I natt fick vi ett minst sagt bryskt uppvaknande här hemma. Klockan tre satte en av våra brandvarnare igång och tjöt för fulla muggar. Vi har pratat om det här med bränder hemma tidigare, men trots allt satte detta igång ett väldigt irrationellt beteende hos mig.

Jag rusade upp – och det konstiga var att fokus för mig var att få tyst på brandvarnaren. Som tanke nr 2 slog det mig att det faktiskt kunde brinna någonstans i vårt 435 kvadrat timmerhus på tre plan. Dessutom låg mina föräldrar och sov på andra våningen, långt bort från brandvarnaren som lät nere i hallen.

En annan sak som var skrämmande var att barnen inte ens vaknade. Maken vaknade efter ett tag.

Nästa fel jag gjorde var att jag smög upp på övervåningen för att se om det brann någonstans. Men jag tog inte med mig någon brandsläckare upp, TÄNK OM DET FAKTISKT HADE BRUNNIT!

Hur som helst, en tur upp på vinden blev det också, och jag kunde lugnt konstatera att det verkade vara ett falsklarm. Väl nere i sängen igen låg vi klarvakna och tänkte på allt som faktiskt kunde ha hänt. Och att vi trots att vi har tre brandvarnare uppsatta förmodligen inte skulle märka att det brann förrän det var för sent. Och hur det skulle ha gått för mina föräldrar, det törs jag knappt tänka på.

Nu ska vi sticka iväg och inhandla nya brandvarnare, såna som går att seriekoppla. Det innebär att om det skulle börja brinna på övervåningen så sätter brandvarnaren igång här nere där vi sover. Tjuter en tjuter alla!

Gör mig en tjänst! Kolla era brandvarnare. Bara för att du har en så är det inte säkert att den funkar särskilt bra. Testa med ett nysläckt stearinljus. Och tänk igenom en handlingsplan. Det är inte värt att chansa!

Seriekopplade brandvarnare är bra i ett stort hus. Dessa är från Jula och kostar 499 kronor för två stycken.