I går när jag kom hem så var trappan nääääästan på plats. Det saknas tre steg i dagsläget. Det är lustigt att man kan längta efter att få gå i en trappa, men det är ju faktiskt så att det har varit en lång process innan denna trappa kom på plats. Det började redan när vi köpte huset för 4,5 år sen. Först skulle trapphuset isoleras och vi köpte till och med fönster dit. Sen visade det sig att det inte bara var enkelglas på de sex höga fönstren, utan att även trapphusets väggar var oisolerade. Då la vi ned det projektet på grund av kostnadsskäl och använde fönstren till andra rum istället.

Sen kom vi på att vi skulle sätta in en ny trappa och sedan har den vandrat i tanken från rum till rum och i olika utseenden. En gjutjärnstrappa var drömmen länge, men en extra stor sådan, det är inte billigt, sen tog vi dit en trappsnickare som skissade på att göra en trappa i trä och sen fick jag för mig att lägga ut en annons på Blocket om att vi ville köpa en trappa. Förra sommaren fick vi napp!

Det här känns som en superbra lösning och i kväll ska vi gå upp och ned, upp och ned, hela familjen. I går när vi var uppe, jag och grabbarna, hörde vi till och med när det ringde på nedervåningen. Det hördes genom hålet och det var fantastiskt eftersom man tidigare inte hört ett smack när man varit på övervåningen. Hela nedervåningen skulle kunna rivas utan att man märkte det!

Men nu, nu är det nära

Det blev pärlspont i hålet. Bra tycker jag, eftersom vi har pärlspont på flera andra ställen i huset.

Bara tre steg saknas!

När det blir köksrenovering så ska den här väggen bort och köket blir ända bort till trappan. Jag längtar!