Taggarkiv: Tyler Seguin

Permalänk

Mästarna utslagna direkt

26 april 2012 Postat i NHL av Jimmy Hamrin Kommentera

Bruins – Capitals 1 – 2 sd (3-4 i matcher)

I en jämn och tät serie blev den sjunde och direkt avgörande matchen inte förvånande nog jämn och tät. Den blev nästan för jämn och tät. Spänningen gick givetvis inte att klaga på men det skapades väldigt lite åt båda håll.

Boston hade mest puck och försökte kontrollera matchen men Dale Hunter, coach i Capitals, har en enorm disciplin i sitt lag där alla bidrar med hårt arbete utan puck. Ja, nästan alla i a f. Alexander Ovechkin är spelaren som faller ur den ramen vilket också gör att han får betydligt mindre istid än han är van vid. Hur som helst så får Washington en drömstart genom ett första och turligt ledningsmål. Det är ett dragskott från blå som via en styrning ställer Tim Thomas.

Boston gnuggade dock på och stångades mot Washington täta försvar. Washington satte hela tiden hård press på puckföraren samtidigt som de såg till att ha minst fyra och inte sällan fem utespelare bakom pucken när Boston anföll. Boston spelade själva liknande försvarsspel vilket gjorde att matchen blev trång och tät. Boston lyckas till slut kvittera i den andra perioden med en mycket fin krigarinsats av Tyler Seguin som dyker in i målgården och kommer före tre Caps-spelare på pucken och skickar in den i mål.

Den tredje perioden blev faktiskt lite öppnare de sista fyra-fem-sex-sju minuterna av matchen med lite mer kontringsliknande målchanser men målvakterna höll tätt till en sudden. Väl i sudden tog det inte ens treminuter innan avgörandet föll. Det är Mike Knuble och Joel Ward i Washington som får en kontring, två mot en, där Knuble skjuter och Ward trycker dit returen.

Det innebär att Washington, trots en tung säsong, lyckas slå ut de regerande mästarna och göra det trots att de står med sin tredjemålvakt. Det är imponerande. Det är också imponerande att se lagets arbetsmoral där storstjärnor som Nicklas Bäckström och Alexander Semin stämmer in i det hårda arbetet.

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: Tyler Seguin, Bruins
- Seguin ville mycket och skapade också mycket, var den klart mest offensivt inblandade spelaren i matchen.

4: Jason Chimera, Capitals
- En otroligt närkampsstark kämpe som gör en stor insats i bortalaget. Skapar chanser och jobbar stenhårt.

3: Dennis Seidenberg, Bruins
- Hårt jobbande back som täcker skott och gör stora insatser defensivt. Täcker bl a ett skott i ett kanonläge för Ovechkin utan klubba och ner i spagat.

2: Jay Beagle, Capitals
- En otrolig kämpe som ligger rätt i banan, kommer i vägen och kommer först på lösa puckar. Fysisk och rejäl också.

1:  Braden Holtby, Capitals
- Målvakt som står emot bra även om det blev några billiga returer., Får bra hjälp men tar samtidigt 31 av 32 skott och vinner matchen.

Taggar: , , , , , , , , ,
Permalänk

Giroux, Gustafsson, Seguin m fl

23 april 2012 Postat i Landslagen, NHL av Jimmy Hamrin 2 kommentarer

Dagens Stanley Cup:

Flyers – Penguins 5 – 1 (4-2 i matcher):

En av de bästa slutspelsserierna genom tiderna är avslutad och den slutar med att Philadelphia vinner och kliver upp som en het favorit till slutsegern efter den här uppvisningen. Bäst av alla var Claude Giroux som i kvällens match höll en extremt hög nivå.

Jag skulle vilja påstå att Giroux avgör matchen redan efter 32 sekunder. På den tiden har han hunnit sänka Crosby med en tackling på öppen is och satt 1-0 bakom Marc-Andre Fleury. Giroux vinner tekningar, vinner puckar över hela banan, skapar tonvis med målchanser och är bra i både boxplay och powerplay. I powerplay är han helt enorm och styr upp deras femstjärniga powerplay med 52,2% (!) utdelning hittills i slutspelet. Giroux har gjort sex mål och åtta assist på de sex matcherna.

Kan han fortsätta den här utvecklingen når han en nivå som bara Bobby Clarke och Eric Lindros nått i klubbens historia. Giroux är ingen supertalang i grunden och blev t ex inte ens draftad till juniorligan i Kanada som 16-åring utan fick ta sig in året efter på try-out. Väl där var levererade han men valdes inte förrän som 22:a man i NHL-draften och var inte speciellt dominant i JVM. Han fick inleda i AHL också innan han som 21-åring blev ordinarie i Philaldelphia. Nu är han 24 år och en av världens absolut bästa spelare.

Extra kul i matchen var att se Erik Gustafsson (från Svartvik, Kvissleby) göra en så pass bra insats. Jag berättade ju hur han fick ökat förtroende senast i sin debut och den här kvällen fick han bra förtroende redan från start. Han spelar kontinuerligt mot både Sidney Crosby och Evgeni Malkin men går ändå +3 på sina 22 minuter i matchen. Han vann flera närkamper efter sargen mot en så pass stor och skicklig spelare som Malkin och bäst av allt så gör han också det viktiga 3-0 målet i matchen.

Erik transporterar pucken och sätter dit ett dragskott. Det skönaste var att han inte jublade ihjäl sig över målet utan sträcker upp händerna, spottar ut tandskyddet, ger en cool look och mottar en målkram från Jaromir Jagr som om han inte gjort annat i livet.

Pittsburgh får aldrig igång sina stjärnor som de behövde i serien. Crosby och Malkin gör okej med poäng men hade svårt att göra skillnad i matcherna. Tyngst gick det för Crosby som såg ut att inte riktigt orka i matcherna. Han har haft mycket frånvaro de senaste åren och har nog inte haft tempot och flåset i kroppen uppe. Malkin var däremot riktigt bra i dagens match men försvann mycket i början av matchserien.

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: Claude Giroux, Flyers
- Dominerade fullständigt i alla delar av spelet. Magiskt spelsinne, vasst skott, snabb, teknisk, tuff, vinner närkmaper, jobbar över stora ytor, tekar bra etc etc etc.

4: Evgeni Malkin, Penguins
- Klart bäst i Pittsburgh, gör deras mål, skapar mycket på egen hand. Krigade riktigt bra men alldeles för ensamt.

3: Erik Gustafsson, Flyers
- 22 minuters speltid, gör mål, vinner närkamper mot stora spelare och gör många smarta saker med pucken. Enda plumpen var en puck-out.

2: Braydon Coburn, Flyers
- Var en stor del i att Flyers äntligen fick bra ordning på sitt försvarsspel. Gör en mycket stabil insats och är på isen halva matchen.

1: Jaromir Jagr, Flyers
- Gjorde visserligen inga poäng i matchen men skapade massor och var riktigt stark med pucken.

Capitals – Bruins 3 – 4 sd (3-3 i matcher):

Boston ordnar en sjunde avgörande match på hemmais efter att ha suddenbesegrat Washington. Extra kul att talangen Tyler Seguin som haft det tungt i slutspelet får avgöra med ett snyggt förarbete till lagets tredje mål och ett grymt vackert mål. Han sätter full fart och rundar målvakten med fart, lite som man kunde se spelare göra på 80-talet.

Matchen gick annars mycket fram och tillbaka, den spelades återigen i högt tempo och var mycket underhållande. Svenskarna i Washington var återigen ledande i lagets offensiv där Bäckström var magisk att se. Hans defensiv är dock inte helt klockren jämnt. Alexander Ovechkin kom igång bra i matchen också.

Nu blir det en sjunde match i Boston. Det var så Boston tog sig igenom förra årets slutspel genom att vinna en rad sjumatchers serier. Men jag tycker fortfarande att Tim Thomas spel lämnar en del att önska. Washington har en bra chans.

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: Tyler Seguin, Bruins
- Haft ett tungt slutspel men kommer mer och mer. Jobbar över stora ytor och skapar bra med chanser. Gör ett fint förarbete till Bostons tredje mål och avgör med ett riktigt läckert mål i sudden.

4: Nicklas Bäckström, Capitals
- Är hela tiden aktiv och skapar chanser. Gör två riktigt snygga assist dessutom och fler riktigt fina passningar därtill. Brister dock defensivt vid två av baklängesmålen.

3: Alexander Ovechkin, Capitals
- Det ryska loket vaknade till och satte en puck. Han drev bra hela matchen och hade på bud på fler mål.

2: Andrew Ference, Bruins
- Tuff back som rusar mycket men kom ofta rätt. Gör dessutom både mål och assist.

1: Marcus Johansson, Capitals
- Stjäl puckar och skapar chanser med fina pass. Bra fart och jobbar hårt hela tiden.

***

Jag såg finalen i U18-VM tidigt på eftermiddagen också. Den sög kan man säga. Sverige såg inte förberedda ut på det amerikanska laget och man spelade otroligt naivt och saknade en taktisk plan. Det är säkert individuellt utvecklande att ha en offensiv och rätt fri syn på spelet från tränarhåll men vill man vinna guld behöver man styra upp ett bättre lagspel.

Det svenska laget såg väldigt individualistiskt ut. Många åkte en och en samtidigt som backarna tog stora risker i spelet. USA utnyttjade det slaviskt och vann med hela 7-0 innan det var klart. Spelet speglade inte siffrorna då Sverige t o m hade mer puck men USA spelade som ett lag, det gjorde inte Sverige. De svenska laget skämde mer eller mindre ut sig, speciellt nu när matchen gick att se via svtplay.

Jag tycker ändå att rent individuellt så var det många svenska spelare som imponerade på mig och det känns som en stark kull som har god chans på ett guld om ett och halvt år då vi har JVM på hemmaplan med denna kull.

Timrås Ludvig Nilsson fick mer och mer istid i matchen och tillhörde Sveriges bättre spelare i finalen. Han drev hårt på mål, satte fart och forecheckade bra. Det är de egenskaperna som gör att jag tror att han skulle kunna göra bra ifrån sig i enstaka elitseriematcher redan nästa säsong.

Silver är väl egentligen inte fy skam. Trots allt.

Taggar: , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Världens superjuniorer

13 november 2011 Postat i A-laget, Landslagen, NHL av Jimmy Hamrin 5 kommentarer

Läget i NHL 13/11-11 och inför JVM:

Jag tog en NHL-natt inatt där jag försökte titta på delar av så många matcher som möjligt. Jag har annars sett väldigt lite från ligan hittills, i alla fall mindre än jag brukar. Något som har slagit mig är att de klart lysande stjärnorna saknas, många av de senaste årens superstjärnor har problem att hålla samma nivå de haft tidigare.

Jag tittade bitvis på Washington igår där man kan konstatera att Alexander Ovechkin, trots all sin grundtalang, blir mer och mer bortplockad i ligan. Han gör alltså inte bara färre mål och färre poäng utan han kommer till mycket färre chanser och kan inte dominera som han gjorde för några år sedan. Säsongen 08/09 sköt Ovechkin 6,7 skott per match i snitt över hela säsongen, året efter var siffran 5,1, sedan 4,7 förra säsongen och hittills denna säsong är siffran rekordlåga 3,4 skott per match.

Henrik Zetterberg är en annan spelare som inte producerar som förr och den vanligt lugne Zäta börjar faktiskt visa en del frustration över det. Detroit vann inatt med 5-2 över Dallas men Zäta gick poänglös från matchen. Vid ställning 5-2 missar Zäta en bra chans fram till 6-2 varpå han valde att smälla i båsdörren flera gånger efteråt. Till skillnad från Ovechkin så skapar nämligen Zäta chanser i normal takt och är oerhört nyttig för laget, vilket inte minst visade sig i att han valdes till matchens andra stjärna trots att han inte gjorde poäng. Men sex poäng på 15 matcher är långt ifrån godkänt för en forward med den plånboken, speciellt nu när Detroit inte låter honom ta lika mycket ansvar i boxplay som tidigare.

Det finns fler exempel och poängligan leds av en utblommande Phil Kessel så här långt. Toronto-amerikanen verkar äntligen betala av sig men känslan är ändå att han inte kommer vara en bra deal utifrån att Boston bl a fick Tyler Seguin i utbyte. Seguin blixtrade till rejält under några matcher mot Tampa Bay i conference-finalen i våras och hittills den här säsongen ser han ut att hålla den nivån på daglig basis.

Seguin är fortfarande junior, d v s född 1992. Seguin är en otroligt snabb spelare med bra klubbteknik och ett riktigt vasst skott. Ett offensivt i varenda byte. Så här långt har han gjort 11 mål och 18 poäng på 15 matcher. Han har potential att slåss om poängligatiteln, redan denna säsong. Det häftiga med det är att han inte är ensam om det heller. Jag kan inte minnas att det någonsin i modern tid hänt att tre juniorer slutat topp 10 i NHL:s poängliga men det känns faktiskt inte osannolikt just nu.

En annan junior som kan utmana i poänggörande är 92:an Jeff Skinner i Carolina som gjorde tre pinnar inatt och har nu 17 poäng på 17 matcher. Både Skinner och Seguin gör alltså sin andra NHL-säsong. Skinner gjorde över 30 mål och 60 poäng första säsongen och det känns som han kan öka den siffran nu. Skinner är en liten men otroligt snabb och då främst snabb med klubban som är fantastiskt vass i anfallszon. Han behöver inte mycket utrymme för att skapa chanser eller göra mål.

Den tredje poängstarka junioren är rookie och född 1993, nämligen Ryan Nugent-Hopkins i Edmonton. Han har i sitt sätt att spela absolut visa att han kan utmana poängtoppen redan den här säsongen. Han är nog den junior i världen jag tror har störst chans att bli bäst i världen om några år. Nugent-Hopkins sticker ut tack vare att han har ett så sinnessjukt bra spelsinne där han hittar öppningar ingen annan ser och passningarna sitter alltid på bladet. Den typen av spelare är väldigt sällsynta idag. Han har också förmågan att åka dit pucken hamnar hela tiden. Däremot behöver han bli lite starkare och mer intensiv i sitt spel men att han redan fått ihop 13 poäng på 16 matcher i ett målsnålt Edmonton säger en del.

Bortom dessa finns även Sean Couturier (8 poäng på 15 matcher), Gabriel Landeskog (8 poäng på 17 matcher), Ryan Johansen (7 poäng på 12 matcher), Brett Connolly (6 poäng på 16 matcher) och backen Adam Larsson som sett mycket stabil ut i Devils försvar och har spelat mest i hela laget hittills. Jag såg honom en del inatt och även om han kan se lite lite klumpig ut i åkningen så är han på rätt plats ofta och slår klockrena förstapass och tar bra skott. Jag tvekade lite kring honom tidigare men han kommer bli en av ligans bästa backar om några år.

JVM denna säsong riskerar med andra ord att bli en smula urholkat då Kanada har två hela kedjor helt ordinarie i NHL och Sverige missar både Larsson och Landeskog. Men det där med urholkning är inte riktigt sant, det är bara att titta i Karjala Cup där Mikael Granlund dominerar för Finland och Evgeny Kuznetsov är ett av Rysslands vassaste vapen. Dessutom har Jonas Brodin varit Tre Kronors kanske jämnaste back de två första matcherna och idag kommer Johan Gustafsson få stå mot Finland. Vidare är jag övertygad om att spelare som Johan Larsson, Pontus Åberg och Mika Zibanejad kommer kunna debutera i Tre Kronor innan säsongen är över.

Min JVM-trupp, 1st edition:

Ja, medan jag ändå håller på att rabbla juniorer så kan jag väl lika gärna lägga upp mitt förslag till JVM-truppen. Sverige vann turneringen i Finland efter att ha kört över Finland i sista matchen med 5-0. Max Friberg och Jeremy Boyce gjorde åter poäng och borde under veckan stärkt sina aktier avsevärt. Jag hoppas att de tar med sig detta självförtroende till Timrå nu också.

Målvakter:

Johan Gustafsson (92), Luleå HF
Anton Forsberg (92), MoDo Hockey

Reserver: Johan Mattsson (92) Sudbury, Joel Lassinantti (93) Luleå och Niklas Lundström (93) AIK.

Kommentar: Johan Gustafsson har hållit fyra nollor i Elitserien och ska stå i Karjala Cup idag. Han är självskriven och jag väljer också Anton Forsberg till andraspaden. Han höll nollan mot Finland igår och har utvecklats mycket rent tekniskt sedan Maciej Szwoch kommit in som målvaktstränare i MoDo. Men det blir en hård kamp med Johan Mattsson som går riktigt bra i OHL också. Båda dessa är väldigt lik varandra spelmässigt också.

Backar:

Jonas Brodin (93), Färjestads BK
Oscar Klefbom (93), Färjestads BK

Patrik Nemeth (92), AIK
Fredrik Claesson (92), Djurgårdens IF

Mattias Bäckman (92), Linköpings HC
Petter Granberg (92), Skellefteå AIK

Daniel Gunnarsson (92), Luleå HF

Reserver: John Klingberg (92) Jokerit, Ricard Blidstrand (92) Regina, Linus Hultström (92) Oskarshamn, Tom Nilsson (93) Mora, Rasmus Edström (92) Skellefteå, Viktor Berglind (92) Brynäs och Johan Alm (92) Skellefteå.

Kommentar: Den enda som håller riktigt bra klass här är Jonas Brodin. Patrik Nemeth och Fredrik Claesson har varit stundtals svaga i Elitserien under säsongen och en kille som John Klingberg kan ha spelat sig ur laget. John är en slarvig back som inte riktigt lyckats ta plats i Jokerit och blivit utlånad till en lägre serie. Då har jag hellre en defensivt stabil och bra back som Petter Granberg med i laget. Han skulle växa med uppgiften. Då kan man kanske tycka att vi behöver Klingberg i powerplay men med tanke på hur många duktiga rightskyttar det finns på forwardssidan skulle jag använda en sådan på backposition i PP istället.

Forwards:

Rickard Rakell (93), Plymouth Whalers
Johan Larsson (92), Brynäs IF
Johan Sundström (92), Frölunda HC

Pontus Åberg (93), Djurgårdens IF
Mika Zibanejad (93), Djurgårdens IF
Max Friberg (92), Timrå IK

Ludvig Rensfeldt (92) Sarnia Sting
William Karlsson (93), VIK Västerås HK
Filip Forsberg (94), Leksands IF

Jeremy Boyce-Rotevall (93), Timrå IK
Joakim Nordström (92), AIK
Erik Nyström (93), MoDo Hockey

Sebastian Collberg (94), Frölunda HC
David Lilieström-Karlsson (93), AIK

Reserver: Victor Rask (93) Calgary Hitmen, Joachim Nermark (93) Linköping, Elias Lindholm (94) Brynäs IF, Pathrik Westerholm (92) Malmö, Erik Thorell (92) Färjestad, John Persson (92) Red Deer, Roger Olsson (92) Malmö, John Westin (92) MoDo, Daniel Mannberg (92) Luleå, Sebastian Strandberg (92) HV71, Emil Molin (93) Brynäs IF, Pontus Netterberg (92) HV71 och Adam Pettersson (92) Sundsvall.

Kommentar: Det är ingen tvekan om att det kommer att bli ett skridskostarkt svenskt lag i Alberta. Frågetecknet offensivt kommer snarare handla om spetskvaliteter och verkligen kunna trycka dit pucken. Zibanejad, Larsson och Åberg behöver få hjälp där av en sådan som t ex Max Friberg eller William Karlsson som gjort en fantastisk höst i Västerås. Jag valde att sätta nio, i mina ögon, givna forwards i de tre första kedjorna och Joakim Nordström känns given i fjärdekedjan. Därefter kan man välja att efter tycke och smak göra lite som man vill. Jag valde att fylla ut Nordström med två raka och hårt jobbande forwards i Jeremy Boyce och Erik Nyström. Som 13:e och 14:e forward har jag tagit med en grovjobbare och en offensiv spelare. Men som ni ser i reservlistan så finns det många att välja mellan.

Till sist tänker jag återgå till NHL och lägga ut statistik-kollen över våra f d Timråspelarna i Nordamerika:

Poängligan för ex-Tikare i Nordamerika:

NHL:

  1. 51 Nielsen NYI 13 matcher 7 poäng (3+4) -1 16:51
  2. 40 Zetterberg DET 15 matcher 6 poäng (3+3) +2 19:33
  3. 13 Regin OTT 5 matcher 3 poäng (1+2) +3 12:51
  4. 26 Gustafsson 5 matcher 1 poäng (0+1) +6 18:28
  5. 91 Pääjärvi EDM 14 matcher 1 poäng (0+1) -1 12:59
  6. 57 Lander EDM 16 matcher 1 poäng (0+1) -3 10:43
  7. 23 Wandell DAL 12 matcher 0 poäng -4 08:37
  8. 32 Strålman NYR 0 matcher.

Målvakter:

  1. 34 Kiprusoff CGY 13 matcher 7 vinster 2,31 92,3 %
  2. 39 Lindbäck NSH 2 matcher 0 vinster 3,03 90,7%

AHL:

  1. 48 Klingberg STJ 15 matcher 12 poäng (8+4) +7
  2. 36 Gustafsson ADI 8 matcher 5 poäng (0+5) +3
  3. 2 Erixon CHI 9 matcher 1 poäng (0+1) -3
  4. 8 Persson RCH 1 match 0 poäng -1

Målvakter:

  1. 31 Backlund ADI 0 matcher

ECHL :

  1. 50 Owuya STO 3 matcher 1 poäng (0+1)

**

Världens tre bästa juniorer:

Tyler Seguin:

Jeff Skinner:

Ryan Nugent-Hopkins:

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Dags för Stanley Cup-final

1 juni 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 5 kommentarer

Inatt smäller det. ”Oh Canada” är tillbaka i finalsammanhang och Vancouver har under slutspelet gjort sitt bästa för att komma i närheten av Edmontons makalösa allsång från finalmatcherna 2006. Året efter, för fyra år sedan var senast vi hörde den nationalsången i en final då Ottawa förlorade mot Anaheim.

Expressen har äntligen fått en hockeyblogg i min smak efter år av bloggar enbart innehållandes små anekdoter av blandat intresse. Bloggen i min smak skrivs av Pro Hockeys Linus Hugosson. Detta inlägg innehåller det mesta i informationsväg man vill ha med sig in till en final.

I och med Hugossons eminenta kuriosa-genomgång så tänkte jag att jag skulle släppa den biten och koncentrera mig på spelet och spelarna. Här de olika femmorna:

Förstafemmorna:

CANUCKS

Hamhuis – Bieksa
Sedin – Sedin – Burrows

BRUINS

Chara – Seidenberg
Lucic – Krejci – Horton

Kommentar: Backparet är klart starkare hos Boston. Dessa lär matchas mot varandra vilket lär ge Sedins stora bekymmer precis som de hade mot Chicagos Keith-Seabrook och Nashvilles Weber-Suter. Det var egentligen bara mot San Jose som åtminstone Henrik Sedin kom igång på allvar och gjorde på de fem matcherna mer poäng än vad han gjorde totalt på de övriga 13 matcherna i slutspelet. Nu finns det risk för torka igen.

Bland forwards så finns den största talangen hos Vancouver där Boston mer har en hårt jobbande kedja som går i bräschen för de andra. Jag skulle tro att Milan Lucic, som är bördig från Vancouver och som var MVP när juniorlaget Vancouver Giants vann Memorial Cup 2007, kommer vara extra tung att möta under denna serie.

Andrafemmorna:

CANUCKS

Edler – Ehrhoff
Raymond – Kesler – Higgins

BRUINS

Ference – Boychuk
Marchand – Bergeron – Recchi

Kommentar: Fördel Vancouver på backsidan medan jag tycker att Bostons kedja känns starkare. Alexander Edler och Christian Ehrhoff är otroligt bra på att sätta fart i spelet med bra förstapass samtidigt som åtminstone Edler är riktigt stark i egen zon också. Framåt så handlar dock allt om Ryan Kesler här för Vancouver. Tvåvägscentern är otroligt viktig för lagets succé.

Boston har sin bästa forward här i centern Patrice Bergeron som i mina ögon är en väldigt liknande spelartyp som Kesler är. Men jag håller faktiskt Bergeron som ännu lite vassare faktiskt då han har ett lite högre spelsinne. Brad Marchand har dessutom varit riktigt bra slutspelet igenom. 43-årige Mark Recchi är för övrigt finalens överlägset största legend!

Tredjefemmorna:

CANUCKS

Rome – Salo
Torres – Lapierre – Hansen

BRUINS

Kaberle – McQuaid
Ryder – Kelly – Seguin (92)

Kommentar:  Återigen fördel på backsidan för Vancouver tycker jag. Detta trots att backstjärnan Tomas Kaberle finns där i Boston. Jag tycker faktiskt att han är lite malplacerad här då han är tämligen svag i egen zon och bör användas i en omgivning som befinner sig mer i offensiv än denna. Supertuffa Rome och skickliga Salo ger övervikt för kanadickerna.

Framåt utmärkte sig 19-årige Tyler Seguin i två-tre matcher mot Tampa Bay men var sedan mer osynlig, lite typiskt för en ung spelare. Men han kan ju givetvis blixtra till även här då det finns en otrolig potential i honom. Vidare tycker jag att Vancouvers center Maxim Lapierre är underhållande utifrån hur han beter sig som ett svin i varje situation. Totalt sett ger jag dock Boston fördel i kedjan även här.

Fjärdefemmorna:

CANUCKS

Ballard – Tanev
Glass – Malhotra – Hodgson eller Tambellini – Bolduc – Oreskovich

BRUINS

Kampfer – Hnidy
Peverley – Campbell – Paille eller Thornton

Kommentar: Här är det oklart hur lagen kommer att spela då det finns några olika kombinationer samt att skador alltid händer. Båda lagen kommer knappast använda mer än sex backar under matcherna t ex. Men det är en spelare i varje lag som utmärker sig här tycker jag.

I Boston handlar om den skicklige Rich Peverley som kan hitta på det mesta på isen. Han jobbar hårt samtidigt som han är både oberäknelig och teknisk. I Vancouver handlar det om en av ligans absolut bästa defensiva centrar i Manny Malhotra som varit ögonskadad hela slutspelet. Malhotra sägs dock vara på väg tillbaka men kanske inte redan till den första matchen.

Vidare….

…så tycker jag att den mest intressanta statistiken framplockad av Hugosson är denna:

”Fem-mot-fem
Vancouvers målskillnad i fem-mot-fem: 30-28
Bostons målskillnad i fem-mot-fem: 47-27″

Medan Vancouver förlitar sig på ett starkt powerplay så lyckas Boston avgöra sina matcher i spel fem-mot-fem. Boston har å andra sidan en stor svaghet i att de inte kan mönstra vare sig ett bra powerplay eller ett bra boxplay. Bostons powerplay är faktiskt rent ut sagt uruselt med mål i enbart 8,2% av tillfällena. Det är nästan hälften så dåligt som Timrå IK hade i Elitserien den gångna säsongen. Det säger en del.

Detta innebär också att domarnivån kommer att bli väldigt avgörande för seriens utgång. Blir det högnivå gynnar det Boston och blir det petigt gynnar det Vancouver. Rent underhållningsmässigt gillar jag den nivå som gynnar Boston. Det gynnar nämligen farten i spelet.

Fart kommer det givetvis att bli men inte på samma sätt som när t ex San Jose spelar. Vancouver gillar att kontrollera pucken på samma sätt som Detroit firat framgångar på senare år vilket gör att tempot går ner en smula. Däremot kommer det bli en väldigt fysisk final då båda lagen kryllar av tacklingssugna spelare. Värst är Vancouver där Lapierre, Bieksa, Kesler, Edler och Higgins placerat sig på plats 2-6 i slutspelets tacklingsliga. Leder gör Douglas Murray för övrigt.

För Bostons del gäller det att kunna stå emot Vancouvers puckdominans genom att själva vara disciplinerade och effektiva när eget tillfälle ges. Jag har nämligen svårt att se att Boston ska kunna dominera Vancouver spelmässigt. Och som jag beskrivit ovan så tycker jag att det finns en starkare bredd bland forwards i Boston vilket ju också säkert är en av anledningarna till att de är så vassa i spel fem-mot-fem.

De enda spelare jag ännu inte nämnt är målvakterna. Roberto Luongo mot Tim Thomas. Min vinnare där är Tim Thomas. Han är trots att han är sprattligare både jämnare och besitter en högre högstanivå.

Till sist ska jag väl avlägga ett tips. Om ni tycker att det är en skräll att Boston är i final så kan jag meddela att det finns bloggare som inte tycker det. Så här skrev jag innan NHL-säsongen startade: http://blogg.st.nu/tikare/2010/10/08/boston-vinner-stanley-cup/ Men innan jag kaxar ihjäl mig så var det faktiskt väldigt få rätt i den prediktionen. Och Boston har ju inte vunnit ännu heller.

Men Boston vinner. Jag vidhåller det och säger att Boston tar detta i Vancouver i en sjunde och avgörande match.

Men frågan jag ställer mig ikväll, inför den första matchen är om Vancouver kan bräcka detta:

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Permalänk

92:a har lekstuga i Stanley Cup!

18 maj 2011 Postat i NHL av Jimmy Hamrin Kommentera

Stanley Cup: Bruins – Lightning 6-5 (1-1 i matcher)

I VM fick vi se 92:an Mikael Granlund dominera och tidigare under NHL-säsongen har 92:an Jeff Skinner gjort över 30 mål, Skinner som ju också gjorde sig ett namn under VM även han. Jag luttrade kring att deras draftsiffror var så pass höga som nia och sjua förra sommaren. Den 92:a som tidigast av alla, Tyler Seguin tvåa totalt, har dock på alla sätt i de två första matcherna av conference-finalen visat sig värdig av sin draftsiffra.

Seguin hade en tung avslutning på grundserien och när Stanley Cup inleddes så fick Seguin sitta på läktaren under de två första rundorna men när förstacentern Patrice Bergeron blev skadad fick Seguin sin chans. I den första matchen som till allra största del var bedrövlig från Bostons sida var Seguin ljuspunkten. Han gjorde ett solomål och spelade fram till det andra målet i 2-5 förlusten.

Inatt var det match två och precis som i den första matchen så slarvar Boston kopiöst. I den första perioden äger Boston spelet fullständigt men vad hjälper de är när de sover i första bytet och släpper in 0-1 efter 13 sekunder och trots kvittering så släpper de in 1-2 i slutsekunderna av perioden också. I inledningen av den andra perioden sov Boston igen och släppte igenom Martin St. Louis som dock brände friläget. Men sedan tog 92:an Seguin över och bjöd på en sanslös show!!

Victor Hedman (ett annat andraval i en draft) såg ut som en överviktig korpback när Seguin bokstavligen flög förbi honom och fri med Roloson så går Seguin över på backhand i hög fart och lyfter upp pucken i taket på målburen. Makalöst snyggt! Seguin hittar en gång till i perioden när i en två mot en situation prickskjuter in 4-2 för Boston. Däremellan hade David Krejci avslutat ett snyggt klapp-klapp anfall till 3-2 för Boston. Den här perioden var faktiskt så mycket mer än bara Seguin. Det var fart, fläkt och ett otroligt öppet spel.

De tre nämnda Boston-målen i perioden kom under periodens första sju minuter. I den åttonde satte Vinny Lecavalier en reducering för Tampa genom ett slagskott från blå mellan benen på Tim Thomas. Sedan var det dags för Tyler Seguin att kliva in i handlingen igen genom att assistera till både 5-3 och 6-3 för Boston. Den ena assisten gör han genom att lura hela Tampa-försvaret med en passning bakom ryggen från sargkanten in i slottet. Michael Ryder avslutade på båda dessa mål.

I den tredje perioden reducerade Tampa två gånger om och hade bud på kvittering också men Tim Thomas lyckades hålla undan. Denna Thomas är en underhållande figur i sig med sitt flaxande spel och räddningar på ren känsla. Att han far omkring en dle i buren gör ju att han får en hel del spelare över sig också. Vid ett tillfälle tacklar han faktiskt ner puckförande Tampa-spelare som bröt in mot kassen.

Tyler Seguin gör alltså två mål och två assist, samtliga i den andra perioden, och står nu på tre mål och tre assist på sina två första matcher i Stanley Cup. Det måste vara rekord för en U19-spelare, jag kan inte tänka mig annat. Frågan är om någon rookie över huvud taget haft så pass vassa två första slutspelsmatcher.

Matchens fem stjärnor:

5: Tyler Seguin, Bruins
4: Michael Ryder, Bruins
3: Vincent Lecavalier, Lightning
2: Steve Stamkos, Lightning
1: Dennis Seidenberg, Bruins

Här Seguins solomål:

Taggar:
Permalänk

Inför NHL – Northeast

6 oktober 2010 Postat i NHL av Jimmy Hamrin En kommentar

Jag kommer gå igenom alla lag lite kort och ranka dem i varje division för sig. Det sista inlägget kommer behandla ett tips om vilka som vinner Stanley Cup samt de individuella troféerna.

Backpar och kedjor i lag-genomgångarna är mer till för en kartläggande överblick än att jag tror att de kommer spela exakt så där.

Tidigare inlägg:

NORTHWEST
CENTRAL
PACIFIC

Nu:

NORTHEAST DIVISION

1. BOSTON BRUINS

Laget: 26/30

Målvakt: 9/10
Rask

Backar: 8/10
Boychuck – Chara
Ference – Seidenberg
Hunwick – Stuart

Forwards: 9/10
Sturm – Bergeron – Horton
Recchi – Savard – Wheeler
Lucic – Krejci – Ryder
Paille – Seguin – Thornton

Kommentar: Boston har ett väldigt komplett lag på pappret med två bra målvakter, en superback i Zdeno Chara och fyra bra kedjor. Problemet laget hade under stora delar av förra säsongen satt i målskyttet, vilket kan tyckas märkligt med tanke på materialet. Men i slutspelet lossnade en del och laget hade faktiskt 3-0 på Philadelphia i andra rundan men tappade det. En redan stark centeruppsättning blev nu ännu starkare då supertalangen Tyler Seguin draftades i sommar.

2. BUFFALO SABRES

Laget: 24/30

Målvakt: 10/10
Miller

Backar: 7/10
Montador – Myers
Leopold – Rivet
Butler – Morrisonn

Forwards: 7/10
Vanek – Roy – Pominville
Hecht – Connolly – Ennis
Gaustad – Niedermayer – Stafford
Kaleta – McCormick – Grier

Kommentar: Buffalo har ett halvanonymt krigarlag med en del underskattade stjärnor som Derek Roy, Tim Connolly och Jason Pominville. Laget har ligans bästa målvakt och det borde räcka en bra bit, helt klart till ett nytt slutspel. På backen finns urintressanta Tyler Myers, en 20-årig 203 cm lång spelskicklig back. Han är fortfarande lite kantig/slarvig i sitt spel men när han växt in i NHL kommer han kunna bli en av ligans bästa backar. 

3. MONTREAL CANADIENS

Laget: 23/30

Målvakter: 7/10
Price

Backar: 9/10
Hamrlik – Markov
Spacek – Subban
Gill – Gorges

Forwards: 7/10
Cammalleri – Plekanec – Gionta
Pouliot – Gomez – Kostitsyn
Eller – Boyd – Lapierre
Darche – Halpern – Moen

Kommentar: Montreal hade stor succé i slutspelet förra säsongen. Mycket tack vare ett väldigt bra försvars- och målvaktspel. Nu gjorde man sig av med duktiga Halak för att satsa på Carey Price. Price har varit talangfull länge men har de senaste säsongerna varit klart ojämn i sina insatser. Framåt finns en rad skickliga spelare men de är ganska små och man är i avsaknad av tyngd. På backsidan finns dock gott om både tyngd och skicklighet.

4. OTTAWA SENATORS

Laget: 22/30

Målvakter: 5/10
Elliot

Backar: 9/10
Gonchar – Karlsson
Phillips – Kuba
Campoli – Carkner

Forwards: 8/10
Michalek – Spezza – Alfredsson
Regin – Fisher – Kovalev
Foligno – Kelly – Neil
Ruutu – Smith – Winchester

Kommentar: Ottawa kommer trots en fin värvning av Gonchar att få kämpa för att ta sig till slutspel. Anledning till det är att man saknar en målvakt av bra NHL-klass. Både Brian Elliot och Pascal Leclaire har floppat gång på gång. Någon av dessa måste lyckas för att laget ska kunna utmana toppen i konferensen. Framåt finns dock en bra blandning av skicklighet och fysik. Mest spännande ska det bli att se hur mycket Peter Regin kan kliva fram efter en bra rookiesäsong.

5. TORONTO MAPLE LEAFS

Laget: 19/30

Målvakt: 7/10
Giguere

Backar: 8/10
Phaneuf – Kaberle
Beauchemin – Schenn
Gunnarsson – Komisarek

Forwards: 4/10
Versteeg – Bozak – Kessel
Kulemin – Grabovski – Armstrong
MacArthur – Mitchell – Orr
Sjöström – Zigomanis – Brown

Kommentar: Ett väldigt konstigt lagbygge där man nästan har ett överflöd av spets på backsidan men samtidigt seriens sämsta forwardsuppsättning. Den förre college-stjärnan Tyler Bozak kom upp i laget förra säsongen och gjorde 27 poäng på 37 matcher. Han behöver utveckla den succén. Bakåt så har Jonas Gustavsson goda möjligheter att peta J-S Giguere, de känns relativt jämna på förhand. Bland backarna så gjorde Calle Gunnarsson en bra rookiesäsong i skymundan.

Taggar: , , , , , , , , , , ,
Permalänk

Mitt bidrag inför draften

25 juni 2010 Postat i NHL av Jimmy Hamrin 2 kommentarer

Hej och Glad midsommar!

Jag har tyvärr inget eget midsommarfirande då jag ska jobba hela kvällen men lite kul ska jag i alla fall ha då jag inatt bevakar NHL-draften via TV. Händelsen är jättestor bland hockeyfans i nordamerika och börjar man sätta sig in i processen själv så är man ganska snabbt fast.

Just alla diskussioner och rankingar och att läsa i alla de olika supporterforumen till NHL-lagen på nätet om just deras egna lag och vilka de hoppas kunna knyta åt sig. Under de senaste sex-sju åren så har kvaliteten på spelarna i draften vuxit enormt och det blir allt vanligare att spelare går in och blir stjärnor i NHL på bara ett år.

Jag har alltid följt Edmonton Oilers lite extra och för mig var det en väldigt häftig händelse förra säsongen då de tog både Magnus Pääjärvi och Anton Lander med sitt första- och andraval. Edmonton är historiskt sett annars ganska dåliga på att drafta spelare. Eller ja, det beror så klart hur långt bak i historien man går.

För tittar vi mellan åren 1979-1981 så valde Edmonton följande spelare: Kevin Lowe (1:a val 79), Mark Messier (2:a 79), Glenn Anderson (3:e 79), Paul Coffey (1:a 80), Jari Kurri (3:e 80) och Grant Fuhr (1:a 81). Dessa byggde tillsammans med Wayne Gretzky (som blev proffs i WHA innan draften och aldrig var tillgänglig) det lag som vann fem Stanley Cup på sju säsonger.

Men sett till mer modern tidsålder så är Oilers drafthistorik mörk, speciellt åren 98-04. Då ståtar man med förstaval som:
1998: Michael Henrich (ex strax före Robyn Regehr och Simon Gagne)
1999: Jani Rita (ex strax före Martin Havlat)
2000: Alexei Mikhnov (ex strax före Alexander Frolov och Niklas Kronwall)
2002: Jesse Niinimäki (ex strax före Cam Ward)�
2003: Marc-Antoine Pouliot (ex strax före Ryan Kesler, Mike Richards och Corey Perry)
2004: Devan Dubnyk och Rob Schremp (missade Alexander Radulov och Mike Green).

Undantaget var då man 2001 plockade Ales Hemsky som får ses som ett bra förstaval i den kullen.  Åren därefter har det ramlat in en del bra NHL-spelare dock ännu inte fått något större lyft i NHL som Andrew Cogliano och Sam Gagner. Både 2008 och 2009 tycks man ha gjort bra klipp då man tagit/fått Jordan Eberle och Magnus Pääjärvi-Svensson förvånandsvärt sent i första rundan. Jag tror inte man kommer få ångra andravalet av Lander förra året heller precis.

Den här draften besitter dock Edmonton möjligheten att drafta först av alla lag. Det är första gången i klubbens historia det händer. Och en anledning till att man har valet är så klart de dåliga förstaval man gjorde i slutet av 90- och början av 00-talet. Nu är det inte alltid helt lätt att välja rätt spelare när de är 18 år gamla. Det är fler klubbar än Oilers som gjort häpnadsväckande missar, ska sägas.

Det har egentligen hela våren funnits en given känsla om vilken spelare Edmonton kommer att välja nu och det är Taylor Hall. Jag har tittat väldigt mycket på honom under säsongen och tycker definitivt att han är bättre exempelvis John Tavares som gick etta för ett år sedan. Hall har Tavares alla offensiva attribut plus att han är ruskigt snabb på rören också. Det som också är iögonfallande med Hall är hans tuffhet och hur han hänsynslöst offrar sig och motståndare för att vinna pucken. Taylor har en suverän förmåga att vara bäst när det gäller och känns väldigt redo att kliva in i NHL. Han och Pääjärvi kan bli ett lysande rookiepar i Oilers.

Andravalet i draften innehavs av Boston Bruins. Taylor Hall är ytterforward och den tippade tvåan Tyler Seguin är center. Lite ironiskt nog så är Edmonton kanske mer i behov av en center och Boston av en ytter. Men förstavalet brukar ändå landa i att man väljer den bästa lediga spelaren och det kommer med största säkerhet vara Tyler Seguin när Boston ska välja även om vissa medier vill antyda en trade mellan Edmonton och Boston där Oilers får en bra spelare och andravalet för förstavalet.

Seguin är en väldigt smart center som beskrivs vara lite i stil med Zetterberg och Datsyuk. Väldigt teknisk och högpresterande men samtidigt väldigt klok över hela banan. Seguin är lite tunnare än Hall och känns inte lika redo för NHL. Han är dessutom född året efter och har varit i juniorhockey ett år kortare än Hall. Seguin kommer bli en stor NHL-stjärna även han men det lär kanske ta lite längre tid.

Efter dessa två lutar de flesta rapporterna om att det handlar om tre nordamerikanska backar i Cam Fowler, Erik Gudbranson och Brandon Gormley. Mitt tips är att de går i den ordningen. Gudbranson är störst och tuffast medan Gormley är allround och Fowler är mest offensivt skicklig av de tre. Den jag sett mest av dessa tre är Cam Fowler som var med och vann JVM-guld med USA och Memorial Cup Med Windsor (och Taylor Hall i laget).

Just USA går mot en väldigt stark draft. Den amerikan jag håller mest intresse för är faktiskt målvakten Jack Campbell som varit helt enorm i det amerikanska juniorlandslaget och vann guld som 17-åring i U20-VM i vintras och har knappt släppt in ett enda mål i de två U18-VM han gjort. Målvakter går sällan riktigt högt och deras betydelse för laget har minimerats på senare år då målvakter sällan valts supertidigt. Jag skulle tro att Campbell går någonstans mellan plats 8-12.

Andra superintressanta amerikaner är Derek Forbort, Jon Merrill, Emerson Etem, Jarred Tinordi, Nick Bjugstad, Austin Watson och Beau Bennet som alla tippas gå tidigt. Mest spännande ur denna klump blir om antingen Emerson Etem eller Beau Bennet är lediga när hemmalaget Los Angeles ska välja. Dessa två är nämligen födda och uppvuxna ute i Kalifornien. Det vore ett historiskt val av Kings.

På den europeiska marknaden så saknas det givna topp 10 val, tycker jag. En spelare som Vladimir Tarasenko skulle jag förmodligen ranka redan som nummer tre men som defintivt inte kommer våga väljas så högt p g a att han spelar i KHL och all osäkerhet därikring. Det gör att han blir en chansning. Talangmässigt finns det dock lite att klaga på. Han var helt ordinarie i KHL och tog plats i det ryska A-landslaget i EHT i vintras. En megatalang som kanske finns ledig så sent som då Detroit ska välja som #21.

I övrigt så snackas det mycket om Nino Niederreiter. Jag blev själv så imponerad av honom under JVM att jag ägnade ett helt inlägg om honom. Han kommer bli given NHL-spelare och jag gissar att han blir förste europé att väljas eftersom ryssarna är en större risk. Förste ryss lär dock bli Alexander Burmistrov som redan spelar och gör succé i kanadensisk juniorhockey. Han blir därav inte en lika stor risk.

Finland har också en supertalang i årets draft och det är Mikael Granlund. Jag ser gärna honom bland de tio första men många scouter tycks tveka på honom p g a storlek och bristen på riktig snabbhet. Spelsinnet är dock briljant och nog tror jag en kille som gör över 40 poäng som b-junior i SM-liiga har det som krävs för att bli riktigt bra även i NHL. Har dessutom redan debuterat i det finska A-landslaget och i Finland är många tvärsäkra på att han är en ny Saku Koivu. Spelade mycket ihop med Kim Hirschovits den gångna säsongen faktiskt.

Bortsett från nämnda amerikaner och européer så kommer förstarundan bestå av idel kanadicker och kanske någon av de svenskar jag rankade igår. En karismatisk och ännu icke nämnd kanadick är Dylan McIlrath som är en jätteback som spelar elakt, stentufft och kastar gärna handskarna. Han vinner dessutom i stort varje fight han tar. Han har dessutom blivit väldigt populär i Kanada p g a en del roliga uttalanden i media. Han har bl a sagt att han tror att han kommer få svårt att skrämma motståndare i NHL just nu eftersom han fortfarande har ”baby-face” och behöver mogna i ansiktet något år till.

Draften sänds 01.00 på ESPN America och går även följa via NHLs hemsida, hockeysverige.se och tsn.ca

Som en bonus-avslutning listar jag under alla Timrådraftade spelare genom åren, d v s spelare som spelat i Timrå innan de draftats:

1980: Peter Andersson 173:e Washington Capitals
1981: Kjell Dahlin 82:a Montreal Canadiens
1981: Anders Wikberg 83:e Buffalo Sabres
1985: Tommy Sjödin 237:e Minnesota North Stars
1986: Anders Lindström 226:e Calgary Flames
1994: Fredrik Modin 64:e Toronto Maple Leafs
1999: Henrik Zetterberg 210:e Detroit Red Wings
2002: Christian Söderström 262:a Detroit Red Wings
2009: Magnus Pääjärvi-Svensson 10:e Edmonton Oilers
2009: Anton Lander 40:e Edmonton Oilers

Taggar: , , , , , , ,