
Hittade min senast favorit väska på Återkommande Mode. Designad av den spanske designern Pepe Moll.
Perfekta färgbomben i höst.. Och jag betalade 100 lappen för den.

Hittade min senast favorit väska på Återkommande Mode. Designad av den spanske designern Pepe Moll.
Perfekta färgbomben i höst.. Och jag betalade 100 lappen för den.
En svår jobbig grej. Om du fick beskriva mig. Något drygt blandat med något svårt, om du någonsin skulle beskriva oss.
Allting är som förut. Svårt och drygt. Samma spel. Någon bryr sig alldeles för mycket, någon bryr sig alldeles för lite.
En blir sårad, en blir fri.Någon är saknad, någon är glömd.
Det är bara ombytta roller.
Om dom skulle bytas tillbaks, skulle jag ge dig ett brev som beskriver hur jag aldrig egentligen visste vem du var. Om allt jag kände och allt du tog. Om hur länge sedan de var jag på riktigt log. Men jag skulle posta det brevet. Aldrig ge.
Hur kan man förklara för någon som inte längre kan se.
Det var länge sedan jag slutade bry mig och slutade tro. .Men babe, du tog mitt mod.
På varje plats känns alla nästintill hjärndöda. Tråkiga och färglösa. Det är tråkigt att det är såhär det ska va, man har blivet för hjärndöd för att fatta att de bara var en av alla som inte var något att ha.
Jag kunde handlat annorlunda, jag kunde försökt glömma de där som gjorde allt så jobbigt och svårt. Rivet ner min mur för att sedan bygga en kring dig och mig. Det är bara nu man kan se tillbaka på sina högar av misslyckande.. Och om jag kunde, så skulle jag ändra dem jag gjorde mot dig. För det vill jag verkligen, men det kan jag inte.
Efter allt som är sagt och gjort. Går vi att jämföras med en eld och en flod. Sällan har några ting i världen varit så långt ifrån. Efter all sorg och all kärlek. Vad finns kvar när man gett allt man har. . Vad kan finnas kvar att hämta?
En brinnande komet är bara en brinnande komet så länge. Tills den träffar något och sprängs i miljoner bitar. Eller helt enkelt bara slocknar i tomma intet.
Men det trodde de inte om oss.
Jag är inte din och du är inte min. Jag har sårat dig, du har sårat mig. Vi har redan visat att ”vi” var patetiskt svagt. Vi har blivet en del av alla andra, precis som alla andra. Och det finns inget annat än det kvar.
Så jag antar att där vi idag står, är där vi kommer att stå precis om 10 år.
Inget kunde vara närmre varann, men ändå vara så långt borta.
Vi är borta, och inget kunde vara sorgligare.
Eller jo, att du har en ny.