Här hemma har vi fortfarande ingen ström, men det närmar sig i alla fall. I dag var en skogsröjare här och röjde längs ledningen. Han hade även varit med på stormen Gudruns tid, och han konstaterade att det här faktiskt var värre på vissa platser.

Sen i kväll fick vi hjälp från Eon i form av ett kraftigare elverk än vi själva hade, två konvektorelement, en dieselvärmare och en påse med lite plåster på såren. En flisfilt, braständare, värmeljus, godis och lite annat. Fin gest tycker jag. Det är ju inte deras fel att Dagmar kom på visit.

Deras brist är informationen och den har de fått rejält på pälsen för under den här resan, bland annat från mig i Radio Västernorrland i dag. Men jag hoppas att de lär sig nåt av detta. Vi också. Jag har lärt mig vad som är viktigt i vårt konsumtionssamhälle, det är att ha el, vatten och framförallt varandra. Jag var en sväng på stan i dag och blev nästan äcklad av köphysterin. Den känslan kommer förmodligen att lägga sig, men just nu känns det som om det finns viktigare saker än att tokshoppa prylar och kläder.

Man hinner lyssna på många radioprogram på P4 som man normalt sett inte lyssnar på annars. Blir så när radion som går på batterier är det enda som funkar. Just nu lyssnar jag på barnradio och letar recept till nyår.

Och så tittar jag ut så fort det kommer en bil, och hoppas att det ska stå eon på den. Men det gör det inte. ;(