Taggarkiv: Zetterberg


Permalänk

Ryssland lekte hem guldet och Zäta kom med i All Star Team

Hockey-VM: Final: Ryssland – Slovakien 6 – 2:

Ryssland leker hem turneringen med att vara helt överlägsna även i finalen. Rysslands seger är nog den mest imponerande sedan Sovjet lekte hem guld på sin tid. Den senaste lekstugan då de också vann alla matcher hade de 1989 i Globen, vill jag minnas.

Den bästa matchen i den här turneringen var nog den mot Sverige där Ryssland vann med 7-3. Sveriges briljanta inledning och Rysslands magnifika avslutning sammantaget med allt fulspel och superinsatserna av Malkin och Zäta. Den matchen hade det mesta.

I finalen började Slovakien piggt och gav verkligen allt men de orkade bara en period innan Ryssland tog över fullständigt och lät inte Slovakien låna pucken. Ryssland spelade perfekt ishockey i alla zoner och deras offensiva skicklighet där de kommer i bågar och med grymma avslut är inget annat än hockeyporr. Kraftfull hockeyporr.

Slovakien hade som sagt inget att sätta emot men har gjort en storartad turnering ledda av Zdeno Chara, som gjorde båda målen i finalen också. Snyggast var att de tar på sig en Pavol Demitra tröja efter slutsignalen. Demitra omkom i samma flygolycka som Stefan Liv i höstas. Demitra som så sent som för två år sedan vann poängligan i OS.

Evgeni Malkin vinner poängligan där han gör otroliga elva mål och åtta assist på 10 matcher och är otroliga +16. Han vinner sitt första VM-guld, tilldelas MVP, utses till bästa forward och väljs in i All Star Team. Där valdes Henrik Zetterberg också in, han får väl ses som den givna tvåan bakom Malkin gällande turneringens bäste och får en rättmätig plats i All Star Team. Båda dessa giganters turneringar har givit en extra dimension i min syn på dem som spelare och de har förstärkt sin position i den individuella världstoppen.

Övriga utmärkelser fick Jan Laco (bäste målvakt och plats i All Star Team), Zdeno Chara (bäste back och plats i All Star Team), Ilya Nikulin (back i All Star Team) och Patrick Thoresen (forward i All Star Team).

Topp 5 i finalen (5=bäst):

5: Evgeni Malkin, Ryssland
- Gör ”bara” ett mål men är otroligt företagsam hela matchen och skapar massvis med bra chanser och har många skott på mål.

4: Alexander Semin (Siomin/Syomin/Сёмин), Ryssland
-  Gör två mål och assisterar till ett tredje. Det andra målet var extra briljant med ett grymt avslut på friläge med kroppsfint över på forehand och trycker upp pucken distinkt i nättaket.

3: Alexander Ovechkin, Ryssland
- Gör även han en grym match. Tempoväxlingen och frispelningen av Semin vid Rysslands första höll högsta klass. Bra driv, kraft och skottvillig.

2: Pavel Datsyuk, Ryssland
- Den majestätiske Datsyuk bjöd på en toppinsats med sin fina mjuka puckbehandling och registrerades för ett mål mål och två assist.

1: Nikolai Zherdev, Ryssland
- Ytterligare en offensiv begåvning som var inblandad i massvis med målchanser. Snabb och kreativ.

Taggar: , , , , , , ,

Permalänk

Det blev fiasko och jag skyller på Mårts

Hockey-VM: Kvartsfinal: Sverige – Tjeckien 3 – 4:

Fiasko alltså. Jag har haft det i tanken hela turneringen och nämnde det tidigt att en kvartsfinal mot Tjeckien skulle kunna gå så här. Tjeckien är fantastiskt skickliga på att vinna sådana här matcher, när pressen är större på motståndaren. De backar hem med fem man och vänder spelet blixtsnabbt.

Tre Kronor och alla andra visste exakt hur matchen skulle se ut. Tre Kronor har inte fått försvarsspelet att fungera från egentligen träningslandskamperna innan VM och på hela turneringen. Pär Mårts spelsystem är alldeles för offensivt. Vad som är modern ishockey varierar för varje år numer. Just nu är tätt försvarsspel i egen zon väldigt modernt. Det såg vi i SM-slutspelet, Kvalserien och kanske framförallt i Stanley Cup. Mårts har inte anpassat sig där.

Jag var ordentligt nervös före matchen och redan under de första minuterna innan något mål fallit så blev jag orolig. Sverige spelade i ett alldeles för lågt tempo och jag tyckte Tjeckien styrde matchen tidigt. Sverige har kunnat se ut så tidigare i turneringen också men kommit igång främst via sitt fina powerplay. Nu fick vi inget powerplay på hela matchen men vi tog ledningen i den.

Tyvärr ledde ledningen bara till att allt blev ännu sämre och inte förrän Henrik ”Zäta” Zetterberg gör ett femstjärnigt reduceringsmål till 2-3 så visar Sverige bra tendenser i matchen igen. Tjeckien hade dessutom gjort sitt tredje mål i powerplay. Av alla lag jag sett i turneringen så tycker jag att Sverige haft det sämsta boxplay-spelet, då räknar jag alla lag. T o m Italien och jag tycker inte att jag överdriver.

Tjeckien spelade med en imponerande disciplin på alla sätt och de hade ett bra målvaktsspel när det behövdes. Tjeckerna gör allt rätt i matchen och gör en närmast hundraprocentig insats. I just den här matchen beskyller jag dock inte Viktor Fasth för något. Jag tycker Fasth gör en bra match och jag lastar honom inte för något mål. Avgörandet att vid 3-3 och 30 sekunder kvar tappa pucken i egen zon och se en målskytt prickskjuta in 4-3 var blytungt.

Jag är besviken som Zäta-fan också. Jag vill så gärna att han får nå upp till Mats Sundins och Peter Forsbergs kultstatus i Tre Kronor och jag tyckte han spelade tillräckligt bra i den här turneringen för att klassas så högt men för att nå deras status behöver han leda laget hela vägen i en sådan här turnering. Det gjorde han inte och när han vann guld 2006 så var han inte så här dominant. Hans enorma dominans borde leda till en plats i Allstar-laget och hans 15 poäng är faktiskt den bästa svenska noteringen i ett VM sedan 1978. Men det är guldet som räknas.

Zäta kan givetvis inte beskyllas för att han inte ledde laget längre, han gjorde det han kunde. Jag lägger den största skulden på att Pär Mårts misslyckades med att få till ett bra försvarsspel. Det handlade inte om en enstaka match eller situation utan vi visade brister under hela turneringen. Mårts lät spelarna spela själva mycket och det var bra offensivt men i egen zon behöver tränaren styra upp det mycket mer. Det fanns ingen tydlighet i försvaret, vare sig i fem mot fem eller i boxplay.

Hade vi haft en bra defensiv grund är jag övertygad om att vi hade slagit ut Tjeckien och förmodligen kunnat gå hela vägen också.

Det här var nog Daniel Alfredssons sista landskamp. Jag förstår att han såg extra besviken ut efter matchen.

Spelarbetyg Tre Kronor i fiaskomatchen:

5: Henrik Zetterberg.

4: Loui Eriksson.

3: Jonas Brodin, Viktor Fasth, Calle Järnkrok, Niklas Hjalmarsson och Daniel Alfredsson.

2: Jakob Silfverberg, Jonathan Ericsson, Niklas Kronwall, Johan Franzén, Patric Hörnqvist, Erik Karlsson, Staffan Kronwall, Gabriel Landeskog, Nicklas Bäckström och Niklas Persson.

1: Johan Larsson, Marcus Krüger, Viktor Stålberg och Viktor Hedman.

Taggar: , ,

Permalänk

Zäta närmar sig rekord

Hockey-VM: Sverige – Lettland 4 – 0:

Elva assist. Det är vad Henrik Zetterberg har fått ihop på sju VM-matcher. Det är mer än vad Peter Forsberg, Mats Sundin, Mats Näslund, Sven Tumba, Lill-Strimma eller Eje Lindström mäktat med. Kenta Nilsson har elva assist på 10 matcher 1989 och det svenska assistrekordet ligger just nu hos Mats Åhlberg som gjorde 12 assist på 10 matcher 1975. Svenska poängrekordet är på 17 poäng av Nisse Nilsson 1962, Zäta står på 13 nu.

Det man kan säga om Kentas och Åhlbergs assistsiffror är att det då nästan bara var matcher mot toppnationer samtidigt som det ju gjordes fler mål i ishockey på den tiden och därav gjordes fler assist också. Hur som helst så är Zätas målassisterande väldigt imponerande och det är inte helt osannolikt att han går om Mats Åhlberg innan turneringen är över. Jag skulle också vilja tillägga att så gott som alla assist Zäta har är en frukt av att av just han skapat själva målchansen. Han gör en legendariskt bra turnering, hittills.

Nu kan ju dock turneringen vara över redan på torsdag i en match där Zäta nollas i poängprotokollet och fiaskot är ett faktum. Kvartsfinaler fungerar ju så.

Sverige har fått in Nicklas Bäckström och han gör oss bredare. Jag gillar att Marcus Krüger kan flyttas ner till en mer defensiv roll som han har och gör bra i Chicago.

Om matchen ikväll finns väl inte så mycket att kommentera. Jag tycker att det känns bra att man för andra matchen i rad håller nollan och jag tycker att det är kul att se spelare spela försvarsspel som om det vore en kvartsfinal genom att t ex täcka skott. Niklas Kronwall var otroligt bra i matchen, inte bara för sin tackling, utan för hur bra han jobbade i egen zon och vid flera tillfällen just täckte skott. Niklas Persson täckte något i boxplay också.

Kvartsfinalen mot Tjeckien blir oerhört spännande och svår för Tre Kronor. Förlusten mot Ryssland kostar mycket på så sätt. Tre Kronor har också allt tryck på sig i den matchen, hemmaplan och favoritskap.

Spelarbetyg Tre Kronor ikväll:

5: Ingen.

4: Niklas Kronwall, Daniel Alfredsson och Henrik Zetterberg.

3: Niklas Persson, Niklas Hjalmarsson, Viktor Fasth, Johan Franzén, Marcus Krüger, Erik Karlsson och Calle Järnkrok.

2:  Nicklas Bäckström, Viktor Stålberg, Jakob Silfverberg, Staffan Kronwall, Jonas Brodin, Loui Eriksson, Viktor Hedman,Patric Hörnqvist och Gabriel Landeskog.

1: Ingen.

Sist men inte minst:

Jag fick möjlighet att få vara med i TV4-studion via länk efter matchen och kort resonera med Wikegård om matchen, Bäckström, försvarsspelet och Tomas Montén bl a.

Klippet ser ni här:

http://www.tv4play.se/sport/hockey-vm?title=late_night_wikegard_del_7&videoid=2192302

Tack till TV4 för den möjligheten!

Taggar: ,

Permalänk

Om helgen

Tillbaka till vardagen efter några dagar i huvudstaden och Hockey-VM. Hockeymatcherna har i stora drag hållit mycket bra klass, det är väl Italien som dragit ner nivån lite för mycket medan andra länder hållit hög klass på sitt spel.

Själva arrangemanget kan göras bättre på många sätt däremot. Under matcherna hålls en amerikaniserad ton över det hela med klapp-händer på jumbotron, dance-cam (uppmanar publik att dansa) och kiss-cam (uppmanar par att pussas). De fyller definitivt sin funktion då hockey på den här nivå saknar en naturlig klack-kultur och publiken behöver få hjälp för att leva upp. Jag tror också det hjälper till att underhålla de som enbart hockeyn i sig inte underhåller tillräckligt.

Däremot var det en väldigt kort låtlista där samma låtar återkom och har man sett en VM-match så har man upplevt alla matcher, arrangemangsmässigt. Det fanns heller ingen känsla för att låta publiken få hålla i stämningen utan det skulle prompt spelas musik vid varje avblåsning och nationalsångssångarna visade ingen ambition att dela med sig av sången till publiken, vilket det fanns potential för vid åtminstone Sveriges matcher.

Gällande arrangemang runt i kring så var det rätt tomt och tråkigt. Det gick inte att se att det var Hockey-VM förrän i bästa fall i området alldeles utanför Globen. Det fanns en supporterbar strax utanför och scen för coverband. Det saknades dock folk som ville ladda upp där trots sol, vårvärme och en supermarch som Sverige-Ryssland. Det blev lite drag men det var inte så att det var trångt att gå där. Vidare fanns reklamtält och ett souvenirtält men sedan var det slut. Det var överlag mer tryck på McDonald’s där utanför.

Nej, så i det stora hela var det hockeyn i sig som stod för alla minnesvärda upplevelser. Sverige – Ryssland var en helt fantastisk match att se på plats, hade den bara slutat bättre hade den varit den bästa match jag upplevt på plats om man väver in klass, fart, fysik, grisighet och kreativitet. Den framkallade både eufori och ilska. Trycket och stämningen på läktaren var riktigt bra också.

Matchen i matchen med två så stora favoritspelare som Henrik Zetterberg och Evgeni Malkin var episk! Den glömmer jag aldrig! Två av världens absolut bästa spelare spelade på toppen av sin förmåga i samma match, mot varandra! Mål och läcker assist av Zetterberg och hela tre mål och två assist av Malkin. En extra läcker situation var när Malkin mitt i en pucktransport genom mittzon valde att lägga upp pucken på bladet och jonglera sig igenom mittzonen. Han gjorde samma grej när jag honom i en NHL-premiär i Globen faktiskt.

En annan häftig upplevelse var att se Erik Karlsson i matchen mot Italien. Att han håller den här nivån som 22-åring möjliggör att han skulle kunna bli vår bästa spelare någonsin. Otroligt skicklig och dominant över hela banan. Mot Ryssland var inte felfri men väldigt bra även där. Han är en unik talang.

På tal om Italien var det lite surt att jag en bara fick se Daniel Bellissimo vid en av de två matcherna jag såg Italien. Han stod mot Sverige och gjorde en bra insats, främst andra perioden var riktigt stark. Han spelar i turneringens sämsta lag men håller nere siffrorna och de har fortfarande chans att hålla sig kvar. Jag känner mer positiv kring honom nu än jag gjorde innan VM. Det KAN gå!

Det fanns fler spelare än svenska, italienska och ryska som gjorde intryck. Jag kan nämna några. Tjeckiens David Krejci visar ett lysande spelsinne. Om Philip Larsen skulle misslyckas att etablera sig i NHL får Nubben gärna kontakta sin gamla adept, han var väldigt dominant, puckstark och skulle en produktiv elitserieback. Patrick Thoresen visade upp både finess och aggressivitet då Norge vann den otroligt viktiga matchen mot Lettland.

Gällande Sveriges insatser så tycker jag man i stora drag förlorar mot Ryssland tack vare ett bedrövligt boxplay. Sverige spelar någon slags halvvariant av aktiv och passiv box. Det ser ut som NHL-spelarna har svårt att bedöma sin placering då isen är stor och det kan rusas för mycket. Jag skulle önska att Sverige stod mer i pass- och skottlinje. Sverige drar på sig onödiga utvisningar på grisiga, provocerande och filmande ryssar men blir också onödigt hårt drabbade av det. Hoppet sänktes av Viktor Fasths agerande vid de snabba målen i tredje perioden, det sänkte Sverige och det känns inte guldmässigt mellan stolparna.

Sveriges offensiv är guldmässig men defensiven behöver vara bättre i avgörande matcherna, annars går inte kvartsfinalförlust mot Tjeckien att utesluta, tyvärr.

Betyg från helgen:

Spelarbetyg Sverige i Rysslandsmatchen:

5: Ingen.

4: Henrik Zetterberg och Marcus Krüger.

3: Gabriel Landeskog, Viktor Stålberg, Johan Franzén, Victor Hedman, Erik Karlsson, Niklas Kronwall, Jonas Brodin, Niklas Hjalmarsson, Calle Järnkrok, Loui Eriksson och Daniel Alfredsson.

2: Viktor Fasth, Staffan Kronwall, Jakob Silfverberg, Niklas Persson och Johan Larsson.

1: Ingen. 

—–

Spelarbetyg Sverige i Italienmatchen:

5: Erik Karlsson.

4: Ingen.

3: Gabriel Landeskog, Viktor Fasth, Marcus Krüger, Victor Hedman, Niklas Kronwall, Staffan Kronwall, Daniel Alfredsson, Loui Eriksson och Henrik Zetterberg.

2: Viktor Stålberg, Patric Hörnqvist, Niklas Hjalmarsson, Jonas Brodin, Calle Järnkrok, Jakob Silfverberg, Johan Larsson och Niklas Persson.

1: Ingen.

***

Såg Rangers slå ut Capitals inatt i sjunde avgörande på min mobiltelefon, det var första gången jag såg en hel match på mobilen. Då jag var på resande fot var det som fanns att tillgå.

Sammanfattningsvis en bra, tät och spännande match men där Rangers var det mer styrande laget. Henrik Lundqvist och Brad Richards visade klass och övriga laget brunkade på som vanligt. Capitals kom inte till och hade svårt att få djup i sina anfall.

Utifrån att jag såg på så liten skärm hoppar jag över min vanliga topp 5 lista från matchen. Däremot kan jag delge ett snabbtips av konferens-finalerna:

Rangers – Devils 4 – 3
Coyotes – Kings 2 – 4

***

Jag såg att Stefan Lindqvist kliver in i ishockeyn igen genom att bli sportchef och assisterande tränare i Sundsvall. På den nivån lär han i alla fall slippa skotta spelarnas uppfarter.

***

Växjö satsar på Fredrik Norrena i mål. Det var en bra nyhet för oss som håller på andra elitserielag. Det kan låta elakt men hans ojämna spel stjälpte många gånger Linköping i målsnåla uddamålsmatcher. Hans stil spikar liksom inte igen när det behövs på samma sätt som på yngre dagar.

Taggar: , , , , , , , ,

Permalänk

Tre Kronor fortsätter underhålla

Hockey-VM: Sverige – Tyskland 5 – 2:

Det syntes tidigt att det inte var samma tryck och drag i Tre Kronor i kväll. Spelarna var inte lika överlägnsa i närkampsspelet utan kom ofta in ett skär senare än vanligt. Det gjorde att det inte hände så mycket den första halvan av matchen. Tre Kronor blev lite slarviga och omständiga med pucken också.

Sveriges två första mål gjordes av den genomgående bästa kedjan i matchen. Marcus Krüger är lite av en Zäta-light i hela hans spel. Bra på det mesta och smart med pucken. Bäst tycker jag ändå att Gabriel Landeskog var i kedjan, hans åkande och tacklande var underbart att se. Jag tycker att det var det som fick igång hela laget.

Superfemman kom igång när de fick chansen och spela i powerplay för första gången i matchen, i andra perioden. Mål direkt och efter det var framförallt Zäta dominant igen. Han bjuder publik och TV-tittare på det ena och det andra trots att matchen saknar spänning. Han gör sällan en dålig match och det gjorde han inte i kväll heller. Stundtals ser det ut som att hans hjärna sitter på läktaren, ser allt som händer på isen och säger åt kroppen hur den ska röra sig över isen. Han har något som andra inte har.

I övrigt visade Viktor Fasth att han ska bli vår förstamålvakt och juniorerna Jonas Brodin och Johan Larsson visade att de hör hemma på den här nivån. Främst Jonas Brodin gör en otroligt stabil insats.

I slutändan var Tyskland chanslösa och räckte inte till alls. Sverige kontrollerar matchen bra, målen och flera andra sekvenser var vackra och underhållande att se, även om tempot inte var på topp.

Spelarbetyg Tre Kronor mot Tyskland:

5: Ingen.

4: Gabriel Landeskog, Marcus Krüger, Jonas Brodin och Henrik Zetterberg.

3: Niklas Hjalmarsson, Viktor Fasth, Viktor Stålberg, Calle Järnkrok, Jakob Silfverberg, Johan Franzén, Johan Larsson och Niklas Kronwall.

2: Erik Karlsson, Victor Hedman, Daniel Alfredsson, Staffan Kronwall, Niklas Persson och Loui Eriksson.

1: Ingen.

Taggar: , , , , ,

Permalänk

Zäta är lite bättre än jag trodde

Hockey-VM: Sverige – Danmark 6 – 4

Det blev en slags AIK-Timrå match av det där. Ni vet när det ena laget leker tills de ledsnar och fokuserar på nästa match och det andra laget vill avsluta snyggt. Det var nog bra för Danmark att få göra ”match” av det här efter först Italien-torsken och den pinsamma första halvan av matchen mot Sverige.

Danmark är ingen stor hockeynation men de är på frammarsch och slog t ex Finland och Slovakien i VM för två år sedan. De ska inte spela så dåligt som de gjorde i början av matchen. Deras försvarsspel är inget de slår toppnationer med 2012. Medan många andra mindre nationer backar in och täcker av mitten så åker Danmark omkring och jagar varje svensk, en och en, som de är individuellt underlägsna.

Sverige spelade däremot briljant första halvan av matchen i gammal sovjetisk stil. Det ena målet var vackrare än det andra. Vackrast var klapp-klapp-målet där avslutningen var ett Zäta-pass till Loui. Det var hockeygodis rakt igenom.

Henrik Zetterberg är återigen lysande i matchen. Han är VM:s bästa spelare hittills, av det jag sett. Det som är ännu mer häftigt tycker jag är när han, trots att alla tror att han gör mål, direkt hämtar pucken till Jonas Brodin. Han gör det av omtanke för den unga backen och han visar också direkt med sin aktion att han inte var på pucken. När sekretariatet ändå vill ge honom målet åkte han fram till domarna och sa till att Jonas Brodin skulle ha målet. Jag tycker sådant är vackert. Poängligan är sekundär.

Zätas poängproduktion i matchen var rörig. Han fick poäng på det mesta direkt och hade 1+3 i protokollet men efter granskning slutade han enbart på 0+1. Det var alltså bara passet till Loui vid drömmålet han fick behålla. Hur det kunde bli så var nog domaren som utifrån Zätas klass chansade på att han var med i mål som han inte var när han var osäker.

Zäta har hur som helst varit bättre än jag trodde så här långt i turneringen. Han har haft lite halvtunga säsonger på senare år och producerat sämre än t ex 07/08 då han var kanske rent av bäst i världen. Han har visserligen spelat väldigt bra de två senaste säsongerna också men utan att ha producerat trots många skapade chanser. Jag trodde ändå inte att han skulle dominera matcherna så mycket som han gjort hittills. Han håller världsklass nästan varje byte, både offensivt och defensivt. Huruvida hans VM bedöms i stort hänger dock på hur det går för honom under andra halvan av turneringen. Starten lovar gott ändå, får man säga.

Ska man gnälla på något i Sveriges spel skulle jag gnälla på boxplay som faktiskt var uselt. Jag tycker redan i första perioden när vi spelade tre mot fem att vi spelade väldigt märkligt. Jag tror inte Pär Mårts vill att Sverige ska stressa och sprida ut sig i tre mot fem. Målvaktsspelet var tveksamt också. Jag skulle låta Viktor Fasth stå resten av matcherna.

Spelarbetyg Tre Kronor:

5: Henrik Zetterberg och Loui Eriksson.

4: Johan Franzén, Erik Karlsson och Viktor Stålberg.

3: Marcus Krüger, Niklas Kronwall, Jonas Brodin, Daniel Alfredsson, Staffan Kronwall och Gabriel Landeskog.

2: Calle Järnkrok, Jakob Silfverberg, Niklas Hjalmarsson, Niklas Persson och Joel Lundqvist.

1: Jhonas Enroth, Johan Larsson och Victor Hedman.

Taggar: ,

Permalänk

Gruppsegraren borde slippa kvarten

Hockey-VM: Sverige – Tjeckien 4-1

Jag har haft en trevlig kväll med min lillasyster och hennes vänner då vi firade hennes 25 årsdag. Jag såg ändå kvällens match i det sällskapet på lokal i form av ett ställe där liksom gick på en TV i bakgrunden och något ljud kunde inte höras. När det blir så blir mitt sjuka hockeyintresse ett socialt handikapp eftersom min blick givetvis var klistrad mot den där TV-skärmen medan de andra umgås och är trevliga.

Jag gillade däremot det jag såg på den där TV:n. Sverige tog tag i matchen på ett fantastiskt sätt och jag tycker Sverige var överlägsna i stort sett hela matchen. Viktor Fasth behövde inte slita speciellt hårdare än Jhonas Enroth fick slita igår t ex.

Återigen tycker jag att förstakedjan med Henrik Zetterberg i spetsen är otroligt bra, nästan FÖR bra. Än så länge känns det inte som att vi är helt beroende av den kedjan men det får inte bli så. Hockey-VM är en lite lurig turnering på så sätt att det alltid är en enda match som avgör om det blir fiasko eller om det blir godkänt. Den matchen är kvartsfinalen.

Jag gillar mycket av det sportsliga upplägget med Hockey-VM men jag ogillar kvartsfinalen. Jag har hellre ett system som t ex JVM har där en gruppsegrare kan direktkvalificera in sig till semifinalspelet. Jag tycker att det är mer sportsligt rättvist och det gör gruppspelet mer betydelsefullt och spännande. En liten del i ”publikfiaskot” är ju också att det faktiskt inte är så jätteavgörande i matcherna nu mer än att se till att bli bland de fyra bästa och dit kommer ju vi stornationer nästan alltid, hur än dåliga lag vi har. Även om hockeyn blivit jämnare så är maktfördelningen orubbad.

Markus Näslund var med i studion i eftersnacket på webben och han tog upp Salt Lake City som en turnering där Tre Kronor började fantastiskt bra men tokfloppade, just i kvartsfinalen och beskrev hur det låste sig vid just den där matchen mot Vitryssland. Jag skulle dra en ännu större parallell just ikväll med World Cup 2004 där Tre Kronor tokdominerade mot Tjeckien i gruppspelet för att sedan förlora kvartsfinalen mot samma lag med 1-6 hemma i Globen.

Så som upplägget är nu så kan Sverige faktiskt mycket troligt få möta Tjeckien igen i en kvartsfinal, kanske till och med även om vi vinner gruppen. Det är inte en helt enkel match när det är en enorm press på laget, på just den matchen. Alla kommer förvänta sig att vi vinner den där kvartsfinalen. I en semifinal minskar pressen en smula p g a att det inte är praktfiasko att förlora i och med att det ofta är så lite som skiljer mellan lagen så långt fram.

Vi ska givetvis vara glada för den bra starten och hur bra Sverige spelat. Jag är mest imponerad över den fysiska nivån i det svenska spelet där vi kaxigt manglar på. Även om förstakedjan var fantastisk så var faktiskt även fjärdekedjan riktigt bra i kvällens match. Både Joel Lundqvist och Niklas Persson har tagit sin roll där perfekt.

Det är alltså inte resultaten i sig som imponerar mest, utan sättet Sverige agerar på i matcherna. Kan vi hålla i och växa i detta finns alla möjligheter.

Spelarbetyg Tre Kronor mot Tjeckien:

5: Ingen.

4: Henrik Zetterberg, Johan Franzén, Erik Karlsson, Joel Lundqvist och Niklas Persson.

3: Niklas Kronwall, Loui Eriksson, Johan Larsson, Gabriel Landeskog, Jonas Brodin, Niklas Hjalmarsson, Victor Hedman, Jakob Silfverberg, Staffan Kronwall, Daniel Alfredsson och Viktor Fasth.

2: Calle Järnkrok, Marcus Krüger och Viktor Stålberg.

1: Ingen.

Taggar: , , ,

Permalänk

Om Zäta, Karlsson, Boork och förbundet

Hockey-VM: Sverige – Norge 3 – 1

Siffrorna är kanske inte så imponerande men jisses vilken hockey Sverige presterade i denna match. Det var en fantastisk fart, fysik, kamp, in på mål och många underbara anfall med snabba öppna passningar. Det är väl avslutningarna vi kan klaga på men jag satt med ett leende på läpparna hela matchen.

Eller nej.. inte hela matchen. Jag blev mäkta irriterad när Leif Boork påstod att domaren tog rätt beslut när Zäta blev utvisad för charging när han blev solklart intacklad i målvakten. Det var för övrigt inte bara jag som reagerade utan det blev en jättestorm på twitter, forum och förmodligen de flesta TV-soffor i landet. Det finns en bakgrund till detta och det är att Boork genomgående försvarade domarna under SM-slutspelet så det fanns en rätt full bägare av irritation redan innan den sekvensen. När Leif sedan totalt negligerar ett så synligt och uppenbart domarmisstag så tippade bägaren över i svallvågor. Jag var inte annorlunda utan gick i taket, även jag. Någon jävla måtta får det vara, trots allt.

Den andra plumpen för kvällen får förbundet ta på sig i sin prissättning på detta VM som gör att matcherna spelas inför halvtomma läktare. Vem tjänar på det? Jag kräver en ordentlig förklaring. De har världens chans att skapa en hockeyfest med en PR som hockeyn skulle kunna leva på väldigt länge, speicellt med tanke på vilket lag vi har i turneringen. Intresset tycks det i alla fall inte vara fel på, vi har hockeyjournalister som äntligen blir lite mer som fotbollens dito och börjar bevaka varenda steg Tre Kronor tar. Det gör man för att det är många som vill läsa om det, antar jag. Jag som nörd vill alltid läsa det och fullkomligen älskar att gå in på expressens hemsida och få läsa om den senaste träningen t ex.

För att återgå till själva hockeyn i sig så tycker jag som sagt att Sveriges match lovade gott, även om vi mötte Norge och vann med beskedliga siffror. Det som lovar gott är ju också hur otroligt bra våra stjärnor tog för sig. Jag får våta fantasier av hur den här turneringen kommer kunna bli när Zäta kliver in med en sådan här glöd i premiären mot Norge. Han var helt suverän, snacka om att vara härförare! Zäta sköt nio skott på mål och skapade kanonchanser för andra i minst lika många till. han jobbar och vinner puckar över hela banan och tar stryk för laget då han återkommande tar sig in mot mål. Jag får vårkänslor när jag ser det.

En annan spelare som visar en mäktig grundkvalitet är Erik Karlsson som är lite av en unik hockeyspelare. Han dominerar en VM-match värre än Eric Moe dominerade TV-pucken.  Karlsson har en fantastisk fart i benen men främst i huvudet, hur han löser varenda situation med pucken så snabbt och så avancerat. Nu kommer han sättas under mer press längre fram men med tanke på att han bara är 22 år så blir man ju fundersam hur bra han verkligen kan bli.

Det är många i Sverige som pratar om Karlsson som powerplay-specialist. Jag tycker att det är en orättvis beskrivning då han kan dominera lika mycket i fem mot fem. Erik Karlsson vann NHL:s poängliga för backar med 25 poängs marginal men han gjorde inte mest powerplay-poäng av NHL:s backar. Erik gör 50 av sina 78 poäng utan att laget är fler spelare på banan. Erik är den första backen på 18 år som gör så mycket som 50 icke-powerplaypoäng på en säsong i världens bästa hockeyliga. Det säger en hel del, det. Han är 22 år gammal.

Jag var lite rädd innan matchen att Sverige skulle få för höga förväntningar och därav få svårt att leva upp till det. Där håller jag med Leif Boork som också påpekade det lite i början av matchen. Jag är väl fortfarande rädd för att detta ska floppa i slutändan men jag känner också att det finns väldigt bra förutsättningar för att detta ska lyckas också. Mer än jag kände innan matchen.

Spelarbetyg Tre Kronor ikväll:

5: Henrik Zetterberg och Erik Karlsson.

4: Niklas Hjalmarsson och Viktor Stålberg.

3: Marcus Krüger, Niklas Kronwall, Loui Eriksson, Johan Franzén, Jakob Silfverberg, Niklas Persson, Joel Lundqvist, Calle Järnkrok och Jhonas Enroth.

2: Daniel Alfredsson, Staffan Kronwall, Jonathan Ericsson, Gabriel Landeskog och Victor Hedman.

1: Ingen.

* Fredrik Pettersson spelade för lite för att betygsättas.

Taggar: ,

Permalänk

Maktskifte i väst?

Stanley Cup:

Bruins – Capitals 3 – 4 (2-3 i matcher):

Regerande mästarna Boston är lite illa ute just nu. Den jämna serien mot Washington har tippat över till Washingtons fördel efter gårdagskvällens match. Boston har inte fått igång sitt lag på samma sätt som föregående år och man saknar Nathan Horton väldigt mycket samt att Tim Thomas inte håller samma extremt bra klass som då, hittills i alla fall.

Matchen i sig var välspelad och spännande i högt tempo. Washington lyckades hela tiden ha övertaget i matchen. De gör två snabba mål i andra perioden upp till 2-0 och Boston såg liksom inte ut att komma någonstans alls. Men när väl Boston reducerar så får de med sig publiken och sätter ett enormt tryck på Washington. 2-2 kommer bara 28 sekunder efter reduceringen.

Boston var bättre spelmässigt och kändes farligare i den tredje perioden också men det var Washington som gjorde de psykologiskt viktiga målen. Mike Knuble sätter 2-3 på en retur där där Thomas i sin egendomliga stil hamnar för långt ut från sitt mål. Boston kvitterar i powerplay och jagar på nytt hårt efter en ledningspuck. Då drar Benoit Pouliot på sig en väldigt onödig tvåa för slashing med mindre än tre minuter kvar av matchen.

I det efterföljande powerplayet avgörs matchen genom att Troy Brouwer kliver upp och gör ett ”Silfverberg-mål”. Med högerfattning på högerkanten skickar han ett snabbt dragskott i första krysset. Jag tycker Tim Thomas ska kunna ta den.  Nästa match spelas i Washington med matchboll för hemmalaget.

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: John Carlson, Capitals
- Gamle JVM-hjälten för USA var ständigt aktiv och bra i matchen.  Fick mycket speltid och var bra åt båda håll.

4: Zdeno Chara, Bruins
- Plockar bort Ovechkin effektivt och tröttar ut honom med sin fysiska överlägsenhet.

3: Brad Marchand, Bruins
- Aktiv, kvick spelare som går in i trafik och stångas hela tiden. Jobbar otroligt hårt!

2: Marcus Johansson, Capitals
- Washingtons bästa forward i matchen. Jobbar bra åt båda håll och skapar chanser. Gör en assist också. Härlig speed.

1: Dennis Seidenberg, Bruins
- Tysk back som gör mål och assist. Spelar ihop med Chara där han jobbar hårt och rejält.

Coyotes – Blackhawks 1 – 2 sd (3-2 i matcher):

Chicago räddade sig kvar via en suddenseger där både Detroit igår och San José tidigare inatt åkt ur. Det är annars tydligt att det skett ett visst maktskifte i den västra konferensen. Nashville och St.Louis är klara lag vidare och mycket talar för att det blir Phoenix och LA Kings som gör dem sällskap vidare till nästa omgång.

Men Chicago ska absolut inte räknas ut. De lyckades starkt nog vinna denna match som de i stora drag dominerar puckinnehavet men har svårt att få saker att hända. Matchen hade inget vidare underhållningsvärde utifrån att Phoenix backar hem och spelar tajt. Många av Chicagos forwardsstjärnor har svårt att skapa bra chanser.

Matchen gick slutligen till sudden igen. Det har nu alltså spelats sudden i alla fem matcherna lagen emellan. Det är första gången på 61 år i NHL som en slutspelsserie inletts med fem raka övertidsmatcher. Det var en stjärna som fick avgöra. Jonathan Toews som i stora drag varit osynlig i matchen fick äntligen lite yta i anfallszon och som den clutch-spelare han är så trycker han givetvis dit den.

Viktor Stålberg fick assist på det avgörande målet men han ska nog mest vara glad över att han ens fick vara på isen som han åkt omkring under matchen. Stålberg lyckades nämligen med bedriften att dra på sitt lag fyra boxplay genom fyra rätt onödiga utvisningar. Som tur för Stålberg så klarades de ut och en som hade stor roll i det är Marcus Krüger som gör en bra match i boxplay.

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: Nick Leddy, Blackhawks
- Ung back som kvitterade matchen i tredje perioden men som framförallt var klart bra defensivt och stod flera gånger upp bra i egen zon. Skapade en del framåt också.

4: Mike Smith, Coyotes
- Ny bra match av Smith som stundtals kan ge ett osäkert intryck men tar puckarna. Målen kan han inte göra så mycket åt.

3: Duncan Keith, Blackhawks
- Bra fart, sätter upp spelet gång på gång. Bra på att transportera. Det är inte hans fel att forwards sedan kör fast.

2: Oliver Ekman-Larsson. Coyotes
- Fortsatt otroligt säker i spelet. Spelar stundtals varannat byte och har mycket istid i special  teams. Bra både med och utan puck. Grymt spelsinne.

1: Bryan Bickell, Blackhawks
- Tuff spelare som tar sig in framför kassen där han skymmer, vinner returer och är allmänt jobbig för Phoenix.

I övrigt vann alltså St.Louis över San José och är vidare med imponerande 4-1 i matcher efter att nu ha fyra raka. Ottawa bortaslog NY Rangers och har nu matchboll på hemmais samtidigt som Florida ”höll serven” hemma mot NJ Devils fram till 3-2 i matcher. Den stora snackisen är annars avstängningen på Raffi Torres, 25 matcher. Jag tycker dock att den pedagogiska videon gör avstängningen väldigt förståelig:
http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=629019

Det här var annars gårdagskvällens bästa nyhet:
http://www.expressen.se/sport/hockey/tre-kronor/zetterberg-spelar-vm—om-detroit-godkanner/

Nu blir det ett extra nöje att åka ner till huvudstaden och se VM i maj.

Taggar: , , , , , , , , , , , , ,

Permalänk

Detroit först ut – Slutet för Lidas?

Predators – Red Wings 2 – 1 (4-1 i matcher):

Detroit tycks få svårare och svårare att hävda sig i toppen av NHL, många spelare börjar komma upp i åren. I det här slutspelet var man ändå ofta det puckförande laget mot Nashville men hade otroligt svårt att först och främst skapa klara chanser mot deras starka försvar och när man väl lyckades stod en supermålvakt i vägen.

I nattens match var det tydligt lättare för Nashville att skapa heta chanser. Detroit hade inte alls samma kompakta försvar och var även stundtals slarviga i försvarsspelet. Brad Stuart har haft en tung serie och var återigen svag. Vid första målet i matchen var det dock Kyle Quincy som forecheckades av David Legwand som hittade en fri Radulov framför mål.

När allt såg som tyngst ut för Detroit, i mitten av andra perioden, så klev Henrik Zetterberg fram och serverade Jiri Hudler en kvitteringspuck. Detroit spelar sedan sin bästa hockey i matchen de sista minuterna av andra perioden och kändes på gång. Men i starten av den tredje  kom en kalldusch genom att Nashville gör 2-1 efter 13 sekunder. Det lyckas de också hålla matchen ut. Zäta var närmast att kvittera i slutminuten.

Men 4-1 i matcher är 4-1 i matcher och det går inte att skylla på något annat än att Nashville var bättre. Jag tycker främst att de har ett bättre försvarsspel och Detroit fick aldrig igång sin offensiv. Som jag ser det var det bara Zäta som genomgående var bra av lagets forwards men han var samtidigt ofta ensam och körde fast i enmans-försök. Zäta hade totalt 23 skott i matchserien och var bäst i Detroit på det, nästbäst var Johan Franzén med 14.

Nu är den stora frågan om Nicklas Lidström avslutar sin karriär. Han är 42 år gammal och har precis spelat sin 48:e slutspelsserie. I de 47 första  gjorde han minst en poäng i varje men i den 48:e blev han tråkigt nog poänglös. 48 slutspelsserier alltså, det är som att gå till final 12 år i följd. Lidas spred dock ut sina på 20 slutspel.

Vi får se om det blir något mer spel. Jag känner att för mig så får han göra som han vill utan jag blir vare sig överlycklig och deprimerad. Jag tycker han gjort mer än man kan begära av en professionell idrottsman och jag känner inte att han har någon fler Norris-säsong i sig, men jag kanske har fel. Lidas är ju trots allt sex år yngre än vad Chris Chelios var när han la av och två år yngre än Igor Larionov då denne la av.

En annan spelare som kan ha gjort sin sista match är Tomas Holmström också. 39 år gammal nu, han med. Han har ju tagit en del smällar genom åren.

Nu får vi se vilka Detroit-spelare som åker till VM. Henrik Zetterberg har ju haft en ovanligt skadefri säsong och är i rätt bra form. Det vore kul om inget hindrade honom från att delta. Niklas Kronwall borde ju vara sugen att spela i sin hemstad och med sin bror också, kan man ju tro.

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: David Legwand, Predators
- Klubbens ”första spelare” kommer upp och gör en stor match. Han avgör matchen och ligger även bakom det första målet. Jobbar bra och skapar chanser.

4: Ryan Suter, Predators
- Ett monster i försvaret som bara suger upp forward efter forward. Har en del framåt också. Mycket bra!

3: Shea Weber, Predators
- En annan storback som spelar halva matchen på isen utan att göra misstag. En fysisk kraft, både offensivt och defensivt. Världens bästa back, skulle jag säga.

2: Jimmy Howard, Red Wings
- Kommer upp bra då laget spelar dåligt och ger faktiskt offensiven en chans att vinna men de svarar inte upp på det.

1: Pekka Rinne, Predators
- Gör några starka räddningar men sattes på färre prov inatt än tidigare i matchserien.

I övrigt spelades bara en match. Den galna serien från Pennsylvania fick en ”normal” match. Pittsburgh hemma vann med 3-2 efter att bl a den utskällde målvakten Marc-Andre Fleury vaknat på rätt sida och gör en stormatch.

Extra roligt från den matchen är att Erik Gustafsson fick komma in och han gjorde riktigt bra ifrån sig dessutom. Han matchades sparsamt inledningsvis men när laget skulle jaga kvittering i tredje så fick han spela hela 08:07 i den tredje perioden. Han tog initiativ och skapade chanser. Kul också att hockeygurun Pierre McGuire under sändningen prata om att Erik kommer ifrån ”Timra, Sweden. The same team that gave us Henrik Zetterberg”. Ännu roligare om han nämnt lilla Njurunda i o f s men det här var tillräckligt kul för att nämna.

**

På tal om Timrå så fick Anton Lander och Magnus Pääjärvi vinna även den andra matchen i Calder Cup (AHL-slutspelet). Inatt vann deras Oklahoma City med 4-1. Ingen av tikarna gjorde poäng men Lander rapporteras ha klivit in och tagit en fight för en lagkamrat som ska ha åkt på en tuff boarding. Lander fick visserligen ”bara” två minuter roughing av situationen så det var förmodligen ingen renodlad fight.

Taggar: , , , , , , , , ,