Jag tänkte ta upp mitt skrivande igen. I en blogg som fanns för några år sedan skrev jag, men sedan tappade jag gnistan. Men nu vill jag börja igen. Så jag gör det här. Alla texter jag skriver är mina egna, glöm inte det.

Det är med en halvt trevande känsla jag vill skriva ut. Men nu gör jag det i takt med sångaren i Kents smärtfyllda röst. Sällan går det att finna bättre inspiration än i musiken. Så har de alltid varit för mig i varje fall.

Man brukar säga det att tiden som gått, den kommer aldrig tillbaka. Och det är ju inget annat än logiskt och sant. Men känslor och sammanhang. Kan de vara annorlunda där? Givetvis. Vi alla blir ju kär och krossade om och om igen. Men det är inte alltför ofta de handlar om samma känsla. Men jag brukar se det som att om jag mår riktigt jävla piss, och får mitt hjärta riktigt krossat. Precis som den där gången som brukas kalla den första . Då brukar jag påminna mig om att de var äkta. Det jag kände var äkta, och även om jag mindfuckat mig själv till att tro något annat. Så påminns jag av något så simpelt som mitt inre, att de var inget annat än äkta. Så kom ihåg den känslan, den kommer att vara en hjälp på vägen till klarhet. I vad, ja det vet bara du.

Jag har fått äran att se två världar, skrev jag en dag för någon månad sedan på min mobil. Med två världar menar jag att jag fått äran att möta och vara med människor som varit raka motsatsen till varandra. Det är bra att se två världar, men tio gånger bättre att se fler. Möta och dela så många som möjligts vardag samt liv, just för det ger klarhet och förståelse. Något många har för lite av.

Jag hoppas jag möter många människor som inte delar min point of view. Just för att öppna min. Ikväll fick jag höra någon säga en sak om mig, som jag för de första inte hade räknat med ifrån den personen. Det öppnade mina ögon lite, på mer än ett sett. För det första fick den saken mig att tänka på mig själv men också personen på ett annorlunda sätt. Men jag tror jag kan dra slutsatsen till att de inte var positivt något utav det. Människor kan vara hemska. Jag kan vara hemsk. Men vem är perfekt? Inte du och inte jag, men jag försöker. Försökte. Det gör mig ledsen att se något vara utom min makt att lagas, och vips så var känslan där igen. Den där äkta ifrån den där första gången. Nånting förstörs för att försvinna. Och det finns inget att göra åt det. Det finns inget jag kan göra, eller säga. Det är bara så att tiden för oss runnit ut.

Känslan är där och talar om att det jag känner är äkta. Men vad gör det då det som händer är logiskt, och det finns ingen som kan ändra tiden som gått. Eller ta tillbaka ett misstag. För tiden går sin egen väg, och för oss är det bara att följa med. Men det är en tanke som gör mig livrädd, så jag kommer nog att försöka bromsa och dra ut på det så länge som möjligt. Maktlös återstår de få ord som passar och är både logiska och sanna. Jag kommer att sakna dig, och du gjorde min point of view lite större. Tack.

Kanske finns det en annan du därute. Jag kan bara hoppas att då just den känslan jag känner kommer krypande hos dig. Att jag finns i tanken,just för det du kände för mig var äkta.

/Cam.