Mitt senaste inlägg handlade om att jag är dålig på att vänta.

Tydligen så var bebis ganska otålig på att komma ut också, för den 26:e juni tittade hon ut till slut i vecka 38+0 enligt barnmorskan (jag verkar ha räknat lite galet). Det var oväntat med välkommet.

Lagom lång, lagom knubbig, lagom huvudomfång och alldeles perfekt såklart. Sover som hon ska, äter som hon ska och däremellan bara myyyyyser vi.

Storasyskonen är helnöjda och såklart jättefina med lillasyster.

Det kunde helt enkelt inte bli bättre.