Det gamla fönstret som stod i en bod, hos mina föräldrar.
Sparat, för att det var så vackert.
Det hade stått där länge, ja i åratal.
Tills en dag jag fick upp mina ögon för det skavda fönstret med dom blanka fönsterrutorna.
Nu sitter det på väggen i vardagsrummet och jag gillar så att glaset, liksom skimmrar från olika vinklar.
Att ljusslingan sitter sne, det får jag fixa med en annan dag.
Det har blivit ett favorithörn i rummet, där också många andra återvunna saker funnits sin plats.
En fin torsdag, önskar jag dej!
LISSEN


















