att vara 21 poäng från en slutspelsplats och bara fem poäng före bottenplacerade Edmonton.

I den västra toppen ser Vancouver oerhört stabila ut. Bröderna Sedin öser på som om det inte fanns någon morgondag och ligger i toppen av poängligan samtidigt som laget ser ut att kunna ta President Trophy som grundseriens bästa lag. Bakom ligger rutinerade Detroit som en otäck outsider för slutspelsorutinerade Vancouver.

De här tvillingarna är ett fascinerande kapitel. I NHL vimlar det av offensiva supertalanger som alla besitter någon form av spetskompetens som gör att de blir spännande att titta på. Hos bröderna Sedin finns dock väldigt lite som sticker ut, de är vare sig speciellt kraftfulla, snabba eller tekniskt briljanta.

Men de är däremot oerhört smarta. Det finns inget radarpar i ligan som är i närheten av att hitta varandra lika bra på isen. De är också individuellt väldigt bra på att placera sig i öppna isytor i anfallszon och står ofta där pucken hamnar. Dessutom är de båda otroligt starka på backhandssidan där de vänder ryggen mot spelet men hittar extremt bra lösningar med sin backhand hela tiden. Något som är väldigt svårt för andra lag att försvara sig mot då pucken blir svår att nå och ”ögon-i-nacken-pass” är svåra för försvarare att markera bort.

På den östra sidan känns Torontos slutspelskamp som det mest spännande just nu. Jag såg matchen de spelade i helgen mot Buffalo som ligger strax ovanför strecket och det var verkligen som att det var slutspel i Toronto igen. Det blir alltid en slags magisk stämning runt sådana matcher i den staden. Dessutom var matchen oerhört spännande och den svängde fram och tillbaka men där Toronto vände och vann i tredje perioden vilket räddade slutspelsdrömmen. De har sex poäng upp till strecket med 13 matcher kvar.

I botten har New Jersey vaknat till och spelar drömhockey och de har otroligt nog bara åtta poäng upp till en slutspelsplats och kan inte räknas ut. Betänk att detta lag länge var sämst i hela NHL. Ilya Kovalchuk öser helt plötsligt in poäng och visar en härlig karaktär.

I toppen har Washington kommit igång bra och tack vare några riktigt fina värvningar vid trade deadline så ser laget ut att bli en het kandidat till Stanley Cup. In plockades skicklige backen Dennis Wideman och en van vinnare i rutinerade Jason Arnott. Alexander Ovechkin gör både mål och poäng i bra takt igen och laget vinner mycket matcher. Just nu är man uppe i åtta raka segrar.

Ett lag som däremot kämpar i motvind är Washingtons antagonister Pittsburgh Penguins som sedan en lång tid tillbaka stått utan världens överlägset bäste i Sidney Crosby. Dessutom sägs Evgeni Malkin ha spelat klart för säsongen. Crosby var dock 15 minuter på is idag men sägs fortfarande ha långt kvar. Laget kämpar dock till sig hyggligt med poäng och håller sig i toppen. Jordan Staal har klivit fram bra samt att jag anser att man gjorde ett superkap när man lyckades ta in James Neal vid trading deadline. Det är en stentuff underskattad spelare som kan hitta målet, även om han inte direkt öst in mål i Pittsburgh ännu.

Bland de gamla Timråspelare som finns i ligan så går det tämligen tungt, speciellt för de unga spelarna som ska ta steget från lovande till etablerad. Spelare som Anton Strålman, Peter Regin och Tom Wandell har haft sanslöst motiga säsonger där klubbarna nog börjar tappa lite tålamod.

Däremot fortsätter Magnus Pääjärvi och Anders Lindbäck ha bra rookiesäsonger och Henrik Zetterberg har fortsatt varit en av ligans bästa spelare den här säsongen även om målskyttet inte varit så hett de senaste månaderna. Han anses dock vara en het kandidat till Selke Trophy som ligans bäste defensiva forward. Men eftersom jag inte kan ha honom som ytterforward längre då han spelat så mycket center så ramlar han faktiskt utanför mina två hiss-lag.

Hiss-lag 1

Mv: Tim Thomas, Boston (4)
- Har inte lyckats hålla sig kvar över 94% men är fortfarande NHL:s klart bästa målvakt den här säsongen. Tveklöst!

Back: Nicklas Lidström, Detroit (2)
- Går mot en av sina bästa offensiva säsonger någonsin på ålderns höst. Är otroligt puck- och placeringssäker. Lutar åt Norris nr 7. Ingen är så jämn som honom.
Back: Zdeno Chara, Boston (3)
- Tacklingen som bröt delar av nacken på Max Pacioretty gör honom inte så populär just nu men i mina ögon var mer en fråga om otur och en dåligt konstruerad arena. Chara är hur som helst en väldigt dominerande spelare spelmässigt sett.

Center: Henrik Sedin, Vancouver (Ny)
- Med Crosby skadad har bröderna Sedin stått för det bästa poänggörandet. Henrik är en väldigt smart spelare som hittar vinklar och öppna isytor likt ingen annan. Världens bästa passningsspelare med backhand.
Forward: Daniel Sedin, Vancouver (Ny)
- Poängen rullar in bra just nu och poängligatiteln finns inom klart räckhåll. Är tillsammans med sin bror klart formstarkast va gäller mål och poäng för tillfället. Har en bra förmåga att stå på rätt plats i anfallszon.
Forward: Martin St.Louis, Tampa Bay (3)
- Den lille Tampa-forwarden har tappat lite men går fortfarande mot en riktigt bra säsong, kanske sin bästa vid 36 års ålder. Är en oerhört smart spelare som är grym i powerplay och som lyft fram Steve Stamkos på ett fantastiskt sätt.

Hiss-lag 2

Mv: Carey Price, Montreal (2)
- Det här är utan tvekan genombrottssäsongen för den unge målvakten som fått bära mycket på axlarna de senaste säsongerna efter att ha blivit jämförd med Ken Dryden och Patrick Roy i 20års åldern. Har nu börjat hitta rätt och klart stabil i sitt spel.

Back: Dustin Byfuglien, Atlanta (2)
- Den store och till synes klumpige backen är snart uppe i 20 mål, en väldigt fin siffra som back och klart bäst i ligan. En av sommarens bästa värvningar sett till utfall.
Back: Keith Yandle, Phoenix (Ny)
- En otroligt underskattad back som är otroligt viktig i Phoenix och deras succé. En tämligen komplett back som bidrar på alla sätt. Har faktiskt en god chans att vinna backarnas poängliga.

Center: Steven Stamkos, Tampa Bay (3)
- Har inte orkat hålla ut hela säsongen och vad som först såg ut att kunna bli närmare 70 mål är nu nere i att knappt bli 50 mål. Motståndarna har börjat läsa av det där direktskottet. Han är dock den forward som gjort klart flest mål än så länge.
Forward: Alexander Ovechkin, Washington (2)
- Jodå. Äntligen har björnen börjat vaknat efter en ovanligt sömnig säsong. Lagomt nära slutspelet också. Ovechkin har klättrat bra i poängligan den senaste månaden och finns nu med där i toppen. Dock lite för långt efter för att kunna vinna.
Forward: Patrick Sharp, Chicago (2)
- Har varit bästa forward i ett mätt Chicago som just nu får kämpa livet av sig för att ta sig till slutspel. Gör mycket mål och jobbar mycket hårt för laget. Har ett fantastiskt bra skott.

Diss-laget

Mv: Nikolai Khabibulin, Edmonton (Ny)
- Spelar förvisso i ett svagt lag men Khabibulin gör det inte lättare för Edmonton att vinna matcher. Fylleköraren har inte lyckats komma upp i 90% på 40 spelade matcher och har enbart vunnit 10 av dessa matcher.

Back: Chris Phillips, Ottawa (Ny)
- Defensivt stark back med följande siffror den här säsongen: 1 mål, 6 ass, 7 poäng och – 31. På detta lyfter han över 21 minuter i speltid. Det känns inte godkänt av en spelare som gick 1:a i draften en gång i tiden och tjänar 3,5 mille i dollar per säsong.
Back: Sergei Gonchar, Ottawa (2)
- 5,5 miljoner dollar per säsong skulle denna back lyfta Ottawa. Laget har kraschat längst ner i botten av ligan och Gonchar har inte producerat i närheten av vad man kunde förvänta sig.

Center: Scott Gomez, Montreal (3)
- Med en årslön på 7,3 mille i dollar så gör han för få mål och för få poäng. Han tacklas ytterst sällan, vinner för få tekningar och täcker inte skott. Det enda han egentligen gör i Montreal är att ta hög lön. Det känns skamfullt att han fick överta Saku Koivus nummer inför säsongen.
Forward: Simon Gagne, Tampa Bay (Ny)
- Var en omtalad värvning i somras men Gagne har inte levererat i Tampa. 25 poäng på 51 matcher är inte godkänt för en forward som en gång i tiden gjort över 40 mål och som lyfter 5,25 mille i dollar per säsong.
Forward: Alex Frolov, NY Rangers (Ny)
- Såg ut som ett kanonförvärv i somras då Rangers lyckades den flerfaldige 30-målsskytten för 3 miljoner dollar per säsong. Utfallet har än så länge blivit 7 mål och 16 poäng på 43 matcher. Icke godkänt!

Poängligan för ex-Tikare i Nordamerika:

NHL:

1. 40 Zetterberg DET 69 matcher 69 poäng (18+51) +1 19:47
2. 51 Nielsen NYI 63 matcher 38 poäng (9+29) +13 17:57
3. 91 Pääjärvi EDM 68 matcher 26 poäng (10+16) -8 14:50
4. 13 Regin OTT 55 matcher 17 poäng (3+11)  -4 13:23
5. 6 Strålman CBJ 47 matcher 14 poäng (1+13) -5 19:40
6. 19 Modin CGY 40 matcher 10 poäng (7+3) -14 11:53
7. 23 Wandell DAL 62 matcher 7 poäng (6+1) +0 11:26
8. 27 Gustafsson PHI 1 match 0 poäng +0 16:06

Målvakter:

1. 39 Lindbäck NSH 21 matcher 10 vinster 2,58 91,4 %
2. 34 Kiprusoff CGY 61 matcher 32 vinster 2,58 90,8 %

AHL:

1. 36 Gustafsson ADI 59 matcher 36 poäng (5+31) -9
2. 8 Persson POR 49 matcher 12 poäng (4+8) +5

Målvakter:

1. 39 Lindbäck MIL 4 matcher 2 vinster 2,73 91,5%
2. 31 Backlund ADI 27 matcher 8 vinster 3,38 88,6%

CHL (WHL):

1. 29 Owuya MED 63 matcher 10 poäng (0+10) +9